Allhelgonadagens afton och söndagen den 2 november 2025: Söndagssysslor

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

En knopp i vita novemberkaktusen

En knopp i novemberkaktusen.

Tänk att igår kväll, på allhelgonadagens afton, när jag reste på mig och gick runt för att räta på ryggen och motverka proppar i ben och på andra ställen… Då upptäckte jag en liten, liten vit knopp i en av kaktusarna. Novemberkaktus är den uppenbarligen. En fin blomma ser jag fram emot i alla fall att det blir.

I övrigt var kvällen lugn. Jag såg säsongsavslutningen av mr Book på SvT Play och höll mig vaken för att När lammen tystnar. Det är en film jag har sett miljoner gånger och den har nästan miljoner år på nacken. Det enda som avslöjar att åren har gått är frånvaron av mobiltelefoner. Men tänk att filmen håller! Utmärkta skådespelare och spännande – och äcklig – redan från start.

∼ ♦ ∼

Sent i säng och sent vaknade syndaren, det vill säga jag. Idag stod ett antal saker på agendan, men jag ruckar inte på söndagsstarten: läsning och kaffe på sängen. Boken jag köpte till mig själv i augusti, Lita inte på någon, är spännande (trots att den handlar om spädbarn), men jag låg inte och läste alltför länge, bara en timme, fram till klockan tio. Jag tog fram en matlåda med kycklingkorv och makaroner ur frysen till söndagsmiddag innan jag hoppade in i duschen. 

 

Ett berg med mediciner

Jag hämtade ut ett medicinberg…

Därefter ringde jag två samtal. Jag hade noterat ytterligare sjukdom och erbjöd värktabletter och hjälp med handling, om nåt skulle behövas. Igår insåg jag nämligen att min blodförtunnande medicin var på väg att ta slut. Jag behövde helt enkelt inte bara kompletteringshandla för egen del till kyl och frys, jag behövde även hämta ut min medicin. Och så ringde jag Husse för att stämma av när han skulle passera här för att hämta min trasiga klocka.

Logistiken funkade! Och på apoteket berättade apotekaren att mitt högkostnadsskydd för läkemedel går ut nästa nästa vecka, så det vore smart om jag hämtade ut även rytmreglerande medicin,  betablockerare och muskelavslappnande. Det gjorde jag. Sicket medicinberg det blev! Men då vet jag att jag har mediciner hemma för ett bra tag framöver.

Innan jag åkte hem stannade jag för att leverera värktabletter, soppa och en tröstchoklad till en sjukling. I gengäld fick jag hallon och äpplen, ett bra byte, tycker jag. Självklart köpte jag en choklad till mig själv också, men även lite annat till veckan. När varorna sen var inplockade behövde jag äta frukost. Då var klockan 13…

 

Husse och Baldur hade blivit försenade, för även de hjälpte en tjej. Dock inte med mediciner och soppa utan med hennes bil. Men sen kom de som två virvelvindar och hämtade min köksklocka. Husse och jag fick en kort pratstund och Baldur två godisar. Jag hann inte fotografera, för killarna var på språng ut till landet. På lördag ses vi i alla fall igen!

Jag var trött och medtagen, för hjärtat har bråkat de senaste dagarna och jag har väldigt ont i vänsterfoten (den är svullen), men jag ställde mig ändå vid strykbrädan när jag blev ensam. Det var inte mycket som skulle strykas, bara några tischor, en duk och lite annat. Därefter vilade jag en stund vid datorn medan jag skrev det här innan jag fördelade veckans medicin och vattnade krukväxterna. Nåt eftermiddagskaffe blev det inte, så söndags-Noisetten sparade jag till dessert. Men innan det var middagsdags behövde jag vila på soffan.

∼ ♦ ∼

Söndagsmiddagen blev som jag  hade planerat, det vill säga kycklingkorv och makaroner. Till det åt jag knäckemackor med kaviar. Desserten är upplagd på fat med tårtgaffel. Den intar jag senare till kvällskaffet och Nora Sand på TV4 Play.

∼ ♦ ∼

Jag har varit trött som fan hela dan och kvällen. Men jag hade saker som behövde göras, det är ingen som kan göra dem åt mig. Att jag får hjälp av Husse med att forsla ut klockan till urmakaren är toppen, för att göra det en kväll efter jobbet hinner jag inte. Nästa vecka är väldigt inbokad med intervjuer och ytterligare en avtackning på jobbet samt klippning efter jobbet på onsdag och vård av onda kroppsdelar på torsdag eftermiddag. Torsdag och fredag jobbar jag hemifrån och räknar med att skriva en eller två artiklar. Och på lördag kommer Baldur och hänger med mig hela dan! Jag bävar inför veckan, men ser fram emot lördag.

Baldur på filten i arbetsrummet

Min gosegubbe kommer på lördag.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… jag kan konstatera att folk blir allt sämre på att kommunicera. Den som frågar vill ha svar inom rimlig tid. Vad som är rimlig tid kan diskuteras och beror på hur upptagen en är. Men att inte svara alls… Då har man plötsligt fått läs- och skrivsvårigheter. (Tror jag inte på ett dugg.)

∼ ♦ ∼


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Film, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll och allhelgonaafton den 31 oktober och allhelgonadagen lördagen den 1 november 2025: Motverkat social stress

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Tydlig ökning av hjärtinfarkter varje jul

En del av texten från Hjärt-Lungfondens inlägg.

Jag fortsätter på spåret ensamhet och sjukdom. Igår läste jag att inlägg på Instagram som hade till syfte att dra in pengar till Hjärt-Lungfonden. Men eftersom jag själv har en hjärtsjukdom läste jag texten. Deras texter är ofta intressanta och lärorika och handlar inte enbart om just att tigga stålar utan om forskning och orsaker till att vissa drabbas av hjärt- eller lungsjukdom.

Gårdagens text handlade om att antalet hjärtinfarkter ökar kring jul. Orsakerna till detta var oerhört tydliga: stress och ensamhet. Stressen är en social stress, enligt kardiologiprofessor David Erlinge i Lund. Den stressen kan handla om konflikter eller ensamhet. Till detta kommer också att man äter och dricker mer än vanligt. Tja… konflikter kring jul har det ju varit ett antal genom åren och nu är det ensamheten. Inte konstigt att jag har ett taskigt hjärta… Med det sagt vill jag dock inte skylla på nån annan. Vi har alla ett eget ansvar.

En får göra sitt bästa för att motverka social stress, i mitt fall orsakat av ensamhet. Jag försökte fixa en mysig allhelgonaafton i vardagsrummet, med tända ljus, spänning på TV och en godisskål. Det blev första avsnittet av Förrädarna säsong fyra på TV4 Play. Totalt 20 pers är med den här gången, hälften kändisar, hälften ”vanligt folk”. God idé, men i mitt tycke blir det alldeles för många deltagare. Några hinner en inte få nåt grepp om innan de försvinner ur leken.


Men jag satt där och försökte njuta av spänningen mellan deltagarna,
mumsa på godis och till och med ett glas vin. Försökte njuta. DET VAR FAN OMÖJLIGT!!! Dörrklockan plingade jag vet inte hur många gånger. Tänk att när folk vill ha nåt av mig, då hör de av sig.

Selfie med svart luva

Jag är Döden. Jag har länge gått vid din sida…

I det här fallet kikade jag genom tittögat i dörren, för jag väntade inget sällskap den här kvällen heller. Utanför stod barn i olika åldrar och storlekar, utspökade till diverse monster. Asså, mitt barn hörde av sig förra lördagen per sms (det är inte i livet) och igår kväll stod barn utanför min ytterdörr och ville tigga godis. Jag är ingen barnmänniska, jag vill inte umgås med barn, vill inte bli bekant med dem, vill inte bli bekant med nån, egentligen, som jag kan knyta an till. För förr eller senare blir jag ensam. Varje ”smäll” blir hårdare och tuffare. Om föräldrar till utspökade barn kunde visa lite jävla respekt och inte skicka sina ungar till människor som de inte känner vore jag jävligt tacksam. Jag hade lust att öppna, med dödsluvan på och tala om för dem att jag är Döden och att jag länge har gått vid deras sida. Men föräldrars… klavertramp och oförmåga att förstå att andra människor kanske inte är… roade av deras barn gör visserligen ont. Det är dock inte barnens fel. Jag öppnade inte dörren och jag skrek ingenting. Jag la ut en bild på Instagram – och folk trodde att jag skojade. Det bevisar igen att ingen nånsin förstår mig.

Senare försökte jag se en skräckfilm på TV2 som heter Smile, men filmen var mest en orgie i blod och bara jävligt konstig att jag gav upp. Vid 23-tiden låg jag i sängen med släckt kampa.

∼ ♦ ∼

Kräftskivan och kaffe på sängen

Nästan lycklig en stund.

I morse kunde jag naturligtvis inte njuta av nån härlig sovmorgon. Jag vaknade innan medicinlarmet gick igång. Medan jag väntade på att det första kaffet i november 2025 skulle bli färdigt vek jag ren och torr tvätt, mest lakan, från igår. Sen hoppade jag förstås ner i bingen igen och la mig för att läsa och dricka dans första kaffe. Det är bästa stunden på hela dygnet när jag får börja en dag så. Då är jag nästan lycklig.

Medan jag låg där och läste ljusnade det utanför. Jag hade satt ett inlägg om mitt bokår 2025: oktober, det vill säga de böcker jag läste förra månaden, på tidsinställd publicering. När det plingade till i mobilen klev jag upp.

 

Då hade jag läst ut novembers första bok! Det var en thriller jag köpte i oktober 2025 som handlade om en kräftskiva (fast egentligen om heeelt andra saker). Bokbytet gick en spänningsroman jag köpte i augusti 2025 om en kvinna som plötsligt får ett barn dumpat på sig (vilken mardröm!).

Böckerna Kräftskivan och Lita inte på någon

Bokbyte i morse från en thriller om en kräftskiva (fast egentligen nånting heeelt annat) till en spänningsroman om en kvinna som får ett barn dumpat på sig (mardröm!).

∼ ♦ ∼

Men vad skulle jag göra mer den här allhelgonadagen än läsa, dricka kaffe, skriva och vara arg på mina val i livet? Ja jag tog fram en kalkonfilé ur frysen för att tillaga till middag. Fast vad göra innan dess? Det var inte precis nån solig och skön höstdag. Jag fick ta bilen och åka en sväng så jag kom hemifrån. Först åt jag frukost, utövade mer rörmokeri och tog en dusch, förstås. Under tiden publicerades dagens andra tidsinställda inlägg, detta om rieslingvinet jag drack igår.

 

Mitt trasiga köksur

Mitt trasiga köksur ska till Tidlösa ur för en titt om det går att laga.

Men jag hörde också ifrån Husse som undrade om jag kunde tänka mig Baldur-sällskap nästa lördag. Självklart kan jag det, jag var bara tvungen att tänka om angående köksuret jag skulle åka med till Robert Tidlösa ur. Men Husse erbjöd sig att åka ut med min klocka under veckan och samtidigt ta med en egen som behövde tittas på. Det blir ju perfekt! Jag saknar verkligen urets tickande i köket, här blev extra tyst utan det ljudet.

Sen åkte jag en sväng med bilen och avslutade hos MiaNya Björck Blomsterhandel. Jag tyckte att jag behövde en bukett fräscha blommor idag. Den förra buketten var tre veckor gammal och rosorna nickade och gick i brunt. Den lila hortensian räddade jag emellertid och den pryder nu skrivbordet. Mia gjorde en jättefin halloweenbukett i orange och svart. Sen kunde jag åka hem och lördagsfika med mumsig Noisette från Butiken på hörnet, vackra blommor och en ny, spännande bok.

Klockan sprang på (dock inte köksklockan, den är ju trasig) och jag såg till att jag hade att göra denna lördag. Dels skrev jag lite mer, både på det här inlägget och på ett nytt, dels rensade jag bland oktobers foton. Och så diskade jag, för diskhon var full.

∼ ♦ ∼

I kväll lagade jag mat. Det blev en kalkonmiddag och rejält med mat, så en stor portion hamnade i en matlåda i frysen.


Nu ska jag hälla upp godis i skålen (kvar sen igår),
värma på kaffe och slå ner röven i fåtöljen för att se senaste delen av mr Book på SvT Play.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Film, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Kräftskivan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en thriller.



Martin Österdahls bok KräftskivanTvå böcker har jag tidigare läst av Martin Österdahl
Med hans bok Kräftskivan från 2024 blir det tre. Den här thrillern köpte jag till mig själv i oktober 2025. Kräftor passar ju att inmundiga året om, även litterära, var min förhoppning innan jag öppnade boken.

Det är kräftskiva i Stockholms skärgård hos en före detta TV-producent. De inbjudna är gamla vänner från flera år tillbaka när de jobbade med en dokusåpa, en produktion som slutade i en tragedi. Med antalet snapsar ökar blåsten till storm. Uppenbarligen är de inte ensamma på ön. En av gästerna hittas död och kräftskivan blir plötsligt en kamp om överlevnad. Finns gärningsmannen bland dem, rentav? Det här är en bok om hemligheter, skuld och hämnd, med fokus på komplexa relationer och bladvändarspänning, enligt baksidestexten.

OK, även om festen utspelar sig i Stockholms skärgård landar jag som läsare ibland i dåtidens (25 år sen) Uppsala. Självklart blir det pluspoäng när Uppsala universitet nämns. Men berättelsen hoppar en hel del i tid och plats för att jag som läsare ska förstå händelserna som leder fram till nutid. Inte alls nåt ovanligt grepp i spänningslitteratur och ärligt talat börjar jag bli lite less på det. Det drar ut på tiden och i mitten av boken äts de första kräftorna. Innan dess delas uppdrag ut. Snapsen flödar. Jag fattar att författaren är ute efter att bygga upp en obehaglig stämning, men jag blir mest irriterad på att ingenting händer. Eller… det gör det ju! Vad sägs om kapade bromsslangar, ljudet av en motorsåg, ett inspelat övergrepp och en krossad skalle..?

Karaktärsteckningarna är intressanta och känns trovärdiga. Det gamla kompisgänget har spridit ut sig i sina olika karriärer. En är på Justitiedepartementet, men många är ärligt talat föredettingar. Givetvis finns det en del överraskningar i persongalleriet, dock. Men tyvärr listar jag ut nästan allt i förväg.

Välskrivet, men inte så läskigt som jag hade önskat.

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna har jag också läst av Martin Österdahl:

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett vitt vin: Feldhaus riesling 2024

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om ett rieslingvin.


 

Feldhaus riesling 2024

Ett rieslingvin som kittlade på tungspetsen.

Fredagskvällarna är som bekant heliga för de flesta. Jag är inget undantag. Och då är det skönt och enkelt att ställa fram färdig mat, i mitt fall oftast smörgåstårta från Korgtassen. Till smörgåstårtan, som är av Skagentyp med räkor, färskost- och spenatröra, ägg och sallad, vill jag gärna dricka riesling. Nu senast köpte jag en flaska Feldhaus riesling 2024 på Systembolaget. Ett glas av det vinet fick ackompanjera smörgåstårtbiten.

Rieslingdruvan odlas i Tyskland, Frankrike, Österrike och Australien. Vinerna kan vara söta, men ett sånt vin skulle jag aldrig köpa. Just det här vinet är torrt, friskt och fruktigt. Systembolaget rekommenderar det till rätter av fisk eller skaldjur, gärna sallader.

Vinets alkoholhalt ligger på 12 procent, medan sockerhalten stannar på 0,5 gram per 100 milliliter. Flaskan har skruvkork, vilket är perfekt för mig som aldrig dricker mer än ett glas vitt per tillfälle. Priset för den här enlitersflaskan är endast 97 kronor.

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets doft och smak:

”Fruktig doft med inslag av päron, honungsmelon, vita blommor och citrus. […] Fruktig, mycket frisk smak med inslag av päron, honungsmelon, vita blommor och citrus.

Honungsmelon var tydlig i såväl doft som smak, liksom päron. Vinet kittlade på tungspetsen, vilket indikerar ungdom. Till smörgåstårta av den typen jag åt var vinet verkligen perfekt.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Mitt bokår 2025: Oktoberorden

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om och med länkar till böckerna jag läste och skrev om i oktober 2025.


Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

Oktober månads böcker 2025:

Peter Mays bok En kamp mot klockanJanelle Browns bok I'll be you

Jo Callaghans bok Rester av dödenAnders Roslunds bok Djävulens bästa trick

Niklas Turner Olovzons bok GlashusAnna Kurus bok Hungermyren

Camilla Läckbergs bok GråterskanNiklas Turner Olovzons bok Isberg

Påbörjad i oktober:

Martin Österdahls bok Kräftskivan

Antal lästa böcker i oktober:
8 stycken

Omfång:
1 – 99: 0
100 – 199: 0
200 – 299: 1
300 – 399: 3
400 – 499: 3
500 – 599: 1
600 – ???: 0

Omdömen:
Fem tofflor: 4
Fyra tofflor: 4
Tre tofflor: 0
Två tofflor: 0
En toffla: 0

Ingår i serier
6

Genrer:
Spänningsroman/kriminalroman/deckare/thriller: 8
Roman: 0
Biografi/självbiografi: 0
Facklitteratur: 0

Författare:
Brittisk: 2
Amerikansk: 1
Svensk: 4

Nya författarbekantskaper:
2

Språk (som jag läste på):
Svenska: 7
Engelska: 1

Format/utgåvor:
Pocketbok/storpocket/häftad: 2
Flexiband: 0
Inbundna: 6

Hur hamnade de hos mig?
Köpt ny: 3
Fått: 3
Köpt second hand: 0
Lånat: 0
Recensionsexemplar: 2

Den bok jag läste i oktober och som jag anser vara den bästa av oktober månads böcker är…

Rester av döden av Jo Callaghan

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Fredagen den 31 oktober 2025: Hellre tystnad än att komma i sista hand

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Det här är den sista dagen i oktober 2025. När klockan går över midnatt har jag överlevt ytterligare en sorgens månad. Oktober är en månad när det har hänt mig så mycket skit. Det sista dåliga skedde 2018. Jag borde ha insett redan då att jag är nån som ska leva utan andra människor. Men jag är uppfostrad att ta ansvar för mina handlingar och att göra rätt för mig. Det är inget nytt under solen att man kan betala för att få vara delaktig. Men just då såg jag det som en rättvisefråga. Det jag inte insåg var att det kostade mig min hälsa. Och att man inte ska eller kan betala för att bli omtyckt av människor.

Så nu har jag bestämt mig för att sätta sprätt på så mycket som möjligt. Långa perioder i livet stod jag på minus på flera sätt. Varför inte njuta av åtminstone ett plus just nu?Igår när jag var och handlade köpte jag… jordgubbar. Visserligen belgiska, inte svenska. Men de smakade sött och gott i frukostfilen. Jag fick en förnimmelse om sommar och mina nära och kära. Jag fick också en känsla av att sommaren 2026 är jag inte med. Ingen större förlust för världen, jag blir inte saknad av nån familj. Det är knappt några vänner som hör av sig nu när jag lever. Varför ska de då bry sig när jag är borta? Tystnaden från vissa gör fortfarande ont, men även den smärtan lättar med tiden. Hellre tystnad än att komma i sista hand, för det är enormt skämmigt.

Frukost med jordgubbar i filen Hopptisarna Kräftskivan o tända ljus

Frukost med jordgubbar i filen.

 

Arbetsrumsfönstret o björken utanför höst

Glest bland de gulnade löven i björken utanför.

Björken utanför mitt arbetsrumsfönster här hemma har några få gulnade löv kvar. Det har plötsligt blivit väldigt glest i dess lövverk. Och glest i andra lövverk också. Nu ser jag nästan ända upp till Höganäsparken.

Idag var det förkortning av  arbetstiden med fyra timmar, det vill säga tjänstgöring klockan 8 till 12. Därför gjorde jag mig ingen brådska. Jag gick upp i vanlig tid, men rev ur sängen för att bädda rent. Tog en lång dusch och tvättade håret (ingen pool i badrummet), vägde mig (gått ner lite) och satt inte vid jobbdatorn förrän 7.10. Hela tio minuter senare än vanligt. Jag förväntade mig ingen ansträngande arbetsdag (det blev det inte), men jag hade ett par möten och ett par, tre saker att fixa.

Sängen fick stå och lufta innan jag bäddade rent. Och oktobers sorgesvarta lakan tog tvättmaskinen hand om medan jag jobbade. Plötsligt kurrade magen och jag insåg att det var lunch och dags att avsluta arbetsdagen. Jag åt ett kokt ägg och två rostade mackor. Det går faktiskt alldeles utmärkt att äta leverpastej och gurka på en rostad macka, kära dagbok, testa får de se!

Medan jag åt fick jag ett mejl från CDON där jag köpte min nyckelhållare. Två gånger har de hört av sig och vill att jag ska recensera varan. Två gånger har jag gjort det. Båda gångerna skrev jag att nyckelhållaren var trasig och att det förmodligen berodde på att den var för dåligt packad. Så här skrev jag andra gången:

”Nyckelhållaren var trasig när den kom fram. En krok hade gått av, en annan krok var lös. Föreslår att de packas bättre än i en plastpåse med ett tunt kuvert utanpå.

Idag kom följande svar:

”Tack för din recension på CDON!
Vi kan tyvärr inte ta emot recensioner av produkter som är trasiga vid leverans, som inte har blivit levererade eller där fel produkt har skickats. Dessa problem inträffar ibland oavsett varumärke och utanför butikens kontroll (t.ex. under leverans), och det är normalt sett inte en reflektion av produktens kvalitet eller övriga egenskaper.
Vi ber dig att kontakta Kundservice så hjälper de dig vidare:
https://cdon.se/support/

Vänliga hälsningar,
TestFreaks
Oberoende leverantör av recensionstjänsten på CDON

Jag valde, när jag fick nyckelhållaren, att inte kontakta nån kundtjänst eftersom det skulle innebära att jag måste gå iväg och skicka tillbaka varan, kanske. Det orkade jag inte eftersom mitt hjärta bråkar just nu. Men jag ville berätta att deras varor är för dåligt packade. Nu ångrar jag att jag inte krånglade lite mer, för i stället för att ta emot min ”recension” och skriva nåt i stil med att de ska se till att förpacka vissa varor bättre i fortsättningen, får jag detta jävla svar, säkert AI eller åtminstone nån sorts autosvar. Det kan faktiskt vara en reflektion av produktens kvalitet (Vilken formulering! AI-översättning?) att den är trasig vid leverans… Tänker jag handla nån mer gång hos CDON? NEJ!!!

∼ ♦ ∼

Efter detta kokade jag och behövde komma ut och kyla ner mig. Givetvis gick stegen S:t Olofsgatan ner mot stan. Men än dröjer det innan man kan gå i tunneln under järnvägen. Typ två år… Jag försökte ta några bilder för att visa hur lerigt och jävligt det ser ut.  Och sen halkade jag in till Butiken på hörnet för en pratstund och inköp av helgens godaste söta – två gröna Noisette. Jag dissar totalt allt Halloweensmaskens. Det finns inget som klår Noisetterna.


Sen behövde jag vila en stund på soffan
innan jag fick ny energi och skrev det här. Tyvärr pajade min köksklocka på eftermiddagen, den fina, retro. Jag har kontaktat en urmakare via mejl, vi får se vad svaret blir. Och efter det serverade jag mig sedvanlig fredagsmiddag, det vill säga en bit smörgåstårta och ett glas riesling. (Mer om vinet kommer i ett separat inlägg vid ett senare tillfälle, typ i morrn!)

∼ ♦ ∼

Två ljus på graven i Motala allhelgona 2025

Två ljus på graven i Motala.

Avslutningsvis… inga nya planer för helgen utan det blir som jag skrev igår: äta och dricka gott, vila, läsa och se nån serie. (Och skriva, förstås. Det är ju mitt sätt att ”prata” de här dagarna jag inte pratar med nån IRL.) Igår såg jag på senaste avsnittet av mr Book, i kväll ska jag se säsongsstarten av Förrädarna (säsong 4).

På förmiddagen kom ett sms med bild från Fonus. Nu har även morfar Harald och mormor Svea samt pappa Carl-Erik och mamma Marita fått två ljus till allhelgona. Det lindrar mitt dåliga samvete en aning. Jag tycker att Fonus ljuständarservice är enormt fin. Sen slog det mig att när jag dör finns det ingen som beställer ljuständning till allhelgona. Familjen tar slut med mig. Total tystnad. Ridå.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 29 oktober och torsdagen den 30 oktober 2025: Hjärtejobbigt, bra och dålig stress och ljus i mörkret

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Chokladruta med hjärta på i min hand

Hjärtfrekvensen var oregelbunden och hög igår igen.

Jag brukar inte göra det, för då blir det ”en grej”, men… Igår kollade jag min hjärtfrekvens. Det gav bevis för att jag verkligen mådde dåligt igår. Alldeles för hög puls och arytmi. Nä, jag mådde inte alls bra och idag var det skönt att sitta hemma och jobba och inte stressa iväg. Det har varit hyfsat lugnt på jobbet den här veckan, men på en arbetsplats händer det alltid saker. Bra och dåliga. Saker som orsakar stress. Bra och dålig stress. Att en arbetskamrat blev uppsagd hör till de dåliga. Det är astufft på arbetsmarknaden nu och där arbetskamraten bor är det svårt att få jobb. Det förekom andra dåliga saker också, men den här var veckans sämsta. Det var inte jag personligen som drabbades mer än att jag förlorar en arbetskamrat. Men det är bara förskräckligt.

Bland de bra sakerna på jobbet var intervjun jag gjorde i måndags. Jag gillar egentligen människor, även om jag säger att jag inte är nån människomänniska. Jag gillar att komma nära, att få input.

Men igår kväll fick jag ta det lugnt och ägna mig åt litteraturen. Den kan i och för sig vara nog så spännande. Det blev bokbyte från en kylig spänningsroman jag fick för recension till en thriller om en kräftskiva ute i skärgården.

∼ ♦ ∼

I morse såg jag på Instagram nån som beklagade sig över det här med sommartid. Jag håller fullständigt med, det hela är bara idiotiskt och ställer till det. Nu har vi normaltid igen och ”fick tillbaka” en timme. Det är bra. Vi ska ha normaltid jämt, tycker jag. Och kom inte att säg nåt om ljuset – det är fan mörkt både på kvällarna…

Kvällsfika med Ballerina till boken Isberg

Kvällsfika igår med tända ljus i mörkret.

…och på morgnarna.

Kräftskivan vid torsdagsfrukosten

Tända ljus till Kräftskivan vid frukosten i morse.

 

Bitmoji Tofflan ser mellan fingrarna

Nej. Föreställ dig inte mig krälandes på badrumsgolvet.

I vart fall var det som sagt skönt att slippa stressa iväg till jobbet i morse. Jag hann leka rörmokare, till och med, för avloppsröret från badkaret hade lossnat och det blev… ”lite blött” på badrumsgolvet. Föreställ dig mig, utan en tråd på kroppen, krälandes på badrumsgolvet med en arm under badkaret för att försöka fästa skiten… Eller nej.  Föreställ dig inte. Det kanske blir dålig stress för dig. Och mardrömmar…

 


Idag jobbade jag heldag, i morrn har vi halvdag.
Som vanligt hade vi möte i morse. Resten av dan jobbade jag bland annat med min kommande artikel om en ledarskapsutbildning och en intervju som jag ska ha på måndag. Dagens mikropauser bestod av att vika gårdagens rena och torra tvätt, bädda och diska. Ryggen har varit hyfsad.

Det hade regnat i natt och det regnade hela dan idag, men jag pep ändå ut på lunchen för att handla och för att komma hemifrån en stund. Först åt jag en lätt lunch med kokt ägg och perfekt rostat bröd. Handlingen fick nästan plats i ryggsäcken. Jag var utrustad med såväl regnkappa som paraply. Lite överkurs, för det regnade inte så hårt. Handlade hem lite till helgen, godis till mig och godis till Baldur till nästa gång vi ses. Smörgåstårta till fredagskvällen, förstås. På lördag tänkte jag laga en kalkonmiddag.


Under eftermiddagen var jag mycket trött
och fick tacka nej till ett möte. Jag försökte ändå jobba med det jag hade tänkt och det gick bra även om jag vilade emellanåt.

∼ ♦ ∼

I afton orkade jag inte laga nån mat utan luftade ett corvinavin och dukade fram en ostbricka. Jag borde väl inte dricka vin just nu med tanke på hjärtat, men det skiter jag i. Det är nu jag lever. Och jag behöver lite ljus i mörkret.

∼ ♦ ∼

Graven i Norrköping med två ljus till allhelgona 2025

Två ljus till allhelgona på graven i Norrköping.

Det blir lite av en långhelg nu med fyra timmars arbetstidsförkortning i morrn, men jag ska som vanligt inget annat göra än att äta och dricka gott och läsa, glo på nån serie på TV. Jag tror knappast att jag tar mig till nån kyrkogård i morrn för att se på ljuständning. Till mina gravar tar jag mig inte heller (2 x 30 mil), utan jag använder som vanligt Fonus utmärkta ljuständningstjänst. De tänder ljus och skickar sen bilder per sms. På så vis kan jag känna mig nära mina kära. Från graven i Norrköping kom två bilder redan idag, för där önskade jag två ljus – ett för farfar Mansfield och farmor Nadja och ett för farmors systrar Ljuba och Vera. På en bild var det två ljus, så den ligger här intill.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Recension: Isberg

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg om första delen i en svit om tre.



Niklas Turner Olovzons bok IsbergDet blir lite fel, men bra ibland när en läser en serie böcker i fel ordning. Det började med att jag fick del två i Niklas Turner Olovzons Doldasvit av Lotten. Sen gav hon mig del tre. Och en fredag mot slutet av oktober 2025 landade pocketutgåvan av den första delen, Isberg, för recension i min postbox. Tack Niklas! Detta hade föregåtts av en mindre diskussion mellan författaren och mig i sociala medier om tegelstensböcker. Hans första bok i sviten är på 539 sidor i pocket och torde kvalificera sig som tegelsten. Enligt min mening…

Isberg är författarens debutroman. Den handlar om hemligheter och är en mörk familjesaga. En bärplockare försvinner i Tassby i Dalarna. Och samtidigt tänds lamporna i en övergiven herrgård på andra sidan viken. Lars-Inge, outsidern, drabbas av Liss-Kullas misstankar. Vad döljer han? I Luleå försvinner en pojke och hans mamma letar desperat. Har han gått igenom isen eller har nån tagit honom? Och taxichauffören Andreas åker omkring och drömmer om att hämnas barndomen i Tassby. Så korsas dessa personers begär och mörka familjehemligheter stiger till ytan. Många fler människors liv är hotade.

Nu känner jag till flera av karaktärerna eftersom jag har läst del två och del tre, men det är ett omfångsrikt persongalleri som författaren ställer upp. Det är i karaktärsbeskrivningarna som författarens styrka sitter. De flesta av dem verkar ha hemligheter av olika slag, få verkar vara lyckliga. Karaktärernas namn utgör rubriker på kapitlen och det är också ur deras vinkel respektive kapitel är uppbyggt. Insprängt däremellan är kapitlen om Elin och hennes son Elliot, en pojke som med alls säkerhet har nån sorts bokstavskombination. Miljöbeskrivningarna är mer sparsamma eller kanske snarare återhållsamma. Här finns skogen, ladan och kylan. Och så lite Luleå, som jag inte alls känner till.

Nu har jag ju läst böckerna i fel ordning och vet för mycket när jag läser den här första delen. Men en karaktär som jag kände mycket sympati med i del tre blir jag fullkomligt galen på i första delen. Karaktären symboliserar Byhåleskvallret med stort B, tillika ryktesspridningen. Det här att man tror sig veta hur saker och ting ligger till och sen agerar så att det får stora konsekvenser… Och därtill uppviglar folk till att bli nån sorts medborgargarde… GAH, jag blir helt tokig! Men det är ett gott betyg till författaren som får mig som läsare så engagerad.

Sen tycker jag att den här första delen känns hoppig. Den försvunne bärplockaren försvinner snabbt ur handlingen som övergår i nån sorts berättelse med HBTQ-tema. Insprängt i den finns ett försvunnet barn och en man som alltid varit annorlunda på så vis att han inte har passat in. Det blir lite för… mycket, för mastigt. Slutet blir väldigt spännande och att mammor kan vara både envisa och tigrar vet jag av erfarenhet. Nu vet jag dessutom att det finns fortsättningar och att alla frågetecken rätas ut i senare delar, men hade jag bara läst den här skulle jag nog ha känt mig rätt snurrig. Symboliken med bokens titel, Isberg, är så på pricken.

Eftersom det här är en recension vill jag också säga nåt om omslaget. Det är assnyggt! Jag gillar faktiskt omslagen på alla de tre böckerna.

Så… jag rekommenderar att de här böckerna läses i ordning. Och jag rekommenderar vidare läsning av de två andra delarna. Del två gav jag högsta omdöme och det är ovanligt för en uppföljare.

Toffelomdömet för denna första del, tillika vinnare av Crimetime Award 2023 som årets deckardebut, blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Doldasviten:

  1. Isberg (läs inlägget ovan!)
  2. Sandslott 
  3. Glashus

∼ ♦ ∼

Lotten har också skrivit om Isberg.

∼ ♦ ∼


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Onsdagen den 29 oktober 2025: Tjenis klenis – och godis

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Bitmoji Tofflan sitter i ett hörn

Lite klen idag.

Åter en mörk morgon. Men den här morgonen var jag klen. Höll på att tuppa av ett par, tre gånger. Jag har lärt mig att hantera det. Sätter mig ner. Tittar rakt fram. Andas. Då går det över om en stund. Eller också blir det som när jag hade en infektion sist, att jag liksom glider ner längs en skåpsdörr och landar mjukt på golvet. Det gäller bara att jag är så pass alert att jag kan parera. För jag får ju inte slå i huvudet. Strokerisken är ett antal procent högre för mig än för friska människor. Slag mot huvudet ska väl alla undvika. Jag ska undvika det lite mer än andra. Det riktigt knepiga uppstår när jag till exempel promenerar till jobbet och det inte finns nån husvägg att luta sig mot…

Nåja, jag fick i mig min fil, men bara en mugg kaffe och jag fick en lugn stund med levande ljus och Isberg. Jag har varit för trött om kvällarna för att orka läsa så länge, men jag är på god väg mot nästa bokbyte.

Onsdagsfrukost med tända ljus Hopptisarna o Isberg

Onsdagsfrukost med Hopptisarna och Isberg, fil och kaffe och levande ljus i mörkret.

 

Fyrisån höst från Nybron

Jag fick stanna på Nybron för att jag var yr.

Vägen upp till jobbet gick långsamt och svajigt. Ett par gånger var jag tvungen att stanna. Det här är inte bra. Det kan vara rent farligt för mig att gå till och från jobbet. När jag tog upp det med min chef fick jag till svar att jag själv måste lösa hur jag ska ta mig till jobbet. Att köra bil med risk att tuppa av är väl då inte att rekommendera. Och att ta mig till närmaste hållplats med en buss som går till jobbet… Tja, då är jag nästan halvvägs till jobbet. Den här veckan behöver jag inte bekymra mig mer om detta, för i morrn och på fredag får jag jobba hemifrån enligt överenskommelse. Men jag bävar för vecka 47 när vi alla på avdelningen ska vara på jobbet alla arbetsdagar som ett test av..? Arbetsmiljön? Hur ska jag orka???

Det var tyst och lugnt på jobbet när jag anlände. Inte en käft på avdelningen. Sen kom Stora A strax och så trillade ytterligare några in. Annars har det varit glest med arbetskamrater på jobbet den här veckan. Vuxna människor tar visst också höstlov trots vuxna barn eller barn som inte går i skolan. Intressant, det där, att folk tar höstlov. Kanske jag också borde ha tagit med tanke på min dåliga ork. Fast nu gjorde jag inte det utan jag jobbar. Och idag passade jag på att gå till mitt gamla skrivbord, det med utsikt mot såväl slottet som Barockträdgården, för att ta en bild. Jag gillade utsikten där, men föredrar i övrigt platsen där jag sitter nu.

Utsikt mot barockträdgården från min gamla arbetsplats

Utsikt mot Barockträdgården, bild tagen genom fönstret vid mitt gamla skrivbord.


Förmiddagen innehöll två möten och där emellan diverse jobb
samt besök av Puddingen och Husse. Som tur var fanns det vildsvinsgodis kvar till Baldur. Han blev väldigt glad att se mig och jag tror att han känner igen mig nu, men det klart att det är godiset han vill ha.


När dagens andra möte var slut hade klockan passerat tolv.
Som vanligt åts det varm mat som luktade utanför mötesrummet. Jag behövde också äta, men nåt roligare än skumgummimacka med ost och en jädra massa frön, ett ägg och varm choklad blev det inte. Först. Sen kom snälle Lars med fredagsgodis redan på onsdagen. Och jag fick ta två eftersom jag så sällan är på jobbet på fredagar. ❤

Jag har inte alls mått bra idag. Eftermiddagen blev därför rätt seg. Ryggen gör ont, vänsterfoten likaså när jag går, men värst har yrseln varit och att jag har känt mig klen och matt, ibland på väg att tuppa av igen. Det ska verkligen bli skönt att slippa gå till jobbet i två dar och kunna jobba hemifrån. Jag mår lite bättre i kväll. Sen kan det vara så att jag mår toppen i morrn igen. Det kan svänga snabbt, måendet. Det gör det knepigt att boka in saker och ting, för jag kanske måste ställa in med kort varsel och det förstår inte eventuella inblandade.

När jag kom hem var jag helt slut. Men jag packade upp jobbryggan med jobbdatorn först innan jag slängde mig på soffan. Vi hade på förmiddagsfikarasten pratat om vin och ost och jag var lite sugen på att äta det till middag idag. Eftersom jag har varit rätt yr och klen bestämde jag mig för att skippa den idén och i stället grilla kycklingkorvar i ugnen och dricka mjölk. Det kändes snällare mot kroppen. Vin och ost kan jag ta till middag i morrn om jag fortfarande vill ha det.

Grillade kycklingkorvar med bröd Hopptisarna tända ljus och Isberg

Dä ä gött mä körv!

∼ ♦ ∼

I kväll ska jag läsa. Det återstår ungefär 100 sidor av Isberg, så kanske det blir bokbyte innan det blir månadsbyte. Under tiden tvättar jag, för tvättkorgen var ganska full. Till helgen ska jag bädda rent också, så då blir det mer tvätt. Men det blir en vilakväll. Tjenis från Klenis!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdagen den 28 oktober 2025: Prata går ju

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Jaa du… Inte fasen är morgnarna ljusare för att vi har fått normaltid. De är lika mörka som förra veckan. Däremot är kvällarna mörkare. Det skymmer när jag går hem från jobbet. Så bort med den här jävla sommartiden, tycker jag, och låt oss ha normaltid året om. En timme fram och tillbaka ställer bara till det. I vart fall ser jag inget positivt med det.

Bilden är nedan tog jag vid frukosten. Levande ljus är mysigt, men betraktaren inser att jag måste tända kökslampan om jag vill läsa till filen och morgonkaffet. I morse drog läsningen ut på tiden och magen sinkade mig ytterligare, förutom en ond rygg och en ond fot, förstås. Men boken, Isberg, var fan värst! Jag blev så förbannad på en av karaktärerna. Då fattar du, kära dagbok, att det är en engagerande bok…

Frukost med fil tända ljus Hopptisarna

Mörk tisdagsfrukost med Hopptisarna och Isberg – och tända ljus, förstås.

 

Höst vid Fyrisån

Glesare lövverk i träden vid floden.

Hösten skrider framåt och närmar sig nästa årstid, vintern. Träden blir allt glesare i sina lövverk och i morse var det bara två grader när jag haltade upp till jobbet. Ungefär halvvägs träffade jag en arbetskamrat vid en annan avdelning som väntade på bussen. Jag kanske får ge mig snart och börja åka buss om inte fotjäveln och hjärtat blir bättre. Och jag hatar att åka buss! Jag vill inte gynna en tidigare arbetsgivare som betedde sig som skit mot mig. Dessutom är folk hostiga och snoriga och gapiga och allmänt äckliga på bussen. När jag går får jag ljus och luft – och träffar ibland på trevliga arbetskamrater och får en pratstund.

 

Arbetskamrater är bra för mig, vare sig de är trevliga före detta eller nuvarande. Jag får pratstunder, nåt som det är brist på i mitt privatliv. I morse terrade jag Stora A. Eller… vi pratade faktiskt jobb. Sen, när jag skulle stappla och hämta bubbelvatten, träffade jag en arbetskamrat från min före detta avdelning. Underligt nog har jag också en gång i tiden jobbat med den arbetskamratens make, på en annan arbetsplats. Det blev en liten pratstund om maken, om folk som inte hälsar och om exklusiva klubbar.

Prata går ju, men jag är på jobbet för att jobba. Idag var det artikelförberedelser, skrivande, korrektur och lite annat före lunch. Och lunchen intogs som vanligt vid skrivbordet med Isberg. Somliga satt och åt varm mat som LUKTADE där det är uttalat att man inte får ät just varm mat på grund av ventilationen. Jag undslapp mig ett konstaterande. Det finns regler och det finns skäl. Men jag är väl bara en surtant.

Skrivbordslunch på jobbet med macka ägg varm choklad o uppslagen bok

Skrivbordslunch med uppslagen Isbergsbok. KALL mat. Ja, ägget är kallt.


Innan jag började jobba igen 
gick jag iväg och ringde en sjukling, mest för att säga att jag hjälper om jag kan.

Efter lunch blev det ett par timmars arbete innan det var dags för nästa pratstund, denna gång med Lisbeth, hon som egentligen heter nånting heeelt annat, över en kaffe. Nu ska du komma ihåg, kära dagbok, att då hade jag faktiskt rast. Det blev ytterligare ett fint samtal och vi har även bokat in en lunch framöver.

Lisbeths hand i handske

Den berömda Lisbeth-handen i handske på en bild från… anno dazumal…

∼ ♦ ∼

Rituals homme duschmousse o prover

Bara 78:20 för detta.

När det var dags att gå hem regnade det förståsParaply och regnjacka hängde hemma. Förstås. Så därför pressade jag mig att göra ett ärende inne på Åhléns på hemvägen, alltså för att slippa regnet och torka till en stund. Jag köpte en duschmousse från Rituals, Homme. Inte min favorit för de dofter jag gillar gör inte Rituals längre. Men jag vill ha nån annan doft än vardagens kakao från Barnängen. Nån mer… vuxlig doft. Fick ett par prover också, en liten eau de toilette som redan var halvtom, såg jag när jag kom hem, samt nån ansiktskräm. Nåja, jag hade bra innestående rabatter hos Åhléns, vilket gjorde att jag bara pyntade 78:20 för detta.

Som vanligt vilade jag en stund när jag kom hem på soffan. Det var skönt för ryggen att sträcka ut sig och foten att få vila sig.

Middagen blev förstås samma som igår, det vill säga resten av Thaisoppan och mackor. Värma i micron och bre mackor, bara. Börjar bli lite less på soppor nu, men samtidigt orkar jag inte fixa nåt annat i matväg.

Mackor Thaisoppa Hopptisarna tända ljus Isberg

Repeat från igår, fast med annat pålägg och tomater.


Ryggen är sisådär, så jag körde massagekudden
medan jag skrev det här. Foten ska få massage till kvällskaffet. I afton börjar TV 4 en ny säsong av Förrädarna, men jag tänker titta på fredag kväll så jag har nåt roligt att göra då. Det ska visst bli 15 avsnitt den här gången, men jag gissar att det är som sist, det vill säga avsnitt från gravkammaren också.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Lördagen den 22 november har The English Bookshop A Book Lover’s Feast, en fest för att fira sin 30-årsdag. Festen hålls på Reginateatern och bland gästerna finns författarna Ann Cleves och Sarah Waters. Biljetter köper man på nätet, förstås, hos Reginateatern, för 350 spänn styck. Det vore skitkul att gå, men att gå ensam… Nej tack. Dessutom är det lördagen i den veckan vi är beordrade att vara alla fem arbetsdagarna på plats på jobbet, så då får jag ägna lördagen och söndagen åt att återhämta mig och vila. Så jävla typat… (Har jag sagt att jag hatar min sjukdom???) Men vad vore väl en bokfest på Regina..? Drömma går ju.

A Book Lover's Feast The English Bookshop 30 år

Det vore skitkul att gå på bokfest…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar