Vem fan är Tofflan?
En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med.
Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig.
Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till
mejlaulrika(snabel-a)gmail.com
Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte!Om du ser annonser här i högerspalten och mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry! Skaffar du ett WordPress-konto slipper du se dem.
Tofflan läser just nu
Tofflan på LinkedIn
Senaste kommentarer
Läsvärt hos andra!
RSS inlägg
RSS kommentarer
Twinglylänkare- Ett fel har uppstått, webbflödet är förmodligen nere. Försök igen senare.
-
-
-
Tofflan på LinkedIn
Senaste kommentarer
Tag Archives: romandebut
Jävla karlar
OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna! Så här gör du när du kommenterar: Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet. Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev. Klicka på brevet (om du inte … Fortsätt läsa →
Publicerat i Böcker, Personligt
|
Märkt 1970-talet, 1980-talet, 68-rörelsen, Andrev, Andrev Walden, Augustprisvinnare, årtionde, bokrea 2024, bråk, Dockan, ett antal pappor, falla pladask, farmor, författare, flyta på, gå bort, indian, Jävla karlar, klicka hem, långt hår, lite äldre, litteratur, litterär debut, Norrköping, omdöme, pappa, passera revy, pojke, prisad, riktig pappa, roman, romandebut, självupplevt, Skulden man bär, slut, strax före jul 10983, Studie i mänskligt beteende, supersvårt, svart, underbart språk, ur ett barns perspektiv, växa upp, vårflod, vuxen
|
2 kommentarer
Recension: Det enda som betyder något
Ett recenserande inlägg om en bok. För exakt en vecka sen hittade en bok ner i min postbox. Det gör det ganska ofta för att jag har nätshoppat, men boken Det enda som betyder något skickades till mig av författaren Jeanette … Fortsätt läsa →
Publicerat i Böcker, Personligt
|
Märkt 1950-talet, alter ego, arbeta, Än finns det hopp, övergrepp, blanda, chans, deckare, Det enda som betyder något, djupa spår, en knöl i bröstet, ensambarn, föräldrar, författare, flyhänt, fortsättning, ge ut, gifta sig, glimtar, Gressvik, historiska romaner, inte okomplicerad bakgrund, Jeanette Palmqvist, jul, Karin Wahlberg, knöl, korrekturfel, krigsår, litteratur, livet går vidare, lunchmacka, lunchsällskap, lyrik, medvetet, missa, misstag, nätshopping, Norge, noveller, nutid, omdöme, Oslo, parallella berättelser, planera, postbox, putsa mina läsglasögon, recension, religiös, romandebut, sikte, sjukhusböcker, sjuksköterska, skriva, släktingar, systrar, tack, tal- och skriftspråk, tåg, tillsammans, trevlig läsning, utbilda sig, välskriven
|
10 kommentarer
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 