OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Busväder igår kväll!
Det blev ett riktigt busväder igår kväll. Plötsligt när jag låg på soffan och läste hörde jag nåt konstigt ljud. Det var regn och blåst som med gemensamma krafter slog på mina fönster. Jag var väldigt glad att jag var inomhus.
Nattsömnen blev det dock sisådär med. Jag gick och la mig i hyfsad tid, men vaknade flera gånger under natten. I morse, när det var dags att kliva upp, mådde jag illa. Illamåendet följde mig sen hela dan. Det var inte så att jag kräktes, men nästan.
Vädermässigt började tisdagen ungefär som igår. Morgonen var solig och blåsig. Temperaturen låg på en sju grader till att börja med, men steg till det dubbla under dan.
Mitt på dan idag var det molnigt, men ganska skönt.
Efter morgonduschen satte jag mig köksbordet och åt frukost och läste. Frukosten kunde jag ha skippat eftersom jag mådde illa, men jag var tvungen att äta för medicinens skull. Försökte fokusera på boken och det gick hyfsat. Den är lite spännande – på ett mysigt sätt.
Jag är inte road…
Klockan sju förflyttade jag mig till arbetsrummet och jobbdatorn och inledde dan med att läsa och besvara ett antal mejl, som vanligt. Jag hade fått en komplettering av uppgifter inför en heldagskurs om ai på tisdag i nästa vecka. Guiderna som fanns för inloggning i co-pilot funkade inte för mig – hos mig såg det inte ut som i guiden. Så jag kontaktade it-supporten med förhoppningen om att få hjälp under dan. För sen ska jag ju vara ledig igen och på måndag när jag kommer till jobbet måste jag tömma mitt skåp och sätta upp min arbetsplats direkt på morgonen. Därefter har jag ett möte med min chef.
På tisdagen sen, kursdagen, måste jag dessutom ut med bilen ur garaget tidigt, för garaget ska städas och målas. Dessutom ska första delen av kursen ske via Zoom. Det ska vara grupparbeten och då kan jag inte sitta på jobbet i öppet kontorslandskap och gapa. Eftermiddagens del är IRL, men ska hållas på en annan arbetsplats än min vanliga. Sånt här skapar otrolig stress i mig och hjärtat tar genast snedsteg. Samtidigt försöker jag tagga ner, för jag kan inget göra åt saker och ting. Jag bad om hjälp angående programvaran så snart jag upptäckte problemet och bilen får jag köra ut tidigt som fan. Vidare frågade jag en arbetskamrat om hon kunde tänka sig att plocka upp mig i sin bil på väg till kursen. Mer kan jag inte göra.
Men… som grädde på moset hatar jag ai. Jag ser inte att jag i min yrkesroll kan ha nån hjälp av det, ser ingen nytta för egen del. Som privatperson tycker jag att det är läskigt med alla robotar som tar över – och som tar över levande människors arbeten. Arbetslösheten lär inte precis minska i framtiden med ai… Däremot lär vi som är ensamma bli ännu mer ensamma eftersom vi träffar på färre och färre levande människor. Sammanfattningsvis kan sägas: jag är inte road… Hur som helst fick jag förvånansvärt snabb hjälp av supporten och nu kommer jag åt programvaran.
Två Zoommöten stod på agendan idag. Vid ett av dem passade jag på att tipsa om Lina Nordquist, som inte bara är liberal politiker och tänkbar kandidat för posten som ny partiledare för Liberalerna (hörde jag idag), utan även diabetesforskare, Uppsalabo och författare. Tro nu inte att jag är liberal. Det här är ingen politisk blogg. Men jag läser mycket och Lina Nordquists bok Livet innan du dör läste jag för ungefär två år sen (mars 2023) och gav högsta Toffelomdöme.
Detta påminde mig om att jag borde skaffa mig hennes andra två böcker, Dit du går, följer jag och Tigerkakshjärta, som jag ännu inte läst.
På tal om litteratur kontaktade jag Bonniers igår om en bok jag önskade för recension – och fick mitt första nej i världshistorien idag. Nä, Bonniers har krånglat en del tidigare också när det gäller recensionsexemplar, så nu tänker jag dumpa det förlaget. Tyvärr. För där finns ju en del bra författare. I stället fick jag mejl från ett annat förlag om en bok och anmälde mitt intresse för att läsa och recensera den. Vidare anmälde jag mitt intresse att recensera en ganska nyutkommen Uppsaladeckare från ett tredje förlag. Svar har ännu inte kommit…
Jag var och handlade middagsmat, bär, ägg, bananer, glass och varma koppen med mera på lunchen. Sen åt jag mackor, ägg och varma koppen sparris med Hopptimisten och drottning Elizabeth. Andra ärenden utförde jag också idag, men det är inget som kan dokumenteras här.
Eftermiddagen passerade även denna dag och jag gick i mål. Jag har fått min sommarsemester beviljad, men vad jag ska göra under fem lediga veckor har jag ännu inte bestämt. Det går inte an att jag sitter 32 dar inne i min lägenhet.
Men det kanske jag ska göra, för när jag låg och vilade efter jobbet på soffan och just hade fått telefonsamtal av Annas snälla mamma, var det en skjutning här i environgerna. Det kan vara tre personer som dog. Fy faan…
Det var först när jag satt och pinnade i mig min wokmiddag och hasselnötsglass med digestivekex och kaffe efteråt som jag fick en ping från SvT om skjutningen. Vilken tur att jag inte gav mig ut efter jobbet för att köpa middagsmat. Det vete tusan om en vågar lämna hemmet.
Som sagt, jag blir inne i kväll…
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis… idag kom årets enda födelsedagskort. Jag känner flera med det namn kortet var undertecknat, men jag tror att det är en gammal vän. För säkerhets skull messade jag och frågade en person. Jag fick inget svar… Oavsett från vem och att det kom när födelsedagen var passerad – jag blev glad.
2025 års födelsedagskort.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Det var härligt med påfyllning i bokhögen, den påfyllning som vännen FEM gjorde påsken 2025. De flesta böcker var deckare eller andra sorters spänningsromaner som hon hittat i ett bokskåp på väg till och från sitt jobb. En spänningsroman – eller kriminalroman – kan man definitivt kalla 
Gå till Toffelprofilen
