Kära dagbok…

Sommarmorgonrocken av siden är framplockad.

Värmen håller i sig. Igår kväll satt jag på ballen* vid 22-tiden och åt glass. Då var det över 20 grader. Det är lite konstigt, men i år njuter jag av värmen. Annars brukar den mest vara plågsam för mig – jag är ju en höst-regn-och-mörker-människa. Igår kväll körde jag en maskin tvätt med bland annat min tjocka morgonrock. Sen plockade jag fram min tunna och lätta sidenmorgonrock. Jag gillar att sidenet är så svalt. Det jag däremot inte gillar så mycket är att det är glidigt… Morgonrocken glider alltså väldigt lätt upp – två knytningar (en inre och en yttre) till trots. Mina grannar får väl kvälls-/morgonkaffet i vrångstrupen ifall det är så att de GLOR… Det är nog mest synd om dem – jag vill ju känna mig sval… Hoppas ingen spanar nattetid, bara. Den gångna natten hade jag en fasansfull kramp i vänsterfoten. Jag flög upp ur sängen och dansade. Naken…

Här stod jag i Blåsenhus och tittade genom glasväggen på det bygge som ska inrymma universitetsförvaltningen om ett år.

Som vanligt har min arbetsdag svischat förbi. Ett av förmiddagens möten blev inställt. I stället hann jag fixa med saker som skulle ut på intranätet. Mitt på dan tuffade Clark Kent** och jag bort till Blåsenhus för ett lunchseminarium. Jag anlände tidigt och det var svårt att gå in från solskenet på en bänk där jag satt och läste i tio minuter. Boken jag läser är… märklig, för övrigt. Den hoppar i tiden och mellan olika personer. Men den handlar om krig och elände och det är ju faktiskt värre än perspektiv som ändras.

Nya perspektiv blir det för min del om ett år – ifall jag nu får följa med på resan till Segerstedthuset, mitt emot Blåsenhus. Där byggs ett nytt hus för universitetsförvaltningen och där ska min avdelning, IT-avdelningen, inrymmas. Idag läste jag en sån fin krönika skriven av en av mina kollegor, en kvinna som arbetar i växeln. (Universitetets växel finns i huset där jag arbetar nu.) Hon skrev att hon om ett år ska arbeta i sin morfars hus. Det är nämligen Torgny Segerstedt som har gett namn åt vårt nya hus och han var morfar till min kollega.

Nja, på nätet har jag inget underbart liv, men min verklighet är rätt toppen just nu.

Senare på eftermiddagen ramlade min chef in efter dagens möten. Jag fick tillfälle att avrapportera och jag fick också veta att jag kanske får gehör för en viss personell fråga. Det är ju så att vi för tillfället är två som jobbar med kommunikation på avdelningen, men nästa vecka är den sista som den kollegan jobbar. I måndags vid fikat berättade jag om några farhågor kring arbetsbelastningen jag har. Uppenbarligen tog min chef ganska omgående upp det med sin chef. Det låter toppen om det blir verklighet! Det finns en viss risk att jag dränks i… en sorts administration annars. Och ledningen har ju varit tydlig med att den vill ha mig som kommunikatör, inte administratör.

Idag har våra skyddsänglar (en del av dem skymtar du här ibland i sidhuvudet) fått jobba för högtryck. För min personliga del är jag glad att min chef lyssnar på mina tidiga ”varningar” och tar det jag säger på allvar. För andras del hoppas jag att de leder till nåt nytt stimulerande, utvecklande, mer modernt och aningen mer lukrativt än det som är. Ungefär såsom jag har det på mitt jobb.

Med mitt jobb kommer också en lön som jag är glad och tacksam för. Idag inhandlade jag en ny leksak – eller egentligen två. Men det är en nyttoleksak och jag hade plötsligt råd att köpa en lite bättre sådan. Eller två, dårå. Det blev ett dubbelpack med uppladdningsbara tandborstar. Med dem kom även ett jättepraktiskt fodral som jag kan använda när jag är ute och reser (det tänker jag också göra så småningom om jag även i fortsättningen får lön). Den jag har nu får jag ladda så ofta att jag börjar bli är irriterad. Att jag är rädd om mina tänder innebär bland annat att jag behöver borsta dem med en sån här tandborste. På så vis håller jag nere tandläkarräkningen – jag har inte haft nåt nytt hål sen jag började med den här typen av tandborste. Det är bara gamla lagningar som pajar. Nu står båda skaften på laddning och i kväll ska jag borsta… svart!

Jag laddar för att borsta svart i kväll.

*ballen = balkongen
**Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort. Och gott idag.