OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Jorå, jag läser. Väldigt mycket och väldigt många böcker läser jag. Snart är TBR*-hyllan tom. Paniken närmar sig. Jag skulle ha köpt nåt igår när jag var ute. Ja ja, jag ska ju på ett litterärt evenemang efter jobbet en dag mot slutet av veckan. Kanske kan jag inhandla nåt då. Eller kanske hittar jag nåt i varsågod-hyllorna på jobbet i morrn.
I natt sov jag närmare tio timmar. Fattar inte att jag kan sova så mycket, särskilt inte när jag inget särskilt gör. Men det kan jag. Jag minns inte nån dröm för natten. Nåja, jag kom ihåg två igår.
Söndagsmorgonen jag vaknade till var grå och trist. Fem grader plus. Ingen lust att göra nåt. Men kaffe fixade jag och tog med mig in till sängen. Låg och läste i ett par timmar. Boken jag läser hade jag läst 37 procent av i morse när jag började, enligt Goodreads. När jag la den ifrån mig hade jag läst 53 procent. Ja, den är bra. Sen betalade jag min elräkning och klev ur sängen.
När jag vaknade hade jag läst 37 procent…
Tänk så svårt att få med hela boksidan och en mugg kaffe! Här är författarens namn i alla fall. Lina Areklew…
…och här är titeln.
Veckans medicin är fördelad i dosetten och kvällsmedicinen upplagd.
När jag skrev det här hade förmiddagen gått över i lunchtid. Vad hade jag gjort? Vad hade jag ägnat timmarna åt? Timmarna som bara flyr i mitt spännande liv <== ironi. Nånting som jag gör varje söndag, förutom att jag läser och dricker kaffe på sängen, är att fördela veckans medicin. Det brukar jag göra på kvällarna. Nu gjorde jag det på förmiddagen i stället. Skönt att ha det fixat. Tabletterna på det svarta underlägget var till kvällen. Då tar jag lite färre tabletter, bara tre: blodförtunnande (en tablett morgon och kväll), betablockerare (50 mg morgon och kväll) och rytmstabiliserande för hjärtat (en tablett morgon och kväll). På morgonen tar jag även omeprazol. Min stackars mage får stå ut med mycket. Omeprazol hjälper mot vissa saker, men inte mot alla biverkningar av de övriga medicinerna.
Ett glädjeämne i min relativt nya tillvaro (jag flyttade för elva månader sen) är krukväxter. Nu behöver jag inte vara rädd att Tisslingarna tuggar på dem och blir förgiftade. Jag tycker att det är lite kul att pyssla med växter. (Tisslingarna bor ju inte med mig sen ett drygt år tillbaka, så dem får jag tyvärr inte pyssla med.) En del har jag kvar från min mammas hem (!), några från mitt gamla liv och några nya har jag införskaffat och fått. Det har tagit nästan ett år för de flesta växter att hitta fönster att trivas i. Orkidén blommar fortfarande i arbetsrumsfönstret, men den jag köpte senast har jag slängt. Jag har en kvar som var min mammas. Vi får se om den lever upp här. I gästrumsfönstret blommar två kaktusar. Den ena, röd, var min mammas, den andra, vit, var min. Jag hade en lila också en gång, men den är sen länge borta. Kaktusarna kallas novemberkaktusar eller påskkaktusar, för om de blommar gör de det i november och i april, vid påsktid.
Orkidén blommar fortfarande!
Den röda november-/påskkaktusen var min mammas…
…den vita var min.
Ris och stekt laxfilé på tining till söndagsmiddag.
Halva dan hade gått och jag hade varken ätit frukost, bäddat eller fixat till mig. Men det är ju söndag och vilodag. Jag tog i vart fall fram mat ur frysen tidigare, ris och en stekt laxfilé. Det är bra söndagsmiddag.
Men jag måste hitta på nåt idag också. En tur med bilen är aldrig fel. Många missunnar mig även bil (förutom stor lägenhet), men jag skrapade ihop varenda krona själv till den och den är helt betald. Jag tror bestämt att det är den svenska avundsjukan som inte kan låta bli att ge nålstick. Bilen ger mig en känsla av frihet. Jag kan åka iväg om jag vill. Bara det att lusten att åka iväg blir mindre och mindre. Utflykter ska en göra i sällskap. Annars kan en ju lika gärna vara hemma. Förra våren hade jag inga problem att åka ut på egen hand. Det var en hel del grejor som behövde inhandlas till mitt nya hem. Nu behöver jag mest mat och städsaker.
Frukosten avåt jag sent ihop med hela min nuvarande familj. Det var riktigt stojigt kring köksbordet <== ironi igen Nä, det var lugnt och skönt och inget tjafs. Sen fixade jag till mig, bäddade och drog iväg.
Söndagsfrukost med hela min nuvarande familj.
Tanken var att åka ut till Ulva kvarn och kolla efter nån bok. Böcker fanns det på Ulva diversehandel, men ingen som fick följa med hem. I stället blev det ett litet paket i tidningspapper med silvrigt innehåll. Sex stycken tårtgafflar blev en fin söndagspresent till mig själv. Nu kan jag äta Noisette med stil. Eftersom fikatiden hade passerat när jag kom hem, sparade jag godsaken till senare.
Besöket i Ulva medförde att jag pratade med två personer, dels på diversehandeln där jag frågade efter tårtgafflar och en sorts glas, dels i silversmedjan där en pratglad herre jobbade.
Böcker fanns, men de fick vara kvar.
En liten present i tidningspapper till mig själv…
…sex stycken tårtgafflar i silver.
Det var försent för eftermiddagsfika och för tidigt för söndagsmiddag när jag kom hem, så jag tappade upp ett skumbad och hoppade i. Eller hoppa och hoppa, det vore att ljuga. Varken fot eller ljumske tillåter hopp i badet. Men att bada skumbad har blivit ett annat av mitt livs glädjeämnen. Det är också en träning för mig att försöka koppla av. Det går… sisådär. Oavsett är det en angenäm aktivitet och jag blir både varm och ren.
Skumbad. Jorå, jag har två fötter, men den andra är under vattnet.
Söndagsmiddagen var snabbt fixad. Ris och lax värmde jag i micron och serverade med hollandaisesås, tomater och ett glas riesling. Desserten blev givetvis Noisette, äten med nyinköpt tårtgaffel, och kaffe.
Söndagslax…
…och Noisette till dessert.
Och nu? Jag får kollapsa i soffan och läsa, tror jag bestämt. Det är en angenäm aktivitet.
∼ ♦ ∼
Jag känner mig ledsen för att det är så få människor som förstår mig. Och då blir jag ledsen på mig själv för att jag bryr mig. Det är bara att inse att jag inte är nån människomänniska.
∼ ♦ ∼
I morrn är det arbetsvecka igen, en vanlig sån. Jag ska jobba på plats måndag till onsdag och hemifrån torsdag och fredag. De två dagarna för också med sig veckans höjdpunkter, nämligen ett litterärt evenemang (torsdag) och klippning (fredag). Om jag lever. Det vet ingen.
∼ ♦ ∼
*TBR = olästa böcker, To Be Read
Livet är kort.
Författaren 
Twinglylänkare
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 