Lördagen den 17 augusti 2024: När det är helg…

Publicerat den 17 augusti, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

När det är helg får en göra… det mesta. Jag tillåter mig att falla för alla möjliga tänkbara frestelser. Igår kväll, till exempel, föll jag för både godis och appassimento. Och faktiskt, jag lever än idag och mår bra. Eller bra och bra… Jag kan inte skylla värk i högerbenet och hälsporre i vänsterfoten på utsvävningar som choklad och vin. Hjärtat verkar inte må dåligt i vart fall. Långnäsa till senaste kardiologen och leve livskvalitet!

Fredagsgodis vin boken Jannica Brandt 1 o 2

När det är helg får man.

∼ ♦ ∼

I morse vaknade jag som vanligt i tid för medicinintag, men jag lyckades inte somna om. I stället gick jag upp och fixade kaffe. Jag gjorde en blandning av det mörkrostade standardkaffet jag har och kaffe från Östgötaslätta. Det blev riktigt gott. Slättakaffet var annars lite… klent. Eller… jag var väl snål med kaffet när jag bryggde sist. 

Jag drack som vanligt på lördagsmorgnarna kaffet på sängen och läste. I morse blev det bokbyte. Jag har nu lämnat Jannica Brandt och kvinnor som slåss för kvinnor vars liv flätas samman av en svart silkestråd. Den senare är en sommarpresent till mig själv som jag ännu inte hunnit läsa; den förra en gåva från vännen FEM och V.

Kaffe på sängen och slutet av boken.
Bokbyte från kvinnor som slåss till kvinnor som knyts samman av en svart silkestråd.

Denna lediga dag hade jag det lite sjåigt – till att börja med. Men bäst av allt är att den slutar med att jag slipper laga mat. Jag är ju på kräftskiva i kväll! (Det här inlägget är därför tidsinställt.)

Uppstigning ur bädden och en stund vid datorn blev en bra fortsättning. (Eller bra och bra… Jag skrev en stund och betalade en räkning.) Ännu bättre blev den här helgen eftersom det var party redan på morgonen. Eller skördefest, rättare sagt. Tre små röda tomater skördade jag från en av balkongplantorna. Och det är fler på gång, både på samma planta och ett par andra. Måtte solen skina på dem!

Lite risig planta men den bär tomater.
Tre skördade jag idag.

Jag hade några saker att fixa, så jag åt frukost ovanligt tidigt innan jag fixade till mig själv och gick iväg på ärenden. Näringsrik var frukosten, för övrigt – jag slukade de tre nyskördade tomaterna. De var söta och goda.

Lördagsfrukost med egna tomater ägg fr Aska fil Hopptimisten o Svartstick

Lördagsfrukost med egna tomater. Dessutom ägg från Aska, fil och kaffe samt Hopptimisten och svartstickarna.


Ärendena gick sisådär. Jag kom till exempel hem med bröd, men mindre (kortare) bröd än vad jag hade tänkt. Och så köpte jag nåt att lämna till värdinnan samt en ny orkidé till mitt vardagsrumsfönster. Den senare var ett helt oplanerat inköp, men jag köpte den för att den var fin och hade ett nedsatt pris. Den som följde med till kräftskivan hade en annan prislapp – och massor av knoppar.

Till värdinnan – en vit orkidé med massor av knoppar.
Till mig.

Eftermiddagen ägnade jag mig åt att vila och läsa innan jag fixade till mig igen (så gott det nu gick) och traskade iväg. Rapport om kräftorna kommer givetvis under morgondagen. Jag kan dock avslöja att det inte bara var premiär för kräftor för min del utan även för passande glada strumpor. När det är helg… får man vara lite fläng.

Strumpor med kräftor kaviar fisk o svenska flaggan

Premiär!

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Det hon slåss för

Publicerat den 17 augusti, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om andra delen i Jannica Brandt-serien.


Andreas Eks bok Jannica Brandt 1 o 2 Mörkret inom honom o Det hon slåss förEn av böckerna i den stora hög jag fick i maj av vännen FEM och min adoptivdotter V var en riktig tegelsten. Andreas Ek heter författaren, och det blev en ny bekantskap för mig. Pocketboken var en dubbelvolym som innehöll de två första böckerna i serien om utredaren Jannica Brandt. Nu har jag läst del två, Det hon slåss för.

Mats Cronstedt är vd på en framgångsrik advokatfirma. Ett inbrott drabbar honom hårt, för hans mörkaste hemlighet blir stulen. När en av hans anställda hittas mördad förstår han att mordet är kopplat till inbrottet och stölden, men också att han själv är i fara. Mordutredningen hamnar på Jannica Brandts bord. Det visar sig inte var nåt enkelt fall. Sanningen är inte bara fruktansvärd, den genljuder ute i världen. Yttre befälet Patrick Rydh är även den här gången med ute på fältet.

Det är mer relation i den här andra delen och sånt är jag inte överförtjust i. Dessutom ser jag här och var att det har blivit en del språkliga upprepningar i texten. Det borde en redaktör ha slagit ner på. Fast… förutom det är även den här boken jättespännande och bra. Som läsare undrar jag vad Lyla är ute efter och vem hon är. Vidare vill jag förstås veta vad hemligheten på advokatbyrån handlar om.

Jag påverkas av skildringen av Lyla som ömsom hård, ömsom riktigt mjuk. Utöver det har Lyla och Jannica många likheter, bland annat sin svarta humor. Karaktärerna är suveränt tecknade.  Författaren kan sin sak när det gäller att hålla spänningen uppe. Slutet har en rolig (?) twist och… jaa… nu måste jag ju jaga del tre!

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Jannica Brandt-serien:

  1. Mörkret inom honom 
  2. Det hon slåss för (läs inlägget ovan!)
  3. Han älskade dem alla
  4. Glaset mellan dem (utkommer i september 2024)

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 16 augusti 2024: Gamla ”godsaker” och lära mig ensamheten på nytt – men det blir partaj på tre i morrn

Publicerat den 16 augusti, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Plötsligt inser jag att det är helt OK att plocka fram gamla… ”godsaker” – med betoning på saker. I mitt hem får jag göra som jag vill. Ingen har synpunkter på mina saker, ingen flyttar runt, ställer undan eller rättar till. Jag gör verkligen som jag vill. Och ja. Jag har mycket saker, många ting som jag omger mig med. Det ger mig en sorts trygghet, har jag insett. Saker är mer permanenta än människor, så att säga. Utan familj blir det i stället saker. Ibland saknar jag ett vitrinskåp eller nåt liknande där jag skulle kunna ställa in saker som blot er til lyst. Men hur många gånger kollar en i ett vitrinskåp? Nä, då är det roligare att ställa fram saker – och byta ut då och då mot andra saker.

Fredagsfrukost med fil Hopptimisten Jannica Brandt o kaffe i en senapsmugg

Fredagsfrukost på gammal löpare, med gammal tygservett och kaffe ur gammal senapsmugg.


Sen gillar jag att använda saker och inte hela tiden köpa nytt. Jag köper nytt när det behövs – ibland. Det händer att jag låter bli också. Igår när jag hade städat plockade jag fram några gamla saker som jag inte har använt på flera år. På köksbordet la jag en löpare som legat på rulle i ett linneskåp sen 2018. Tygservetten från Himla köpte jag när affärens outlet låg närmare Nelins, där det numera reser sig ett fruktansvärt hus med en massa lägenheter och tomma lokaler på gatuplan. Jag har lådor av tyg- och linneservetter, så jag kan verkligen slösa med dem. De går ju att tvätta. Sen morgonkaffet… Det hällde jag upp i… en gammal mörkbrun Höganäsmugg som det har varit senap i. Jag älskar att dricka kaffe ur såna muggar, muggar utan öra, dessutom.

∼ ♦ ∼

Vädret fortsätter att vara skumt. Det har varit mulet och blåsigt, men väldigt varmt. Framåt kvällen blev det soligt. I natt var det nästan tropisk natt med knappt 20 grader. Jag måste gå ut idag. Redan igår bestämde jag att det blir en kort promenad till Korgtassen på lunchen för att få ljus och luft – och för att handla lite, förstås. Jag hade det jag behövde hemma för idag, men i morrn på lördagen ska jag och Annas snälla mamma till Anna på kräftskiva. Enklast blir det om Anna fixar kräftorna och jag betalar min del, men jag har lovat att köpa med mig ost och bröd. Osten köpte jag idag, brödet får jag fixa i morrn så det är färskt.

Gjutjärnskräfta på Fullerö

Hoppas Anna ordnar andra kräftor än gjutjärnskräftor. Detta exemplar finns på Fullerö handel.

 

Garntomte på svart plastsäck

Nästa jul är jag ensam. Då ska jag inte åka buss heller.

Det har varit OK att vara inne och ta det lugnt. Foten har fått vila och så länge jag inte går för mycket på den gör den inte ont. I morrn tänkte jag emellertid gå till Anna. Det får bli taxi hem sen. Buss vägrar jag att åka om jag inte är absolut tvingad till det. Senast var på julafton förra året när jag och Anna och en av Annas döttrar skulle åka till Main Street efter att ha firat jul hos Annas snälla mamma. Och så blev det så här nu att jag ensam får ta mig tillbaka till Höganäsområdet (det heter så, området där jag bor) numera. Jodå, jag är tacksam att jag hittade en lägenhet i samma område som Main Street så att jag kan gå till och från jobbet. Men det jag ville säga med dessa funderingar var hur snabbt saker och ting kan ändras. Nästa jul är jag ensam. Slipper fundera över bussåkande eller inte. Och jo då. Vännen FEM har bjudit ner mig för julfirande i Motala, så jag behöver inte vara ensam. Men som det känns nu vill jag vara ensam. Jag behöver lära mig ensamheten – och allt vad den innebär – på nytt. Acceptera mitt öde.

Men det är bara augusti och en vanlig fredag. Trots att jag inte var utanför dörren igår gick jag 2,2 kilometer och tog över 3 200 steg. Märkligt… Det är onekligen skönt att ha en stor lägenhet. Jag vägde mig i morse. Det var inte lika skönt, men jag hade ändå gått ner ett kilo på en vecka. Detta trots att jag äter mer, större portioner, fler mackor och har svårt att låta bli sötsaker i veckorna. Viktnedgången har därför säkert med magen att göra. Den är ju som den är. I vart fall tog jag fram en matlåda med en lagom portion spaghetti och kycklingfärs ur frysen i morse. Den sparade jag till kvällen. På förmiddagsrasten gick jag trappor ner och upp till källarförrådet med en låda och på lunchen gick jag snabbt och handlade. Det blir steg det med! En paketavi låg i postboxen och det var mina gråa jympaskor från vännen FEM. Det paketet passade jag på att hämta när jag ändå gick till Kvarnen för att handla. Hoppas skorna är bättre för foten.

Jag hämtade en blå låda…
…med mina gråa jympaskor som vännen FEM skickat. Jag glömde ju skorna i Motala.

Så skulle jag ta en snabb lunch med uppvärmt kaffe och mackor. Tänkte skippa ägget, men gjorde inte det. Jag fixade till och med ett överflöd av grönsaker, dock inte mina egna odlade. Jag hade precis satt mig vid köksbordet och skulle bita i en macka när jag anropades per sms av Anna som undrade om jag var hemma och om hon fick komma upp en stund. Ett jakande svar från mig på detta innebar att jag upplät mitt hem som sjukstuga, för den stackarn hade ramlat på promenaden in till stan. Benet var rejält skrapat och blodigt och hon behövde tvätta av det. Bjuda på nåt annat än lite vatten fick jag inte, men hon satt ner en stund i alla fall. Tänk så illa det kan gå – och vilken tur att det inte blev värre. Ensamheten blev också lite skrapad av detta. Ibland är det ändå skönt att kunna hjälpa varandra.

Hemmalunch m mackor ägg fr Aska Hopptimisten o Jannica Brandt

Hemmalunch med ett överflöd av grönsaker, dock inte egenodlade.


Det var en väldigt lugn dag idag jobbmässigt. Jag skrev en artikel innan jag med gott samvete loggade ut ganska tidigt (15.40). Jag orkade sen både torka köksgolvet och badrumsgolvet och ta ytterligare en kort promenad runt kvarteret för att testa hur de gråa skorna kändes på foten. Och de kändes bra mycket bättre än de snygga, vita LaCoste-skorna…

Framåt kvällningen läste jag en del och började titta på en ny serie på TV4 Play. Det ligger tio avsnitt ute av den spännande serien Something undone, men de är bara strax över 22 minuter långa med reklam förstås mitt i. Men ändå. Perfekt längd när en inte orkar hålla koncentrationen så lång tid.

Till middag micrade jag alltså spaghetti och kycklingfärs. Portionen var inte jättestor, så det fick bli ost och kex och ett glas appassimento till efter.

Spaghetti och kycklingfärs till huvudrätt…
…och kex, ostar och appassimento till efter.

Det som händer nu är att det blir soffläge med bok varvat med Something undone. Laddar inför morgondagens partaj!

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 14 augusti och torsdagen den 15 augusti 2024: Det är nog lite synd om mig, trots allt, men jag är om mig och kring mig

Publicerat den 15 augusti, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Klocka med krossat glas

Klockan signalerar ointresse.

Tyck inte synd om mig. Jag är bara arg, nästan hela tiden. Kroppen är det skrutt med och det påverkar mitt humör negativt givetvis. Det är fint när människor bryr sig på ett ärligt sätt, inte för att de måste. Träffas… Varför träffas när man så tydligt är nån annanstans? Förr i tiden tittade ointresserade på klockan för att markera att ens tid var ute. Numera tittar ointresserade på sina armbandsur för att kolla sociala medier och meddelanden – och på så vis, inte särskilt diskret heller – visa att det finns annat som är intresserantare och relevantare än personen framför dig. Ohyfsat och oförskämt, men framför allt sårande.

 

Kvällsfika med glass och Jannica Brandt 1 o 2

Att läsa och smocka i sig glass och godsaker är jag bra på. För det är nog lite synd om mig, trots allt.

Lokalblaskan har en på sitt sätt intressant artikelserie om sociala medier och mobilanvändning. Den kan en förstås bara läsa om en har konto hos UNT. Eller som jag, läser papperstidningen på jobbet. Eftersom texterna är skrivna av yngre personer hamnar fokus ibland på nåt som inte är intressant för mig. Men generellt är artiklarna läsvärda och rekommenderas!

För egen del surfar jag lite för mycket på sociala medier, ja. Det är mitt ensamma jag som på så vis interagerar med andra människor, mest bekanta och vänner, men också en del obekanta intressanta. Jag har nytta av mobilen för att mäta saker som har med min hälsa att göra. Och så brukar jag stå upp och surfa, kanske gå omkring lite, vilket ryggen tackar mig för. Den känns av nu också och det beror med all säkerhet på att jag inte kan gå lika mycket som jag brukar på grund av hälsporren. Hjärtat bultar och slår – än så länge. Men jag kan inte läsa och fika och smocka i mig glass och godsaker hela tiden – bara en stor del av tiden. För det är nog lite synd om mig, trots allt. Fast det är bara jag som får tycka det!

Samtidigt är jag lite om mig och kring mig, som vissa skulle uttrycka det. Jag hade… flow igår kväll. Cash flow. (Eller snarare, inte cash men pengar tillbaka på kontot.) Inte bara det att jag utan problem ordnade rabatten på City Gross (kundtjänstkillen var otroligt smidig, så egentligen gjorde jag ingenting mer än la fram problemet och kvittot), jag har pengar tillbaka att vänta på mitt gamla SL-kort. På tisdag utbetalas 236 pix. Snart kan jag alltså vältra mig i rikedom (<== ironi).

Annars hände inte mycket mer igår kväll. Jo, jag såg premiäravsnittet av Veckan med Camilla och Leif GW på TV. Det var intressant och bra, men ögonlocken var tunga och jag gick tidigt till sängs…

∼ ♦ ∼

Bär med mera som jag har i filen

Kolla allt smaskigt jag har i filskålen innan jag häller på flingor.

Torsdag… Mulen dag och blåsig. Jag har mest sett den genom arbetsrumsfönstret eftersom jag jobbade hemifrån. Det var skönt för foten att få vila, men ryggen gnäller, som sagt. Hemma är det dock lättare att ställa sig upp och ta micropauser. Man kan gå ifrån skrivbordet och diska lite, sätta på en tvättmaskin eller så. Större aktiviteter såsom att dammsuga, torka av i badrummet och byta handdukar och dukar sparade jag till efter arbetstid. Ofta har jag mer ork på kvällarna när jag jobbar hemifrån.

Min torsdag inleddes på vanligt vis med dusch och frukost. Men idag tänkte jag visa allt smaskigt jag har i min filskål – innan jag häller på flingor. Idag var det bananskivor, blåbär, Annas rödavinbärssylt, äpplemos, kanel, torkade tranbär och flytande honung. Jorå. Jag blir mätt och klarar mig till lunch.

Medan jag åt frukost blev det bokbyte. Eller… jag fortsätter ju läsa i samma fysiska pocketbok, men nu har jag bytt från första Jannica Brandt-delen till den andra. Förväntningarna är höga, för del ett gillade jag verkligen!

Boken Jannica Brandt 1 o 2 på en matta

Bokbyte från del ett till del två – i samma utgåva.


Men jag har ju faktiskt arbetat också, idag bland annat med ett par artiklar. En artikel håller jag på med, ytterligare en intervju är på gång. Och givetvis har jag deltagit i möten, om än på distans via Zoom. Lunch blev det däremellan och den fick jag fixa på egen hand idag. Det lyckades jag med. Jag serverade mig mackor med sista bitarna av den egna paprikan på, ägg från Aska och micrat kaffe.

Lunch hemma med Hopptimisten Jannica Brandt mackor ägg o kaffe

Hemmalunch med bland andra/annat Hopptimisten och Jannica Brandt, egen paprika och ägg från Aska.


Att städa var ett bra sätt att fördriva tiden medan jag väntade på leveransen av kräftskivan från Vinoteket… Lådan kom emellertid mellan dammsugning och middag. Sex flaskor vitt innehöll den: två flaskor Gerharz PG1951 Riesling Semi Dry, en flaska Pracht Rheinhessen Grauer Burgunder 2021, en flaska D de Colmar Pinot Blanc 2022, en flaska Meu Godello 2022 och ett mousserande vin, La Veuve du Comte Blanc de Blancs.

Låda anlände från Vinoteket…
…med sex flaskor…
En av de här flaskorna ska kyla av oss i morrn.


Jag lyckades fixa middag till kvällen den här torsdagen också. Det smakade extra gott med kycklingkorv och tillbehör när jag hade både jobbat och dammsugit. Men jag måste säga att dammsugningen inte på nåt vis är betungande, stora ytor och många prylar till trots. Visst hade det smakat bra med ett glas vin till maten. Till körv passar dock öl bättre. Eller mjölk, som jag drack. Nåja, jag ska strax inta go-kaffe från slätta, fått av min adoptivdotter V, malt av Anna. I vart fall är jag stolt över att min måltid blev så… komplett: kött (kyckling), spannmål (korvbröd), skaldjur (räksallad), grönsaker (ketchup och bostongurka) med mera.

En fin middag.
Go-kaffe från slätta.

Eftersom jag har tid och ork kvar i afton ska jag hänga över min bok, men jag har också gjort nåt jag inte hade tänkt att göra: anmälde två böcker för registrering hos bibliotekarierna på Goodreads. Förlag och författare verkade ointresserade av att lösa det på egen hand, så då fick recensenten göra det. (Där ryker genast en toffla i omdömet – eventuellt. <=== skojar! När böckerna är upplagda, vilket kan ta sin lilla tid, läser och jag recenserar dem. Det är innehållet som avgör antal tofflor, inte människor. Såna har jag uppenbarligen kort tålamod med ibland. Hälsn. min dräng har ingen dräng, bara mig)

Utöver det har jag insett att mina fyra kräftknivar ligger i en kökslåda, uppackade av bästa Emma. Men var Annas fyra knivar är vet ingen. De är lika borta som

  • det bruna kuvertet
  • pincetten
  • farfars tavla
Fyra kräftknivar i kökslåda

Mina fyra knivar ligger i en låda på Saint Ollie’s. Men var är Annas???

∼ ♦ ∼

I morrn är det redan fredag igen. Så Jävla Skönt.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Ironi, Jobb, Krämpor, Mat, Media, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Mörkret inom honom

Publicerat den 15 augusti, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om första delen i Jannica Brandt-serien.


Andreas Eks bok Jannica Brandt 1 o 2 Mörkret inom honom o Det hon slåss förEn av böckerna i den stora hög jag fick i maj av vännen FEM och min adoptivdotter V var en riktig tegelsten. Andreas Ek heter författaren, en ny bekantskap för mig. Pocketboken var en dubbelvolym som innehöll de två första böckerna i serien om utredaren Jannica Brandt. Nu har jag läst del ett, Mörkret inom honom.

Jannica Brandt är utredare vid enheten för grova brott i södra Stockholm. Hon är både karismatisk och viljestark och inte rädd för utmaningar. Ibland tar hon ovanliga vägar för att hitta den skyldige. I den här boken skildras hennes första fall tillsammans med kriminalinspektör Niklas Fridh. Niklas har varit sjukskriven och ska återgå i tjänst. I den här spänningsromanen är unga kvinnor utsatta för våldtäkter och även mord. Mördaren visar sig ha kopplingar till ett av Niklas gamla fall.

Jag gillar den här boken! Jag gillar att det är lagom med relationsteman – även om det egentligen är ganska mycket. I stället är det kriminalfallen och hur poliserna löser dem samt vad som driver brottslingarna (motiv), som intresserar mig. Vidare är det ihopkopplat på ett raffinerat sätt med ett sorgetema. Sen är Jannica Brandt en ovanlig kvinna. Hon tolererar inte vad som helst – och hon tiger inte om det. En stark karaktär och en stark skildring av denna, skulle jag vilja säga. Men ibland blir det… konstigt. Jannica går i taket när en polis från en annan enhet kallar henne ”gumman”. Fast när hennes älskare Patrick gör det reagerar hon inte ens. Asså… vem vill bli kallad gumman överhuvudtaget..?

Men som sagt… Boken är bra. Den har fart och fläkt, den är spännande och vad 17 vill den skyldige egentligen? Och vem är han? Mina misstankar drar åt ett visst håll mot slutet av boken, men det blir ändå en överraskning. Jag hittar en del grammatiska misstag som skämmer, men annars får författaren godkänt vad gäller det skrivna ordet, berättelsen känns realistisk – och väldigt otäck. Tur att del två finns i samma pocketupplaga. Det är bara att fortsätta läsa.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Jannica Brandt-serien:

  1. Mörkret inom honom (läs inlägget ovan!)
  2. Det hon slåss för
  3. Han älskade dem alla
  4. Glaset mellan dem (utkommer i september 2024)

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Tisdag kväll den 13 augusti och onsdagen den 14 augusti 2024: Tyngder och nya, ibland raka, spår

Publicerat den 14 augusti, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Igår kväll och i natt hade jag ont. Värk. Mest hade jag ont i vänsterfoten, men när det hade stillat sig fick jag jätteont i högerbenet. Det värkte från ljumsken och neråt. Inga proppar synliga dock!

Jag var väldigt trött när jag kom hem från handlingen igår. Inte blev jag piggare av att jag visste att jag måste åka tillbaka till City Gross eftersom en rejäl rabatt saknades på en grej Anna köpte. Detta fixade jag dock inte igår utan i kväll – se längre ner! Men sen behövde jag jobba en stund igår kväll. Det hade jag emellertid igen idag, för jag slapp släpa den litteraturen i ryggan. Ryggan väger ju ändå som bekant runt fyra kilo. (Vid den vägningen inkluderades även en pocketbok. Den jag läser nu lär vara tyngre.) Sen hade min arbetskamrat Åsa med sig två av de tre böckerna i Glasbrukstrilogin som jag lånade henne för sommarläsning. Dem fick jag i en separat påse, men när jag gick hem fick de plats i ryggan. Tyngd. Nåja, böckerna ska ju hem förr eller senare och det var ju ändå bra att dela upp så att jag senare bara har en bok kvar att frakta hem. I kväll när jag kom hem ställde jag ryggan på vågen. Den vägde fem (5) kilo… Och by the way, Åsa gillade böckerna. Då var det värt!

Böckerna I oxögat och Skörgossen

Tyngd med mig hem.


Men… foten gör ont och jag behöver vila den. Därför har jag bestämt att jobba hemifrån både torsdag och fredag. Då har jag dessa två dar plus lördag och söndag att vila på. Om jag behöver ta mig nånstans blir det med bil eller till Korgtassen (fem minuters promenad). Ett annat skäl till att jobba på distans är att småbarnsförkylningarna tycks ha startat på jobbet. Jag blir ju numera ganska sjuk av en enkel förkylning, troligen på grund av min hjärtsjukdom.

∼ ♦ ∼

I morse var det lite mörkare än igår. Inte så mörkt att jag behöver tända kökslampan när jag ska läsa till frukosten, men jag märker tydligt skillnaden. Det var ändå ganska varmt ute, kände jag när jag gick iväg med tröja på.

Onsdagsfrukost

Onsdagsfrukost utan kökslampa.

 

Spår i gruset

Delvis nya spår framöver.

Än så länge går jag gamla snöfria vägen, men, som sagt, spår- och tunnelbygge och andra byggen lär sätta stopp för min framfart redan i höst. Nån omväg blir det inte för mig, jag kan gå en alternativ väg via Vaksalagatan som sen blir Drottninggatan och Carolinabacken, raka spåret till jobbet i princip.

Idag på jobbet har jag börjat jobba mer handfast känns det som. Förutom skrivreglerna, som nu snart ska presenteras för först vår enhetschef, därefter högsta ledningen, har jag haft ett arbetsmöte med en kollega om ett gäng reportage. Vi har fördelat dem oss emellan och jag högg in på mina direkt. Vi jobbar i en del gamla spår, men också delvis i nya.

När det var lunchdags idag var jag riktigt hungrig! Det blev dock ingen överraskande lunch utan en ganska vanlig jobblunch. Precis som igår blev det tegelstensläsning och sällskap av Jannica Brandt, nån som lär vara min följeslagare ett tag framöver.

Jobblunch med tegelstensläsning

Jobblunch med tegelsten a k a Jannica Brandt.


Efter lunch hade jag ett par möten och sen var det plötsligt dags att gå hem igen. Jag slängde in ryggan på Saint Ollie, hämtad bilnyckeln och tog sen bilen ut till City Gross. Det var hur enkelt som helst att få rabatten. Den kommer in på mitt kort om ett par dar, men jag har redan betalat Anna för det var ju hennes vara som kostade för mycket. Smidigt, City Gross!

Hemkommen gick jag ett varv med vattenkannan och upptäckte att det händer saker i krukorna på balkongen! Tomaterna börjar få färg. Så åt jag kvällsmat – resten av skogssvampsoppan från i måndags och mackor med egenodlad paprika på.

Kvällsmat med egenodlad paprik på mackorna.
Närbild på paprikan.
Och kolla! Tomaterna håller på att få färg!

Efter maten planerades en kräftskiva på lördag hos Anna och Tisslingarna med Annas snälla mamma. Jag ska ta med bröd, ost, snaps och öl. Det ska bli mysigt, gott och trevligt.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… HAR du haft en bra dag??? Eller är du tyngd, tycker att du travar runt i samma spår? Prova att ta en annan väg till jobbet. En upptäcker massor!

Smiley på kullerstenarna

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 12 augusti och tisdagen den 13 augusti 2024: Favoritsysselsättningar och hyfsad tid

Publicerat den 13 augusti, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

På soffan med bok i knäet

En favoritsysselsättning.

Det finns väl inget bättre än att ägna sig åt sina favoritsysselsättningar? På måndagskvällen ägnade jag mig åt några stycken: jag vilade en halvtimme efter jobbet (slumrade på soffan), jag läste och jag nätshoppade vin. Vilan gjorde susen, boken är spännande och jag har läst mer än halva första delen i Jannica Brandt-serien och vinet levereras hem på torsdag kväll. Perfekt! Då håller jag mig hemma och städar.

Men asså… vin… Jag ska ju inte dricka vin enligt somliga läkare. Nu har jag dragit ner rejält på konsumtionen och jag tänker inte sluta helt. Det handlar om livskvalitet. Om jag dör med vin i magen och ett glas i handen – vilken underbar död! Sen är min tanke att inte hinka i mig allt själv. I höst tänker jag ha gäster och jag tänker att jag kanske blir bortbjuden också. Vinlådan jag har beställt från Vinoteket heter Kräftskiva. Lådan består av sex flaskor vitt vin. Av ett vin är det två flaskor och ett vin är mousserande. Lådan har ett passande namn för det är hög tid för ett sånt partaj. I frysen ligger ett halvt kilo och väntar på att jag ska tina upp det. Det blir nog inget kräftfiske i Motala, det verkar vara lågt intresse och dessutom är jag osäker på om jag har en bil – den ska ju till plåtverkstan nästa vecka. Däremot kan det bli kräftskiva i Uppsala på lördag.

Vinlåda Kräftskiva från Vinoteket

Vinlådan Kräftskiva är beställd och levereras på torsdag kväll.

∼ ♦ ∼

Egenodlad paprika

Skördefest i morse!

Nattsömnen var hyfsad och jag kom i säng i hyfsad tid. (Kan ju hänga ihop…) I morse hade jag nästan inte tid att äta – det blev en spontan skördefest. En (1) röd paprika har plantan på balkongen gett och den ryckte jag av nu innan den helt skrumpnade ihop… Vi får se hur det går med tomaterna. Jag lär få ta in dem i köksfönstret om inget händer snart.

Morgonen var ljus och solig, men förra veckans värme är inte riktigt kvar. Det blev tröja i morse igen – och solbrillor. Men som sagt, frukost först. Givetvis reagerade magen. Den har varit väldigt besvärlig den senaste tiden, för den begränsar mig i det jag vill göra. Jag vågar inte ge mig iväg ifall den bråkar.

Vardagsfrukost med Hopptimisten o Jannica Brandt

Vardagsfrukost för en med bråkande mage.

 

Augustisol vid Saluhallen

Augustisolen är inte så varm längre.

Soligt var det, som sagt, men inte jättevarmt ute. Solen över Fyrisån vid Saluhallen lyste starkt i morse, men temperaturen nådde inte upp till 20 grader ens. På fredag kväll ska det vara konsert i Barockträdgården och jag undrar om det inte blir kyligt. Jag hade gärna gått dit, påklädd om nödvändigt, för konserten är med Thomas Stenström och Sarah Klang, men tyvärr inser jag att jag inte orkar. Mest kanske för foten. Sen tror jag att det kan bli en påfrestning för hjärtat också med alla människor och allt stående. Konserten är fyra timmar lång, men det ska också köas. Kanske kan jag stanna kvar en stund på jobbet och lyssna från balkongen där? Eller ska jag kanske jobba hemifrån på fredag?

Fredag är en bit bort emellertid. Idag på jobbet hade jag bland annat två korta Zoommöten och ett möte kring skrivregler, regler vi ska uppdatera. Mellan mötena var det lunch och det blev en sedvanlig jobbsådan med en stunds läsning. Men först blev det en ovanlig träff och ett långt samtal med min tidigare enhetschef som var här för att jobba timmar åt en annan avdelning.

Jobblunch sedvanlig med Jannica Bboken

Sedvanlig jobblunch efter ovanlig träff.


Efter jobbet traskade jag hem för att slänga in jobbryggan och hämta bilen. På tisdagar får jag seniorrabatt på City Gross och som den gamling jag är måste jag ju utnyttja den. Även den här tisdagen kom Anna med. Vi passar båda på att handla tunga saker eftersom vi kan ta dem i bilen. Men tyvärr fick vi inte rätt pris på en vara, så nu måste jag dit en gång till den här veckan och skipa rättvisa. Vi åt middag på Donken. Eller utomhus, faktiskt, och den betalade vi rätt pris för. Det var väldigt länge sen sist för oss båda. Jag åt kycklingburgare, förstås och som bonus chili cheese tops.

Kycklingburgare på Donken

Middag på Donken – kycklingburgare.


Det tog sin lilla tid, men blev ändå hemkomst i hyfsad tid. Nu ska jag ta en mugg uppvärmt kaffe och läsa en stund innan det är dags att trilla i säng.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndag kväll den 11 augusti och måndagen den 12 augusti 2024: Bland byggen, bokskåp, bokmärken och blommor

Publicerat den 12 augusti, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Det blev ett långt samtal med vännen FEM igår – det var ju länge sen vi hördes av. Jag vill inte höra av mig i tid och otid, för jag vet ju att hon pendlar till och från jobbet plus att det har varit en viss idrottstävling som TV-sänts. Men igår hörde hon av sig och på kvällen pratade vi i över en halvtimme. Nu ska hon äntligen ha semester i tre veckor på raken och det är henne väl unt. Jag tror inte på sönderhackad och uppdelad sommarledighet. Det kanske funkar för andra, men inte för mig. Vännen FEM sa att hon kände sig ganska sliten. Jag bad henne, om det inte var för mycket besvär, att skicka upp mina gråa jympadojor som jag glömde i påse i hennes hall förra månaden. Givetvis lovade jag betala frakten. Hon lovade snällt att ombesörja det hela idag och det har hon gjort, meddelade hon per sms i kväll, den snälla mänskan. Och jag har också swishat. De skorna är bättre för min onda fot och min onda ljumske.

Kvällsfika med Jannica Brandt 1 o 2 o tänt ljus

Kvällsfika på söndagen.


Efter samtalet tog jag en rejäl kvällsfika. Jag hade inte fikat på eftermiddagen, så jag tyckte att jag kunde unna mig såväl kaffe som godsaker till. Sen såg jag de sista två avsnitten av Morden i Helsingör. Klockan var alldeles för mycket innan jag kom i säng.

∼ ♦ ∼

Måndagsfrukost vid köksbordet med Hopptimisten o Jannica Brandt

Måndagsfrukost med Hopptimisten och Jannica.

Det gick bra att komma upp i morse, för jag sov ganska gott i natt även om jag tyckte att hjärtat var lite oroligt. Jag pallar faktiskt inte att kolla hjärtfrekvensen. Är den hög och oregelbunden när jag mäter mår jag bara sämre psykiskt – och det påverkar även hjärtrytmen negativt.

Jag tog min morgondusch, åt min måndagsfrukost, läste lite, bäddade och borstade tänderna innan jag gick iväg. Foten kändes lite bättre idag, men så har den fått vila ganska mycket i helgen. Dessutom har jag lagt den mjuka innersulan från mina nya höstjympadojor i de vita LaCosteskorna. Mycket bättre än skitinläggen från Scholl jag köpte på apoteket! Bortkastade hundralappar där.

Idag var det runt 13 grader när jag gick hemifrån, så jag fick ta en tröja. Jag frös när jag stod vid bommarna, för givetvis blev det bomfällning. Men från och med nästa månad kan jag nog inte gå den vägen ifall arbetet med tunneln och spåren börjar, därför ville jag passa på.

Bokskåp vid Walmstedtska gården

Tyvärr inget som passade mig i bokskåpet i morse.

Jag gick vanlig väg genom Walmstedtska gården. För en gångs skull stannade jag vid bokskåpet, men tyvärr fanns där inget som passade mig. I stället lånade jag en deckare i bokbyteshyllorna på jobbet.

Morgonen var annars solig, men det märks att vi går mot både mörkare och kallare tider nu. Jag drog ändå för gardinerna i vardagsrummet och fällde persiennerna i köket, för när solen skiner in blir det väldigt hett. Mina Saint Paulior tycks gilla värmen dock. Den växten jag fick på köpet i maj blommar nu för tredje gången. Bilder tagna i kväll hittar du längst ner i inlägget! I morse nöjde jag med att fota lindallén i Odinslund. Den är fin att gå igenom, men där ska visst också byggas så snart är det stopp även där. Jag bara undrar vilka som kan ha råd att bo där. Inga normalinkomsttagare, säkert. Tunnlarna över järnvägen förstår jag bättre, de har större nytta för många – fotgängare, cyklister och bilister.

Lindallén i Odinslund

Lindallén i Odinslund. Där i närheten ska snart byggas.

Förmiddagen bestod av två möten, det ena via Zoom, det andra hybrid ( Zoom och IRL). På andra mötet var jag med IRL. Det var ett planeringsmöte där vi gick igenom arbetsveckan och vad som är närmast på gång.

Det stod inte på förrän det var lunch. Jag var redan då jättetrött, för ljudnivån är stundtals sanslös på jobbet. Tur att jag kan koppla bort hyfsat under lunchen, idag tillsammans med Jannica Brandt. (Fast hon är inte med så mycket i boken ännu.) Jag njöt av lässtunden, men också av det fina bokmärket som jag har fått av V.

Plötsligt blev det lunch.
Jag läste och njöt av det fina bokmärket jag fått av V.

Jag har påbörjat en undersökning på jobbet som kanske kan ge mig mer tid. Nånstans måste jag börja och jag har börjat med att läsa och att ställa frågor till en person IRL. På listan över andra praktiska ting fick jag utrett idag kring en räkning som jag inte blev klok på. Äntligen fattade jag och den akuta dyskalkylin har gått över i en mer… vegeterande. Jag är tacksam att människor har tålamod med mig och mina dumma frågor.

Efter jobbet stapplade jag hem på ond fot och med värkande ljumske. Jag la mig på soffan och lurade till en halvtimme. Så skönt! 

Så fixade jag kvällsmat. I afton serverade köket på Saint Ollie skogssvampsoppa samt mackor. Först två mjuka med räkost och kalkonsalami, sedan två knäckemackor med ost. Jag var inte bara trött i kväll, jag var visst hungrig också. Det kan bero på att magen har varit besvärlig idag. Det är inte mycket som har stannat kvar i den.

Mjuka mackor till skogssvampsoppan…
…och sen två hårda.

Vad som händer i kväll? Inte mycket. Jag ska läsa min tegelsten på gång, kanske lösa nåt gammalt sudoku och ta en mugg kaffe. Och så har jag beställt vinlådan Kräftskiva (sex flaskor vitt vin, fem sorter) från Vinoteket. Det finns ju bekanta som föredrar vitt. Leveransen kommer på torsdag kväll.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Det visade sig att alla mina tre Saint Paulior i köket har knoppar och blommar. De trivs på Saint Ollie – och det gör jag också.

Den lila har knoppar och blommar…
…liksom den blåa…
…och den lilla, lilla har flera knoppar.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 10 augusti och söndagen den 11 augusti 2024: Varför ändra fina rutiner?

Publicerat den 11 augusti, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Lördagsgodis tänt ljus vinglas boken Mannen som lekte med dockor

Lördagsgodis!

Jag var mycket trött på lördagskvällen. Gissar att sol, ljus och vind tog ut sin rätt. Därför var det ganska skönt att slänga in maten i ugn respektive micro för att laga den och sen bara äta. Till maten öppnade jag den första flaskan appassimento ur lådan jag köpte från Vinoteket. Yummy!

Efter disken läste jag en kort stund, men när jag laddat godisskålen betade jag av de två sista avsnitten av Tyst vittne säsong 26 respektive Blackshore. Jag hoppas det kommer fler säsonger av båda, för det är två riktigt bra brittiska serier.

Klockan var nog runt 23 eller strax därefter när jag gick och la mig.

∼ ♦ ∼

Söndagskaffe på sängen o boken Mannen som lekte med dockor

Söndagsfinrutin.

I morse vaknade jag skittidigt – det är ju söndag och ledig dag. Efter att ha varit uppe och tagit medicin försökte jag somna om. Det protesterade magen emot. Nej, den här söndagsmorgonen var allt annat än lugn och fridfull. Det verkar som om jag måste äta nåt när jag tar medicinen, annars… Men det är inte alltid jag får i mig nåt klockan halv sju på morgonen.

Det blev ändå ett par timmars läsning och kaffe på sängen ur söndagsmuggen. Varför ändra fina rutiner?! Jag har valt nästa bok att läsa. Det blir en i högen böcker jag fick av vännen FEM och V i maj när FEM kom hit för att hjälpa mig efter flytten. Boken är en dubbelutgåva i pocket och består av de två första delarna i en spänningsromanserie.

Vid datorn fördrev jag därefter nån timme, en och en halv. Inte för att slösurfa utan för att skriva. Anna och jag hade en sms-dialog om sylter och marmelader. Ja, det är ju inte min starkaste gren, men jag äter dem gärna.

Magen var i olag och utanför fönstret var det det visserligen blåsigt, men soligt och varmt. Jag vågade dessvärre inte ge mig ut. Ibland hatar jag min kropp mer än andra tillfällen. I vart fall dammade jag. Gårdagens rena och torra tvätt tog jag reda på medan frukostägget kokade. Sen åt jag det och lite annat, bland annat vad jag numera tror är rödavinbärsmarmelad/-sylt. I vart fall inte aroniabärsdito.

Söndagsfrukost med herrsällskap.
Ja inte är det här sylt/marmelad på aroniabär, mer troligt röda vinbär.

 

Böckerna Mannen som lekte med dockor o Jannica Brandt 1 o 2

Bokbyte från en dockbok till en dubbelvolym om en kvinnlig brottsutredare.

Hade nån liten tanke om att dammsuga idag, men så tyckte jag att det inte behövdes och lät bli. Faktiskt! Det fick bli läsning till dess att magen lugnat sig. På eftermiddagen läste jag ut dockboken och grep mig an ovan nämnda dubbelvolym i pocket om en kvinnlig brottsutredare. Där har jag fått nåt rejält att bita i!

Och på tal om vännen FEM hörde hon av sig mitt på dan när hon var på väg ut på landet för att vara farmor några timmar. Vi kom överens om att ringas i kväll efter att jag lagat mat på rikt och ätit. Joråsaaatte… i morse tog jag fram ett paket kycklingfärs på tining så nu skulle jag inte komma undan att laga/koka spaghetti och steka kycklingfärs.

Men först blev det en liten utflykt. Anna och jag byter tjänster mot gentjänster och ibland saker. Jag har till exempel fått saft, sylt och bär av henne. Idag fick hon ett batteri mot att hon skulle mala kaffet från slätta som jag fick av V och som visade sig vara hela bönor. Sen behövde min bil ut och luftas och Anna hade ett ärende som passade min rutt. Vi avslutade med att besöka Uppsala Antik och Vintage där somliga handlade massor, andra inte ett smack (blev nervös av trängseln).

Nån mästerkock är jag som bekant inte, det vet ju du om nån, kära dagbok. Men spaghetti och färs lärde jag mig att laga som tonåring. Det är en icke avancerad rätt, den är god och en blir mätt. Dessutom blev det tre (3) matlådor till frysen idag. Jättebra för kvällar när jag inte är lika pigg.

Spaghetti med kycklingfärs med familjen.
Och tre matlådor till frysen.

∼ ♦ ∼

Jag har telefonerat med vännen FEM. Det är dags för en mugg kvällskaffe – jag har inte druckit kaffe sen i morse. Sen ska jobbryggan packas för en ny arbetsvecka.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Mannen som lekte med dockor

Publicerat den 11 augusti, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om första delen i en trilogi skriven av en för mig ny författarbekantskap.


Magnus Jonssons bok Mannen som lekte med dockorUnder ett besök av vännerna FEM och Finske Pinnen sommaren 2024 här i Uppsala tog jag med dem till Uppsala bokhandel. Där finns ofta böcker till bra priser, såväl nya som lite äldre, och såväl inbundna som pocketböcker. Vid sommarbesöket fyndade jag Magnus Jonssons bok (inbunden) med den i mina ögon lite obehagliga titeln Mannen som lekte med dockor. Boken visade sig vara första delen (vilken tur!) i en trilogi. Författaren var en ny bekantskap.

Krypteringsexperten och doktoranden Linn Ståhl arbetar med sin avhandling på KTH när kriminalpolisen hör av sig. De behöver hjälp med en utredning av ett mord. Det handlar om en ung kvinna som har hittats mördad i en lägenhet på Södermalm i Stockholm. Den mördade har styrts ut till porslinsdocka. Linn Ståhl och poliserna Rickard Stenlander och Erik Svensson bildar ett udda team.

Jämfört med boken jag läste före denna är det här väldigt hårdkokt. Karaktärerna är nästan träaktiga. Jag får till att börja med inget grepp om dem. De är för schablonmässiga. Med detta påtalat säger jag inte att det är fel, det passar den här sortens spänningsroman.

Miljön är som så ofta i kriminalromner Stockholm, men inga platser skildras med nån direkt värme i den här boken utan mer som… hållplatser där karaktärerna vistas en stund för att göra nåt såsom äta och/eller dricka, undersöka en mordplats etc.

Även om det är spännande känns det här som en bok som anspelar lite för mycket på Stieg Larssons böcker. Men den når inte alls upp till samma klass. Ibland blir anspelningarna nästan tröttsamma. Temat med rasism är en sån anspelning och Linn Ståhl ska vara en sorts Lisbet Salander. Erik Svensson är dock en Gunvald Larsson-typ, en karaktär i en annan kriminalserie. Det är för mycket… lånat. Vidare tycker jag att boken är onödigt lång. Så jäkla mycket händer inte egentligen. Men okejrå. Slutet är rätt spännande.

Toffelomdömet blir medel. Frågan är om jag ska läsa de övriga två delarna i trilogin eller låta bli.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Hatet-trilogin:

  1. Mannen som lekte med dockor (läs inlägget ovan!)
  2. Asätarna i Kungsträdgården
  3. Kvinnan som jagade ensam

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar