Tisdagen den 1 oktober 2024: Bravo!

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

I morse vaknade jag klockan fyra. Somnade till efter en stund för att vakna klockan fem. Jag behöver verkligen inte gå upp klockan fem ens när jag ska jobba. Larmet står på 5.45 för att jag ska ha gott om tid på mig och inte stressa. Nu kunde jag läsa en lite längre stund. Det var ändå rätt bra.

Det var verkligen mörkt när jag klev upp. Frukosten intog jag med både tända stearinljus och kökslampa – jag ville ju fortsätta läsa. Jag var alldeles i slutet av boken. I morse på jobbet sprang jag på en före detta god arbetskamrat, nu förlagsägare, och meddelande läget (boken var inte utläst då, men snart, recension var på g). H*n uttryckte då sin omtanke om min hälsa. En del människor är bara i grunden genuint goda. Just den här personen räddade mig vid ett tillfälle från att hamna i häxans klor när jag var ganska nyanställd, rädd och osäker. Det gjorde ett bestående intryck på mig och det intrycket om godhet har jag behållit av personen.

Första frukosten i oktober 2024 med Hopptimisten o tända ljus

Första frukosten i oktober 2024 – med både tända ljus och kökslampa.


Även idag blev det en vacker höstmorgon
när solen sen steg. Jag hade tidsinställt ett inlägg i morse om september månads böcker inklusive månadens bästa. Jag hade inte tid att skriva blogginlägg i morse, men en sån tur att jag skulle ut på två morgonpromenader i det härliga höstvädret. Först skulle jag till jobbet, lämna min ryggsäck och starta datorn. Därefter skulle jag till min vårdcentral för provtagning och samtal. Givetvis fotade jag på vägen.


Provtagningen var inför ett läkarbesök nästa vecka.
Jag är så trygg när jag lägger fram armen på laboratoriet på min vårdcentral. S sticker in en nål och jag känner det knappt. Bravo! Idag var jag lite snål på blod, men det strömmade till så småningom utan att det krävdes nåt nytt stick. De är proffs. Efteråt gick jag på samtal och det skulle egentligen bli det sista. Men nu bokade vi in ytterligare ett i mitten av november. Det känns bra. Jag vet ju inte vad som kommer ut av läkarbesöket nästa vecka.


På jobbet hade vi tyst skrivförmiddag,
men jag tog mig också tid till att berätta läget för Stora A. Vidare hade jag fått en massa mejl som behövde läsas och en del besvaras. Ett mejl hade en bilaga som jag måste fingranska. Och sen blev det lunch.

Tisdagslunch på jobbet med Blodets dotter

Tisdagslunch med en stunds läsning.

 

Bilen på sin nya garageplats

Bilen står nu på sin nya parkeringsplats i varmgaraget.

Arbetsdagen i övrigt omfattade sedvanligt jobb och korrekturläsning. Jag gick hem lite tidigare och vilade en stund innan det var dags för shoppingtur för att handla tunga varor, med bil alltså. Jag frågade om Anna skulle med och det skulle hon. Givetvis åkte vi till City Gross för att utnyttja min seniorrabatt, fem procent endast på tisdagar. Nån snabbmatsmiddag blev det inte utan jag skjutsade hem Anna och hennes varor och åkte sen hem till Saint Ollie – och körde ner bilen i varmgaraget. Min nya parkeringsplats är rymlig och bra.

Efter att ha gnussat bort lite fågelskit från bilen (!) och plockat in varorna jag hade handlat skrev jag klart recensionen av fantasyboken och publicerade den. För när jag vilade efter jobbet läste jag de sex sista sidorna i boken… Bokbytet gick från Blodets dotter till en bok om Bergöös dotter.

Böckerna Blodets dotter o Jag En roman om Karin Larsson

Bokbyte från Blodets dotter till Bergöös dotter.


Därefter fixade jag kvällsmat
och den var samma som igår – Thaisoppa och mackor.

Thaisoppa mackor Hopptimisten och boken Jag

Nästan samma kvällsmat idag som igår, men en annan bok.


Jag har skrivit och säkerhetskopierat bilder,
fixa med räkenskaper med mera. Min tisdag ska nu avslutas med en kaffe och  Kodnamn: Annika på TV4. Rekommenderas!

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan Bravo

Bravo och tack!

Idag när jag besökte vården fick jag betala för mig. Det var ett år sen sist. Jag måste säga att jag är väldigt tacksam för högkostnadsskydd för såväl vårdbesök och läkemedel. Min arbetsgivare ersätter dessutom delvis vissa vårdbesök och läkemedel. Förra året kom jag snabbt upp i båda högkostnadsskydden, men idag fick jag göra rätt för mig. Nån ersättning från arbetsgivaren får jag inte för dagens besök. Enligt det avtal som finns ersätts delvis som sagt bara vissa besök i vården. Och det kan man ju ha synpunkter på och tycka är märkligt, men… Tacksam för det jag har fått hittills är jag. Jag blev också glad i ett annat ärende. Försäkringsbolaget hörde av sig på förmiddagen och berättade att jag ska få ett antal tusenlappar (!) i stilleståndsersättning för de dagar bilen var på plåtverkstan. Bravo! Jag tackar och tar emot. Dubbla självrisker sved en aning.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Recension: Blodets dotter

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg.



Anne Bishops bok Blodets dotterFantasy är en genre jag sällan läser. 
Faktum är att jag inte skulle välja en sån bok att läsa i första hand. Men det händer, framför allt när jag vill bredda mina litterära kunskaper – och kanske bli glatt överraskad. Jag kan nämligen se att fantasygenren kräver nånting extra av en författare, för dess läsekrets är ofta väldigt noga med att allt stämmer och hänger ihop samt att logiken finns mitt i allt det fantasifulla. Eller nördiga, till och med. Hur som helst vet jag att det ligger extra mycket arbete bakom en fantasybok.

Lokalt finns ett nystartat förlag, Quadrifolia, som har kastat sig in i genren. Första boken ut är en översättning av Anne Bishops bok Daughter of the Blood, i svensk översättning, också det den första, Blodets dotter av Milla Emrén. Den svenska översättningen kom ut i slutet av september 2024 och jag fick den av förlaget för recension. Notera då att Daughter of the Blood kom ut redan 1998. Det borgar för att det är en fantasybok av högsta kvalitet.

Händelserna i boken utspelar sig i en värld som styrs av blodet. Där är fullt av häxor och krigsprinsar som har magiska krafter. Blodets samhälle är ett matriarkat där dessvärre maktlystnad och girighet har skapat ondska. Här föds en ovanligt stark häxa som ska bli blodets drottning och ställa allt tillrätta. Men hon passar inte riktigt in: vissa saker hon borde fixa klarar hon inte av, medan hon kan göra förbluffande andra saker som ingen annan kan. Frågan är om hon krossas av de onda eller om hon får den hjälp hon behöver för att lyckas…

Ja det här är sannerligen en… mustig historia! Jag rodnar flititigt, för här förekommer en hel del erotik och jag är som bekant i vissa kretsar väldigt pryd. Men det är också en riktigt spännande berättelse och jag förvånas över att jag snabbt blir helt absorberad av den! Plötsligt har jag läst en fjärdedel av boken under bara en morgon. Det är en underlig och grym värld jag dras in i, ett samhälle fullt av varelser med magiska krafter. Det känns som om jag flyter på en våg som åskådare – och jag gillar det jag ser!

Men det måste ha varit en utmaning att översätta den här boken på omkring 400 sidor. Persongalleriet är enormt och alla karaktärer har speciella egenskaper och magiska krafter. Lite svårt att hänga med har jag allt. Samtidigt känner jag att det räcker med att bry sig om huvudkaraktärerna för att kunna följa berättelsen framåt.

Sammantaget tycker jag att det här borde vara en riktig pärla för fantasyälskare. Välskrivet, spännande och sensuellt. Och jag som vanligen inte läser genren kan nog tänka mig att läsa nästa del också när den kommer i översättning.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Black Jewels-trilogin:

  1. Blodets dotter (läs inlägget ovan!) – Daughter of the blood
  2. Heir of the Shadows
  3. Queen of the Darkness

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Mitt bokår 2024: Remember in September

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om och med länkar till böckerna jag läste och skrev om i september 2024.


Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

September månads böcker 2024:

Peter James bok Picture you deadEmelie Schepps bok Hundra dagar i juli

Lotta Lundhs bok VedergällningenSanna Mac Donalds bok Ospårat

Josefine Sandbloms bok ÅtergäldarenLena Kösters bok Täkt dikter från mörker till ljus

Peter Robinsons bok Ett nödvändigt slutLena Kösters bok Punkten där vågorna bryter

Simone St James bok The Sun Down Motel

Påbörjad i september:

Anne Bishops bok Blodets dotter

 

Antal lästa böcker i september:
9 stycken

Omfång:
1 – 99: 1
100 – 199: 1
200 – 299: 1
300 – 399: 4
400 – 499: 2
500 – 599: 0
600 – ???: 0

Omdömen:
Fem tofflor: 2
Fyra tofflor: 5
Tre tofflor: 2
Två tofflor: 0
En toffla: 0

Ingår i serier:
3

Genrer:
Skönlitteratur: 1
Spänningsroman/kriminalroman/deckare/thriller: 6
Självbiografi/biografi: 0
Lyrik: 1
Novellsamling: 1

Författare:
Brittisk: 2
Svensk: 5
Kanadensisk: 1

Nya författarbekantskaper:
2

Språk (som jag läste på):
Svenska: 7
Engelska: 2

Format/utgåvor:
Pocketböcker: 3
Storpocket/flexiband: 4
Inbundna: 2

Hur hamnade de hos mig?
Fått: 1
Köpt ny: 5
Köpt second hand: 0
Lånat: 0
Recensionsexemplar: 3

Den bok jag läste i månaden och som jag anser vara den bästa av månadens böcker är…

Ospårat av Sanna Mac Donald

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndag kväll den 29 september och måndagen den 30 september 2024: Dålig på söndagar, frostigt och vackra höstfärger

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Vad är det med söndagar? Det är som om jag blir dålig varje söndag. Igår spelade det ingen roll att jag hade jobbat hemifrån de sista två dagarna i arbetsveckan och sen försökt vila lördag och söndag. På söndagskvällen, när veckans höjdpunkt skulle bli söndagsmiddag med goda vänner, blev jag dålig igen. Jag kände inget innan middagen utan traskade iväg till Byblos. Kanske var det att vi fick vänta en stund på maten, jag vet inte. Det var ingen lång väntan och smårätterna jag beställde – dolmar, halloumi och baba ganoush med pommes – var supergoda. En liten öl och ett glas rött drack jag. Jag tog en liten kardemummakaffe på maten. Vi blev också bjudna på dessert, pannacotta.


Men sen… Tog jag bara slut.
Klockan hade just passerat 20 när jag fick beklaga mig inför vännerna att jag behövde bryta upp för att jag inte mådde bra. Vi följdes åt en bit, de skulle med bussen, men sen tog jag mig hem ensam, en promenad på sex minuter, ungefär. Hemkommen vilade jag en stund i fåtöljen, försökte få hjärtat att komma ikapp, men nej… Det ville inte. Det var bara att borsta tänderna och gå och lägga sig. Innan dess drog jag in olivträdet och satt det vid balkongdörren. Och det var tur det, för i natt kom frosten…

Olivträdet framför balkongdörren

Olivträdet bor innanför balkongdörren nu.

∼ ♦ ∼

Måndagsfrukost med tända ljus Hopptimisten och Blodets dotter

Måndagsfrukost med tända ljus, Hopptimisten och Blodets dotter.

Det var en kylig morgon, runt nollan när jag klev upp. Frukosten blev något varmare med tända ljus och en bra bok samt min ständige följeslagare Hopptimisten. Tyvärr sträckte jag ryggen när jag stod i badkaret under duschen. Den är väldigt känslig, ryggen, så snart det blir kallt. Jag drog på Linnex och hoppades att sträckningen skulle släppa snabbt. Ställde in mig på att stå och jobba så mycket som möjligt idag.

Jag tog en lättviktsjacka utan luva som jag köpte av Anna innan vi separerade. Det var egentligen ett felköp för oss båda, men den funkar utan luva så länge det inte snöar eller regnar. Och det gjorde det inte. Först. Då var det en härlig och solig höstdag och även om min jobbryggsäck var tung njöt jag av promenaden upp till jobbet.

Domkyrkan och höstträd sedda från St Olofsbron

Domkyrkan och träd i höstskrud.


Medan solen belyste alla vackra höstlöv
och några hade en skylift och utförde arbete på Uppsala slotts tak satt jag i möten. Men jag hann skriva klart en artikel mellan två möten på förmiddagen och skickade den på fakta- och citatgranskning. Den kom i retur med ett OK och jag kunde skicka den på översättning. Så skönt att få känna att även jag kan åstadkomma nåt på jobbet.

Jobblunch med Blodets dotter

En vanlig jobblunch.

På lunchen hade jag också sällskap av Blodets dotter. Det är inte många sidor kvar i den boken och en recension är på gång. Nu väntar jag på nästa spännande recensionsexemplar som är på ingång, denna gång från Modernista. När jag sökte på boken hos min vanliga nätbokhandel såg jag att boken är försenad i utgivningen nån vecka. Förlaget har inte hört av sig och meddelat mig om detta, trots att vi den senaste tiden haft en del mejlkonversation. Nu är väl jag kanske inte den enda som ska få just den boken för recension (avslöjar senare vilken titel den har!), men ändå. Vi skrev nyligen till varandra, som sagt. Under lunchen Swishbetalade jag också min del av middagen igår. Det var en del tekniska problem. Till sist funkade det. Jag lär aldrig förstå teknikens under, men det visade sig att den som skulle ta emot min peng befann sig i ett område utan nån täckning. Lunchen var annars rätt vanlig…

Under eftermiddagen fixade jag med diverse smått löst och sen vara det dags att gå hem. Då regnade det förstås. Ryggen var hyfsad så länge jag inte satt ner, men eftersom jag stod så mycket idag gjorde sig hälsporren påmind.

När jag kom hem la jag mig på soffan och vilade en halvtimme, som jag brukar göra. Jag har börjat få egna, nya rutiner. Det är skönt att slippa ta hänsyn och att inte behöva tänka på andra i hemmet. Samtidigt är det förstås ensamt. Att känna sig behövd är inte alltid fel, även om en tycker att det kan vara jobbigt ibland. Att prata med träfigurer och gosedjur är inte det samma som att prata med levande varelser.

Till kvällsmat blev det het Thaisoppa som jag värmde i micron och mackor. Det passade jättebra denna kyliga sista kväll i september 2024.

Thaisoppa mackor Hopptimisten Blodets dotter och tända ljus

Het Thaisoppa och tända ljus passade bra den här kyliga kvällen.


När mörkret nu har sänkt sig tänker jag läsa och glo på TV.
Det är Vem bor här? och Sherwood och det får runda av min måndag innan jag kryper till sängs med Blodets dotter.

∼ ♦ ∼

Bitmoji jag bär böcker

I morrn avslöjas här vilken bok som blev september månads bästa bok.

I morron är det tisdag. Då publicerar jag september månads böcker i min egen serie Mitt bokår 2024. Inlägget är tidsinställt. Då får du veta, kära dagbok, vilken bok jag utnämner till månadens bästa av dem jag har läst i september.

På kvällen ska jag ska åka och handla för seniorrabatt på City Gross. Den här gången följer Anna med. Efter det ska min bil få rulla ner i varmgaraget till sin nya plats. Någon ersättning från försäkringsbolaget för att jag inte valde lånebil under reparationen har jag hittills inte sett. Förhoppningsvis rullar det in några kulor snart.

I morgon går jag också in i Sorgens månad, oktober….

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 28 september och söndagen den 29 september 2024: Kräver inte så mycket

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Igår kväll intog jag det sista av ExirevinetDet var ju trots allt lördag. Jag åt middag ganska tidigt, så runt 21-tiden gjorde jag mig en ostassiett. Två glas vin blev det och jag blev äntligen varm. Temperaturen sjönk allt närmare nollan. Jag såg de två sista avsnitten av The Cuckoo. Även om denna brittiska dramathriller inte var helt trovärdig var den läskig och gav några timmars underhållning – jag kräver inte så mycket. Serien går på TV4 Play, så jag fick stå ut med reklampauser. Annars är varje avsnitt runt trekvart långt.

Ostassiett vin o boken Blodets dotter

Lördagsgodis.


Jag var trött igår, men betänk då
att jag faktiskt hade gjort en del: varit ute och gått, både på stan och i Ulva, dammsugit, tvättat. Jo! Jag var ut med sopor igår kväll också och kollade om det fanns nån parkeringsplats närmare hemmet så att jag kunde flytta bilen. Det fanns det inte. Runt 23 gick jag och la mig och släckte ganska snart.

∼ ♦ ∼

Blodets dotter o kaffe på sängen i söndagsmuggen

Söndagsmorgonsyssla.

I morse vaknade jag tidigt. Det gick inte att somna om, tyvärr, vilket innebär att jag lär var trött i kväll. Inte bra läge inför kvällens middag på lokal. Men mina vänner är kanske inte heller superpigga så det blir nog bra och avspänt ändå.

Jag vek gårdagens rena och torra tvätt samt vattnade krukväxter medan jag väntade på att morgonkaffet skulle bli klart. Vidare fördelade jag veckans medicin i dosetten. Jag passade också på att fundera över kläder både till i kväll och till i morrn. Skönt att ha så mycket som möjligt förberett ifall jag är astrött när jag kommer hem i kväll. Klädmässigt ska det vara nåt som är hyfsat varmt, i alla fall när jag ska till jobbet. Till kvällen ville jag ha nåt mest hyfsat, så jag tog fram den bruna linneskjortan. Jag läste om att linne är svalt på sommaren och varmt när det är kyligt. Vilket perfekt material i kläder! Men i sängen har jag svart satin och det var riktigt najs att krypa ner igen i det och läsa och dricka kaffe på sängen till 8.30.

Söndagsmorgonen var kall, bara ett par grader plus, men solig. Jag tänkte att en liten promenad kan jag allt ta mitt på dan, utan att ha nåt annat mål än att få ljus och luft. Sen kan jag gå hem och go-fika så att jag står mig till middagen klockan 18. Jag har också min bok på gång att läsa. Och så skulle ju balkongsoffan vintertäckas och olivträdet tas in. Det blev min plan för dagen. För som jag skrev inledningsvis kräver jag inte så mycket, underförstått underhållning. Jag började med frukost…

Söndagsfrukost med Hopptimisten och Blodets dotter

Söndagsfrukosten stärkte mig.

 

Två tomater på g i köksfönstret

Från grönt till rött i köksfönstret.

Stärkt av den vippade jag balkongsoffan och la över presenningen. Tegelstenar fick bli tyngder så att presenningen inte blåser bort. I skrivande stund ser soffan mest ut som en koja, men när jag har tagit in olivträdet i kväll ska jag dra soffan närmare väggen. Sen får jag fixa till presenningen så att den skyddar bättre.

Jag noterade också att det kan bli skördefest i veckan. Den sista tomatplantan tog jag in och ställde i köksfönstret häromdan. De två små tomaterna har sakta men säkert ändrat färg från grönt till rött. Det är årets sista tomater och jag måste nog tyvärr tillstå att min balkong inte lämpar sig för vare sig tomatodling eller paprikadito. Däremot tycks olivträdet gilla balkongen. Vi får se hur det trivs när jag tar in det. Min trädgårdsmuppiga arbetskamrat sa att det lär fälla ett och annat blad när det kommer inomhus…

Inpackad balkongsoffa med presenning och tegelstenar o olivträdet

Koja på balkongen? Nja, en övertäckte balkongsoffa.

Full av energi hoppade jag in i duschen. Därefter klädde jag mig för söndagspromenad. Det såg soligt och härligt ut, men jag var glad att jag tog både tröja och vindjacka, för varmt var det inte. Det blev en tur genom Höganäsparken upp till Österplan, allén bort till S:t Olofsgatan, Storgatan till S:t Persgatan och sen vidare över Väderkvarnsgatan längs med Botvidsgatan hem. Totalt ungefär 1,5 kilometer. Det får jag vara nöjd med. Jag har ont i högerbenet och vänsterfoten, så just nu får det vara bra med korta sträckor. Kräver inte så mycket av mig själv, faktiskt.


Resten av eftermiddagen tillbringade jag liggandes på sofflocket
med min bok med ett kort avbrott i sittande ställning för att söndagsfika och lösa sudoku. Det måste vara nån AI-skit som gör lokalblaskans sudokun numera för trots att det står att de ska vara svåra är de skitlätta. För inte kan det väl vara så att jag plötsligt blir smartare? Nä, tänkte väl inte det.

Söndagseftermiddag med gofika sudoku o Blodets dotter

Söndagseftermiddag…

∼ ♦ ∼

Middag med vänner… Inte kan det bli ett bättre slut på en vecka?

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Media, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 27 september och lördagen den 28 september 2024: Då jävlar ska det mysas…

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Nej, nåt vin blev det inte igår kväll. Det är som om jag har tappat lusten för det också. Men fredag är fredag och då jävlar ska det mysas. Det är nästan svensk lag på det. Och aldrig har väl jag som svensk känt mig så jävla ensam som en fredagskväll. Så för att hitta på lite mys bestämde jag mig för att se säsongsstarten av Tunna blå linjen på SvT Play. Det var väl inte särskilt mysigt, snarare otäckt realistiskt – och väldigt nyttigt att titta på. Vilket jobb våra poliser har! Nej, polis skulle jag aldrig vilja bli. Sen kollade jag vidare på TV 4 Play och hittade en brittisk serie om fyra avsnitt med en dramathriller, The Cuckoo. Jag såg två avsnitt och jisses vilken vändning det hela tog! Resten av avsnitten ser jag nog i kväll. Och till programmen mumsade jag stiltonbågar och kolor, allt nersköljt av sista skvätten öl från middagen. 

Fredagsgodis bågar öl

Fredagsjävlamys.


Lite läste jag också, men jag kände mig för trött för att ta in en ny bok. Klockan var runt 23 när jag gick och la mig. Det var sent för att vara mig!

∼ ♦ ∼

Översättningen av Anne Bishops bok Blodets dotter och kaffe på sängen

Lördagsmorgon med fantasybok och kaffe på sängen.

Som vanligt vaknade jag av mig själv vid morgonmedicintiden. I morse hade jag sån tur att jag kunde somna om dessutom. Vaknade inte förrän klockan 8.30. Så sova behövde jag uppenbarligen. Det blev cirka nio timmar, med ett kort avbrott för medicin. Jag hade en knasig sms-konversation med vännen Mimmi som hade fått för sig att jag var i Göteborg. I wish…

Sen när jag väl vaknade ordentligt startade jag lördagen som vanligt med läsning och kaffe på sängen. Och lustigt nog tycks jag verkligen ha fastnat i fantasyboken jag har fått för recension! Det är annars inte min favoritgenre, men den här boken… Ja ja, det kommer förstås en recension här av boken när jag har läst ut den.

Jag började skriva recensionen redan på förmiddagen idag när min mobil ringde. Det är nästan aldrig nån som ringer mig längre, inte ens säljare. Men idag var det Annas snälla mamma så det var ett trevligt samtal. Hon ska också delta nästa helg när vi fixar bort skräpet från stugan. Idag skulle hon dit en sväng och plocka äpplen – frosten är ju på väg. Jag blev påmind om detta och att jag då måste ta in olivträdet från balkongen. Får greja med sånt i morrn, tänkte jag, för idag var det visserligen inte så varmt, men det var soligt.

Medan frukostägget kokade på spisen tog jag reda på gårdagens torra och rena tvätt och vek den. Jag dammsög också färdigt innan jag åt frukost. Hoppade sen in i duschen för att fräscha till mig inför dagens utflykt.

Lördagsfrukost med uppslagen bok o Hopptimisten

Lördagsfrukost med litteratur, Hopptimisten och ett nykokt ägg.


Det var två ärenden jag hade att göra:
dels köpa en glödlampa och ersätta den trasiga i en av mina skitfula hallspotlighter, dels köpa två Noisette på Butiken på hörnet. Jag gör visst som mamma, köper två och kanske hoppas på nåt besök. Sen när ingen kommer äter jag upp båda själv.


Men inte bara jag behövde ljus och luft utan även bilen.
Jag åkte en tur ut till Ulva kvarn. Grönt och fint är det fortfarande där det ligger vid ån. Jag besökte diversehandeln, förstås, men även de öppna bodarna. Vasilis och Sigrid hade jag inte kikat in hos tidigare, så det gjorde jag även om jag inte köpte nåt.

 

Läderarmband från silversmedjan i Ulva kvarn

Ett läderarmband till mig för lycka och tur.

En enda grej köpte jag och det var till mig själv – ett brunt flätat läderarmband som ska ge mig lycka och tur har jag bestämt.

Sen åkte jag hem till Saint Ollie. Nån parkering utanför huset fick jag inte utan jag ställde bilen på en gata intill. Gissa om jag längtar till tisdag när garageplatsen blir min! Jag klättrade på en trappstege i hallen och skruvade i glödlampan innan jag körde igång en maskin tvätt. Och medan den har jobbat har jag skrivit det här. Det blev aldrig nåt eftermiddagsfika, så Noisetten fick bli dessert. Det behövdes eftersom jag hade bestämt att laga mat i kväll – kycklingkorv Stroganoff med ris.

På eftermiddagen mulnade det på, framåt kvällen kom regnet, men det ska inte bli frost ännu och i morgon väntas sol igen. Jag får ta in olivträdet då plus vippa på balkongsoffan och lägga över presenningen. Hade kanske hoppats få några extra händer på soffan för att kolla om den gick att ställa på kortsidan i stället. Finns ingen att fråga, så det får vara.

Jag lagade mat och åt ganska tidigt. Det var länge sen jag gjorde kycklingkorv Stroganoff, men jag klarade av det. Två matlådor blev det dessutom att stoppa i frysen. Till dessert tog jag en Noisette och kaffe.


Jag ska sjunka ner i soffan, vila en stund.
Lördagslugnet har sänkt sig. Senare ska jag läsa och troligen se The Cuckoo del tre. Möjligen kan det bli en ostbit och ett glas rött också. Då jävlar ska det mysas…

∼ ♦ ∼

Igår kväll och i morse tyckte jag att hjärtat jobbade lite för mycket. Annars har jag känt mig ganska OK kroppsligt idag. Det har värkt lite i högerbenet, kanske vittnar det om väderomslag? Det är mera psykiskt som jag har tyckt att dan har varit ensam och jag har känt mig ledsen. Jag vet inte varför. Kanske för att även jag hade velat åka till bokmässan. Det tycks aldrig bli av. Hur kul är det att åka dit ensam och kanske inte orka göra nåt där på grund av hjärtat?

I morrn ska jag i alla fall träffa goda vänner och äta söndagsmiddag på Byblos med dem. Det blir trevligt att slippa ensamheten och få prata bort en stund med människor.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 26 september och fredagen den 27 september 2024: I vettig proportion..?

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Det blev inget bokbyte igår kväll. Visst läste jag, men jag gjorde lite nytta också – jag dammade och torkade av i badrummet och på gästtoaletten. På så vis återstår bara dammsugning. Ibland har jag visst nån sorts reservtank. Eller… när jag jobbar hemifrån har jag mer ork kvar till annat än arbete. (Vill du läsa om hur det känns med förmaksflimmer? Läs då om Pia Johansson, hon beskriver så bra. Jag har länkat till den artikeln tidigare, men Pia Johanssons historia, tankar och känslor påminner mycket om min resa. Det är gott för mig att påminnas om att jag inte är ensam om att ha det så här.)

Så småningom grabbade jag tag i motellboken och läste och fikade på torsdagskvällen. Jag låg faktiskt på sofflocket och läste mest. Sänggång blev det runt klockan 22. Då var jag så slut i rutan att jag fick slå ihop boken mitt i ett kapitel.

Kvällsfika med bok och Ballerinakex

Kvällsfika på torsdagen.

∼ ♦ ∼

Fredagsfrukost med tända ljus Hopptimisten o The Sun Down Motel

Fredagsfrukost – och ingen vägning.

Som synes på bilden ovan fikade jag ordentligt igår kväll. Med Ballerinakex. Jag kan fan inte låta bli att vräka i mig onyttigheter om kvällarna. Tanken var att jag skulle väga mig i morse på fastande mage och ändå bli förskräckt – men jag glömde vågen den här fredagen också och åt min frukost som vanligt innan jag kom på det. Och ärligt talat är det väl så att det inte är lika roligt längre att väga sig eftersom vikten går stadigt uppåt. Jag måste ta mig en rejäl funderare på vad jag ska göra åt det hela. Det kan inte fortsätta så här. Samtidigt vill jag inte späka mig, jag vill njuta av det goda i livet. Men dessa tu bör stå i vettig proportion till varandra – varken späkning eller svullande får ta över.

Fluffig växt vid vägkanten

Mina fötter känns fluffiga som den här växten, ungefär.

Nåt jag kom ihåg att göra i morse var i alla fall att riva ur sängen för renbäddning. Den fick stå och lufta hela dan och det är ju jättebra. Eftersom jag jobbade hemifrån kunde jag dessutom tvätta lakan och lite annat också. Idag kändes det bättre att inte gå iväg till jobbet på morgonen, för det regnade. Det började regna redan igår och det fortsatte i princip hela dan. Kanske lägger det av i morrn, men på söndag visar väderappen än så länge en sol. Därför var det skönt att jag tog den där extra promenadsvängen igår efter att jag hade fått fossingarna fixade så att jag fick ljus och luft på köpet. Onda saker är bortskurna och fötterna är mjuka och nästan fluffiga att gå på. Det känns som om hälsporren är på väg att ge sig.

Det första jag gjorde i morse när jag sparkat igång jobbdatorn och loggat in var att publicera en artikel om tjänsteresor på intranätet. Jag hade förberett igår, men lite pyssel var det ändå. Extra glad blev mitt trasiga hjärta för den snabba positiva återkopplingen på artikeln. Oftast får en ju bara höra när en har gjort fel…

Hela förmiddagen regnade det. Jag klädde på mig regnjacka och sprang (nåja…) till Korgtassen på lunchen för att köpa middag och billigt kaffe, bland annat. Det var tur att jag hade regnjackan på mig, den är lång. Jag hade nämligen så bråttom att jag glömde dra upp gylfen. Blotterska, minsann. Gissningsvis behövde jag äta nåt även mitt på dan. Jag micrade kaffe, kokade ett ägg och gjorde ett par mackor, en med Västerbottenost, en med kalkonsalami och brie.

Lunch hemma med kalkonsalami o briemacka samt ostmacka kaffe ägg Hopptimisten o bok

Lunch behövde jag äta…


Efter lunchen hände inte speciellt mycket.
Jag hörde av Anna och jag fick sms om att ett paket från Bokus hade levererats. Men nu blir jag faktiskt lite sur. Jag hade beställt Hemleverans och det står på paketet

”Leave at door

Men nåt paket lämnades inte vid min dörr utan i postboxen. Jag fick gå ner och hämta paketet alltså. Vad hade hänt om jag inte kunde det? En tror ju att paket ska lämnas vid dörren när det faktiskt till och med står på paketet att det ska det… Nej, det blir avdrag på det fina omdöme jag gav Bokus häromdan. Faktiskt. Innehållet, däremot, ska jag verkligen njuta av. Det var böckerna Jag: En roman av Karin Larsson, Dansaren och demonerna: En berättelse om omöjlig kärlek och Trädgårdsmästarens dotter. Inte en enda deckare!!!

Efter att ha loggat ut för dagen och veckan dammsög jag en stund (inte hela hemmet) innan jag slängde mig på soffan. Det blev bokbyte! Jag läste ut en spännande bok som var en sorts blandning av spökhistoria och true crime. Nu ska jag läsa en fantasybok som kom ut redan 1998. Jag har fått bokens första svenska översättning, som kom ut den 26 september 2024, för recension av förlaget Quadrifolia.

Böckerna The Sun Down Motel och Blodets dotter

Bokbyte från en kombinerad spökhistoria och true crime till den första svenska översättningen av en äldre fantasybok. OBS! Jag har fått ett läseexemplar av boken till höger. Det äkta omslaget hittar du i högerspalten här!

∼ ♦ ∼

Fredagsmiddagen intogs vid sedvanlig tid för att passa till kvällsmedicinen. Jag skrattade när jag fick veta att Anna skulle äta ungefär samma som jag. På min tallrik fanns en underbar och salt laxbakelse samt Korgtassens fantastiska smörgåstårta. Ett glas vitt hade jag kunnat tänka mig till, men jag kände inte för att öppna en flaska – vitt vin går inte åt så snabbt här och risken finns att vinet skulle fakta av i kylen. Jag tog en öl i stället, drack halva och sparade resten. Det kanske blir ett glas rött senare i kväll. Här har blivit ganska kallt och jag har skruvat på elementen. Vi får se om jag får nån värme.

Laxbakelse smörgåstårta Hopptimisten Blodets dotter öl och tända ljus

Laxbakelse och smörgåstårta från Korgtassen blev min fredagsmiddag. Hopptimisten spanar efter värmen.

∼ ♦ ∼

Bäddat med svart satin för mig och Nallisen

Bäddat med svart satin för Nallisen och mig i Sorgens månad som inträder nästa vecka.

Jag har bäddat med svart satin för Nallisen och mig. Det passar bra när vi snart går in i Sorgens månad. Oktober innehåller flera ledsamma årsdagar. Det gör lite mindre ont ju fler år som passerar, men lik förbannat gör det ont.

En helg ligger framför mig. Jag har en grej inplanerad (förutom städning, tvätt och renbäddning som nu till stor del är avklarat, bara lite dammsugning kvar!) och det är Byblosmiddag med goda vänner på söndag kväll. Annars är det tomt, som vanligt. Om det inte regnar hela tiden tar jag kanske bilen och åker en sväng och kikar på nåt för att få lite stimulans. Jag måste också upp till stan ett ärende. En av lamporna till belysningen i hallen har lagt av och en ny glödlampa behöver införskaffas.

Men nästa vecka händer det saker. ”Lisbeth” ska hänga med hem efter jobbet på torsdag. Det blir bara jättekoj! Nästa helg har jag lovat Anna att skjutsa henne med skräpsäckar till en återvinningscentral.

Mitt händelserika liv… Men jag kan inte ha för många saker inbokade, jag orkar inte. Det står därför i vettig proportion till vad jag orkar med. 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

The Sun Down Motel

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en litterär blandning av spökhistoria och true crime.



Simone St James bok The Sun Down MotelEn bok som jag länge hade varit nyfiken på
var Simone St. James bok The Sun Down Motel. I augusti 2024 nätshoppade jag boken tillsammans med några andra böcker (givetvis!). Tyvärr blev boken liggande alldeles för länge (enligt min mening!) av olika skäl. En dryg månad efter inköpet tog jag mig i slutet av september 2024 äntligen tid att läsa boken.

Boken utspelar sig både 1982 och 35 år senare, 2017. I centrum står det läskiga Sun Down Motel som inte så lite påminner om Bates dito. År 1982 anländer Viv Delany till byhålan Fell på sin väg till New York, bort från den bittra mamman. Hon har turen (?) att få jobb på Sun Down Motel som nattportier. Ganska snart känner Viv att nånting är väldigt fel. Det är nåt ska skaver och…spökar. Och så plötsligt försvinner Viv. Vad som hände henne blir aldrig uppklarat, men 2017 anländer Carly Kirk till Fell. Hon har inte kunnat släppa funderingarna över vad som hände moster Viv. Även Carly får jobb på motellet. Carly inser att Viv var nåt på spåren innan hon försvann. Carly upptäcker att flera kvinnor har mördats i Fell. Nu gäller det för Carly att komma på vad innan hon blir nästa offer…

Det här är en sorts blandning av spökhistoria och true crime. Boken är urläskig redan från början när jag som läsare är med vid tillfället då Viv försvinner. Berättelsen varvas mellan Viv från 1982 och Carly från 2017. Carly tar på sätt och vis upp Vivs efterforskningar och för dem vidare. Båda dessa unga kvinnor är tuffa och modiga för sin ålder. Övriga karaktärer i boken är ganska bleka jämfört med dem.

Jag tycker att boken tappar en del i spänning under läsningens gång. Det blir ganska utdraget, Vivs och Carlys letande efter mördaren då och nu. Men när ungefär 100 sidor återstår blir det riktigt spännande igen. Ett fynd i en lada omkullkastar gällande teorier och ställer människor i annan dager… Slutet är oväntat.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 26 september 2024: Höga förväntningar

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Utsikt från köksfönstret ljusblå himmel hustak fågelsträck

Mina förväntningar på en snabb död är höga.

Idag har det varit mina föräldrars bröllopsdag.  Jag vet det säkert, för när mamma hade gått bort hittade jag bland annat deras vigselbevis. Det finns bröllopsfoton också. De var ett stiligt par, mamma och pappa. Jag tycks inte ha ärvt nåt av deras stilighet. De var ihop i 50 år, gifta i 47 när min pappa hastigt gick bort. Han drunknade. Hjärtat hans gav upp i vattnet. Pappas stilighet ärvde jag inte, men jag har ärvt hans hjärta, säger läkarna. Mina förväntningar på en snabb död är därför höga.

Jag var givetvis inte med på bröllopet, jag föddes först knappa tre år senare. Däremot har jag hört en del om vigseln. Att den lilla brudnäbben Lotta blev kissnödig och inte kunde hålla sig utan kissade på kyrkgolvet. Vigseln skedde i Kristbergs kyrka nära det soldattorp som min pappas släkt på fädernesidan härstammar ifrån. När det uppdagades genom farfars släktforskning, utan internet, på 1970-talet, slöts liksom cirkeln. Det är bara jag kvar. Står utanför och betraktar och tänker att snart är även jag borta. Jag längtar, för det är ensamt här på jorden, vänner, bekanta, arbetskamrater till trots. Mina föräldrar skulle ha firat 65 år som gifta idag. De kunde ha fått leva lite till.

Mammas o pappas bröllopsfoto

Mina föräldrar, ett stiligt par, på bröllopsfotot.

∼ ♦ ∼

Torsdagsfrukost med rykande hett kaffe tända ljus Hopptimisten o The Sun Down Motel

Torsdagsfrukost med rykande hett kaffe och tända ljus.

Även den här torsdagsmorgonen vaknade jag. Jag sov bra i natt, var inte uppe nåt förrän jag vaknade till en kvart över fem. Låg sen och lurade en halvtimme till dess att det var dags att kliva upp. Jag har börjat få rejäla problem med händerna och fingrarna. Såväl den opererade handen som den som ännu inte är opererad domnar och jag har fått väldigt ont i vänster pekfinger, har stundtals svårt att böja fingret.

Idag hade jag inte bråttom, jag skulle inte iväg på morgonen och jobba utan jobba på distans hemifrån. Jag hade en hel del att jobba med, så det var skönt att kunna sitta koncentrerat. Men först åt jag frukost i lugn och ro, njöt av rykande hett, nyperkolerat kaffe och en stunds skönlitterär läsning innan annan läsning tog vid, möten och skrivjobb.

Dagens lunch blev lätt – mackor, ägg och kaffe. Min arbetsdag avslutades i princip med en nätverksträff efter lunch.

Lättlunch hemma med mackor ägg Hopptimisten o The Sun Down Motel

Lätt lunch hemma idag med mackor, ägg, litteratur och Hopptimisten, förstås.


På nätverksträffen följde en liten promenad för min del.
Promenadens syfte var att ta mig till vårdgivare som skulle behandla mina fötter. Jag har ju en del problem även med fossingarna. Jag tog vägen förbi Main Street. Där förfärades jag över att gatstumpen på ena sidan huset där jag bodde så sent som i maj 2024 fortfarande ser ut som en enda stor utgrävning.


Det blev en skön promenad hem
på fötter som inte gjorde lika ont som innan. Jag tog en liten omväg genom Höganäsparken – det var ju en sån härligt solig höstdag idag. Men tyvärr ska det bli sämre. Redan i kväll kommer regnet och det ska regna hela fredagen.

Till middag körde jag en fryspizza i ugnen, en mozarellapizza med pesto och tomater. Jag kompletterade med ketchup och tabasco och det blev riktigt gott, över förväntan.

Mozarellapizza tända ljus Hopptimisten o The Sun Down Motel

Mozarellapizza till middag.

Däremot vet jag inte vad jag ska servera mig i morgon, där är förväntningarna inte så höga. Det finns kycklinglasagne och fiskgratäng färdiga frysrätter om jag inte väljer att gå iväg och köpa nåt. I såna fall blir det nåt enkelt. Jag laddar inför Byblosbesöket på söndag med goda vänner.

I morrn har jag en del att fixa med jobbmässigt. Jag har förberett en artikel som ska publiceras och så är det lite annat. Tanken är att jag ska försöka stänga ner jobbdatorn klockan 15 för att städa och sen gå och handla. Om jag nu inte handlar på lunchen. Vidare ska jag bädda rent och tvätta. Sängen river jag ur på morgonen i stället för att bädda och tvättmaskinen sköter sig själv. Bädda kan jag göra på kvällen. Att hänga tvätt blir bra micropauser – jag behöver köra åtminstone ett par maskiner.

Men ännu är det torsdag. Jag har bestämt mig för att läsa i kväll. Jag har nämligen ytterligare en bok för recension som ligger på vänt och den vill jag hugga tag i. Trots att det är en fantasyroman (inte helt min genre) har jag höga förväntningar på den. Det är nämligen en äldre bok, första delen i en trilogi av Anne Bishop, som nu kommer ut översatt från amerikansk engelska till svenska – för första gången. Boken kom faktiskt ut just idag på Quadrifolia…

Anne Bishops bok Blodets dotter

Den här boken kom ut översatt på svenska för första gången idag.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… den där bokmössan som alla tjatar om… Jag har min egen, i år precis som förr om åren.

Bokmössa 2024

Bokmössa 2024.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, Trams, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 25 september 2024: Du är inte ensam

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Det finns en hel del företeelser som jag inte förstår. Som det här att folk har så jädra bråttom hem från jobbet. En del har nämligen så jävla bråttom att de inte bryr sig om att de inte är ensamma ute i trafiken, på gatorna, cykelbanorna eller gångbanorna. De ska bara fram. Det är som om jag hör deras tankar mala:

”Bara jag. Bara jag. Jag ska fram. Jag ska fram. NU!

Och så sänker de huvud och blick och hetsar fram. Skitsamma om nån eller nåt står i vägen.

Vad har de så bråttom hem till? Så bråttom att de kanske inte kommer hem för att de råkar ut för en olycka?

Hål på trottoaren fyllt med höstlöv

Ute i trafiken kan man råka ut för en olycka om man inte är uppmärksam.


Till det här gänget lägger jag även mobilläsarna.
De som går, cyklar och kör bil och kollar sin mobil. Det finns en lag som säger att man inte får hantera sin mobil vid ratten. Tyvärr gäller inte samma lag för förare av andra fordon än bil. Eller fotgängare. Men många bilister bryter mot lagen. Det är ju fan livsfarligt!

Jag vill slänga med till dig som har så bråttom eller som är så mobilkåt att du inte kan låta bli din fån ens vid en promenad:

”Du är inte ensam. I trafiken.

∼ ♦ ∼

Hybridfrukost med tända ljus o tänd lampa

Hybridfrukost med lampa och stearinljus.

Tisdagskvällen var ljum. Jag såg Kodnamn: Annika på TV4 Play, men gick till sängs tidigt. I natt sov jag med öppet fönster. Framåt morgontimmarna började det regna. Morgonen var mörk. Nej, inte mörk, kolsvart. Jag fick helt enkelt ha en hybridfrukost med både kökslampa och stearinljus vid boken. Och boken är så läskig, kan jag meddela. Jag läser den på originalspråk kinesiska – SKOJAR! – engelska, men det är inte det som gör att läsningen drar ut på tiden. Berättelsen är nämligen nästan som en nutida spökhistoria.

Regnet hade upphört när jag gick till jobbet, men tog ny fart på förmiddagen och även plötsligt under eftermiddagen. Flera i min arbetsgrupp jobbade hemifrån. Jag fick emellertid sällskap efter nån timme. På min agenda idag stod möten, förstås, men jag tog också en kaffe med en pensionerad, pigg och fräsch arbetskamrat som var på besök, lunchade med ”Lisbeth”, en arbetskamrat från en annan avdelning (och från ett tidigare arbete) samt åt glass med T. Det senare var mitt initiativ. Jag tycker nämligen lite synd om T som nyligen har blivit av med sin cykelhjälm. Men det var T som bjöd på glassen. Den hette för övrigt Juni, mycket passande namn denna regniga och blåsiga septemberdag. För övrigt jobbade jag förstås med ”det vanliga” mellan alla trevligheter.

∼ ♦ ∼

Idag var jag sannerligen megasocial. Även om det tar på krafterna är det så gott och skönt att känna att det också finns nåt positivt i orden

”Du är inte ensam

I kväll har jag ätit mackor som igår. Jag ska dyka ner i min bok samt se säsongsavslutningen av Morden i Sandhamn. I morrn jobbar jag hemifrån och deltar i nätverksträff digitalt samt besöker vården. Förhoppningsvis fortsätter jag också skriva på en artikel om en spännande person.

Mackor och kaffe mjölk Hopptimisten The Sun Down Motel o tända ljus

Kvällsmat, ungefär som igår.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… vilken utsikt från jobbfönstret, va?!

Regnbåge över Uppsala slott 1

Utsikten från jobbfönstret förskönades av en fantastisk regnbåge på seneftermiddagen.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar