Kära dagbok…
Igår var det bestämt att äta middag på lokal. Jag tyckte att vi var värda det. För min del var det också underbart skönt att ta en promenad på kvällen, i Annas sällskap. Jag hade ju suttit på Main Street och jobbat hela dan och inte ens varit nere i soprummet. Vi traskade iväg till Restaurang Granhof via Haglunds bro.
Kvällspromenad på Haglunds bro.
Vi avnjöt en trerättersmiddag inledd med bubbel till förrätten Toast Skagen. Jag åt majskyckling till huvudrätt, Anna fläskfilé och så tog vi båda kaffe och passionscheesecake till dessert. Faktum är att jag åt upp nästan allt utom huvudrätten, för jag mäktade inte med. Men jag åt nästan hela kycklingen, som var en utbankad filé, och en tredjedel av grönsakerna. Svampsåsen, som allt simmade i, var gudomlig. Till maten delade vi på en flaska rött Tommasivin, fylligt och gott, gjort på corvinadruvan.
Anna med bubbel.
Toast Skagen till förrätt…
…majskyckling till huvudrätt…
…och passionscheesecake och kaffe till dessert.
Idiotiskt att kattsanden inte levererades.
Vi hoppade in på Lutis innan vi gick hem för att köpa var sin påse godis till lördag. Hemma var vi ganska tidigt, runt klockan 21. Kattsand skulle levereras och vi fick signal när den skulle komma, runt klockan 22. Men kom den? Nej. Först fick Anna meddelande om att leveransen var en minut från oss, sen var den plötsligt fem minuter från. Hon gick ut på gården för att möta upp bilen, men ingen bil anlände. Slutligen kom ett meddelande, som inte gick att svara på, att sanden inte kunde levereras idag utan ska levereras… i morgon (det vill säga idag) nån gång mellan 17 och 23. Idiotiskt alltihop. Anna jobbar i kväll och jag skulle träffa en kompis klockan 16. Visserligen blev jag inte sen, jag var ute ett par timmar. Men ändå. Hela grejen var så dum att min puls höjdes för mycket och hjärtat flimrade sanslöst när jag gick och la mig.
∼ ♦ ∼
Vågen användes i morse.
Höjd puls, förresten… Igår kom jag på att jag faktiskt kan mäta min puls via appen som hör till vågen. Gissa om jag mätte hundra gånger… Tur att pulsen låg på en bra nivå. Idag är det fredag och då använde jag vågen och appen till vägning. Jag har gått upp 600 gram på en vecka. Fettprocenten i kroppen har minskat med fyra tiondelar och muskelmassan har ökat lika mycket. Bentätheten är samma som förra fredagen. Mängden vatten i kroppen var tre tiondelar högre i morse. BMI har ökat med två tiondelar. Jag är nöjd. Viktuppgången var väntad, för jag har ätit mer den här veckan, men den är ändå inte för mycket.
Mitt nya shampo.
I morse provade jag mitt nya schampo efter vägningen. Ja, schampot var svindyrt, men ja, jag var fräck och vågade pruta. Tillfälligt. Nästa gång jag går till Igor för klippning ska jag betala lite mer. Jag känner att jag mer och mer vill unna mig. Det finns ingen glädje i att spara pengar och saker på hög. Varför ska jag inte få njuta av det jag har tjänat ihop? Äta gott, dricka gott, använda bra produkter. Schampot var i alla fall finfint och jag tror att det ska gå bra ihop med mitt hår, bättre än Head and shoulders citrus fresh som jag har kört med i typ 25 år eller nåt.
Även idag flöt jobbet på bra. Jag har flera saker på gång. Bland annat förberedde jag en serie intervjuer med pristagare. Det vill säga, jag skrev ner ett antal frågor, gjorde en del faktaefterforskningar, skrev en stomme till artiklar etc. Sånt är bra att jobba med hemifrån, för på jobbet är det ibland för rörigt och pratigt för att jag ska kunna fördjupa och koncentrera mig. Vi jobbar ju i öppet kontorslandskap och jag står dessutom nära ett trapphus där folk passerar hela tiden och pratar så det ekar.
Anna började jobba sent idag och var hemma tills det var dags för henne att gå till jobbet. (Inget Slottsbesök eller så, alltså.) Hon lagade mat till sig och åt innan hon gick iväg. Jag åt en lättare lunch med två mackor, ett kokt ägg och en halv mugg kaffe, för jag skulle ju träffa en vän i kväll och räknade med att äta nåt varmt då.
Hemmalunch mackor, ägg och Räfvhonan.
Mimmi träffade jag idag.
Idag gjorde jag inte så mycket nytta hemma, men jag tömde kattpottorna och var stolt över att jag gick ner till soprummet med två soppåsar – och sen gick jag upp för trapporna också. Diskmaskinen sparkade jag igång, fast den sköter ju sig själv. Vidare har jag bäddat och vattnat krukväxter, sånt jag gör för att det är bra för ryggen.
Till klockan 16 gick jag ner till Churchill Arms och träffade Mimmi. Vi käkade var sin bookmaker (min vegetarisk). Jag åt ungefär halva min och drack en öl. Sen blev jag väldigt trött och gick hem.
Jag var tillbaka på Main Street före klockan 18. Men som bonus träffade jag Lisbeth som egentligen heter nånting heeelt annat och hennes man, de satt på Churchills uteservering. Det blev guldkanten som gjorde att jag orkade hasa hem för att vila en stund innan kattsanden skulle levereras. Vågade jag tro att det var sant att sanden skulle komma..? Jada jada jada, den kom, men jag var tvungen att ge mig ut och leta efter chauffören och bilen, inte ett ord svenska pratade han och portkod…Nä, han slet i dörren och det gick ju inte att öppna den. Men, han bar låda fram till hissdörren. Sen fick jag dra in den i hissen och ur den och in i lägenheten. Där öppnade jag den och bar in säckarna en och en till katternas toalett. Det gick bra. Hjärtat klapprade på, men det funkar fortfarande. Nu får helgfriden sänka sig över Main Street.
En låda märkt Zoo…
Sanden levererades till en idiot av nån som inte var idiot.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis… jag har inte vågat skriva så mycket om biverkningar, för jag tycker att det blir för detaljerat och för nära, men de jag drabbas av just nu är ganska milda jämfört med hur det var inledningsvis. Då stod jag på höga doser av all medicin, idag står jag inte på lika höga doser. En biverkning som jag har upptäckt den här veckan är att jag får klåda på olika ställen i huden, oftast händer eller fötter. Och så får jag sår. Igår upptäckte jag ett sår på ryggen, idag ett litet sår i ansiktet, under högerögat. Konstigt, men inget alarmerande. Jag rider fortfarande på tacksamhetsvågen att magen är så bra som den är och att jag kan äta mer. Det höjer min livskvalitet mycket. Än är det bara djuren som dör på Main Street, här Jurtjyrkogården 3.
Jurtjyrkogården 3. Mördare: Anna.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Den sista delen i trilogin om unga kvinnor med en eller annan anknytning till hovet under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet gick inte att lägga åt sidan. Jag blev tvungen att veta hur det skulle gå för Charlotta, Sophie och Johanna. Anna Laestadius Larssons bok Räfvhonan avslutar trilogin, författaren har emellertid fortsatt med nya historiska romaner. Hurra! Och tack till arbetskamraten Åsa som väckte mitt intresse och lånade mig böckerna.
Jag bestämde mig för att raskt fortsätta med 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 