OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Ett recenserande inlägg om den tredje delen i en östgötsk kriminalserie.
Men asså som jag längtar efter vissa böcker! Och så äntligen, i slutet av januari 2026, kom den tredje delen i Sebastian Avindells serie Östgötamorden ut på Modernista. Förlaget skickade mig ett recensionsexemplar – tack! – som landade i postboxen den 30 januari. Dagen därpå började jag läsa Midvinternatt.
Det är december och mycket kallt när en hundägare och hans vovve hittar en pojke på en stol i en grund vak i Ullstämmaskogens naturreservats sjö. Snart hittas ytterligare en pojke, denna gång vid en pool hos en barnfamilj. Pojken är kraftigt nedkyld och katatonisk. Vilka är pojkarna och vad har hänt? Finns det ett samband? Kriminalinspektör Liv Larsson har just återvänt till Sverige efter att ha sökt sina rötter i Tanzania. Hon kastas in i fallet tillsammans med kollegan Lars Fredriksson. De möts av en värld styrd av influencers där barn hetsar varandra till riskfyllda utmaningar på nätet. Utmaningar som kan kräva liv…
Låt mig börja utifrån och in. Jag brukar ibland kommentera omslag på böcker som jag har fått för recension. Åter igen har författaren ett omslag i en av mina två favoritfärger. Förra gången prickade han orange, den här gången blå. Omslaget totalt sett är mycket, mycket snyggt och passande – iskallt med en ensam figur som ögat blott anar.
Men… hur är då inlagan? Kapitlen är lite långa och det stör mig ibland att jag måste avbryta mitt i, utan att hinna läsa klart för att jag måste jobba, till exempel. Det gäller även en del meningar. Vissa meningar har för många bisatser, helt enkelt. Men dessa meningar är få. Någonstans i brödtexten (inte dialog) hittar jag en dialektal böjning av ett verb som borde ha undvikits. Språket i sig är som alltid imponerande likaså författarens litterära referenser. Om jag nån gång träffar ”Zebulon” blir min första fråga varifrån han har fått allting. För såna här kunskaper är varken gratis eller medfödda. Samma gäller hans erfarenheter av vissa för mig okända ämnen, till exempel dessa ”leksaker” som egentligen är dyrbara samlarföremål.
Vissa beskrivningar är detaljerade och tillför egentligen ingenting till berättelsen. Men de stör inte. De utgör i stället beskrivningar av karaktärer som upplever dem eller miljöer där karaktärerna vistas och de skapar stämningar och känslor. Ett exempel på detta är damen i röd basker på det ödsliga torget. Såna torg börjar det bli rätt gott om runt om i landet, tyvärr. Men beskrivningar som denna bygger upp känslor hos läsaren. Utmärkt! Här finns ett par HBTQ-teman som tar lagom med plats. För de har en plats i den här romanen även om det inte är i centrum.
Men hur är det nu med själva berättelsen? Ja det är en obehaglig historia som författaren berättar. Samtidigt är den realistisk, för jag vet att det har hänt liknande saker. Sociala medier är ett fenomen med oerhörd kraft och makt. Här viker vi ut oss, unga som gamla, men vi hetsar också andra till dumdistrigheter. Det har Sebastian Avindell stenkoll på. Och det är inte helt lätt att hålla sig uppdaterad med tanke på utvecklingen. Bara en sån sak som att ha koll på algoritmer och vilka kanaler som gäller/används för vad är komplicerat eftersom sånt som kan svänga oerhört snabbt.
Berättelsen i sig handlar emellertid om ett icke nytt fenomen, mobbning. Det är bara det att sociala medier och frånvaron av vuxna som agerar vuxet snabbar på förloppet och gör det hela ännu grymmare. För vägen går mot ond, bråd död. Tufft ämne som författaren skildrar mycket initierat.
Toffelomdömet blir det högsta.
∼ ♦ ∼
De här böckerna ingår i Östgötamorden-serien:
- Dubbelexponering
- Vedergällning
- Midvinternatt (läs inlägget ovan!)
Livet är kort.
Matlåda med italienskt på tining till middag och söndagsfrukost med mina små trägubbar och 
Dagens lilla handling. Chipsen är inte till i kväll. När varorna var undanstuvade satt jag vid skrivbordet och rensade och arkiverade foton.
Italienskt på tallriken och i glaset. Ostarna, förutom parmesanen som var till pastan, intogs som dessert.
Fortfarande skitkallt, men vårvärme jämfört med igår. Gröten värmer mig och är snäll mot min mage.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 