Yellowface

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en gul bok.



Rebecca F Kuangs bok YellowfaceEn bok som jag har sneglat på ett bra tag 
fick komma hem till mig vid boknätshoppingen i november 2025. Det var den väldigt gula boken Yellowface av Rebecca F. Kuang. Jag har sett den här och var, kikat på den och lagt ner den. Nu är den inte bara köpt, den är läst också. En bok som utspelar sig i bokbranschen är väl aldrig fel att läsa för en boktok, eller?

Bokens huvudperson June Hayward är en inte så framgångsrik författare. Det är däremot Athena Liu. Och när Athena dör råkar June vara med. June hittar ett bokmanus i pappersform skrivet av Athena. Det är en historisk roman om kinesiska arbetare vid västfronten. June stoppar det helt enkelt i sin väska. Hon börjar bearbeta manuset och boken ges ut under pseudonymen Juniper Song. Hennes framgångar blir dock en aning misstänkta. Hur långt är June beredd att gå för att behålla det hon anser sig ha förtjänat?

Enligt baksidestexten är det här en avslöjande litterär thriller om identitetsstöld, kulturell appropriering, sociala medier och cancelkultur – inom framför allt bokbranschen. Så klart boken intresserar mig. Jag undrar givetvis om den är baserad på specifika verkliga händelser, men även hur ofta sånt här händer i verkligheten. Nån egentlig thriller är det här dock inte, trots att boken är spännande.

Jag trodde att boken skulle var mer omfångsrik än strax över 300 sidor i pocket. Jag läser den snabbt. Huvudpersonen June fascinerar mig. Hon tecknas inte så detaljerat av författaren, vilket gör att mycket av bedömningen av hennes person och gärningar lämnas i läsarens knä. Det gillar jag! Jag uppskattar nämligen när författare inte underskattar läsarna utan ställer lite krav på dem.

Min inställning till karaktären är emellertid inte entydig. Hon har faktiskt stulit sin döda kompis bokmanus. Samtidigt känner jag sympati för henne, framför allt när hon drabbas av troll och oknytt i sociala medier. Då är man rätt… chanslös. I det här fallet handlar det mest om Twitter, en plattform som i alla fall många utanför USA börjar gå ifrån allt mer, tack och lov, och bara lite om Goodreads, som jag gillar. Det har onekligen hänt en del sedan boken kom ut 2023. När det gäller sociala medier är två år en mycket lång tid. I sociala medier förändras mycket väldigt snabbt. Men strunt samma vilka kanaler som skildras. Ett drev kan ske överallt i sociala medier. I den här boken är det så realistiskt beskrivet.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Tisdagen den 9 december 2025: Rött, gult och orange på Annadagen, men Baldur och böcker blev bonus

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, rött och gult i köket i morse, men…

Ytterligare en mörk och blöt decembermorgon. Fast varm! Jag klagar inte, det är skönt att det inte är kallt, skönt att det inte är snö och halt. I morse hade jag tänkt ta en mysbild från frukosten med tända ljus, men den blev så mörkt att det enda som syntes var ljuslågorna och Yellowface. Så jag tände den starka och funktionella kökslampan för att se vad (och hur!) jag åt, för att kunna läsa och för att kunna få till ett foto.

Tisdagsfrukost i december med Yellowface

Tisdagsfrukost med Yellowface, Hopptisarna och ett par levande ljus.

 

Regnig decembermorgon

Oj så mörkt och suddigt…

Jag var lite sen i starten, men promenaden upp till jobbet blev uppfriskande, om än oskarp. Folk sprang som yra höns, tyckte jag. Själv gick jag i min rätt lugna takt – för att orka. Carolinabacken höll på att ta livet av mig som vanligt, annars var det mest foten som gav sig till känna. Jag körde fotmassagemaskinen igår kväll, två gånger en kvart. Det kanske blev lite för häftigt. Samtidigt håller den igång blodcirkulationen, vilket är viktigt för mig som befinner mig i riskzonen för stroke.

Idag började jag arbetsdan med att gratulera några Annor jag känner, både på jobbet och privat, liksom ett födelsedagsbarn. Vidare fick jag faktiskt göra en kom ihåg-lista. Det är mycket som jag inte får glömma att fixa innan måndag morgon. Men jag är så tacksam, kära dagbok, att du har funnits och finns för mig att prata med när ingen levande varelse finns som påminner och stöttar mig i det jag är med om nu.

∼ ♦ ∼

Baldurbonus och arbetskamratsbonus

Det blev givetvis extra bonus när Husse hörde av sig om att Baldur och han var och jobbade hela dan idag. Jag hade bara fyra godisar åt Baldur, men han fick massor av gos, flera gånger, både av mig och av Harriet som jobbar i receptionen. Det tog udden av sms:et från Sjukstugan i Backen som påminde mig om att jag ska dit på fredag… Baldur tryckte sig mot mig när han kände att jag var på väg att gå. Den varma hundkroppen mot mina ben gav god tröst. Hundar är mycket bättre på sånt än människor.


Jag vet ärligt talat inte om jag utförde så mycket arbete på förmiddagen
mer än att jag deltog i ett möte. Och så förbarmade jag mig över skumtomtarna som låg i en burk alldeles för nära mig. Sen var det lunch och jag var lite hungrig, skumtomtarna till trots. Lunchen blev likadan som igår, väldigt vanlig, alltså, med skillnaden att jag nu har läst ungefär 75 procent av Yellowface. Det är en väldigt ovanlig bok…

Skrivbordslunch med macka ägg o Yellowface

Vanlig skrivbordslunch med en väldigt ovanlig bok.


På eftermiddagen gjorde jag lite nytta i alla fall,
bland annat korrekturläsning. Men tankarna är på annat håll. Vid fikat pratade jag med en arbetskamrat vars närstående gjort samma Ingrepp som jag ska göra. Jag brukar aldrig fråga om detaljer, mest om måendet efteråt. I det här fallet blev det riktigt bra och orken kom tillbaka. Det ska jag ta fasta på. Jag ska tänka på alla som det har gått bra för och det ska stärka mig när oron gnaver och jag inte har nån att dela mina tankar med. Tack S! Du gjorde det snyggt!

∼ ♦ ∼

Bokpaket

När jag kom hem var postboxen full. Det var reklam från Guldfynd (som om jag skulle köpa smycken till nån…), en blå påse och ett orange paket. Från Bokus hade jag beställt ett antal julklappsböcker till mig själv. Tanken var att slå in dem för att ha några paket att öppna på julafton, men vem orkar? Det blir ju ingen överraskning ens eftersom jag vet vilka böcker jag själv har köpt. Ändå kände jag mig förstås nöjd, för nu har jag böcker att läsa under konvalescens och vinterns storhelger. Visserligen läser jag annars också. Om jag överlever Ingreppet kan jag läsa till sillen (om jag överlever Ingreppet, som sagt, så att jag kan handla hem) och knäcken. Hurra så jag ska festa på böckerna På ett ögonblick, Dit du går följer jag, Utan dig, Dödsboet och Våroffer!!!

∼ ♦ ∼

Soppigt igen

Till middag i kväll blev det soppa igen. Inte riktigt lika matig och god som igår, men Keldas tomatsoppa gillar jag också. Ett par mackor med den och jag blev mätt. Dessutom matchade soppan och Hopptimisten dagens bokpaket färgmässigt. Who could ask for more???

Mackor tomatsoppa Hopptisarna Yellowface

Tisdagstomatsaoppa som matchar Hopptimisten och bokpaketet.


Efter maten, när det här inlägget är publicerat,
ska jag se andra delen av en dokumentär och kanske nåt avsnitt av Reykjavik 112.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Oro och ensamhet, men jag ska klara såväl Ingreppet som min andra ensamma jul (om jag överlever). Jag hoppas kraften hos min röda novemberkaktus, som visade upp en knopp i kväll när jag vattnade, smittar av sig.

Röd knopp i novemberkaktus nr 2

Kraft! Röda novemberkaktusen har en knopp den 9 december.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Andra adventskvällen och måndagen den 8 december 2025: …eftersom jag ska in på sjukhus…

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, gråt och mörker och elände…

Gårdagskvällen blev av nån anledning deppig. Jag grät ett par tårar. Sen gjorde jag som vanligt, tog mig i kragen. För deppa ihop går inte. Här finns ingen mer än jag som kan plocka upp mig och då kan jag inte själv bryta ihop. Jag såg nyinspelningen av Lynley, första avsnittet på TV4 Play, tyckte det var ganska spännande, men förfasade mig över skådespelarna. Och Havers är en cockneyjänta, ingenting annat.

Lynley 2025 med Havers

Nyinspelningen av Lynley hade ett och annat att önska vad gäller skådespelarna och karaktärerna.

∼ ♦ ∼

Så mörkt, så mörkt, som sagt…

Det är så mörkt, så mörkt och blött och varmt. Inte fasen känns det som december, snart Lucia. Sex plusgrader i morse, kompakt mörker och fukt i luften i form av regn. Jag försöker ta mig ut och få lite ljus varje dag, men det är banne mig inte det lättaste. Det är som om ljuset i sig inte existerar. Så vid måndagens frukostbord tände jag levande ljus i alla fall. Som vanligt fick jag sen tända kökslampan för att kunna läsa, men det ser ändå lite mysigare ut utan den påslagen på bild.

Decemberfrukost med Yellowface o Hopptisarna

Decemberfrukost, ganska typisk… Tur att levande ljus och boken Yellowface lyser upp.

 

Fyrisån decembermorgon

Speglar Floden mitt inre?

Promenaden upp till jobbet gick bra. Jag passade på att ta ut pengar till klippningen på onsdag. Min frisör Igor tar bara emot kontanter, ovanligt nog. Det ställer till det lite eftersom bankomater väldigt ofta numera är stängda. I morse hade jag tur och det känns bra.

På Nybron blev jag tvungen att stanna och hämta andan. Det känns som om jag blir allt mer flåsig och jag är rädd att hjärtat har blivit skadat. Nu ska en datortomografi göras på fredag, så då får jag väl veta. Jag hoppas på att få gå hem över helgen, för jag har tusen gånger hellre en massa ångest i min ensamhet hemma än tillbringar tid på sjukhus. Månntro Floden, a k a Fyrisån, speglar mitt inre?

∼ ♦ ∼

Festligt värre

Ballonger i lunchrummet

Festligt värre på jobbet. Barnkalas på gång???

Det var festligt värre på jobbet. Skämt åsido, någon hade satt upp ballonger i lunchrummet. Särskilt festligt är det inte direkt på jobbet. Jag inledde min dag med att uppdatera och ansluta mig till nätverket på datorn och båda mina mobiler. Det gick rätt bra, bara en mobil krånglade lite, men jag listade ut hur jag skulle göra. Guiderna var inte helt aktuella.

Därefter följde tre möten på raken. På det tredje mötet hade jag en kort dragning och passade i samma veva på att vifta lite med ”tapetboken”, en fyrfärgstrycksak, min första egenformgivna, gjord för sisådär 33 år sen… Boken är baserad på ett tal som fullmäktiges ordförande höll om de vävda tapeterna på Uppsala slott. Lite kuriosa, så där.

Förmiddagen avslutades med lunch en kvart efter tolv och en halvtimme framåt. Innan dess hade jag även lyckats spika skjutsen nästa måndag morgon till sjukhuset. Jag ska vara fastande och vara på plats klockan sju (om jag nu inte får stanna över helgen), så jag tror inte att jag orkar gå. Vare sig vänner eller taxi har visat sig pålitliga, men jag har stort förtroende för min samordnare som själv har erbjudit sig.

Skrivbordslunch på jobbet med Yellowface

Skrivbordslunch med en bok som i alla fall lyser upp tillvaron.

∼ ♦ ∼

Inga mirakel

Årets julklappar inslagna

Redo för leverans.

Igår försökte jag också spika en leverans av julklappar den kommande helgen. Leveransdag och -tid är inte bestämda än för klapparna. Jag bara känner att jag vill leverera innan jag ska in på sjukhus. Vi får hoppas att jag inte blir kvar på sjukhuset bara, som sagt. Kommer jag ut därifrån efter Ingreppet från jag inte bära tungt och det är två ganska tunga kassar.

Vidare hade jag kontakt med Biografimaskinisten för jag hade en idé tidigare. Nu lär den troligen falla… eftersom jag ska in på sjukhus. Som bekant slutade jag tro på mirakel det år jag fyllde 50, så jag vågar inte ha några förhoppningar om nånting. Julklappen till Biografmaskinisten blir tills vidare kvar hemma hos mig.

∼ ♦ ∼

Fishing

Bitmoji Tofflan håller ut armen

Krångliga system gillar jag inte.

Innan jag drog från jobbet passade jag på att skriva ut en blankett för att kunna begära ut ett registerutdrag på mina uttagna läkemedel. Där kan finnas pengar att fiska från arbetsgivaren.

Det där jävla Epassi som har med friskvårdsersättning att göra skiter jag däremot i, för jag har ingen lust att ladda ner nån app för att eventuellt få ut den lilla ersättningen. Jag hade basala frågor kring det, men svaren hittade jag inte på deras webbplats och persan, dvs HR-avdelningen, kan ju aldrig svara på nånting. Det är väl det arbetsgivaren vet, att många skiter i att ansöka om ersättning, eftersom det är krångligt.

På hemvägen gjorde jag ett par ärenden. Idag var en bra dag rent kroppsligt, jag orkade, och då får jag passa på. Innan jag gick hem hoppade jag in på Korgtassen. Där hade jag sån tur att deras egna gotländska fisksoppa fanns på burk! Givetvis köpte jag en sån och vitlöksbröd. Den goaste suppen serverade jag mig med ett glas chardonnay till. Jag lever nämligen nu. Inte när bara när nån annan har tid. Ett betydligt godare vin är dock julklappsvinet från 2024. Det rockar! Men så är det också rött…


Utöver detta har jag fiskat upp en julklapp och fiskat ner ett par.
Sen är jag definitivt klar med det både för i kväll och för i år. Jag kanske försöker se nåt på TV i kväll eller läser. Sparar på krafterna eftersom jag ska in på sjukhus.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Idag var det sista dagen för Måndagshögen på Instagram. Högens färg var inspirerad av regnbågen. Nog hade jag kunnat plocka ut även innehållsmässiga regnbågsböcker, men nu fokuserade jag på färgerna. 

Här är min hög. Länkarna går till de böcker jag har bloggat om, men jag har givetvis läst alla. Vilka har DU läst???

Regnbågsmåndagshög

Regnbågshög idag.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett rödvin: Iron Maiden Darkest Red 2021

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om ett julklappsvin från 2024.


 

Iron Maiden Darkest Red 2021

Ett rött hårdrocksvin från Portugal, en julklapp av Anna från 2024.

Underligt nog fick jag julklappar förra året (2024). Lite snäll hade jag kanske varit. I vart fall har en flaska rödvin legat i vinskåpet sen dess. Eftersom nästa jul närmar sig tyckte jag att det var dags att öppna flaskan och dricka vinet. Tack till Anna som gav mig Iron Maiden Darkest Red 2021. (Länken går till den årgång som Systembolaget säljer nu, det vill säga 2023.)

Det här är ett portugisiskt vin gjort på fyra druvor: touriga franca, tinta roriz, tinto cão och touriga nacional. Jag känner inte alls till portugisiska viner, så det var spännande att få prova. Vinet är klassat som mycket fylligt och strävt med hög fruktsyra. Alkoholhalten ligger på 13,5 procent, sockerhalten på 1,1 gram per 100 milliliter (ganska sött, alltså) och priset för årgång 2023 är 139 kronor.

Systembolaget rekommenderar vinet till lamm- eller nötkött, gärna grillat, men även kyckling funkar.

Så här kan en läsa om vinets doft och smak på Systembolagets webbplats:

”Nyanserad, fruktig doft med inslag av fat, björnbär, mörka körsbär, vitpeppar, choklad och vanilj. […] Nyanserad, fruktig smak med inslag av fat, björnbär, mörka körsbär, kakao, vitpeppar och vanilj.

Jag tyckte att vinet var härligt strävt och fylligt, men ganska sött. Choklad, nästan nougat, anade jag i såväl doft som smak samt mörka bär. Det var en ren njutning att bara dricka det utan nåt till, men jag gissade att det skulle förhöja smaken på rätt sorts tilltugg. Och det blev ost, kex, calvadosmaremelad och päron. Det var alldeles förträffligt. En perfekt julklapp, med andra ord.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Självständighetsdagens kväll och andra advent 2025: Vin lugnar min oro för kommande prövningar när ingen jourhavande vän finns

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, finskt och litterära mutor…

Ja, finskt och litterära mutor, som sagt, det är en del av innehållet i det här inlägget. Igår var det ju Finlands självständighetsdag, inte min (bara lite). Förhoppningsvis framgick det av gårdagens inlägg, kära dagbok. Annars kan man ju alltid studera en kalender. Nåja, för att fira på kvällen körde jag igång en finsk polisserie på SvT Play, Norra distriktet. Säsong ett har jag visst missat, så det här var säsong två. Det gick bra ändå. Jag såg tre av säsongens åtta avsnitt om polisen och boxaren Maria som inte bara är ovanlig på det sättet utan även att hon lever med en kvinna. Detta uppe i kallaste, snörikaste Rovaniemi, där tomten sägs bo… Jag tycker serien är bra. Avsnitten är ungefär trekvart, det är inga reklampauser och fallen avslutas i varje del. 

Norra distriktet

Finskt sevärt på SvT Play.

 

Böckerna Den lilla bokhandeln i hamnen och Yellowface

Inga ostar igår, men väl bokbyte från en bok om en bokhandel och skrikande, lata bonusbarn till en gul bok om ett stulet bokmanus.

Till detta festade jag på ett glas Iron Maiden, men det blev inga ostar till, bara några rader choklad. Jag var alldeles för mätt. I stället bestämde jag att det blir ost och kex och vin till söndagsmiddag.

Bokbyte blev det däremot igår kväll, från boken om en bokhandel och skrikande bonusbarn till en gul bok om ett stulet bokmanus. Så många fler än några sidor blev inte lästa i den gula boken eftersom jag fastnade i den finska serien ovan.

 

∼ ♦ ∼

Typisk söndag

Yellowface och kaffe på sängen

Söndagsstart med mycket gul bok och brunt kaffe på sängen.

Det blev inte jättesent igår, ändå vaknade jag sent idag. Eller… jag vaknade till 5.45, somnade om, vaknade till medicinlarmet en timme senare och somnade om, idag igen. Så skönt! Jag brukar ofta kunna somna om och sova lite längre på söndagar. Nu blev det två sovmorgnar i rad och det behövde jag.

Medan kaffet puttrade i perkolatorn stoppade jag in gårdagens rena och torra disk i skåp och lådor samt fördelade veckans medicin. Jag hoppas innerligt att jag framöver slipper ägna så lång tid på söndagar åt att trycka ut piller i en dosett. Helt medicinfri lär jag emellertid inte bli, bara om jag dör, förstås. Jag tog med mig kaffe till sängen och låg och läste till klockan 10.30. Underbart! 

Frukost blev det runt elva-tiden och jag åt lite mer än igår för jag skulle ut på några ärenden med bilen. Trots att jag har sovit mycket är jag trött och seg. Foten har varit lite mindre ond idag, men jag har varit flåsig nästan hela dan.

Frukost andra advent med Hopptisarna Yellowface rostat o fil

Frukost den andra advent med Hopptisarna och Yellowface.


Efter söndagsduschen
(länge sen jag tog ett bad, men jag har inte lyckats få tag i badskum! Det hade jag kunnat önska mig i julklapp om jag hade nån att önska klappar av) tog jag bilen och körde en sväng, bland annat ut på motorvägen. Ibland är det härligt att köra fort! Jag hamnade på ICA Maxi Gnista och där utförde jag ett apoteksärende först, handlade lite sen. Bland annat fick jag tag i ägg och lax med bäst före-datum till efter jul. Nu har jag verkligen mest lätta saker kvar att inhandla till julbordet.

För att stå ut med detta handlande mutade jag mig med en bok. Vad sägs om hundra spänn, bara, för en inbunden utgåva av Fatima Bremmers bok LiganJag har ju tidigare läst Ett jävla solsken: en biografi om Ester Blenda Nordström av författaren och den boken gillade jag mycket. Och till eftermiddagsfikat tändes det andra adventsljuset och jag mumsade i mig helgens andra Noisette.

∼ ♦ ∼

Kväller

Så vart det kväller även andra advent. Ja, kvällarna kommer tidigt eftersom mörkret kommer tidigt. Den här dan var liksom nästan inte ljus alls. Det har regnat lite, men särskilt kallt har det inte varit, runt fem grader. Den kommande veckan ska det regna en del och temperaturen ska stiga till hela nio grader, enligt prognoser.

Idag passade det finfint att äta ostar och dricka julklappsvinet från 2024 till söndagsmiddag. Vin lugnar min oro inför kommande prövningar när ingen jourhavande vän finns. Och leka med maten får en göra när en inte har nån människa att leka med.

Kanske ser jag nåt på TV senare i kväll, det vill säga eventuellt ytterligare avsnitt av Norra distriktet eller möjligen första avsnittet av nyinspelningen av Lynley på TV 4 Play.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morrn går jag in i min sista arbetsvecka på ett tag. Tre dar på jobbet, en och en halv hemma på distans. På fredag klockan 13 ska jag skrivas in på Sjukstugan i Backen. Ja, jag är orolig som fan.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, HBTQ, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Den lilla bokhandeln i hamnen

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en feelgoodroman jag hittade oläst i mina gömmor.



Jenny Colgans bok Den lilla bokhandeln i hamnenEfter en mycket tung och svart litterär upplevelse 
samt under ett dito tillfälle i livet behövde jag läsa nåt riktigt snällt och mesigt. I min TBR*-hylla gömde sig förvånansvärt nog en feelgoodroman, Jenny Colgans bok Den lilla bokhandeln i hamnen. Visserligen har jag läst första delen i serien – se nedan! – men feelgoodromaner är ingenting jag läser i vanliga fall. Nu var det i ovanliga fall och del två i Den lilla bokhandeln-serien är läst. Hur den ens hamnade hos mig har jag ingen som helst aning om, märkligt nog, eftersom jag alltid brukar skriva inuti böcker när och var de är införskaffade eller fådda. I den här boken fanns ingen sån notering.

 

Här återser läsaren Nina och några av karaktärerna från den första delen, Den lilla bokhandeln runt hörnet, men det här är annars en helt fristående del. Alltså man behöver inte ha läst del ett för att kunna hänga med. Nu är det den ensamma mamman Zoe som har det svårt ekonomiskt. Hon behöver ett jobb och en bostad för sig själv och sonen Hari, som inte pratar. Av en vän får hon ett tips om ett jobb som barnskötare i en familj i Skottland och hon och Hari lämnar London. I en sliten herrgård ska hon ta hand om tre barn åt en ensamstående pappa som inte orkar med sina ungar. Eftersom Zoe har drömt om ett liv på landet och att hon dessutom ska hjälpa Nina i bokbussen känns det perfekt. Men kan hon läka den trasiga familjen hon och Hari har kommit till?

Det här är väldigt mycket dålig ekonomi och barn. Fast som vanligt i den här typen av litteratur har huvudpersonen goda människor omkring sig, ibland i periferin. För Zoes del löser det sig till exempel hur lätt som helst med jobb och då även med bostad. Inte särskilt trovärdigt. Även om en kämpande ensam mamma skildras ganska realistiskt liksom skrikande bonusbarn som troligen har en bokstavskombo eller är lata, känns inte karaktärerna helt trovärdiga. Vidare är det pladdrigt och fullt av ovidkommande information.

Men det är…. snällt. Och snällt är vad jag behöver när jag läser den här boken. Zoe är snäll. Hon kanske tvingas att vara det gentemot sin arbetsgivares barn som samtliga tycks ha bokstavsdiagnoser precis som hennes egen son. Vilket tålamod människan har, tänker jag och känner att inte heller detta är helt realistiskt. Bonusbarn, till exempel… Nej, bokens bonusbarn är långt ifrån verklighetens. Ändå… jag vänjer mig vid det här snälla och tycker trots allt att det är ganska… mysigt.

Berättelsen haltar bitvis. Titeln på boken känns inte korrekt, för Zoe tillbringar mer tid i herrgården än i bokbussen. Översättningen har jag en del synpunkter på. Vissa engelska uttryck går inte att översätta ”rakt av” utan måste kulturanpassas. Men ändå. Lite charmigt är det.

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Den lilla bokhandeln-serien:

  1. Den lilla bokhandeln runt hörnet
  2. Den lilla bokhandeln i hamnen (läs inlägget ovan!)
  3. En evighet från dig
  4. Jul i den lilla bokhandeln
  5. Midnatt i den lilla bokhandeln

∼ ♦ ∼

*TBR-hylla = hylla med olästa böcker, To Be Read


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördagen den 6 december: Självständighetsdag!

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, det här med fullmånen…

Den lilla bokhandeln i hamnen och kaffe på sängen

Sen lördagsstart med läsning och kaffe på sängen. Boken är faktiskt inte så tokig!

I natt var det en helvetesnatt. Jag kunde fan inte sova. Kom inte till ro. Tusen tankar snurrade i skallen och jag snurrade runt i sängen. Sen kliade det, typ överallt. Och fötterna värkte. Men till sist, så… När medicinlarmet gick igång i morse sov jag som bäst. Det var dock bara att skutta upp och ta alla fyra tabletter med nån sötsliskig dryck med kolhydrater i. Sen sköljde jag munnen med vatten och tryckte i mig en fluortablett. Gick tillbaka till sängen och… hör och häpna! somnade om.

Klockan var över nio när jag vaknade till den här lördagen på riktigt. Då kände jag mig fortfarande mycket trött, men tacksam att jag inte skulle iväg till jobbet, eller ens jobba hemifrån, idag. Det blev en långsam start med läsning och kaffe på sängen. Kanske håller jag på att ändra uppfattning om Den lilla bokhandeln i hamnen eller också var det helt rätt att läsa feelgood nu. Boken är faktiskt inte så tokig… Och förresten… Jag tittade nyss i kalendern. Jorå. Det var fullmåne i natt.

∼ ♦ ∼

Det här med jul…

Alltså jag hade bestämt mig för att inte fira jul i år, vem firar ensam, liksom? Två år på raken, dessutom. Hej alla kompisar, tack för att ni bryr er! Hur det blir med den saken vet jag inte, för jag vet inte om jag överlever Ingreppet. Men om jag gör det… Ja, jag började träna lite på jul igår. Spelade vacker julmusik på CD-växlaren i köket, inklusive mammas Peter Jöback-CD. Grät en skvätt, ingen såg mig, jag var ju ensam som vanligt, men det gick bättre än jag trodde. Musiken var faktiskt vacker. Många Christmas carols blandade med amerikanska julsånger och en och annan svensk. Men idag på förmiddagen lyssnade jag inte på nån musik, jag satte fram/hängde upp några julsaker. I vardagsrummet hänger nu Uppsalakulan och Union Jack-kulan i gardinstången. Julfigurerna, numera decimerat antal till sex stycken (de är sköra och det händer att nån går i kras), hänger i köksgardinen. Ett par dukar och röda fönsterremsor la jag på och mammas pelargonvepa ovanför kökssoffan byttes till en med domherrar på som hon också har broderat. Köksgrisen har fått ett rött sidenband om halsen.


Till nästa helg ska jag ställa fram mitt lilla Lucia-tåg,
för nästa lördag är det faktiskt Lucia. Det jag i övrigt planerar att julmöbla med är att ställa fram mammas änglar på ekbyffén och julkrubban. Det kan jag kanske pyssla med under konvalescensen när jag inte får lyfta och bära tunga saker.

∼ ♦ ∼

Min jul är räddad!

Särskilt hungrig var jag inte efter julmöblingen, men jag åt i alla fall rostat bröd. Därefter bäddade jag och tog jag en dusch. Bilen behövde en åktur och jag var på jakt efter kokt kalkon att griljera i ugnen som skunka. Hittills har jag hittat kalkon endast på ett ställe i stan och det var dit jag ställde kosan: till Tokerian, min gamla mataffär där jag handlade när jag bodde i New Village. Och kan du tänka dig, kära dagbok, även i år fick jag min julkalkon! Lite annat passade jag också på att handla när jag ändå var där. Men bäst av allt var som sagt kalkonen. Nu är min jul räddad. (Om jag lever. Lever jag inte bryr jag mig förstås inte.)

Så skönt att få hem tunga saker. Det som återstår nu är sill, ägg, lax och Jansson, främst. Det tänkte jag handla på Korgtassen, men inte förrän närmare jul eftersom jag vill köpa deras egeninlagda sillar och egengjorda Jansson. Det var faktiskt så att jag hade tänkt lägga in sill och göra Jansson själv, men nu skippar jag det eftersom jag inte vet hur jag mår. Jag hoppas att jag kan gå efter Ingreppet. Det ska göras från ljumsken och upp i hjärtat och det är därför jag inte får bära efteråt. Det hade onekligen varit bra med praktisk hjälp med till exempel handling. Nu har jag inte det, men jag tycker att jag är rätt duktig på att hitta lösningar som inte omfattar alltför många människors välvilja.

∼ ♦ ∼

Lördagsätbart och dryck

Men än är det inte dags att äta julmat. Det är bara en vanlig lördag. Och då ska det ätas Noisette till eftermiddagskaffet. Medan jag fikade passade jag på att köra fotmassagemaskinen, för vänsterfotens hälsporre gör bra ont just nu.

Fotmassage till eftermiddagsfikat med Noisette

Lördagsfika med Noisette och fotmassage.


Igår kväll öppnade jag julklappsvinet jag fick av Anna förra året.
(Separat inlägg om vinet kommer givetvis!) Jag tog bara ett glas utan nåt till. Det var underbart gott. Senare i kväll kan det bli ett glas till några bitar ost. Men först lagade jag (!) och åt lördagsmiddag. Den var av sånt slag att jag nästan trodde att min pappa skulle dyka upp. När vi var ensamma, han och jag, åt vi ofta korv och pommes frites. Idag är min korv gjord på kyckling, dock. Notera även en klick räksallad på tallriken men framför allt… grönsaker. Inför Ingreppet ska jag fylla i miljoner uppgifter på en massa papper, bland annat om hur ofta jag äter grönsaker. Så bäst kanske att ”öka dosen” av dessa nu.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I kväll läser jag ut feelgoodboken. Jag misstänker att den slutar som jag förutspådde. Jag ska därefter läsa… en thriller som utspelar sig bland annat i bokförlagsmiljö.

Och nej. Rubriken på det här inlägget syftar inte bara på mig utan på Finland. Det är dess självständighetsdag idag, från Ryssland. Hyvää itsenäisyyspäivää!

Finska flaggan Photo by Hietaparta

Foto: Hietaparta, Pixabay

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 5 december 2025: Min tid springer iväg

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, drömmar, säger jag bara…

I natt drömde jag igen. Ja eller det var väl mer framåt småtimmarna, för jag hade varit uppe en sväng och sen somnat om. Tyvärr var det ingen bra dröm. Jag fick bekräftat för mig själv att jag fortfarande bär på en förhoppning om att jag ska bli lagad känslomässigt på ett sätt jag inte accepterar i verkligheten. Drömmen gjorde mig bara stressad, besviken och ledsen. Tillvaron blev oskarp och rörig och det tog tid för mig att återhämta mig under dan. Så många besvikelser, så många brutna löften – och allt kan inte lagas. Jag måste förstå det och acceptera det. Tiden läker vissa sår, lindrar vissa skador, men den tar också slut. Och då är det helt enkelt försent.

Oskarpt fönster med växter mot husfasader

Drömmen gjorde tillvaron oskarp och rörig.

∼ ♦ ∼

Förgyller min tillvaro med ”gubbar”

Bitmoji Tofflan No

Fegisar som inte vågar säga nej har inget i mitt liv att göra.

Den här veckan har passerat supersnabbt. Det känns som om min tid bara springer iväg. Är den på väg att ta slut eller är jag på väg mot nåt bättre? Många tankar rör sig och, som sagt, nån jourhavande vän har jag inte, inte heller nån partner eller mest älskad att prata med. Jag pyser lite här och var och jag kan betala för att få prata. Det känns inte bra, men jag försöker sysselsätta mig så mycket jag kan och orkar för att inte tänka så jävla mycket. Det är ibland som tankarna kommer ikapp. Att fästa en del av tankarna här är inte heller gratis (jag betalar en årsavgift), men du, kära dagbok, har visat sig vara min mest trofasta vän. Så svikarna får svika på egen hand. De som är för fega för att säga ett rakt nej, som ger mig hopp och tro – och som sen lättade flaxar iväg när jag säger att de inte behöver hjälpa – EFTERSOM JAG KÄNNER ATT DE INTE VILL.

Denna sista vardagsmorgon första veckan i december lyxade jag med jordgubbar på frukostfilen. Jag kan förgylla min egen tillvaro. Nyduschad och ren i håret slevade jag i mig medan jag läste. Asså, jag fattar inte att man får ge ut vissa böcker, att det finns en marknad för dem. Böcker, som Den lilla bokhandeln i hamnen, som handlar om hur enkelt det är att göra ett svårt liv lätt att leva. Där sunt förnuft maskerat som omtanke får framför allt otacksamma och lata barn att göra som man vill.

Fredagsfrukost med jordgubbar i filen Hopptisarna o Den lilla bokhandeln i hamnen

Jag förgyller min egen tillvaro med jordgubbar på frukostfilen.

∼ ♦ ∼

Jobba lite och promenera en del

Jodå, jag jobbade lite idag också, men det var med betoning på lite. Två möten deltog jag i, det ena med mycket bra diskussioner även om alla ämnen inte var av det positiva slaget. I övrigt håller jag på att avsluta saker och ting. Det är inte mycket som återstår att göra nu. Sen tar jag en del korta frågor av enklare sort också.

Förmiddagens bensträckare blev att gå med dammvippan i stället för att fika. Dammsugningen sparade jag till efter arbetsdagen. Men innan dess tog jag lunch här hemma med Hopptisarna och en stunds läsning.

Hemmalunch mackor ägg mjölk kaffe Hopptisarna Den lilla bokhandeln i hamnen tända ljus

Hemmalunch med Hopptisarna och en stunds läsning.


Efter lunchen tog jag en friskvårdspromenad.
Jag rekommenderade en arbetskamrat idag att köpa sig en blomma. Det behövde inte jag, för min amaryllisbukett är fortfarande så fin. I stället gick jag till både Korgtassen för att handla middag till i kväll och till Butiken på hörnet för att handla godsaker till helgen. Min onda fot fick vila en del igår, vilket var bra, men jag får ont i den så snart jag går. Idag var inget undantag. Dessutom kände jag mig totalt slut och trött efter gårdagens fina, men mycket intrycksfulla avdelningsdag med jullunch. Men… middag (smörgåstårta, förstås) inhandlades och annat ”nödtorft” till helgen såsom ostar, fil och Noisetter. Knäcken framför filpaketen ska jag ha till jul.

Givetvis passade jag på att kika på tunnelbygget när jag var i närheten. Inte heller idag var det nån aktivitet där (jag såg två arbetsklädda män som pratade med varandra), men rapport från första parkett hos Triller avslöjade att det hänt en del under den gångna veckan. Och när jag ändå var där bad jag att få reservera två Noisette till nästa fredag, att hämtas framåt kvällningen om jag får permis från Sjukstugan i Backen.

Innan jag loggade ut från arbetsveckan besvarade jag en enkät. Sen fick jag vila en stund innan jag orkade gå med dammsugaren. Jag sov faktiskt en timme…

∼ ♦ ∼

Fredagskväll i december

Grön ren i arbetsrumsfönstret

Den gröna renen håller pappa och mamma sällskap i arbetsrumsfönstret.

Vet du, kära dagbok, jag har faktiskt ställt fram en låda med julsaker och två med juldukar respektive julbonader. Jag kanske ska försöka göra lite julmysigt här trots allt, för om jag överlever Ingreppet lär jag ju vara här hemma rätt mycket. Helgplaner har jag inga, men jag kanske slänger på nån julduk, ställer fram mitt lilla Luciatåg (det är Lucia nästa helg när jag skrivs in på Sjukstugan i Backen) och tar fram nåt juligt. Det ska vara julmarknad i Uppsala, men det skiter jag i. Sånt är inte kul att strosa runt på ensam. Jag tar väl en tur med bilen, kanske. Nästa helg får jag åka och lämna julklappar. Men jag ska inte gå händelserna i förväg. Vem vet om jag ens lever nästa helg? Jag ställde i alla fall fram den gröna renen i arbetsrumsfönstret. Anna och jag köpte var sin ren i Stockholm när vi var där en av de sista gångerna som ett par.

 

Sen blev det dags att ställa fram middagen, det vill säga en bit smörgåstårta och ett glas vitt. I kväll blev det chardonnay, nån riesling fanns inte. Och vet du, kära dagbok, jag bytte ut de fem klassiska CD-skivorna mot fem julskivor och la fram jultändsticksasken. Jag behöver träna på att tillåta mig själv att tycka lite bättre om julen. Alla jular genom åren har inte varit bedrövliga.

Fredagsmiddag smörgåstårta chardonnay Hopptisarna levande ljus o Den lilla bokhandeln i hamnen

Fredagsmiddag, smörgåstårta, förstås, men i kväll med chardonnay.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I kväll är det fortfarande fredag. Då ser jag på senaste avsnittet av Förrädarna på TV4 Play. Det är mitt fredagsnöje.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 4 december 2025: En dag på slottet, Uppsala slott, alltså…

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, tröttare blir jag och bokens barn är värre än värst…

Det är som att jag blir tröttare och tröttare för var dag som går. I morse kunde jag ändå slå av på takten och inte stressa. Arbetsdagen skulle börja först klockan 8.15. Det blev frukost med levande ljus och några extra sidor i Den lilla bokhandeln i hamnen. Bokens barn är värre än värst och om böcker handlar det väldigt lite.

Torsdagsfrukost med Hopptisarna och Den lilla bokhandeln i hamnen tända ljus

Torsdagsfrukost med levande ljus och några extra sidor lästa i Den lilla bokhandeln i hamnen.

 

Blöt morgon Vaksalagatan dec 2025

Blöt morgon på Vaksalagatan.

När jag kom ut från huset blev jag förvånad: det regnade. Det hade jag inte räknat med. Men jag drog upp luvan på lättviktsanoraken och traskade iväg. Hade ingen lust att gå tillbaka in och hämta nåt paraply. Som tur var regnade det inte så hårt och när jag kom ner på stan slutade det. Lustigt, men eftersom jag var senare på väg i morse var det andra människor ute än när jag går. Sånt noterade jag. Oväsentlig information…

Idag skulle jag inte till jobbet på jobbet utan jobbet skulle till Uppsala slott för avdelningsdag och jullunch. Det var tre år sen jag var här sist – och då gick jag på taket tillsammans med Anna och ett gäng andra galningar.

Jag tog extra tid på mig i morse även för promenaden på gatunivå för det var uppför, uppför och uppför. Men jag klarade det trots att jag fick stanna flera gånger på vägen och hämta andan. Det är sånt här jag hoppas ska bli mycket mindre av (dålig ork och flåsighet) efter Ingreppet.

∼ ♦ ∼

Vävda tapeter

Jag varken vill eller kan skriva om vår avdelningsdag och vad vi gjorde och pratade om. Det var en bra förmiddag och det är alltid roligt att prata med människor man antingen pratar med för sällan eller bara inte har tid att prata med. Men det jag kan berätta om och visa upp är några bilder på slottets vävda tapeter. De är helt fantastiska!

När det drog ihop sig till sångtextskrivning och dans stannade jag kvar för att försöka återhämta krafter och vila örona. Det blir väldigt många ljud och intryck en sån här dag och bara det gör mig helt slut. Jag sippade på ett glas cava och beudrade utsikten, helt enkelt. Eller… jag pratade med några andra som också bangade de musikaliska övningarna.

∼ ♦ ∼

Jullunch

Äntligen blev det dags för jullunch! Ett riktigt långbord var uppdukat med linnedukar och dito servetter samt placeringkort. Pluspoäng för det! Julmusten dissade jag till förmån för öl. Hela fyra snapsar (!) sänkte jag. (Lite tam smak, Domtrappens lingonsnaps var godare!) Men jag åt bara ”förrätt”, det vill säga sill, sik, ägghalvor, potatis och knäcke samt dessert, mjuk pepparkaka. Huvudrätt var griskött eller spetskål och jag tackade nej till båda. Helt rätt val eftersom jag hade mått illa annars. Och för mig är sillen det viktigaste på ett julbord.

Snapsvisor sjöngs, de flesta var de egenkomponerade texterna till kända julsånger som mina kollegor grupparbetade kring. Fyndigt påhittat av ”Julgruppen”. Vår engelskaöversättare höll ett fint tal om engelska jultraditioner. Jag satt mellan två trevliga herrar och hade gott sällskap vid bordet.

En bra dag med god mat och dryck (dryck betalade vi själva, förstås) och så skönt att få lift hem med U-bilen. Jag var hemma vid 16-tiden. Det gjorde att jag kunde vila en stund och sen hade ork att skriva det här.

∼ ♦ ∼

Utsikter

Utsikten från Uppsala slott är så fin och jag försökte hinna ta några bilder innan det blev för mörkt. Slottet ligger högt uppe på Kasåsen. Det har en spännande historia som omfattar bränder, mord (Sturemorden) och en drottning (Kristina) som abdikerade här. Slottet började byggas 1549 som en av Gustav Vasas borgar. Idag finns ett konstmuseum här, man kan gå på visning av Vasaborgen (kräver förbokning!), man kan fika, äta lunch och gå på taket (kräver förbokning!). Och Rikssalen kan man boka som privatperson för fester och middagar.


Utsikterna för mig personligen i afton är soffan,
del fyra av Reykjavik 112 och så, tyvärr, måste jag försöka få ner nån macka till kvällsmedicinen.

I morrn jobbar jag hemifrån och på lunchen blir det en promenad för att köpa smörgåstårtbit på Korgtassen, vilket jag annars gör på torsdagar. I kväll var dock det inte nåt att tänka på. Det betyder att jag även behöver besöka Butiken på hörnet i morrn för inköp av helggodis.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Jag har ett särskilt förhållande till tapeterna i Rikssalen på Uppsala slott. Det år jag fyllde 30 (på vikingatiden, alltså) gjorde jag min första fyrfärgstrycksak helt från ax till limpa (inte fotograferingen, dock). Ett par exemplar av boken finns kvar i min ägo. Jag var så stolt!

Boken Rikssalstapeterna i Uppsala slott

Min första helt egengjorda fyrfärgstrycksak.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdag kväll den 2 december och onsdagen den 3 december 2025: En stjärna har alltid flera spetsar

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, jag har så svårt att tro det…

Gårdagskvällen innebar lite av en chockupplevelse för mig. Jag kollade andra delen av Reykjavik 112 på TV4 Play, men det var inte det som upprörde mig.

Svarta adventsstjärnan i köksfönstret tänd

En stjärna har alltid flera spetsar…

Ett bekant ansikte dök upp i en helt annan kontext. Tid och erfarenheter hade satt sina spår precis som i mitt och alla andras ansikten. Jag hade svårt att tro att den jag såg var en viss person och jag ”forskade” vidare. Jo då. Det var den jag trodde. Sociala medier kan vara bra ibland, men vid andra tillfällen kan det skada människor ”beyond repair”. Det visar sig att ord står mot ord. Och när ord sätts på pränt och den ena parten inte kan försvara sig… Det finns ingen rättvisa.

Jag som var helt ovetande, som inte känner till några detaljer, kan inte avgöra skuldfrågan, för jag var inte inblandad på nåt vis. Och hur många var det? Alla som har en åsikt kan orimligen ha varit där. Jag var inte där i alla fall, så jag kan inte veta. Det är nog bra att tänka lite till innan en bildar sig en tvärsäker uppfattning. Det finns alltid två sidor av ett mynt. En stjärna har alltid flera spetsar. En gång kände vi varandra väl. Det var länge sen. Men jag har mycket, mycket svårt tro att min gamla (skol)kompis har det i sig som h*n anklagas för. Mjukhet är det ord jag förknippar med Sibba.

∼ ♦ ∼

Onsdag hemma

Idag har det varit onsdag hela dan och för ovanlighetens skull har jag varit hemma. Jobbat på distans. Det kändes helt rätt idag, för mina krafter sinar allt snabbare och dag för dag. Kroppen har liksom ställt in sig på att snart, SNART ska nånting ske som förhoppningsvis förändrar saker. Jag är så trött och slut, jag vill bara vara igenom det. För då blir det antingen bättre eller sämre. Dagsformen just nu är ingen höjdare.

Men som varje vardagsmorgon klev jag upp 5.45, tog en dusch, klädde mig och satte mig vid frukostbordet för att sleva i mig fil och läsa en stund. Just nu är det feelgood jag läser, Den lilla bokhandeln i hamnen, och det är inte min favoritgenre. Det händer dock då och då att jag provar om jag har ändrat mig. När jag slog ihop boken i morse för att sätta mig vid jobbdatorn hade jag läst 45 sidor, det vill säga nio procent, enligt Goodreads. Och jag har redan genomfarits av flertalet rysningar, inte en enda av välbehag.

Onsdagsfrukost på köksbordet från kortsidan Hopptisarna Den lilla bokhandeln i hamnen tända ljus

Onsdagsfrukost med fil och feelgood.

∼ ♦ ∼

Uppsala en katastrofzon, men jag har fyra klockor

Amaryllis med fyra klockor sommarjärnek o tall i vas

Buketten från förra helgen. Amaryllisen har fyra klockor.

Klockan sju prick satt jag vid jobbdatorn. Utanför var det ganska livligt och stökigt. Väderkvarnsgatan asfalteras nu och samtidigt korsas gatan av arbetsfordon från järnvägstunneln. Uppsala är en katastrofzon trafikmässigt just nu. Jag som bor här vet att man ska undvika att köra bil här, men ibland måste man. Då får man räkna med att ta god tid på sig eftersom det plötsligt kan dyka upp vägarbeten och gatuavstängningar. Där jag bor är det dessutom svårt att ta sig fram till fots. Jag försöker att gå ut varje dag så att jag vet läget, vet hur jag troligen kan gå dan därpå. Det kan förstås ändras.

Det är bra om onda foten får vila också. Och det är skönt att bara kunna slänga sig på soffan i tio minuter när orken tryter. Det kan en en inte göra om en är på kontoret. Dessutom fick jag njuta av förra helgens inköpta bukett idag. Tänk att amaryllisen har fyra (4) klockor!

∼ ♦ ∼

Choklad och asfalt

Idag blev det först lunch och sen en promenad lite senare än vanligt, eftersom jag hade ett möte som sträckte sig en bit in på lunchtiden. Jag gick till soprummet och sen i princip runt kvarterat till Korgtassen för att handla mjölk, bröd, Pro Viva och bär. Choklad till extrapris slank ner i varukorgen också. Inte konstigt att jag är tjock. Fast det är ju lite synd om mig. Kollade även hur det gick med asfalteringen. Inte mycket hände, gubbarna stod mest och hängde, men det luktade asfalt.

∼ ♦ ∼

Körv och sallader

Till middag gjorde jag det enkelt för mig och grillade tre spinkiga kycklingkorvar i ugnen. Efter arbetsdagens slut sov jag en timme (!) och fick då energi att rengöra spisen ovanpå medan ugnen skötte om korvarna. Jag åt korvarna med bröd, men också med räksallad och lite potatissallad som var kvar sen helgen. Det låter säkert som en trist middag, fast jag tycker att det var gott och jag blev rejält mätt.

Tre grillade kycklingkorvar med bröd räksallad potatissallad bostongurka mjölk tända ljus Hopptisarna o feelgoodbok

Tre grillade kycklingkorvar med sallader och mjölk.


Nu återstår resten av kvällen.
Jag tänker mig avsnitt tre av Reykjavik 112 och sen kanske läsa. Försöka sjunka in i nåt som inte är lika rått och ont som det riktiga livet. Hur vi människor kan vara med varandra är obegripligt ibland. Jag har bestämt mig för tystnad igen i stället för att säga – eller skriva – arga saker mot människor jag är besviken på. Det funkar bäst för mig nu.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morrn blir en lång dag på Uppsala slott. Vi ska ha avdelningsdag och avsluta den med julbord. Om jag nu lyckas ta mig uppför Carolinabacken och över borggården utan att dö. Sen ska jag ner också… Lyckas jag inte får avdelningen klara sig utan mig och näste man eller kvinna i vårdkön efter mig kan flytta fram sina positioner. 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar