Vem fan är Tofflan?
En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med.
Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig.
Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till
mejlaulrika(snabel-a)gmail.com
Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte!Om du ser annonser här i högerspalten och mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry! Skaffar du ett WordPress-konto slipper du se dem.
Tofflan läser just nu
Tofflan på LinkedIn
Senaste kommentarer
Läsvärt hos andra!
RSS inlägg
RSS kommentarer
Twinglylänkare- Ett fel har uppstått, webbflödet är förmodligen nere. Försök igen senare.
-
-
-
Tofflan på LinkedIn
Senaste kommentarer
Tag Archives: samhället
Det som tillhör dig
Ett inlägg om en bok. Nånstans för inte alltför länge sen läste jag om Garth Greenwells bok Det som tillhör dig. En bögroman som utspelar sig i Bulgarien – kan det vara nåt för en gammal flata som jag? Jodå. … Fortsätt läsa →
Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt
|
Märkt attraktion, barndom, bögroman, brev, Bulgarien, dödssjuk, den ensamme, destruktiv, Det som tillhör dig, en gammal flata, engelsklärare, ett ordnat liv, försörja sig, Garth Greenwell, gripande, hem, involverade, kan aldrig bli jämlikt, kärlekshistoria, kollega, lärare, läsa, leva på gatan, litteratur, lockar, minnen, Mitko, novell, offentlig toalett, omdöme, omgående, onsdag, pappa, paus, prostituerad, rå, realistisk skildrade, riva upp gamla sår, roman, samhället, sensuell, sexscener, shopping, sjukdom, slå gnistor om, slåss med demoner, sluta, Sofia, sorglig, Sverige, ung amerikansk man, vacker
|
Lämna en kommentar
Måndagen den 30 januari 2017: Bra jobb, faktum helt enkelt
Kära dagbok… När jag blir stor ska jag nog bli toapappersperforerare eller nåt annat användbart yrke. Antingen är perforeringarna idag inte tillräckligt tydliga eller så är de för djupa. Det blir allt eller inget, liksom, eller möjligen ett frimärke*. Men … Fortsätt läsa →
Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, Sociala medier, Vänner
|
Märkt användbart, arbetsplats, avsikt, åsikt, överleva, övertyga, beskrivning, bil, bilist, blåljus, bli stor, blogg, bortgång, brev, buss, De sju svåra åren, enkät, fakta, för djup, föräldralös, förändring, Försäkringskassan, förtroende, frimärke, gilla, hävda sin rätt, håla, hög, hemfärd, in absurdum, inga större problem, källkritik, känna, klistra, kollega, kommunikatör, kommunikation, kommunikation är svårt, kris, kund, kuvert, leka affär, liten storlek, livräddare, Lucille, lunch, mamma, möjligheter, mörkt slut, möte, medborgare, medicin, närminne, negativ bemärkelse, NK, ogilla, påkörd, perforering, plan, privat, projekt, psykolog, reflex, saknad, samhället, samtal, sanning, sätta klorna i, söndag, Sifo, skriva, småirriterad, snabba förändringar, snigelpost, spännande, störning, stenhårda rutiner, syfte, telefoni, text, tillhåll, toapappersperforerare, träna, trängd, trött, trevligt, tycka, tydlig, uppgiven, uppleva, vanemänniska, vardagsrum, världens roligaste jobb, växa, ventilera, verksamhet, verktyg, vilse i pannkakan, yrke, yttrandefrihet
|
4 kommentarer
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 