Söndag kväll den 24 augusti och måndagen den 25 augusti 2025: Uselt skådespeleri, herr Gårman som Sherlock och åldersdiskriminering

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Två snapsar och en starköl hjälpte lite mot ryggontet igår. Problemet vara bara att skiten flyttade sig, från höger sida till vänster. Dock inte lika jävligt. Jag kunde faktiskt sitta i fåtöljen en stund på söndagskvällen och se nyheter på TV. Vidare glodde jag på säsongsstarten av Morden i Sandhamn på TV4. Fan, det är en riktigt pinsam historia! Skådespeleriet är ju uselt. Skådespelarna kan inte ens föra en dialog så att det låter naturligt. Nej, det här tänker jag skippa.

Morden i Sandhamn

Skippa rekommenderas.

∼ ♦ ∼

Jag hoppade i säng, trött, som vanligt, och ganska tidigt, men hade svårt att somna. När jag väl gjorde det, runt halv tolv, sov jag till tio över fem i alla fall.

I morse var det lite soligt, men skitkallt, bara åtta grader. Efter en värmande morgondusch slevade jag i mig min fil, läste ett kapitel i Alltid hos dig och gjorde mig redo för avfärd. Då protesterade magen, vilket gjorde att jag inte var på jobbet förrän 7.40.

Måndagsfrukost med Hopptisarna o Alltid hos dig

Måndagsfrukost med Hopptisarna och Alltid hos dig.

 

Herr Gårman med pipa

Herr Gårman var utrustad med pipa.

Promenaden upp till jobbet var frisk. Jag hade bara tröja på mig, men hade virat en tunn snusnäsduk runt halsen. Nån buff fick jag ju aldrig tag i. Note to self: kolla nätet! Jag såg alla möjliga utstyrslar på vägen – allt från shorts och t-shirt till täckkappa och mössa. Nog för att shorts och tischa var i lättaste laget, men fan, om en har täckkappa och mössa nu, vad ska en klä sig i när det blir vinter? Vän af Ordning undrar. Åt herr Gårman, som jag ser åtskilliga av på väg till jobbet, men som vissa andra inte tycks se, skrattade jag lite i morse. Han var på ett ställe inte utrustad med vinterkläder, dock med en pipa! Inte för att jag förespråkar rökning, tvärt om, men roligt såg det ut. Vid en närmare titt såg det faktiskt ut som självaste Sherlock Holmes

Förmiddagen bestod av två möten och en del mejlerier. Jag fick ett nytt uppdrag som handlar om att intervjua nån i ett EU-nätverk om forsknings- och utbildningsfrågor. Spännande! Jag slängde i mig lite lunch vid skrivbordet och därefter gjorde jag en del research. Eller lite förarbete så att jag får grundkunskap och förhoppningsvis kan ställa relevanta frågor.

Skrivbordslunch på jobbet med Alltid hos dig

Skrivbordslunch med boken Alltid hos dig.


Utöver detta ägnade jag mig åt korrekturläsning
samt att jaga en chef på en annan avdelning som tycktes vara försvunnen. Chefen återfanns dock välmående!

∼ ♦ ∼

I postboxen när jag kom hem låg ett brev från Sjukstugan i Backen. Jag blev livrädd. Var det dags nu? Men inte. Det var en remissbekräftelse daterad den 19 augusti 2025. Och några rader om att väntetiden är mellan fem och sex månader för Ingreppet, men det kan ändras. Eftersom jag fortfarande är yrkesarbetande kan jag tänka mig att äldre behövande kanske åldersdiskrimineras och jag får förtur. Inte OK, men samtidigt vill ju samhället att även svårt sjuka som inte är pensionärer ska jobba. Men vem vet. Jag kanske hinner dö innan det blir min tur.

Remissbekräftelse 19 aug 2025

Remissbekräftelse på papper…


Utöver den lilla hjärtsjukdomen jag har
hade jag känt ett skav i vänsterögat nästan hela dan. Det visade sig att kontaktlinsen var trasig. Därför blir det här inlägget ovanligt kort – jag har skrivit det med ögona tryckta mot datorskärmen, ungefär. Mina glasögon korrigerar nämligen bara till viss del ett av mina synfel. Däremot har ryggen varit riktigt bra idag, kors i taket!

Alla jävla krämpor till trots blev jag lite hungrig. Måndagsmiddagen fick bli soppa och mackor.

Ostmackor och tomatsoppa med Hopptisarna och Alltid hos dig

Soppa och mackor passade bra i kväll.


Givetvis ska jag partaja i afton – NOT!
Det kan på sin höjd bli läsning och nåt TV-program. Jag har vikt gårdagens rena och torra tvätt och jag har torkat bort fågelskit från balkongsoffan. Förutom att jag har arbetat idag. Nu får det räcka. Skinnsoffan, här kommer jag!

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Tove Hovemyr har nog helt rätt i att detta är åldersdiskriminering för öppen ridå när SJ sparkar sin vd. Läs hennes krönika i Lokalblaskan!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Krämpor, Mat, Media, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndagen den 24 augusti 2025: Smärta och täta recensioner – eller gratis marknadsföring?

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Boken The mapping of love and death ca 150 sid kvar o kaffe på sängen

Ungefär 150 sidor kvar i The mapping of love and death i morse.

Lördagskvällen bestod av smärta, ingenting annat. Ryggontet med värk, inte bara ont när jag rörde mig, återvände med dubbel styrka. Där fick jag för att jag trodde att ryggen blivit OK för den här gången. Det gjorde att jag gick och la mig tidigt efter att ha druckit mer vin än vanligt – men det var ett gott rödvin! – och somnade ganska snabbt. Jag vägrar ta morfintabletterna ”i onödan” och aldrig till alkohol. Igår ville jag dricka både vin och öl.

I morse när jag vaknade hade jag sovit över nio timmar, endast med avbrott för morgonmedicinen. Ryggen kändes av mindre, men jag har tagit det försiktigt hela dan. Att sitta är värst. Då får jag ont nästan meddetsamma. Undras hur det ska gå att jobba i morrn… Idag var det emellertid söndag och varje ledig dag inleds med läsning och kaffe på sängen. Jag orkade inte läsa så mycket igår kväll som jag hade tänkt, slöglodde på Lynley bara, så jag hade 150 sidor kvar i The mapping of love and death i morse när jag slog upp boken.

Flingor mjölk tuggummi marmelad gräslök

Gräslök behövdes till söndagsmiddagen. Sen köpte jag som vanligt lite annat som också var nödvändigt att ha den kommande veckan.

På grund av den tråkiga gårdagen med smärta hela dan hade jag inte gjort några planer för söndagen mer än att köra ytterligare en maskin tvätt. Sen insåg jag att en viktig ingrediens till söndagsmiddagen saknades – gräslök – så jag blev tvungen att ta bilen på en promenad, som mammakusinen L brukade säga enligt hans lillasyster. Min gräslöksodling på balkongen är inte nåt att skryta med utan jag får nog slänga den i sopen.

I vart fall åt jag frukost först och duschade efter den innan jag stack iväg. Jag klev försiktigt i och ur bilen. Att köra gick bra. De flesta som var ute i trafiken idag hade visst körkort eller kunde åtminstone trafikregler – utom en bilist i en Skoda som låg i en svängfil fast h*n skulle rakt fram. Tänk så svårt det är med piktogram, det vill säga en målad pil på vägbanan i det här fallet! <== ironi

Söndagsfrukost rostat bröd o fil med Hopptisarna och The mapping of love and death

Söndagsfrukost med familjen. Ja, även jag leker familj.

∼ ♦ ∼

Söndagsfika med Noisette Hopptimisten o Hopptikissen o The mapping of love and death

Söndagsfika med Noisette. Hopptimisten matchar bakverket, medan Hopptikissen matchar boken. Snygg bild (och god kaka!), men de har inte med varandra att göra.

Det hade utlovats regn idag på eftermiddagen och himlen blev allt gråare. Vid 15.30-tiden kom en skur och det blåste riktig höststorm. Sen blev det soligt ett tag och så regn igen. Jag kurade inomhus och njöt av min bok, inköpt second hand hos Röda korset, och av helgens andra Noisette, inköpt färsk i fredags från Butiken på hörnet, det vill säga Triller.

Medan jag njöt av livets goda kunde jag inte hjälpa att fundera över hur bokförlagen tänker kring bloggare och recensioner. På vilka kriterier delar man ut recensionsexemplar? Det verkar inte finnas mycket tänk kring målgrupper och lokal placering (av både författare och recensent, eventuellt också miljö i boken) eller vilka genrer som passar vilka recensenter (recensentens smak, men också målgrupper) eller recensentens målgruppers köpkraft. Sånt spelar faktiskt roll för försäljningen. Inte antal hjärtan, likes. Statistiken, som enbart kontoägaren ser, kan ha en viss betydelse, men hittills har inte ett enda förlag frågat mig efter detta.

Jag kan dessutom känna mig grymt irriterad på vad somliga kallar recensioner av böcker. Möjligen är deras texter och bilder, oftast på Instagram, marknadsföring. Snygga bilder på nya böcker, typ. Gratis marknadsföring för förlagen. (En recensent kan till exempel få lön från en uppdragsgivare såsom en tidning.) Fast att det handlar om det sägs ju inte, utan det sägs att det handlar om ”recensioner”… I vissa fall gör trots allt en del personer försök att skriva recensioner, det vill säga skriver längre och fylligare texter med åsikter – på Instagram. För tillfället är exempelvis

”en tät berättelse/thriller/
kriminalroman

inne att skriva i en recension av spänningslitteratur. Vad är tät? Tät trodde jag var slang för rik…

Men maj gadd, Instagram är inte för långa texter, det är för bilder. Trodde jag. Jag orkar i vart fall inte läsa såna texter där.

Notera dock att jag i kväll fick en inbjudan till en bokrelease i oktober där inbjudaren, en författarduo, uppenbarligen har målgruppstänk (lokala författare till spänningsroman). Av hälsoskäl tvingades jag tacka nej. Det svider.

I vart fall läste jag ut boken om Maisie Dobbs. Och lustigt nog, när jag plockade en bok från min hylla med olästa böcker, blev det en bok på samma tema: brev och kärlek under första världskriget. Burkarna på bilden har inget med böckerna att göra, de är bara snygga.

Böckerna The mapping of love and death och Alltid hos dig

Bokbyte i eftermiddags där båda böckerna har brev och kärlek under första världskriget som tema.

∼ ♦ ∼

Söndagsmiddagen hade lite av ett medicinskt syfte. I valet mellan alkohol och morfin väljer jag än så länge alkohol. En starköl och två snapsar till sill och potatis – varav en ”potät” från Slottsträdgården. Mycket gott och ryggsmärtan… ja, den känns mindre. Grattis Bartolomeus, som har namnsdag idag!

PS! Jag sjöng till båda snapsarna. Snapsvisorna kom från Lilla snapsviseboken, givetvis.

Sill och potatis med Hopptisarna och Lilla snapsviseboken

Grattis på namnsdagen, Bartolomeus! Och ryggsmärtan känns mer hanterbar.

 

∼ ♦ ∼

I morrn är det måndag. Jag ska göra allt för att ta mig till jobbet. Om inte ungjäveln ovanpå har trillat ner på mig genom golv/tak såsom h*n skenar fram och tillbaka.
Hälsn. Mord i sinnet, ej barnvänlig

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

The mapping of love and death

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en historisk deckare.



Jacqueline Winspears bok The Mapping of love and deathFör många år sen började jag läsa Jacqueline Winspears serie 
om den kvinnliga detektiven Maisie Dobbs som verkade i London på 1920-talet och framåt. Tyvärr verkade det som om Norstedts nöjde sig med att låta översätta och ge ut de tre första böckerna. Serien innehåller så många fler böcker! Under sommarsemestern 2025 fick jag tag i den sjunde delen i serien, The mapping of love and death, second hand på Röda korset och på originalspråk (engelska). Gissa om jag tänker jaga de övriga delarna!

Det är augusti 1914. Michael Clifton är yngste sonen till en engelsman som tidigt emigrerade till USA för att söka lyckan. Nu har han köpt ett stycke land där han tror att det finns olja. Men så dras Storbritannien in i ett världskrig. Med en känsla av lojalitet gentemot faderns hemland drar Michael till England för att slåss för sitt fäderneland. Våren 1932 hittas Michaels kvarlevor i Frankrike. Hans rika föräldrar engagerar Maisie Dobbs för att hitta Den engelska sjuksystern som skrev kärleksbrev som hittades bland Michaels tillhörigheter. Fallet gör att Maisie hamnar i olika delar av London där hon själv kämpar med minnen från kriget såsom en passionerad kärlekshistoria som slutade i tragedi. Men hon råkar också på hemligheter och gamla brott som kan vara farliga än idag.

Det här är en riktig mysdeckare, dock inte utan blodiga inslag. Det jag uppskattar mest med den är avsaknaden av moderna tekniska hjälpmedel såsom mobiler, datorer, internet etc. Här googlar man inte på människor, här söker man dem genom bekantas bekanta. Och man mejlar inte, man skriver brev och man träffas IRL. Däremot ringer man folk – via fast telefoni. Maisie Dobbs är dessutom en förtjusande karaktär, en ogift kvinna som driver en detektivbyrå i ett tidigt 1900-tals London kräver skinn på näsan och smidighet. Hon är också hyfsat bra på att undvika sin väninnas försök att para ihop henne med diverse singelmän. Samtidigt… den här boken har också sina inslag om kärlek.

Serien om Maisie Dobbs påbörjade jag 2009. Nu har de olästa böckerna åkt upp på min inköpslista. Det här är charmigt, mysigt och själva gåtan står i centrum.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Maisie Dobbs-serien:

  1. Maisie Dobbs
  2. Med lätta bevis – Birds of a feather
  3. Lögnen – Pardonable lies
  4. Messenger of truth
  5. An incomplete revenge
  6. Among the mad
  7. The mapping of love and death (läs inlägget ovan!)
  8. A lesson in secrets
  9. Elegy for Eddie
  10. Leaving everything most loved
  11. A dangerous place
  12. Journey to Munich
  13. In this grave hour
  14. To die but once
  15. The American agent
  16. The consequences of fear
  17. A sunlit weapon
  18. The comfort of ghosts

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett rödvin: Poletti Sangiovese Rubicone

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om ett rött italienskt vin.



Poletti Sangiovese RubiconeNär en handlar från Vinoteket 
är en av tjusningarna att en får en låda vin levererad hem till dörren. Så skönt att slippa släpa tunga flaskor. Men dessutom får en vin som inte finns att köpa på Systembolaget. Det är lite kul, tycker jag, eftersom mitt närmaste systembolag har ett rätt… begränsat sortiment. I en av lådorna jag köpte från Vinoteket sist fanns sangiovesevinet Poletti Sangiovese Rubicone. Vinet är tyvärr slutsålt hos Vinoteket, men jag har smakat vinet till såväl ostassiett som stekt kalkon. Och en flaska återstår i vinskåpet.

Det här vinet är alltså gjort på sangiovese, som sägs vara Italiens nationaldruva. Det är en klassisk druva som odlas i hela Italien. Enklare sangioveseviner är ofta friska och ganska sträva. En del sangioveseviner lagras på ekfat och får då tyngre smaker.

Poletti Sangiovese Rubicone är klassat som fylligt, kryddigt och mustigt. Alkoholhalten ligger på 11,5 procent och sockerhalten på 0,8 gram per 100 milliliter. Priset var en gång 149 kronor flaskan, jag köpte det till nedsatt pris, 109 kronor.

Vinoteket rekommenderar vinet till italienska rätter som pasta med tomatsås, pizza eller lättare kötträtter. Det passar även till mogen hårdost, nötkött och charkuterier. Så ja. Såväl ostar som kalkon skulle passa till.

Så här skriver Vinoteket om vinets doft och smak:

”Doften bjuder på mogna röda bär som körsbär och vildhallon, tillsammans med subtila florala inslag och en touch av örter som ger djup till vinets aromprofil. Smaken är läskande balanserad, med mjuka tanniner och en frisk syra som lyfter fram fruktigheten och gör vinet både lättdrucket och uppfriskande.

Jag tyckte att vinet var fruktigt och bärigt, men det var verkligen också kryddigt och fylligt. Till ostarna passade det bra, till kalkonen ännu bättre. Jag är glad att det finns ytterligare en flaska i vinskåpet.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 22 augusti och lördagen den 23 augusti 2025: Inga skyltar gäller

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Den här lamslående tröttman gör mig galen! Igår kväll kände jag att jag inte orkade koncentrera mig på den nya domarserien jag började titta på förra helgen. Det fick bli Maisie Dobbs och två gamla avsnitt av Lynley på Kanal 11. Och jag mumsade på två rader choklad samt lite senare, en assiett med ost och kex och ett par glas sangiovese. Nej, givetvis mumsade jag inte på assietten utan på det jag serverat på den. Mer om vinet kommer som vanligt i ett separat inlägg, när jag har provat det till lagad mat (vilket blir i afton, eftersom planen följdes).

The mapping of love and death ost o kexassiett ett glas sangiovese

Fredagsmys med god bok, goda ostar och ett härligt sangiovese i glaset.

 

Jag hade också en sms-dialog med Anna som undrade över Ingreppet. Jag berättade en del, gav fakta och avslöjade min oro, men gav mig inte in i nåt djupare resonemang. Anna är inte min partner, det slutade hon vara på nyårsdagen 2024 när jag råkade höra en mening från ett mobilsamtal. Det var en mening som inte var avsedd för mina öron, men som Anna bekräftade för mig efteråt. Då upphörde allt och jag stängde av. Men Anna känner mig bättre än många, vilket gör att jag slipper berätta så mycket kringgrejor. Det är frestande att utnyttja det. Jag har dock bestämt mig för att inte göra det. Jag är tacksam för att hon frågade, att hon bryr sig och att hon vet. Det räcker så.

∼ ♦ ∼

The mapping of love and death o kaffe på sängen

Lördagsmorgon med Maisie Dobbs och kaffe på sängen.

Lördagsmorgonen bestod av ett antal uppvaknanden och kort slummer där emellan. Men efter att jag tagit morgonmedicinen lyckades jag somna om lite längre och sov till kvart över åtta. Då började min lördag bättre med Maisie Dobbs och kaffe på sängen.

Jag hade emellertid inte nån större ro att ligga länge och läsa idag utan klev upp och vek gårdagens tvätt samt stoppade in det som inte ska strykas i skåp och lådor. Strykningen sparar jag till en annan dag.

På agendan idag stod att åka och handla, ringa mammakusinen M och att laga mat, en lagom agenda för en ledig dag. Fast för mig kändes det nästan som en för omfattande agenda. Orken är inte normal. Nåja, en sak i taget. Jag började med en stund vid datorn, följt av frukost, innan jag fixade till mig.

Lördagsfrukost med avtuppad Hopptimist Hopptikissen och Maisie Dobbs

Lördagsfrukost med Hopptimisten drabbad av tröttma, Hopptikissen normal och Maisie Dobbs, nykysst i boken!

 

Baguetter på CG fast bredbar ost

Ser du nån baguette på bilden???

Som vanligt på lördagar gjorde jag nåt så att jag fick ont i ryggen igen. Jävla helvetes skit, kan det inte räcka med trasigt hjärta, inflammerad fot och taskiga händer?!

Men det var bara att bita ihop och traska nerför trapporna till garaget för att hämta bilen och åka och handla. Lapp-Mannen måste vara skogstokig nu, för parkeringsplatsen bredvid hans är full av skräp från hissarbetet, ja, platsen är överfull. Undras om han skrev en lapp till hissarbetarna också..?

Skriva skyltar skulle dock City Gross behöva hjälp med. Jag ser inte en enda baguette på bilden, gör du, kära dagbok???

 

Fil rondeller Zoegas kaffe björnbär blåbär ost räkost citronessens

Dagens lilla handling. Citronessens och kaffe var viktigast!

I vart fall hittade jag räkost, även om jag fick springa runt i affären lite. Jag hittade lite annat också, men jag åkte till City Gross för citronessensens till min sodastream skull och för ett bra pris på Zoegas kaffe. Blue Java var dock slut, men Intenzo är lika gott, nästan godare, så det köpte jag.

Sen åkte jag hem. Och att jag kom helskinnad hem är ett under för Foodoras mopedförare och bilförare tycks inte kunna trafikregler. Har de ens förarbevis resp. körkort? Jag undrar. Varorna bak i bagageutrymmet skramlade i takt med mina svordomar när jag fick tvärnita för en Foodoramopedist som inte kunde högerregeln. Kanske berodde det på att h*n var upptagen med att mobilsurfa. Varför är det bara mobilförbud för bilister??? Foodoras bilförare som jag såg strax efteråt borde få en grundkurs i trafikskyltar, nåt jag trodde ingick i körkortsutbildningen. Han hade inte bara stannat utan parkerat där det var skyltat för stannförbud. Eller kanske är det bara så idag att inga skyltar gäller, vare sig i affären och på gatan???

Guschelov för fijka döh Noisette The mapping of love and death

Guschelov för fijka, döh, med Noisette från Triller.

Hemkommen visade det sig att mammakusinen M och jag hade välsynkade agendor. Mobilsamtalet blev en timme långt. Det är så skönt att prata med nån som fattar vad smärta, tröttma och ingen ork betyder. Det handlar inte om att ha lite ont och vara lite trött, kanske rentav slö. Toppen att vi kan stötta och peppa varandra! Jag kunde be om råd och jag fick det. Oombedda råd vet du vad jag tycker om, kära dagbok. Jag tycker inte om, alltså. Inte heller vill jag höra hur bra vissa ingrepp har gått för släkt och vänner. Vi är alla unika och hittills har inget stämt på mig som nån nånsin har sagt. Så sluta, tack. För övrigt…Vi pratar om annat än krämpor också. Goda kakor, till exempel. För när samtalet var slut var klockan 15 och då vet ju alla att det är fikadags. Det kändes härligt lyxigt att servera mig en alldeles ljuvlig och perfekt Noisette från Butiken på hörnet!

Efter detta var det nödvändigt att försöka göra nåt åt ryggen som inte alls ville samarbeta idag utan bara gjorde ondare och ondare. Jag körde tre gånger 15 minuter ryggmassage med massagekudden och låg därefter på golvet med benen upp på en fotpall i 15 minuter. Det hjälpte – i ungefär 15 minuter. Tröttsamt…

På golvet i arbetsrummet med shortsbenen upp på en pall

Detta hjälpte – i ungefär en kvart. Upp kom jag också. Det är tur att jag är vig.

Och tyvärr var det sen matlagningsdags. Jag stekte min kalkon, lät potatisklyftorna värmas i ugnen – och jag hade skördefest. Två små tomater avnjöt jag till lördagsmiddagen. De var förstås underbart söta och goda. Det blev en rejäl matlåda med kalkon och klyftor och en liten låda med enbart kalkon till frysen.

Skördefest på två tomater kalkonmiddag Hopptisarna och The mapping of love and death

Skördefest och kalkonmiddag på samma gång.


Lördagskvällen ägnar jag åt att försöka hitta en bekväm ställning för ryggen.
Troligen tittar jag på mer Lynley.

∼ ♦ ∼

Stor planer för morgondagen? Det har inte jag. Jag ska köra en maskin tvätt, kanske stryka, kanske ta en promenad med bilen. Ladda för en ny arbetsvecka – med ryggont.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 22 augusti 2025: Väggarna ger ingen möjlighet till dialog

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Bokhyllor gunghästen

Jag har ju mina böcker, men varken de eller väggarna ger nån möjlighet till dialog.

Om torsdagskvällen finns inget mer att säga än att jag ägnade den åt att tänka. Ja, tankarna snurrar och igår kväll kände jag mig mer tveksam. Det är väl ändå rätt bra just nu? Fast… biverkningarna är svåra, och jag är trött ta mig fan jämt och… tja, mer ork skulle som sagt ge mig åtminstone en viktig del av mitt gamla liv tillbaka. Samtidigt… det finns inga garantier. Löften om att slippa vissa mediciner kanske inte infrias. Dö och få stroke kan jag både nu och under Ingreppet. Förresten… dö ska vi ju alla. Jag önskar att jag hade nån att dela de här tankarna med, för allt jag funderar över kan jag inte skriva här. Kan, kan jag ju, men jag vill inte, för då dråsar det in en massa oombedda råd och såna vill jag inte ha. Jag saknar en speaking partner, helt enkelt, en speaking partner som bara är min. Nån partner till annat vill jag inte ha. Det är försent för sånt. Jag skulle aldrig orka anstränga mig eller försöka, ens. Det går faktiskt rätt bra att vara ensam – förutom att jag inte har nån speaking partner, dårå… Väggarna ger ingen möjlighet till dialog. Jag intalar mig att ensam är bäst. Många dar tror jag på det.

∼ ♦ ∼

Ja visst var jag trött i morse också, men jag sov minst sju timmar i natt och det borde vara tillräckligt. Upp kom jag, det gör jag alltid, än så länge. Efter morgonduschen vägde jag mig och det var precis så illa som jag befarade. Därmed kan det bara bli bättre.

Jag satte mig vid köksbordet där jag hade sällskap av Hopptisarna och Maisie Dobbs, en kvinnlig detektiv i 1930-talets London. Jacqueline Winspears serie om Maisie Dobbs kan jag verkligen rekommendera, men den kan vara svår att få tag i. Jag började läsa serien 2009 och hann då med de tre första böckerna i serien, de böcker som Norstedts lät översätta. Sen tog det visst stopp. Idag finns 18 böcker i serien, den senaste kom ut 2024. Den bok jag läser nu är del sju och The mapping of love and death hittade jag second hand på Röda korset. Det får definitivt bli en promenad till English Bookshop, till exempel, nån dag för att se om jag hittar några delar där.

Fredagsfrukost med Maisie Dobbs och Hopptisarna

Fredagsfrukost med Hopptisarna och Maisie Dobbs.

 

En hisskorg skymtar bakom skivan

En hisskorg skymtar bakom skivan på mitt våningsplan.

Men nu skulle jag ju arbeta också idag. Jag inledde därför med att publicera en artikel om ytterligare en pristagare. Sen var jag med på två Zoommöten. I ett av mötena är vi två som har en del tunga saker att fundera över, vilket naturligtvis påverkar arbetstakten och motivationen. Eftersom jag jobbade hemifrån kunde jag passa på att köra en maskin tvätt redan på förmiddagen. Praktiskt. Hissarbetarna var lite ljudliga även idag, mest på morgonen, men jag har blivit mindre ”störd” än jag trodde att jag skulle bli. Antagligen hade jag turen att de gjorde de riktigt oljudliga jobben i början av veckorna.

I vart fall tog jag en tidig friskvårdspromenad, idag vid 11-tiden, för då borrades det en del. Jag gick bland annat för att kolla järnvägsbron och tunneln vid S:t Olofsgatan. Även detta vill jag ju ska bli snabbt färdigt, men det arbetet blir inte klart om två veckor som hissen utan om typ två år, ungefär… Kul att se vad som hänt sen förra helgen i alla fall och att det har gått betydligt framåt.

 

Trillerpåse och två orange Noisette

Två snigg-orange Noisette från Triller till lördag respektive söndag.

Och självklart skulle jag in på Butiken på hörnet, för nu har Noisette-bagaren återvänt från semestern. Dagens Noisette var dessutom i snigg-orange, bästa färgen. Två stycken köpte jag och helst hade jag velat trycka i mig båda genast. Så blir det inte. En får jag äta i morrn och en äter jag på söndag – för några gäster räknar jag inte med att få. Det fanns ett tag planer på att äta kräftor med sällskap i helgen, men av olika skäl skjuts kräftskivan på framtiden. Då får jag nöja mig med att smaska Noisette, fast jag ska förstås försöka laga mat också. Tyvärr.

Eftersom jag tog promenaden på förmiddagen var det nästan lunchdags när jag kom hem. Och lunchen bestod av ett kokt ägg, ett par mackor och en mugg kaffe. Medan jag åt körde jag tvättmaskin nummer två.

Hemmalunch mackor ägg och kaffe med Hopptisarna och Maisie Dobbs

Lunch med Hopptisarna och Maisie Dobbs idag igen.

 

Vädret var sisådär idag och när jag var ute och spatserade var jag glad att jag hade tagit tröjan på mig. Det aviserades regn vid lunchtid, så det var därför jag gick ut före lunch. Sen är det också så att jag försöker sluta arbeta tidigare, runt 15-tiden, på fredagar. Flexa ut om det är lugnt, vilket det oftast är. Vid den tiden hade det börjat regna idag. Då la jag mig på soffan, somnade och sov en hel timme!

∼ ♦ ∼

Dagens middag behöver jag nästan inte namnge. Det är så skönt att bara kunna ställa fram en bit smörgåstårta och hälla upp ett glas vitt till middag på fredagar. I kväll fick jag dock tända ljus, för det var både mörkt och lite ruggigt. (Därför står även en flaska rött på luftning att värma mig med senare. Ja inte flaskan, alltså, utan ett glas från den.)

Smörgåstårta med pinot grigio Hopptisarna boken The mapping of love and death o tända ljus

Fredagsmiddag med tända ljus, minsann.


Planer för helgen har jag få som vanligt.
Jag ska tvätta lite mer och jag ska åka till City Gross och handla ett par saker som bara finns där. Vidare vill jag ringa mammakusinen M för att vi båda ska få berätta om våra läkarbesök den gångna veckan. Kanske fortsätter jag se nån serie, troligen i såna fall Domare Claire Lewis som är den enda serien jag kollar på just nu.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Fåglarna hade uppenbarligen fredagsmöte i kväll…

Fåglar på hustak

Fåglarna hade fredagsmöte.

∼ ♦ ∼


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 20 augusti och torsdagen den 21 augusti 2025: Uppiggande saker och ting

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Ytterligare en ganska tom kväll blev det igår. Jag läste – och boken var spännande – och försökte hitta nåt sevärt på TV, men hade liksom ingen lust. Det är många tankar som far i huvudet för tillfället. Så jag tog Ballerinakex till kvällskaffet för jag tänkte att det söta skulle pigga upp mig.

Kvällsfika med Ballerinakex o Öster om avgrunden

Kvällskaffe med Ballerinakex och spännande bok, allt för att pigga upp mig.


Rätt utmattad ramlade jag i säng vid 22-tiden.
Då hade jag ändå svårt att somna. När jag väl somnade vaknade jag flera gånger. Framåt morronen drömde jag nånting som har med andras, återberättade, upplevelser att göra. Själv gör jag just ingenting. Orkar inte nåt på kvällarna efter en arbetsdag. Bara att få fram mat på bordet känns som ett nästan oöverstigligt hinder vissa kvällar.

∼ ♦ ∼

Tomater och pelargoner på balkongen den 20 aug 2025

Balkongväxtligheten. Som synes på Busk-Margit närmast kameran närmar sig skördefesten.

I morse var jag väldigt glad att jag inte behövde gå iväg, för jag mådde inget vidare. Jag var yr och höll på att tuppa av ett par gånger, jag var flåsig och magen bråkade. Kände mig genomtrött och hade inte orkat en 25 minuters promenad upp till jobbet. Promenad skulle det bli senare, lovade jag mig själv, men inte riktigt så lång och framför allt inte uppför.

På morgonen fick jag nöja mig med att njuta av växtligheten på balkongen. En uppiggande skördefest närmar sig allt mer.

Frukost intog jag inomhus, vid köksbordet. Filskålen var full av bär och flingor. Det är så enkelt att fixa, det slinker ner lätt och jag står mig till lunch. Jag tänker att det är dags att börja väga mig igen på fredagsmorgnar. Och försöka låta bli sånt som Ballerinakex och liknande, åtminstone under veckorna. Det kan nog vara bra att vara lite lättare under Ingreppet.

Torsdagsfrukost med Hopptisarna och Öster om avgrunden

Torsdagsfrukost med Hopptisarna och Öster om avgrunden. Inte många sidor var fortfarande olästa i boken i morse.


Vid sjutiden satt jag som vanligt vid jobbdatorn.
Det tog sin lilla tid att starta utrustningen, men jag var snabbare igång idag än igår. Här strular inget wi-fi, ta i trä. Däremot tycktes hissarbetarna ha vaknat till liv, före klockan åtta, dessutom, trots att det angetts att inget oljudsarbete ska påbörjas förrän efter åtta. Men va fan, jag och övriga som bor här vill väl ha hissen klar så snart som. De borde vara minst halvvägs i det arbetet nu. Jag hade inte så jättemycket arbete de här dagarna som krävde absolut tystnad och det var bra. Min dag inleddes med att läsa igenom ett förslag och lämna synpunkter på det. Därefter var det möte och så kunde jag ta en kort rast och räta på ryggen. Ska jag säga nåt positivt som har med krämpor att göra är det att ryggen, benet och foten gör mindre ont. Alltid något!

Mitt på dan åt jag en lätt lunch. Sen tog jag en halvtimmes friskvårdspromenad som jag avslutade med att handla på Korgtassen. Vädret var sisådär idag, typ omväxlande soligt och mulet och en massa gapiga tonårskillar var ute samtidigt som jag (går de inte i skolan?), så promenaden blev i princip bara en omväg till affären. Och så trapporna, ner och sen upp med full ryggsäck. (Glömde väga idag!). Det fick räcka.


På eftermiddagen var jag yr som fan och fortfarande väldigt trött,
men lyckades göra ett par uppdateringar. Ganska segt och tråkigt, men nödvändigt. Under tiden kunde jag vila lite. Jag passade på att kolla hjärtfrekvensen. Inget konstigt där, för den låg på 76 (ska ligga mellan 50 och 100) och rytmen var jämn och fin. Det vete 17 vad som har varit galet idag. Vanlig jävla oro, kanske..?

För att pigga upp mig nätshoppade jag. Gissa vad… Böcker, förstås. Det blev fyra böcker från Bokus, varav två lite äldre till bra priser – Peter Mays böcker Döden i Gaillac och En kamp mot klockan – en bok på engelska, också den till bra pris, Janelle Browns bok I’ll be you samt en nyare och därmed dyrare bok, Sofie Sarenbrants bok Följeslagaren.

Dagens middag blev i princip en repris på gårdagens, dock med nybredda mackor. Resten av skogssvampsoppan slank ner fint. Den är så mild och god och snäll mot magen.

Skogssvampsoppa mackor Hopptisarna och boken The mapping of love and death

Skogssvampsoppa från igår och nybredda mackor med Hopptisarna och Maisie Dobbs.


Men innan jag dukade fram vilade jag en stund på soffan
efter arbetsdagen och passade då på att göra ett bokbyte. Nu har jag lämnat terrorn i Tbilisi för London och sökandet efter en sjuksköterska som skrivit kärleksbrev. Båda böckerna är second hand-fynd från sommaren 2025.

Böckerna Öster om avgrunden o Them mapping of love and death

Bokbyte från terror i Tbilisi till London och sökandet efter en kärleksbrevsskrivande sjuksköterska.


Eftersom jag har känt mig lite klen idag
fortsätter jag att ta det lugnt i kväll. Även i morrn jobbar jag ju hemifrån och behöver inte stressa iväg tidigt.

∼ ♦ ∼

Tony Johanssons och Armen Doslics bok Klanen

Klanen ska jag läsa och recensera. Böcker är alltid uppiggande.

Avslutningsvis… igår anmälde jag intresse att recensera en spänningsroman, utgiven hos Lind & co. Jag fick positiv respons! Boken Klanen av Tony Johansson och Armen Doslic är tänkt att bli första delen i en trilogi. Böckerna ska handla om ett brottssyndikat från Montenegro som försöker etablera sig i Malmö. Det verkar vara en spännande, realistisk serie som passar mig.

Dessutom är det alltid… eller för det mesta roligt att göra nya författarbekantskaper. Tony Johansson har skrivit böcker tidigare, men detta är Armen Doslics debut. Intressant grepp när två författare skriver tillsammans, den ena etablerad, den andra ”grön”. Klanen kommer ut nästa vecka, vad jag förstår. Jag ser fram emot att läsa och recensera boken!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Öster om avgrunden

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om den avslutande delen i Ludwig Licht-serien.



Thomas Engströms bok Öster om avgrundenSommaren 2025 gjorde jag många litterära fynd second hand. Bland annat hittade jag de två avslutande delarna i en serie som jag började läsa för ganska länge sen, den om Ludwig Licht. Den fjärde och sista delen av Thomas Engström, Öster om avgrunden, hittade jag på Erikshjälpen för 19 spänn. Nu har jag även läst den och därmed avslutat serien.

Det har blivit sommar 2016 och platsen är Tbilisi. Affärskvinnan Pauline Hollister har många hemligheter och vänder sig till Ludwig Licht, numera på säkerhetsfirma EXPLCO i Georgien. Men innan Pauline Hollister hinner avslöja nåt försvinner hon. Samtidigt börjar republiken rämna. Flera terrordåd drabbar huvudstaden och Ryssland upplevs mer hotfullt. Ludwig Licht ställs inför sin farligaste och mest hänsynslösa fiende nånsin: en av hans gamla överordnade från Stasi. I det som är skärningspunkten mellan öst och väst, nord och syd, kristendom och islam hinns han ikapp av sina gamla synder. Det blir en sista förtvivlad strid.

I den här sista delen om Ludwig Licht är det också ganska blodigt, om än inte som tidigare, dock. Alkohol, droger och svett är det betydligt mindre av, tack och lov. I förra delen tog det nästan överhanden. Samtidigt framgår det att alkoholen är Ludwigs superkraft. Men i den avslutande delen är det mera fokus på brotten, jakten på den försvunna och de skyldiga. Dessutom syns Ludwigs son Walter också. Han har ju lyst ganska mycket med sin frånvaro. Det gör han också i den här boken, fast på ett annat sätt. Mer variation i berättelsen, alltså. Slutet är faktiskt lite sorgligt.

Utöver det slås jag än en gång av de underfundiga språkliga formuleringarna. Jag hade gärna sett mer av dessa.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Ludwig Licht-serien:

  1. Väster om friheten
  2. Söder om helvetet
  3. Norr om paradiset
  4. Öster om avgrunden (läs inlägget ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdag kväll den 19 augusti och onsdagen den 20 augusti 2025: Nu vill jag plötsligt leva

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Alla borde ha en FEM! Hon är mer min syster än en blodssyster nånsin kan bli. Det lugnade mig att prata med henne igår kväll. Det lugnade mig att veta att hon kommer upp när ”det är dags”. För som vanligt när det gäller hjärtat är det hela mycket ångestskapande. Och nån mänsklig familj att dela detta med har jag inte. FEM tar på sig ett tungt ansvar.

Och efter samtalet grillade jag mig tre kycklingkorvar och åt.

Tre kycklingkorvar med bröd räksallad o bostongurka Hopptisarna och Öster om avgrunden

Tisdagskorvar med Hopptisarna och Öster om avgrunden.


Sen la jag mig på soffan igen
och låg där i princip resten av kvällen och tänkte. Tänkte på livet, det som varit, det som är och det som kan bli eller inte bli. Som det är nu kan det inte fortsätta. Det fick jag klart för mig igår. Så nej. Jag har inget val. Jag måste försöka. Inte fan trodde jag att min livskraft var så här stor… Förra hösten planerade jag min död. Den skulle ske under vinterns storhelger. Nu vill jag plötsligt leva – om jag får det bästa av mitt gamla liv tillbaka: orken!

UKK i augustikvällssol

Jag vill få tillbaka orken, men behöver inte lysa som UKK.

∼ ♦ ∼

Det är säkert många som tycker att jag lägger ut samma bilder, skriver samma saker här. Det skiter jag totalt i, jag skriver inte för dig, dig eller dig, jag skriver för mig. Det finns en trygghet i rutiner, tycker somliga, gärna personer med bokstavskombinationer. Det finns också en magi med rutiner, att få vara med om livet varje dag. Tycker jag. Idag. Lite kan en förändra, dock, så att varje tillfälle – i bild och text – blir just magiskt. Eller i vart fall unikt. Det kanske du inte har upptäckt än, kära dagbok, men jag har gjort det. Jag gör det varje dag. Och det är lite kul, utmanande och stimulerande. Ser du nåt annorlunda med dagens frukostbild jämfört med gårdagens, till exempel?

Onsdagsfrukost med Hopptisarna och Öster om avgrunden

Ser du nåt annorlunda?

∼ ♦ ∼

Sol slår i ett fönster blå himmel

Onsdagar är mötesdagar på jobbet. Då får en drömma om solen och den blå himlen utanför bara.

Jag hade glömt bort det, men onsdagar är mötesdagar på jobbet. Tre möten på förmiddagen och ett extrainsatt efter lunch.

När jag kom till jobbet funkade inte det trådlösa nätverket, vilket ställer till det när en ska springa runt i huset och ha möten. Nåja, jag felanmälde och pluggade sen in en kabel. Trist att folk skiter i att ju fler vi är som felanmäler, desto snabbare åtgärdas felet. Det är en jävla inställning, att bara fokusera på sig själv, tycker jag. När jag fick nätkontakt med lina publicerade jag i alla fall min senaste artikel som jag skrev klart så sent som i måndags.

Sen blev det möten fram till lunch och möte direkt efter. Men det var möten som behövdes. Jag hade till exempel en kort, men bra avstämning med min chef om hälsoläget. Att vara ärlig är bäst. Men här, i dagboken, vill jag just nu inte skriva mer än jag hittills har gjort eftersom Kreti & Pleti kan läsa. Jag måste bearbeta det hela först. Och alla behöver inte veta allt.

Skrivbordslunch onsdag på jobbet med Öster om avgrunden

Dagens lunch. Ser du skillnaden jämfört med igår?

∼ ♦ ∼

Det kändes som om jag hade lite mer fart när jag gick hem idag. Det kanske är så att jag faktiskt har insett vad som behövs göras för att inte tappa hastighet. Faktiskt orkade jag prata med en trevlig granne en stund när jag kom hem. Vi möttes i entrén och vi tyckte båda två att vi har blivit så smala och snygga nu när vi inte har nån fungerande hiss sen nästan två veckor. Enkelt socialprat, men trevligt, som sagt. Och så är vi kollegor även om vi jobbar inte jobbar i samma hus. Alltså vi har samma arbetsgivare.

En stunds vila i soffan blev det innan jag bredde mackor och micrade skogssvampsoppa. Jag blev alldeles lagom mätt.

Smörgås o skogssvampsoppa med Hopptisarna och Öster om avgrunden

Mackor och skogssvampsoppa med familjen.

Inget spännande händer i afton. Den enda spänning som uppstår blir den när jag läser. Och så tänker jag på två personer som ska på besök i vården i morrn och hoppas att det går bra för dem båda två. Själv ska jag ägna mig åt två dars distansarbete. Bland annat har jag en artikelpublicering på gång igen och så ska jag läsa igenom ett dokument och komma med input innan det skickas vidare. På lunchen går jag och handlar och tar en halvtimme friskvård.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… vill du bli ordentligt avslappnad och rensa skallen? Sätt på Den stora älgvandringen på SvT Play. Igår fick det min hjärna att vila sig och få ordning på tankarna. Som den där känslan att jag plötsligt vill leva.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Måndag kväll den 18 augusti och tisdagen den 19 augusti 2025: Det var väl själva fan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

De säger att summan av lasterna är konstant. Jag skulle vilja säga att summan av krämporna är det. Igår kväll höll jag ärligt på att börja grina. Knappt hade värsta ryggvärken släppt så kom djävulen och slog klorna i min vänsterfot, den jag har (haft) hälsporre i. Jag klarade av att sitta längre stunder igår och bestämde mig för att se säsongsstarten av Vem bor här?, ett timslångt program. Men plötsligt under programmet, när jag skulle hämta lite påtår, satt som sagt själva fan i vänsterfoten. Nu sitter han inte längre under utan på ovansidan. Smärtan var brutal! Det slutade med att jag fick ta en värktablett, en sån som doktor Noll skrev ut hösten 2024 när jag hade ryggvärk. Den där substansen omvandlas till morfin i kroppen… Till sist somnade jag. I morse hade smärtan lagt sig något och jag kunde gå. Jag kunde både ta mig ner för de tre trapporna hemma och gå upp till jobbet. Men morfintabletterna tog jag med i ryggsäcken eftersom jag ju både skulle klara av att ta mig till Sjukstugan i Backens hjärtmottagning och senare hem senare under dan.

Vem bor här

I min vänsterfot bor visst djävulen…

∼ ♦ ∼

Jag stapplade upp försiktigt i morse. Knappt kunde jag gå, men efter en stund blev det lättare. Rörelse i lagom mängd är visst bra för foten. Under frukosten la jag den högt på stolen mitt emot medan jag slevade i mig fil och läste.

Tisdagsfrukost med Hopptisarna o Öster om avgrunden

Tisdagsfrukost med upplagd fot under bordet.

Det blev faktiskt bokbyte igår kväll. Jag bestämde mig för att fortsätta läsa och avsluta Thomas Engströms serie om Ludwig Licht och gick från norr till öster, denna gång om avgrunden. Ytterligare en pocketbok som jag fyndat second hand och som är lätt att ha med i ryggsäcken till jobb och sjukvård, till exempel.

Böckerna Norr om paradiset och Öster om avgrunden

Bokbyte från norr till öster, om paradiset respektivet avgrunden.

 

Fyrisån från Nybron

Mulen tisdag vid floden.

Den här tisdagen i augusti var lite mulen, men jag fick ändå dra för gardinerna i vardagsrummet så att inte ljusen i kandelabrarna böjer sig av nån solstråle som möjligen kan leta sig in. Att ta tröja, däremot, var överkurs, för det var nog en femton, sexton grader. Så där haltade jag förbi floden och uppför Carolinabacken och svettades som fan.

På jobbet ägnade jag en god stund åt att beklaga mig inför Stora A medan jag packade upp och startade min utrustning. Sen var det bara att köra på.

Som tur var bjöd dagen bara på ett enda möte och jag hade inte världsamycket på g. Fokus idag var på besöket i vården. Jag var orolig och spänd. Vännen FEM hörde av sig igår kväll och ville ha avstämning i kväll och mammakusin M hörde av sig idag. Hon ska också på läkarbesök i veckan så vi ska höras i helgen. Även Anna och Ewa skickade sms idag. Skönt att så många bryr sig!

Före lunch la jag upp en artikel som ska publiceras under morgondagen. Detta höll på att ge mig utmärkelsen Ny på jobbet. Tur att jag har snälla arbetskamrater som visar mig tillrätta.

Lunchen blev sedvanlig och efter den väntade jag i princip på att det var dags att gå.

Skrivbordslunch på jobbet med Öster om avgrunden mackor ägg yoghurt o varm choklad

Skrivbordslunch på jobbet med Öster om avgrunden efter att jag nästan fått utmärkelsen Ny på jobbet.

∼ ♦ ∼

Läser Öster om avgrunden i väntrummet på hjärtmottagningen

Lugnande läsning i väntrummet.

Jag tar alltid gott om tid på mig när jag ska gå till Sjukstugan i Backen för en vet aldrig om en behöver springa runt där och leta efter rätt ställe. Det behövde jag inte idag. Inte heller behövde jag betala, för jag har frikort. Därför kunde jag sitta och försöka lugna ner mig genom att läsa i väntrummet. Det var bra.

Vidare fick jag ta EKG den tid jag skulle och sen fick jag träffa min kardiolog den tid jag skulle. Men det hade blivit fel, för jag skulle ha fått en återbesökstid hösten 2024. Jag fick en grundlig genomgång av provsvar och EKG. Vi hade ett bra samtal om mediciner och biverkningar. Jag betade väl kanske av halva listan med frågor och tankar som jag hade med mig. Doktorn lyssnade på mig. Han hörde vad jag har för mål, men att minska doser eller sluta med mediciner går inte. Dels har jag så hög strokerisk och dels har jag svarat så bra på en medicin. Därför… ska jag senare i höst bli kallad till ett ingrepp som, om det lyckas, gör att jag slipper en medicin genast och en annan om ungefär ett år. Det skulle innebära att jag får en del av mitt gamla liv tillbaka. Ändå tvekar jag. Eller nej. Jag har faktiskt inget val. Som det är nu orkar jag varken jobba eller leva. Vi tog i hand och doktorn lovade att inte acceptera några rymningsförsök från min sida.

I kväll ska jag smälta allt detta och ventilera med FEM. Sen ska jag äta nåt ungefär när det här inlägget publiceras och ta min medicin. Och i morrn går jag till jobbet som vanligt… Om jag lever.

Bara det att när jag gick mötte jag fru D. Det är hon som ger mig förebud om D som i Död… Men det vore väl själva fan om jag inte skulle få leva ett tag till! Jag menar, alltid retar det/jag nån.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer