Torsdagen den 20 februari 2025: Jag blev inte lycklig

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Ljusblå himmel med vitt streck över UKK februarimorgon

Finns det nån mening med att sätta upp livsmål och att ha drömmar?

Gårdagskvällen förlöpte enligt planen, så inget mer finns att säga om den. Dagarna och kvällarna är som sagt väldigt lika, nåt jag tidigare har skrivit om. Livet är ganska tomt och meningslöst och jag har inget att leva för. Det har inte ändrat sig. Däremot jobbar jag stenhårt – efter bästa förmåga! – att hitta ljuspunkter i tillvaron för att den inte ska kännas totalt nattsvart och för att stå ut. Vissa dar går det riktigt bra, andra dar… går det sämre. Det är ju svårt att hitta meningen med livet när en varken har drömmar eller mål längre. Och en del tidigare stora mål i livet lyckades jag uppnå. Ändå blev det inte bra och jag blev inte lycklig. Finns det därmed ens nån mening med att sätta upp livsmål och att ha drömmar..?

Och kära dagbok… Jag tänker inte enbart på mitt liv och min tillvaro. Det är så mycket skit som händer utanför min bubbla att det blir näst intill övermäktigt. Svårt att ta in, svårt att förstå och en enorm oro för läget såväl nationellt som internationellt.

Rosknopp och blad

∼ ♦ ∼

Torsdagsfrukost med liljor o nejlikor Hopptiminsten och Tre minuter tända ljus

Vardagsfrukost med Hopptimisten och Tre minuter bland väldoftande blommor och tända ljus.

Varje vardagsmorgon när jag ska jobba, oavsett om det är hemifrån eller om jag ska gå till jobbet, går jag upp 5.45. Jag behöver gott om tid på mig på grund av min hjärtsjukdom och de biverkningar medicinerna ger. Försöker börja dagen lugnt genom att äta långsamt och läsa. Ska jag gå till jobbet försöker jag lämna Saint Ollie strax efter sju. Då är jag på jobbet strax efter halv åtta. Jobbar jag hemifrån kan jag gå direkt från frukostbordet till skrivbordet klockan sju och sätta mig och jobba. Eller nja. Magen brukar ju protestera, så det är inte alltid jag kommer iväg när jag ska – eller ens till skrivbordet klockan sju. I morse började jag dock skriva redan klockan 6.55! Reaktionen på frukosten kom först lite senare.

Idag på förmiddagen behövde jag fokusera på den däringa artikeln. Jag föreslog att vi skulle avboka ett av morgonmötena eftersom det ändå var manfall på grund av sjukdom, vårdbesök och annat. Vi hade ju trots allt stämt av så sent som igår eftermiddag. Det var flera av oss som behövde skriva. Och så blev det. Idag var det tre av oss som jobbade på distans hela dan, nån del av dan och nån jobbade inte alls. Ganska tomt borta i vår hörna på jobbet.

Jag behövde lämna jobbdatorn en stund för ett ärende med bil och på lunchen sprang jag snabbt bort till Korgtassen för att handla. Samtidigt passade jag på att lösa in min Trissvinst. Kanhända skulle jag bli lite lycklig om nån av de nya lotterna gav en större vinst än 60 spänn..?

Två Trisslotter med WOW på

Kanske ger lotterna ett eller två WOW?


Hemmalunchen idag bestod av mackor,
ett kokt ägg och Varma koppens sparrissoppa. Jag fick tillräckligt med energi för eftermiddagens jobb. Jag fixade det sista med artikeln och skickade den sen på översättning.

Hemmalunch med ostmackor Varma koppen sparris Tre minuter Hopptimisten o liljor o nejlikor Kalles kaviar

Hemmalunch med familjen, ostmackor och Varma koppen sparris. Kalles kaviar gillar jag!

∼ ♦ ∼

Efter jobbet var det fortfarande ljust, så jag tog ett varv med dammvippan och vek ren och torr tvätt från igår innan jag vilade en stund på soffan. Jag var inte så trött idag och hälsporren var inte heller så ond. Fotmassagemaskinen kanske får vila den också i kväll.

Till middag hade jag köpt gotländsk fisksoppa på Korgtassen, men jag glömde att köpa nåt gott bröd till. Det fick bli vanligt bröd. I glaset Wolfgang. Nu är jag redo för kvällens aktiviteter.

Korgtassens fisksoppa veltlinervin Hopptimisten Tre minuter liljor o nejlikor

Korgtassens gotländska fisksoppa och ett glas Wolfgang med familjen.


Och ja. I kväll är det Antikrundan.
Jag ska hänga med till Halmstad och amatörvärdera prylar via Duo-appen. Men jag stannar i fåtöljen.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… även i arbetsrummet har jag vackra blommor. Den avbrutna liljan är vacker och väldoftande i den lilla vasen och orkidéns knoppar börjar spricka upp – hittills är det två blommor, fem knoppar återstår. De kompenserar lite för att jag inte blev lycklig.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdag kväll den 18 februari och onsdagen den 19 februari 2025: Roligt och spännande

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Tisdagskvällen blev både rolig och spännande. Först läste jag ut den skånska boken om de halvtokiga, men smarta gamlingarna. Nu behöver jag läsa nåt spännande igen och kastade mig över en bok jag köpte förra veckan, tillika andra delen i Hoffman- och Grensserien. Och den har börjat jädrigt blodigt, så nu får jag en överdos av sånt igen. Tur att jag har en och annan feelgood i TBR*-hyllan som jag kan varva med. Utöver denna spänning avslutade jag aftonen med de danska Grävarna, som äntligen blev lite spännande igår.

Böckerna Kyss Karlsson i nacken och Tre minuter

Bokbyte från tokiga, skånska gamlingar till blodigt i Colombia.

∼ ♦ ∼

Onsdagsmorgonen blev också lite spännande. Det var tur att jag hade grundat med en lugn frukost, där det mest spännande som hände var att jag fick byta zinkplåster på mina självsprickor på två fingrar.

Onsdagsfrukost med Hopptimisten Tre minuter liljor o nejlikor tända ljus

Onsdagsfrukost med tända ljus, vackra blommor och Hopptimisten.

 

Fåglar över UKK februarimorgon

Fåglarna verkade förvirrade i morse.

Igår när jag gick hem visade det sig att min vanliga gångväg var avstängd på grund av grävarbetena på Väderkvarnsgatan. Med min onda fot fick jag ta ett antal extra steg, men inte så många. Jag fick liksom korsa S:t Olofsgatan två gånger för att komma hem. I morse var övergången helt stängd. Som tur var såg jag det genom sovrumsfönstret, så jag gick över gården ut på Botvidsgatan och ner S:t Persgatan. Några extra steg som min hälsporre inte direkt uppskattar. Jag önskar ibland att jag vore fågel…  Men även fåglarna betedde sig underligt den här morgonen. Två fågelklungor flög hit och dit över Parthenon UKK, vårt konserthus. Smått förvirrade verkade de, men säkert fanns en logisk förklaring.

 

Fyrisån snöig februarimorgon

Vacker men kall februarimorgon vid ån.

Jag såg väl också lite förvirrad ut när jag stapplade upp till jobbet. Det var en solig och skitkall februarimorgon. Temperaturen låg på nästan tio minusgrader. Men jag behöver inte vara orolig. Det ska bli mildare på fredag och snöa. Ganska less på snön är jag. Samtidigt är det fortfarande vinter i februari här. Visst, det är vackert, men… Det ska bli skönt att slippa ge sig ut i morgon, för uppförsbacken gör mig helt slut. När jag går hem efter en arbetsdag gör samma backe fast nerför mig också ganska färdig. Ja jag jobbar ju hemifrån torsdagar och fredagar som du vet, kära dagbok.


Onsdagar jobbar jag på plats på jobbet
för då har vi en del viktiga möten. Min artikel behövde en del extra granskning av citaten som den intervjuade vill formulera om för att undvika missförstånd etc. Vi kom överens om att h*n får till torsdag morgon på sig, så kan jag jobba med det i lugn och ro hemifrån samt ringa vid behov. Sen vet jag inte om vi var så överens, det återstår att se. Jag fick släppa det redan på förmiddagen.

Bruno

Nån avstämning med Stora A blev det inte, trots att vi är så synkade, men jag träffade  Bruno och han fick godis.

Förmiddagen blev som den blev, med snabba puckar och bollar över is och plan. Jag går inte in närmare på det, för jag förskonades från ganska mycket. I stället försökte jag få en stunds avstämning med Stora A, men det blev inget av, Stora A var väldigt populär idag. En del fniss hann vi dock med emellan, det är så en står ut ibland. Vi är sjukt synkade, ibland rena farsen.

Jag fick ett samtal och bröt upp för att gå och hälsa på Bruno och leverera det utlovade godiset. Han blev helt tokig i vildsvinstugget. Fyra bitar fick han, så jag blev tvungen att kontakta husse och be honom ta en extra lång promenad hem. De skulle för övrigt inte jobba mer än nån timme idag, men hunden måste ju klara sig till lunch.

Min lunch blev som vanligt – macka, yoghurt, kokt ägg, varm choklad eftersom huset där jag jobbar är så kallt – och en stunds läsning. Det var ändå både lite roligt och spännande trots att jag inte åt vildsvinstugg.

Jobblunch med Tre minuter

Roligt att äta, spännande att läsa Tre minuter på lunchen.


På eftermiddagen hade vi veckomöte i min arbetsgrupp.
Det var manfall, så en stor del av mötet gick åt till att fördela jobb. Och innan jag skulle gå hem fick jag artikeln som varit ute på fakta- och citatkoll. Jag ska fixa den i morgon så att vi båda blir nöjda. Jag hann faktiskt börja lite.

Så halkade jag hem. Mina krukväxter fick lite vatten och jag startade en maskin tvätt innan jag slängde mig en stund på soffan.

Middag idag blev pannkakor med hjortronsylt och sprejgrädde. Det spelade ingen roll att det inte var torsdag, det var vad jag var sugen på. Och så fick jag leka med maten.

I kväll händer inget spektakulärt utan det blir fotmassage och läsning, möjligen Veckan med Camilla och GW. Lite lagom roligt och spännande. Jag är ganska trött och ska nu orka jobba två dar till. I morrn måste jag handla också, så jag får försöka hushålla med krafterna.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… lördagsbuketten är helt underbar. Och det är onsdag… Roligt och spännande! Kanske nåt som min farfar hade tyckt om. Han skulle ha fyllt 125 år igår.

∼ ♦ ∼

*TBR-hyllan = min hylla med olästa böcker, To Be Read


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Kyss Karlsson i nacken

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en skånsk feelgoodroman med en hel del humor.



Karin Brunk Holmqvists bok Kyss Karlsson i nackenEfter att min pappa hade gått bort 
behövde min mamma så småningom piggas upp lite med lättsamma böcker. Mammakusinen K tipsade om Karin Brunk Holmqvists böcker Potensgivarna (utgavs 1997 första gången) och Rapsbaggarna. Dem läste mamma och även jag – och äntligen kunde vi förenas i en genre som gav ett och annat gott skratt. Nu har jag läst den senaste av författarens roliga feelgoodromaner från Österlen, Kyss Karlsson i nacken. Boken köpte jag second hand sommaren 2024 på Emmaus i Gryttby.

På Knäppgökavägen på Österlen bor ett udda gäng människor. Ja vägen heter inte så, men har fått det namnet av systrarna Blenda och Johanna Nilsdotter. De har bott där hela livet och följer allt som sker där bakom sin spetsgardin. Hos grannarna händer det spännande saker. Förnäma Louise blir av med trosor från tvättlinan, Göte och Hjördis har nåt ihop, ovanliga lövgrodor skuttar i biologen Helmers trädgård etc. Men nu går det rykten om att kommunen ska gräva upp vägen och kanske tomterna vid den. Gamla trätoämnen läggs åt sidan och grannarna samlas för att finna en lösning. Och ja just det. Det är Blenda Nilsdotter som brukar säga

Kyss Karlsson i nacken.

Redan från start är det här lättsam och rolig läsning. Jag skrattar högt i min ensamhet – och tro mig, det gör jag sällan (finns inget roligt med ensamhet). Karaktärerna är underfundiga, kluriga och busiga. Visst visar författaren på ålderns skröplighet i persongalleriet, men hon visar också att det inte är nåt som helst fel på deras tankeverksamhet, slagfärdighet och humor. Dessutom är en liten touch av skånskt Hotell Romantik i det hela. För känslor finns det gott om i boken.

Den här boken kom ut 2021 och författaren blir 81 år i sommar (2025). Men så sent som i maj förra året (2024) kom Nuckorna på hörnet i pocketutgåva. Det blir onekligen lite lustigt att en äldre dam skriver om… äldre damer och herrar. Fast när författaren gav ut sin första humorroman var hon ju bara 53.

Några små korrekturfel hittar jag även den här gång i författarens bok, men jag väljer att bortse från dem. Det här är roligt och ger mig några timmars rent nöje samt flera garv.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Familj, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 17 februari och tisdagen den 18 februari 2025: Svart-vitt i väntan på att…

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Svart hus på Salagatan St Persgatan

Svart-vitt… (Nästan. Himlen är ju blå.)

Dagarna och kvällarna tycks gå ihop. Bli lite samma lika. Samma aktiviteter, rätt mycket samma måltider. På kvällarna skriver jag, låter fotmassagemaskinen massera fötterna (mot hälsporren samt för att öka cirkulationen) medan jag intar kvällskaffe och läser min bok på gång. Igår löste jag dock ett svårt sudoku i stället. Det kan bli ett TV-program per kväll – igår Trolösa. Jag kan inte låta bli att titta på eländet, men det är så fruktansvärt… uselt.

Livet blir inte roligare än så här. Det kan tyckas… svart-vitt. Ibland är det ensamt och ledsamt, andra dar är det helt OK. Jag kan inte göra så mycket för att förändra det hela. Kraften räcker inte till. Och människor gör mig ju besviken gång på gång, så det är bäst att vara så ensam som möjligt. Jag har trots allt ett jobb att gå till och där träffar jag en hel del vettigt folk som jag inte behöver ha nån djupare kontakt med.

Jag har inga drömmar längre, inga mål. Även om det verkar som om jag har fått nosen över kanten är det faktiskt så att jag bara går och väntar på att dö.

∼ ♦ ∼

Tisdagsfrukost med tända ljus Kyss Karlsson i nacken o Hopptimisten liljor nejlikor

Mörk morgon, men tända ljus, vackra blommor, Hopptimisten och en rolig bok lyste upp tillvaron vid köksbordet.

I morse var jag trött och seg trots att jag kom i säng i runt klockan 22. Det var som vanligt mörkt först, men ljusnade ännu snabbare än igår. Magen var besvärlig och hälsporren kändes som en kniv upp i vänsterfoten. Jag brukar skoja med mig själv (vem ska jag annars skoja med?) och säga att jag är den lilla sjöjungfrun, hon som ville ha ben och fötter i stället för fisksvans. HC Andersens sjöjungfru, inte Disneys. Den smärtan…

I morse var det också kallare. Termometrarna visade åtta minusgrader. Under dan steg temperaturen något, men inte särskilt mycket.

Det var ganska halt ute, men jag tog mig helskinnad, om än frusen, till jobbet. Även idag gick H ikapp mig på sista raksträckan och det blev en trevlig liten pratstund före jobbet.

Förmiddagen bjöd på ett viktigt extrainsatt möte och det gjorde att ett annat möte fick stryka på foten. Jag kan inte vara på två ställen samtidigt. Det blev en kort rast efter det, medan fönsterputsarna gnodde av insidan på fönstren. Med rena rutor på insidan skrev jag färdigt artikeln efter intervjun igår eftermiddag och mejlade över för fakta- och citatkontroll. Plötsligt var det lunch och magen kurrade. Det blev en halvtimme med påfyllning av såväl energi som litteratur.

Jobblunch med Kyss Karlsson i nacken

Jobblunch med påfyllning av såväl energi som litteratur.


På eftermiddagen tragglade jag med det vanliga.
Bland annat läste jag korrektur. Timmarna gick och snart blev det dags att gå hem. Jag hade en tanke om att åka en sväng med bilen, men det kändes lite för halt för ren nöjesåkning. I stället blev det en stunds vila på soffan före kvällsmaten, allt medan jag studerade astråkig post som kom idag.

Thaisoppa o mackor med Hopptimisten Kyss Karlsson liljor nejlikor o tända ljus

Rester/repeat från igår, fast mackorna var nybredda.

Och kvällsmaten blev förstås resterna från igår, det vill säga Thaisoppa samt nybredda mackor. Repeat, skulle man kunna säga. Soppan smakade bra även idag, för jag var frusen precis som igår trots att temperaturen steg betydligt under dan. Det blåste en kall nordlig vind när jag gick hem och fast det bara var nån minusgrad kändes det som flera.

I kväll gör jag det vanliga, det vill säga läser, låter fotmassagemaskinen jobba samt ser ett TV-program. Det senare blir Grävarna på TV4. Svart-vit kväll, med andra ord.

Jag har redan packat ner vildsvinsgodiset till Bruno i jobbryggan…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… jag har betalat för årsskötsel och blommor på graven i Motala, i väntan på att jag själv ska dö. Överlevnadstiden för min hjärtsjukdom är max tio år, enligt senaste rönen, så om inte nåt annat skit gör väntan kortare lär jag kanske ha åtta år kvar. Eller mindre. Jag vet ju inte exakt hur länge jag har haft sjukdomen.

Bitmoji Tofflan klockor

Väntan…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndagen den 17 februari 2025: Måndagstimmar

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Söndagskvällen är knappt värd att nämna. Det var ingen större aktivitet på Saint Ollie. Jag såg två avsnitt av Black Snow. Endast ett återstår att glo på för min del vad gäller säsong två.

∼ ♦ ∼

Måndagsfrukost med liljor nejlikor o tända ljus

Måndagsfrukost med tända ljus och höga blommor.

I morse var det inte lika kallt som i helgen, men ändå runt sex minusgrader. Jag är så tacksam att R fixade mina element, jag har varmt i lägenheten. Igår kunde jag vara hemma och bara ha tischa, ingen tröja, på överkroppen. Underbart. Och innan jag badade gick jag omkring i enbart sandaler, inga strumpor.

Men det var förstås mörkt till att börja med den här måndagen. Jag tände ljus och läste, precis som vanligt. Precis som vanligt krånglade magen också. Irriterande. Hälsporren bråkade sen i sin tur när jag promenerade upp till jobbet.

Jag var rejält inpackad i tjock stickad och fodrad tröja, inköpt i Stöllestan*, samt blåa dunjackan. Tänk att min älskade orange dunjacka har jag inte använt alls den här vintersäsongen. Den var så mycket… glädje för mig och nu är det… inte lika mycket trams och flams och så i livet. Jag har inte bara blivit tråkig, jag har blivit rentav trist.

Promenaden upp till jobbet var lite hal, men det ljusnade snabbt. Nu har jag börjat gå S:t Persgatan ner till Storgatan och sen vänster vid mejeriet ut till Vaksalagatan. Därefter är det raka spåret och avslutas uppför Carolinabacken. Där svänger jag vänster och går en raksträcka mellan slottet och barockträdgården innan jag kommer till jobbet. Hem går jag samma väg, fast tvärtom dårå. Sista biten till jobbet idag hade jag sällskap av H. Trevligt att få småprata lite.

Uppsala mejeri exteriör

Jag passerar Uppsala mejeri på väg till och från jobbet.


Arbetsdagen inleddes med fakturastrul.
Jag har bett att få skänka min licens till en kollega som handlar betydligt mer än jag men som inte har nån licens. Det tycks vara omöjligt att få till. För min del är det mitt synfel som ställer till det – jag ser helt enkelt för dåligt för att kunna fylla i alla mikroskopiskt små rutor. Skitsystem, med andra ord – i alla fall för mina ögon.

Lunchen behövdes som grund för efter den hade jag en intervju. Medan jag åt skrattade jag åt boken jag läser – men tyst. Artikeln hade jag tänkt skriva under morgondagen, men jag skrev den direkt efter intervjun på eftermiddagen. Vi får se hur mycket jag behöver fixa till den, för den får ligga tills i morrn. Vi fick plötsligt manfall i gruppen bland annat på grund av sjukdom, så det är väldigt osäkert hur arbetsveckan blir. Själv gjorde jag nån oförsiktig rörelse i morse och sträckte vänster skulderblad den här gången. Alltid är det jävlar i mig nåt.

Jobblunch med Kyss Karlsson i nacken

Jobblunch med tyst skratt tack vare Kyss Karlsson i nacken.

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan med penna

Jag har skrivit upp badskum på handlingslappen nu…

Det var väldigt ljust när jag gick hem, foten var inte så ond och jag var inte så trött. Därför slank jag in på Åhléns för att kolla efter badskum. Jag fattade inte deras system utan fick störa två tjejer som jobbade där med en fråga. Den ena filade naglarna, den andra kom fram bakom kassan för att hjälpa till. Det visade sig att badskumshyllan var helt tom. Men så hittade tjejen en enda fruktig sort. Inget doftprov fanns. Så nä, jag tackade och gick.

Hemma kom jag att tänka på Lush – som ju ligger i S:t Per-gallerian, en galleria jag var på i fredags. Men då stod inte badskum på lappen… Hmm… Nu står i alla fall badskum på handlingslappen.

Efter en stunds vila på soffan blev det dags att fixa kvällsmat. Idag fick det bli Thaisoppa och mackor. Jag kände mig lite frusen och då är Thaisoppa perfekt.

Mackor o Thaisoppa med Hopptimisten tända ljus liljor nejlikor o Kyss Karlsson i nacken

Värmande Thaisoppa till kvällsmat.


I kväll ska fötterna knådas i massagemaskinen
medan jag löser ett übersvårt sudoku. Det kan bli så att jag ser Trolösa senare, trots att serien är hemsk.

∼ ♦ ∼

*Stöllestan = en Vadstenabos eget namn på sin stad Vadstena


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 15 februari och söndagen den 16 februari 2024: Spänning, spill och söndag

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Black Snow TV4 Play säsong 2

Spänning i Australien räddade lördagskvällen från ensamheten.

Det är skönt att vara ledig, härligt att kunna äta och dricka gott, slappa, inte behöva tänka på att en ska bege sig iväg tidigt morgonen därpå. Men lördagskvällar kan också vara dryga kvällar när en är ensam. För jag kan ju inte läsa hela tiden, som min mamma sa. (Jag börjar förstå henne mer och mer…)

Igår blev jag skitglad när jag upptäckte att det fanns en ny säsong av australiensiska serien Black Snow på TV4 Play. Säsong två består av sex avsnitt och jag kollade hälften igår. Lördagskvällen passerade i spänning, alltså.

 

∼ ♦ ∼

Så blev det söndag. Jag lyckades somna om efter att ha tagit morgonmedicinen och sov ända till 8.30. Höll på att smälla av när jag kollade termometern på köksbordet. Det är inte bara väldigt mycket snö i Uppsala, här är jävligt kallt också, nästan 13 minusgrader var det i morse. Jag har hört plogbilar köra hela förmiddagen.

Hopptimisten o termomter tolv komma fyra minus ute o 22 komma nio inne

Mycket snö och jävligt kallt i Uppsala.


Det var lite skönt att krypa ner i sängen igen
med en mugg nyperkolerat kaffe. Där läste jag slutet av en spännande bok. Ja, boken var så spännande att jag spillde kaffe på mig!

Nu har jag valt att byta genre från spänning till humor så att jag inte blir knäpp. Bokbytet gick från en bok om försvunna barn i Stockholm till en bok om gamlingarna på Knäppgökavägen på Österlen. Boken jag ska läsa nu köpte jag second hand på Emmaus i Gryttby förra sommaren. Tänk, det står inte på förrän det är dags för det årliga besöket där. Om en lever i juni, vill säga. Det vet ingen.

Söndagsfrukost med Hopptimisten liljor nejlikor Kyss Karlsson rostat o fil

Vid frukosten bestämde jag mig för att bara vara hemma.

Söndagen jag vaknade till var som sagt skitkall, men solig. Jag vet att jag borde gå ut. Idag hade jag ingen lust alls. Snöoväder passar mig uppenbarligen bättre med tanke på att jag var ute och hasade runt igår. Nä, jag bestämde mig vid frukosten för att bara vara hemma och vila hälsporrefoten.

Nog borde jag ha tagit ut bilen på en tur för batteriets skull. Kanske åkt och handlat. Men jag hade också en enorm strykhög. Kläder stryker sig inte själva eller hänger in sig i garderoben.

Nu kunde jag njuta av blomsterprakten till max. Liljorna är fina, men doftar inte så mycket. Doftar gör däremot nejlikorna. De är också fina med sin djupröda färg. Och orkidén… den är ju inte alls vit eller ens vitrosa, den är rosa.

Strykhögen då? Jamen självklart fixade jag den. Som belöning bjöd jag mig på helgens andra Noisette från Butiken på hörnet och en Trisslott. I skåpet låg nämligen tre lotter som jag fått för att jag besvarade en jädrigt omfattande enkät. Lotterna jag fick av Annas snälla mamma i höstas och i julklapp samt vinsterna på dem är numera ett minne blott. Men kan du tänka dig, kära dagbok, jag vann 30 kronor – gånger 2! Det firade jag med ett skumbad, tyvärr utan bubbel i nåt glas. Skälet till det är att jag inte vågar försöka öppna en flaska…


Resten av eftermiddagen, som nu nästan var tidig kväll,
läste jag i soffan. I morse hade jag tagit fram en bit kycklingstekkorv ur frysen för att göra antingen korv och makaroner eller korv Stroganoff med ris. Jag slog på stort och gjorde det senare. Det blev gott, jag blev mätt och en hel matlåda fylldes för att frysas in ändå. Inget spill! Synd att jag avskyr att laga mat, för uppenbarligen kan och lyckas jag. Nu är ju inte korv Stroganoff nån supersvår middag att laga, men ändå… Samtidigt är det inte världsakul att bara laga mat till sig själv.

Kycklingkorv Stroganoff med Hopptimisten Kyss Karlsson och tända ljus en söndag

Jag lyckades! Söndagsmiddagen, kycklingkorv Stroganoff blev god, jag blev mätt och det blev en matlåda att frysa in.

I kväll kanske jag läser lite till, kanske ser jag nåt avsnitt av Black Snow.

∼ ♦ ∼

Min spännande söndag…. ja helg… är slut. Jobbväskan är packad, rena kläder framhängda och den kommande veckans medicin är fördelad. Jag kan gå och lägga mig och sova… eller dö. Det är slut på spänning och den gamla veckan.

Dosett med veckans medicin

Den kommande veckans medicin är fördelad.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Bortförda

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en ny författarbekantskap och första delen i en svit.



E P Ugglas bok BortfördaIbland faller även jag för ett snyggt bokomslag. Det gjorde jag när det gäller E. P. Ugglas bok Bortförda. Men så blev jag nyfiken på boken, kollade in det som fanns mellan pärmarna och slog till och köpte den i pocket. 

Försvunna barn har jag läst om tidigare, men den här gången handlar det om en hel förskolegrupp. En het dag i juli ska Ida hämta sin systerdotter på Björkens sommaröppna förskola, Niko ska hämta sin dotter och Sima, som är försenad eftersom hennes sambo glömt bort att det är hans tur, ska även hon hämta. Allt verkar vara som vanligt. Men den här dan kommer varken de eller övriga närstående att hämta några barn. Småbarnsgruppen är nämligen spårlöst försvunnen. Vem har tagit barnen och varför? Flera personer bär på mörka hemligheter som alla kan ligga bakom barnens försvinnande. Sökandet efter de bortförda barnen blir allt mer desperat.

Den här boken läser jag i ett rasande tempo. Och jag blir inte klok på nån av karaktärerna. Alla har de hemligheter och alla kan de vara skyldiga till ett och annat. Jag gillar karaktärsteckningarna, för de är realistiska och trovärdiga och jag ser människorna framför mig – med fel och brister. För nånting är fel med var och en i boken. Jag får associationer till Mattias Edvardssons böcker om… osunda familjer.

De 100 sista sidorna är så otroligt spännande. Berättelsen innehåller så många förvecklingar, men inte alltför många och alla lösa trådar knyts ihop i slutet. Det lilla HBTQ-temat faller dock. I den här boken gör det inget. Det är bara ett ytterst litet sidotema.

Slutet är som sagt otroligt spännande. Många, men inte helt säkert alla, lögner avslöjas och jag blir så till mig att jag spiller kaffe i sängen. Givetvis ska jag läsa uppföljaren! (Ska bara införskaffa den först.)

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Saltsjö-sviten:

  1. Bortförda (läs inlägget ovan!)
  2. Älskarinnan

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Fredag kväll den 14 februari och lördagen den 15 februari 2025: För (kärlek) blommor och solsken och sång, pling plong

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

På fredagskvällen hittade jag en serie att glo på. Jag fick en rejäl dos av gaeliska när jag såg skotska Mordet på ön på SvT Play. Alla fyra delar plöjde jag. Serien bjöd inte bara på häftigt språk utan spänning, förstås, och ett litet HBTQ-tema. Riktigt bra!

Bild ur Mordet på ön

Bild på polisen och doktorn ur Mordet på ön.


Jo jag förvånade mig själv med att orka vara uppe till 23.30. 
Men det är ju så att när jag jobbar hemifrån orkar jag med att göra nåt på fritiden också. Igår var det att se en serie på TV. Mitt spännande liv, pling plong.

∼ ♦ ∼

Bortförda och kaffe på sängen

Lördagsstart med bortförda barn och kaffe med ett osynligt barn.

I morse vaknade jag till en helvit värld. Det hade nog snöat ett tag och det snöade av och till ganska kraftigt hela dan. Stundtals var det också soligt. Jag hade ingen lust att gå ut, men jag hade bestämt mig för att göra det. Det var inga långa sträckor jag skulle gå – bara till Korgtassen och till Nya Björck Blomsterhandel. Och nä. Jag skulle inte ut och åka bil i ovädret. Det var två masskrockar strax utanför stan och först sas det att över 20 personer, senare över 90 (!), hade hamnat inte där de skulle utan på sjukhus. Dumt att ge sig ut i bil en sån här dag om man inte verkligen behöver. Det gick även ut varningar från SOS alarm och regionen via sms. Andra gången på kort tid. Först var det en brand tidigare i veckan, nu oväder.

Så när jag vaknade, efter att ha somnat om efter morgonmedicinintaget, var klockan runt nio. Jag fixade som vanligt kaffe på sängen åt mig och låg och läste i en och en halv timme. Snöandet verkade inte avta, så jag klev upp, duschade och åt frukost innan jag trotsade vädergudarna och gav mig ut.

Lördagsfrukost med Hopptimisten Bortförda rostat bröd och fil

Lördagsfrukost med Hopptimisten, de bortförda barnen och ganska torr eukalyptus i vasen…


Det snöade liksom inte måttligt.
Jag skulle inte handla så mycket, mest mjölk och lördagsgodis och nåt godis till Bruno som jag hoppas få träffa på onsdag. I stället för att gå hem efter handlingen gick jag direkt till Mia för att köpa lördagsblommor. Och där blev jag bjuden på kaffe i hennes mysiga pentry och sittandes en bra stund. Vi hade ett fint samtal om livet och dess förtretligheter – och ljuspunkter – mellan kundbesöken.

Första knoppen på orkidén på väg att slå ut

Första knoppen på orkidén är på g.

Blomsterhandeln ligger inte långt från mitt hem som tur är. Snön bara vräkte ner, det blev liksom värre och värre. När jag kom hem startade jag genast en maskin tvätt. Sen tog jag reda på den torkade eukalyptusen och hängde den på gästtoan. Bladen doftar ljuvligt om man gnussar dem försiktigt.

Därefter var det dags att fixa lördagsblommorna. Idag innehöll buketten liljor och nejlikor, ganska höga (jag har ju vasprovning). En liten lilja hade gått av, men Mia skickade med den och jag satte den i en liten vas på skrivbordet. Den verkar vara på väg att slå ut. Och på tal om att vara på väg att slå ut… Den första knoppen av de sju på orkidén är på g. Jag trodde att den skulle bli helvit, men det blir vitrosa.

Lördagsfika vid köksbordet med tända ljus noisette från Triller Hopptimisten och boken Bortförda

Guschelöv för fijka, döh!

Och trots att jag hade fikat hos Mia smakade det bra att lite senare än vanligt mumsa Noisette från Butiken på Hörnet och njuta av lördagsbuketten. Det gav lagom med energi till att hänga tvätt och hasa över till soffan för eftermiddagsvila. Idag bråkade både hälsporren och ljumsken, hjärtat körde visst också sitt eget race.

Jag kunde med gott samvete ta det lugnt, för nåt mer stod inte på dagens agenda. Middagsproblemet var redan löst – jag tog fram stekt kalkon ur frysen i morse att värmas i micron. Potatisklyftorna skötte ugnen och sås, vitlökssmör och ketchup var bara att ställa fram. De nyinköpta tomaterna skulle bara sköljas först. Vinet var redan öppnat, luftat och provsmakat. Det blev förra årets födelsedagsvin som jag fick av Anna. Portionen var inte jättestor så jag trollade fram en ostbricka efteråt. Och nog blev jag mätt…


Resten av kvällen?
Tja jag ska nog läsa, eventuellt kolla in nån kriminalserie som jag är osäker på om jag har sett. Det har slutat snöa, men det är neråt åtta minusgrader. Ingen lätt kväll och natt för den som inte har tak över huvudet och en varm säng att krypa ner i.

∼ ♦ ∼

I morrn är det söndag och vilodag. Jag har en rejäl strykhög att ta tag i. Bilen får stå kvar i garaget om det fortfarande snöar eller är mycket snö. Jag är så nöjd med min lördag där jag fick umgås, prata, njuta av blommor, äta god mat, dricka gott vin och läsa en väldigt bra bok. Och bäst av allt: jag har både tak över huvudet och en varm säng. Tacksam!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, HBTQ, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett vitt vin: Wolfgang 2023

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om ett österrikiskt vitt vin.


 

Wolfgang Grüner Veltliner2023 en litersflaska

Wolfgang är en typisk österrikare.

Jag är inte så bra på vita viner. Därför blir det lite av en utmaning till helgerna eftersom jag ofta äter fisk eller skaldjur. Då funkar det helt enkelt inte med rött vin. Helgens goda kasse vecka 6 2025 från Korgtassen innehöll både varmrökt lax och röding. Vinet som rekommenderades till var ett vin gjort på grüner veltliner. Just det vinet fick jag inte tag i, men en flaska Wolfgang 2023 följde med hem från Systembolaget.

Grüner veltliner är Österrikes vanligaste odlade druva. Druvan odlas nästan bara där, för övrigt. Tjeckien och Ungern odlar den också. Druvan ger torra viner med lätta och friska smaker.

Wolfgang säljs på enlitersflaska till priset av 105 kronor. Alkoholhalten ligger på tolv procent och sockerhalten är 0,6 gram per 100 milliliter. Systembolaget rekommenderar vinet till fiskrätter och kyckling, gärna sallader. Jag intog det till fisk (lax och röding), till fisksoppa och till smörgåstårta med Skagenröra.

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets doft och smak:

”Fruktig, ungdomlig doft och smak med inslag av päron, gröna äpplen, vitpeppar, kiwi och lime.

Jag tyckte att vinet vare sig doftade eller smakade så mycket. Möjligen anade jag päron och kiwi. Men det passade väldigt bra till middagen där rödbetstzatzikin till rödingen hade ganska kraftfull smak. Då ska inte vinet konkurrera utan komplettera och det gjorde det fint. Vinet passade utmärkt till den gotländska fisksoppan och även till smörgåstårtan. Genom att låta det bli varmare i glaset en stund innan jag drack det kom smakerna fram mer.

Det här är ett lättdrucket vin som passar diverse fisk- och skaldjursrätter. Jag har druckit godare vitt vin, men också sämre.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 13 februari och Alla hjärtans dag 2025: Två stjärnor, ett trasigt hjärta och massor av böcker

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Självklart var jag i Kiruna igår och amatörvärderade fina grejor via Duo-appen i Antikrundan. Det var svåra värderinger, men som sagt, fina saker. Mest gillade jag konsten och silvret. Jag skrapade ihop två stjärnor på diplomet och omdömet antikkunnig. Som alltid ett roligt och lärorikt program.

Antikkunnig i Kiruna 13 feb 2025

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan hjärta och hand

Betalar för omsorg, men inte för kärlek.

Alla hjärtans dag är det idag. Den dan borde inkludera hjärtan som är trasiga på ett eller flera sätt. Nåja, ska det bli nån kärlek för min del får jag visa mig den själv. Och det tänkte jag på i december när jag bokade omsorg om mina onda fötter. (Nästa bokning är ett par dar före min födelsedag.) Omsorg som jag får betala för är inget nytt, men att betala för kärlek gör jag inte. Utöver det är det ganska kärlekslöst/-fritt i mitt liv. Korta stunder kan jag sakna och längta efter det. Stunderna är som sagt korta och de blir färre och färre. Det är helt uppenbart att kärlek inte funkar för mig. Då är det bäst att låta bli.

Det finns ingen i hela världen som älskar mig och jag älskar ingen i hela världen. Det kan inte bli enklare.

Trasigt hjärta löv

∼ ♦ ∼

UKK o baksidan 14 feb 2025

Kall, mörk morgon, men UKK stod pall och snart ljusnade det.

Alla hjärtans morgon var en kall morgon, nästan sju minusgrader. Jag var väldigt tacksam att jag slapp gå iväg vid sjutiden. I stället kunde jag sätta mig vid morfars skrivbord, starta jobbdatorn och börja jobba.

Men först åt jag fredagsfrukost med tända ljus på bordet och med Hopptimisten och de bortförda barnen intill. Det ljusnade emellertid strax och efter nån kvart vid datorn märkte jag att himlen inte längre var blåsvart utan ljusgrå. Det går fort nu. Står inte på förrän vi klagar på sol och värme. Inte är jag överförtjust i det heller, precis. Sitta inne i en lägenhet när det är stekhett är ingen höjdare.

Jag hade två möten den här morgonen. Efter dem hann jag jobba en stund innan det var dags att ge sig iväg för omvårdnad. Det var sån tur att jag skulle ut just när den här dan var som soligast! Då fick jag en skön promenad med ljus och luft. På ditvägen stannade jag för ett viktigt ärende vid Butiken på hörnet.


Efter behandlingen hade jag ganska ont,
men jag skulle ju ta mig hem igen och jobba vidare. Ontet brukar försvinna när jag går. Eller försvinner gör ju inte hälsporren, den gör mindre ont. Och eftersom det var Alla hjärtans dag stannade jag till hos Uppsala Bokhandel och Rituals som jag passerade på hemvägen. Från bokhandeln kom jag ut med fyra pocketböcker – Roslund & Hellströms bok Tre minuter, Anders Roslunds bok Jamåhonleva, Sara Paborns bok Tistelhonung och Nina van den Brinks bok Jag har torkat nog många golv. En biografi om Maja Ekelöf – samt affärens bokreakatalog i pappersform. Jag har redan gjort en förhandsbeställning i annan butik på nätet, men man vet aldrig. Och det är väldigt roligt att bläddra i en fysisk katalog… Hos Rituals köpte jag duschmousse och kroppskrämrefill. Jag var sen när jag kom hem, så lunchen – tre mackor och kaffe – intog jag vid skrivbordet och datorn.

Arbetsdagen avslutades med bildval av foto till artikeln jag ska skriva efter måndagens intervju.

∼ ♦ ∼

Under eftermiddagen kom ett trevligt mejl från Modernista. Jag har efterfrågat tre titlar ur förlagets sommarkatalog för recension – Blödande hjärtan (i pocket) och Sista ordet av Elly Griffiths samt Alla djävlar är här av Louise Penny – och jag ska få dem alla tre. Vilken skillnad mot Albert Bonniers förlag som både krånglar och sen inte återkopplar. Stort TACK på förhand, Modernista!

∼ ♦ ∼

Fredagsmiddagen blev sedvanlig – varför ändra på ett vinnande koncept? Smörgåstårta från Korgtassen, veltlinervinet Wolfgang (ett inlägg om vinet kommer i morrn! Läs i stället inlägget om det röda födelsedagsvinet så länge.), tända ljus, gammelfarfars/storfarfars porslin, föräldrarnas silver, Hopptimisten, de bortförda barnen och Händels Water music.

Fredagsmiddag med Hopptimisten o Bortförda smörgåstårta o veltlinervin

Fredagsmiddag med familjen, mat från Korgtassen, vin från Österrike och musik av en tysk som mest bodde i England.


Nu är det bara att vänta på att Alla hjärtans dag ska ta slut.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Jag tror som bekant inte på mirakel. Men… jag flyttade orkidéerna till fönstret i arbetsrummet. Idag när jag vattnade krukväxter såg jag att en av dem har hela sju knoppar… Det är en knopp mer än antalet följare jag har på Bluesky.

Orkidé med sju knoppar

Jag bytte fönster för orkidéerna och nu har en av orkidéerna sju (7) knoppar!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer