Juldagskvällen och annandag jul 2023: Utan mål och ganska meningslös också

Publicerat den 26 december, 2023 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Kära dagbok…

Här ska jag fladdra från gren till gren.

Jag borde ut och gå. Men vart ska jag gå, jag är ju utan mål. Utan mål och ganska utan mening också, det vill säga meningslös. Vintern kommer i vågor och även om jag bara var nere i källaren med sopor igår kände jag kylan komma närmare. Idag har det varit en sju, åtta minusgrader och sol på dan. I kväll visar termometern minus elva. Men ut och gå… Utan mål och meningslös som jag är… Nej, jag lämnar det till dem som är hyfsat pigga och friska. Mitt liv är på väg åt ett annat håll. Det enda jag har kommit fram till är att jag ska agera, jag ska ta kommandot över mitt liv för sista gången innan jag blir oförmögen att göra nåt. Nån börda och belastning som behandlas utan respekt, som hånas, som behöver hjälp… Nej tack. En sista gång ska jag resa mig. Sen ska mina tankar och min själ fladdra från gren till gren i trädet utanför. Min ande ska bli Spöket i S-huset. Den som är utan skuld må kasta första stenen, så några stenar tänker jag inte kasta. Bara vara en närvaro, en aning, en vindpust, en påminnelse om hur annorlunda det kunde ha varit.

∼ ♦ ∼

Juldagsmiddagen glimrade lika mycket som själva juldagsmorgonen och -dagen efter två snapsar och en julmumma. Janssons frestelse blev ett samarbetsprojekt som aldrig blev riktigt färdigt, ägghalvorna gjordes var och en för sig av de ägg jag kokade etc etc. Men jag blev mätt och lite påverkad – TACK! – så där att udden ur gadden inte kändes lika mycket. Hjärtat skötte sig. Det verkar inte vara alkoholen som gör att det klapprar utan stress, oro och ångest. Dessa tre… och störst av dem är… ja jag vet inte, men jag får ju samtalshjälp, nästa gång om typ tre veckor.

Juldagsmiddagen.

Till kvällskaffet och julgodiset såg vi Vera julspecial på SvT Play och två avsnitt av Sanningen på TV4 Play, två bra serier där man kunde fly verkligheten och bara titta, inte snacka. Klockan var halv ett först när jag låg i sängen.

Vera julspecial…

…julgodis…

…och Sanningen.

∼ ♦ ∼

Annandag jul och jag vaknade först tio över sju. Skuttade upp och tog morgonmedicinen och gav katterna mat. Slumrade lite tills klockan var runt halv nio. Klev upp igen, fixade kaffe, sopade och tömde kattpottorna. Anna gav sig ut på ett ärende en timme, jag låg kvar i varma sängen och och njöt av kaffe och att få läsa. Jag hade inte många sidor kvar och slutet var spännande. Det blev alltså bokbyte, från en sommarbok om då och nu till en bok om en återresa till tonåren. Boken jag ska läsa nu är en gåva från den vänliga Vargnatt.

Kaffe på sängen och slutet av boken En förlorad sommar

Jag drack kaffe på sängen och läste de sista sidorna…

Böckerna En förlorad sommar och När vi möts igen

…ur en sommarbok om då och nu. Nu läser jag en gåvobok om en återresa till tonåren.

Läsningen – och att skriva inlägget om boken jag hade läst ut – gjorde mig sen till frukosten i Matrummet. Men jag hade en kattrumpa som skymtar på fotot nedan och en mänsklig sambo som inte fastnade på bild idag heller (och därför inte syns på fotot) till sällskap.

Annandagsfrukost.

Annandagen ägnade jag mig åt att tvätta – jag har ju inte semester än – och att ta upp ett telefonsamtal med en vän, ett samtal som blev avbrutet igår, samt prata med två kompisar om att ses. Jag skrapade en av de tre Trisslotter jag fick i julklapp. Trots att jag använde min favoritskrapare i sniggorange uteblev vinsten (men otur i spel, tur i kärlek).

En julklapp…

…som tyrvärr inte gav nån vinst trots sniggorange skrapare.

Som tröst och för att jag är utan mål nätshoppade jag en kvartett litteratur.

Elly Griffiths bok Den sista utgrävningen

Ingvar Carlssons bok I sällskap med döden

Annandagsmiddag åt jag på seneftermiddagen i sällskap av min bok på gång som lämpligt nog faktiskt handlar rätt mycket om döden. Jag tog en snaps och en julöl till maten.

Annandagsmiddag med tänd adventsljusstake och boken När vi möts igen.

Tvättmaskinen har gjort sitt, nu jobbar diskmaskinen i stället. Katterna sover på var sitt håll. Nu väntar fåtöljläge och en halv mugg kaffe, kvar sen tidigare idag, redo att värmas och intas till nåt julgodis, med all säkerhet.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… jag fortsätter på mammas linje med mina avsked. Det går sisådär. Jag är ganska lättrörd. Det var inte min mamma.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt agera, aldrig riktigt färdigt, alkohol, annandag jul, annandagsmiddag, avbrutet, avsked, ägghalvor, ände, ärende, ångest, återresa till tonåren, börda och belastning, behandlas utan respekt, behöva hjälp, bokbyte, då och nu, döden, Den sista utgrävningen, diskmaskin, Elly Griffiths, Emma Straub, en aning, En förlorad sommar, en närvaro, en påminnelse, en sista gång, en vindpust, Ett fall för Vera, fastnade inte på bild, fåtöljläge, fladdra, fly verkligheten, foto, från gren till gren, gåva, ge katterna mat, glimra, graven, hånas, hjärta, hyfsat pigga och friska, I sällskap med döden, i vågor, ingen vinst, Ingvar Carlsson, inte semester än, inte snacka, Janssons frestelse, julöl, juldagen, julgodis, julmat, Julmumma, julspecial, kaffe, kasta sten, kattrumpa, källare, klappra, kokta ägg, kvällskaffe, kyla, lämpligt, läsa, lättrörd, litteratur, livet, Lotta Lundh, mamma, Matrummet, mänsklig sambo, mätt och lite påverkad, meningslös, middag, min själ, mina tankar, minusgrader, mobiltelefoni, morgonmedicin, Mumma, När vi möts igen, nätshopping, nej tack, oförmögen, oro, otur i spel tur i kärlek, resa mig, samarbetsprojekt, samtalshjälp, sanningen, sällskap, säng, sen till frukosten, skrapa, skriva inlägg, slumra, snaps, sniggorange, sol, sommarbok, sopor, sova, Spöket i S-huset, störst, stress, SvT Play, ta kommandot över mitt liv för sista gången, tack, tömma kattpottor, The Great Deceiver, titta, träd, Trisslott, TV4 Play, tvätta, tvättmaskin, udden ur gadden, ut och gå, utan mål, utan mening, utan skuld, vakna, Vargnatt, väder, vänlig, Victor Pavic Lundberg, vinter | 4 kommentarer

En förlorad sommar

Publicerat den 26 december, 2023 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Ett inlägg om en uppföljare.

Våren 2022 hade jag förmånen att som en av fem utvalda av Akademibokhandeln få recensera Victor Pavic Lundbergs debutroman Den som överlever. Det kan vara knepigt med just debuter eftersom författarna ofta vill ”för mycket”. Men jag hade tur, boken var bra. I november 2023 köpte jag uppföljaren i serien om journalisterna och kollegorna Loa Bergman och Danijela Mirkovic, En förlorad sommar. Uppföljare till bra debuter kan också vara knepiga – ibland når de inte lika högt som en prisad debut. Nu har jag slagit ihop pärmarna på den senare, en somrig bok jag läste kring jul.

Det är alltså sommar och semestertider. Leo Bergman ska precis vara ledig, men när en ung kvinna i hans hemstad Mariestad försvinner tvingas han lämna Stockholm och resa ”hem” i tjänsten. Hans kollega Danijela Mirkovic råkar ut för en olycka. Liksom jag är hon inte bra på att vara sjuk, men hon får i alla fall kika på ett liknande kallt fall som fortfarande är olöst, från sjuksängen. Och Danijela upptäcker saker som har missats av polisen.

Det var märkligt att läsa en ”sommarbok” mitt i vintern, men också helt OK. Precis som det finns förväntningar vintertid framför allt kring våra högtider exiterar förväntningarna och är ganska höga under sommartid. Författaren skildrar dessutom småstadens specifika förväntningar – och inskränkthet – som bara en som själv har såna erfarenheter kan göra. Läsaren som har dessa erfarenheter nickar igenkännande vad gäller skvaller och avundsjuka.

Tidsperspektivet växlar mellan nu och då, nåt som har stor betydelse i den här spänningsromanen. Jag gillar karaktärsteckningarna, som ger mig levande människor. Men jag gillar också berättandet och spänningen. Det finns dessutom flera HBTQ-teman, fint invävda i handlingen. En sak listar jag ut. Den får emellertid en mycket oväntad twist och slutet kan jag inte gissa mig till i förväg. Dessutom bjuder författaren på en cliffhanger, vilket glädjer mig – det blir en fortsättning.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i serien om Leo Bergman och Danijela Mirkovic:

Den som överlever
En förlorad sommar (läs inlägget ovan!)

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt Akademibokhandeln, avundsjuka, berättandet och spänningen, cliffhanger, Danijela Mirkovic, debutroman, Den som överlever, En förlorad sommar, en prisad debut, en ung kvinna försvinner, erfarenheter, författare, förväntningar, fint invävd, flera HBTQ-teman, fortsättning, från sjuksängen, glädja mig, handling, högtider, i tjänsten, igenkännande, inskränkthet, inte bra på att vara sjuk, journalist, jul, kallt fall, kan inte gissa mig till i förväg, karaktärsteckningar, knepig, kollega, lämna, läsa, läsare, ledig, levande människor, lista ut, litteratur, Loa Bergman, Loa Bergman och Danijela Mirkovic-serien, Mariestad, missa, når inte lika högt, nicka, november 2023, nu och då, olycka, omdöme, oväntad twist, polis, semestertid, skvaller, slå ihop pärmarna, slutet, småstad, sommar, sommarbok, sommartid, somrig, spänningsroman, Stockholm, tidsperspektiv, uppföljare, våren 2022, Victor Pavic Lundberg, vintertid | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 23 december, julafton och juldagens början 2023: Julfred är utlyst, nåde den som bryter mot den!

Publicerat den 25 december, 2023 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Kära dagbok…

Lördagskvällen, av somliga i år kallad uppesittarkväll, hände inget särskilt. Uppe satt jag längre än vanligt, men jag åt Annas goda mat som vanligt. För sin ”gäst” (så kallas kanske inte ett vuxet barn, men det är oklart hur jag ska benämna…) och mig tillagade hon halloumipasta med saffran. Annorlunda och mycket gott.

Anna lagade halloumipasta med saffran i lördags kväll.

Julgodis avsmakades framför TV-skärmen i Salen. Granen var grann. Grannen var tyst.

∼ ♦ ∼

På julaftons morgon vaknade jag sent. Tomten hade varit på besök. Tänk att min gamla julstrumpa fortfarande hänger med! Det var bara nåt år den inte kom fram och det var året när mamma hade gått bort. I år stod den packad och klar i sovrummet redan för flera dar sen. Jag hade lämnat tre klappar till Anna och fick lika många själv. Två var från Anna och en från Citrus och Lucifer. Jag fick boken Färskt vatten till blommorna och en chokladtomte av Anna. Katterna gav mig en Trisslott – så att jag kan köpa fler böcker. Smarta älsklingar!

Julstrumpan hängde med i år.

Tre klappar till mig…

Klapparna i julstrumpan 2023 lott tomtechoklad boken Färskt vatten till blommorna

…med detta innehåll.

Därefter blev det grötfrukost med kokt kalkon- och gräddostmackor (Annas och min tradition) framför morgon-TV. Det är så (framför morgon-TV) min sambo brukar avnjuta sin frukost när hon är ledig eller börjar sent, fick jag veta. Själv har jag lite svårt med alla ljud, men det gick bra. Efter frukosten tittade jag på julfredens utlysning i direktsändning från Åbo (finsk tradition). Blev lite rörd eftersom jag tänkte på och saknade mina nära och kära.

Risgrynsgröt kalkonmacka macka med gräddost julaftonsfrukost

Grötfrukost enligt Annas och min tradition på julafton.

Julfredens utlysning enligt finsk tradition.

Godis motverkar tårar.

Julafton var kall och mitt hjärta klapprade. Men vi behövde röra på oss, framför allt jag. Så framåt eftermiddagen packade vi på oss ordentligt och jag fällde ut mina dubbar på vinterbootsen när vi gick till Annas snälla mamma för att fira julafton. Hon hade ordnat så fint, Annas snälla mamma, med mat och dukning och godis. Vi hade varit över med viss mat, dryck och godis dan innan, men det blir ju ändå så att värdinnan har huvudansvaret. Anna hjälpte dock till att plocka fram maten, min insats blev att öppna sillburkar och dekorera ägghalvor. Men först såg vi Kalle Anka. Jag fällde inte en tår i år – julgodis är bra moteld. Och därefter blev det härlig julmiddag. Biografmaskinisten kom och det gjorde mig väldigt glad. Vi delade bord, han och jag, och skålade i snaps. Jag drack en mumma och fem centiliter svag snaps. Det klarade hjärtat bra. Kvällen avslutades med julklappar – utdelning och öppning. Jag fick böcker, handdukar, choklad, presentkort, lotter och en flaska vin. Anna och jag fick tillsammans en stor låda popcorn att poppa. Perfekta klappar från Biografmaskinisten, Annas snälla mamma, Anna och vännen FEM, som också fick klappar av mig som jag hoppas blev till belåtenhet. Fullpackade tog vi bussen och gick bara en kort bit till Main Street. Mitt sällskap hade nog velat gå hela vägen, men där satte mitt hjärta stopp. Annas snälla mamma tyckte att vi skulle ta taxi – hon ser mer än man tror trots att hon har dålig syn.

Jultallrik med ägghalvor sill lax Jansson potatis Mumma och snaps

Jultallrik, mumma och snaps.

Några av mina julklappar.

Orange handdukar och en flaska The Bomb julklappar 2023

Sniggorange handdukar och ett spännande vin i paketen.

Böckerna Sveas son Där du en gång gick Stormberget Meddelande choklad kuvert julklappar 2023

Fina böcker.

Jag blev väldigt glad för omtanken och påhittigheten från Annas sida när det gäller främst de sniggorange handdukarna och Tove Janssons bok Meddelande. Boken har jag jagat ett bra tag nu. Anna hade lyckats få tag i ett inbundet exemplar som kändes oläst på Bokbörsen. Böckerna från vännen FEM gladde mig mycket också, speciellt boken av den lokale författaren (som dock sen länge bor i Stockholm).

∼ ♦ ∼

Nån juldagsmorgon glimmade inte precis här, jag sov ännu längre i morse. Lustigt nog vaknar jag ändå alltid i tid för att ta medicin och ge katterna mat. Anna med gäst åt frukost framför morgon-TV, jag nöjde mig med kaffe. Det är svårt att hålla ner på kaffet och i början av dan är det omöjligt – jag vaknar inte annars. Anna gick med till tåget med sin gäst och sen för att träffa ett annat av sina barn. Själv avnjöt jag grötfrukost i min ensamhet, med min bok på gång som börjar närma sig slutet. Vidare ringde jag Annas snälla mamma och tackade för allt gott och fint igår.

Juldagsfrukost 2023.

Jag har ställt några öl och snaps på kylning på balkongen, för jag hoppas att vi ska äta julmat i kväll. Det finns ett osett avsnitt av Vera på SvT Play som kan tänkas bli vårt sällskap.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… julfred… Jag slås av hur somliga får fortsätta att bära sig åt som idioter år ut och år in. Nu senast i Belgrad och Gaza, men också i Ukraina. (Vem som bär sig illa åt lämnar jag till förnuftet att avgöra och det är inget jag diskuterar här.) Även i Uppsala finns stollar. Det är omöjligt att vända andra kinden till och det är svårt att se på hur saker och ting får passera. Men när jag ser det utan glasögon blir det jag ser med glasögonen på desto begripligare, tyvärr. Man har liksom inte vett att skämmas för sina gärningar för att man förstår inte ens hur illa de gör.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt alkohol, Annas snälla mamma, annorlunda, öl, öppna sillburkar, bära sig illa åt, begripligare, Belgrad, Biografmaskinisten, Bokbörsen, buss, choklad, chokladtomte, citrus, Där du en gång gick, dålig syn, dekorera ägghalvor, dela bord, direktsändning, dryck, En förlorad sommar, en stor låda popcorn att poppa, ensamhet, Ett fall för Vera, ett inbundet exemplar som kändes oläst, ett vuxet barn, fälla ut dubbar, fällde inte en tår, Färskt vatten till blommorna, förnuft, förstår inte hur illa man gör, finsk tradition, fullpackad, Gaza, gäst, gå bort, glad, god mat, godis, grann gran, grötfrukost, halloumipasta med saffran, handdukar, hjärtat klapprade, huvudansvar, idioter, inte vett att skämmas för sina gärningar, julafton, juldagsmorgonen glimrade inte, Julfredens utlysning i Åbo, julgodis, julklappar, julmat, Julmumma, julstrumpa, jultomte, kaffe, kalkon- och gräddostmackor, kall, Kalle Anka, kylning på balkongen, litteratur, lotter, Lucifer, Main Street, mamma, Marcus Jarl, med glasögon, meddelande, mina nära och kära, mobiltelefoni, morgon-TV, Mumma, närma sig slutet, oklart hur jag ska benämna, omöjligt att vända andra kinden till, omtanke, ordna fint, packa in oss, packad och klar, påhittighet, perfekta klappar, plocka fram, presentkort, rörd, sakna, salen, se mer än man tror, smarta älsklingar, sniggorange handdukar, sovrum, spännande vin, Stockholm, stollar, Sv T Play, svag snaps, svårt att hålla nere kaffet, svårt med alla ljud, ta medicin, tacka, taxi, tåg, This is the Bomb Appassimento, till belåtenhet, Tove Jansson, Trisslott, TV-skärm, tyst granne, Ukraina, uppesittarkväll, Uppsala, utan glasögon, väder, vännen FEM, värdinna, vinterboots | Lämna en kommentar

Lördagen den 23 december 2023: Snart är det… frid. Julefrid.

Publicerat den 23 december, 2023 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Kära dagbok…

Att få människor att prata… Tja, så länge de får prata om sig själva är det ingen konst. Det är värre när de ska lyssna. Märkligt, det där. Vi är utrustade med två öron men bara en käft. Men så är det. Jag själv är inget undantag, för när min oro blir för stor pratar jag och vill bli lyssnad på. ~~Ibland~~ Ganska ofta finns det ingen som lyssnar. Då får de stackars katterna ställa upp med sina öron. Jag börjar tro att de, som så många andra, är ganska less på mig. Det är tur att du finns, kära dagbok, även om jag inte kan berätta ”allt” för dig – av uppenbara skäl.

Lucifer blir rätt less på mitt prat ibland.

∼ ♦ ∼

Boken En förlorad sommar och kaffe på sängen

Lördagsstart.

I morse vaknade jag många gånger av att katten på bilden ovan grät utanför sovrumsdörren. Precis som så många andra vill han inte vara utestängd och övergiven. Jag var uppe några gånger och pratade med honom, gav honom mat, men det var som att han inte var riktigt nöjd med det. Klockan var nånstans mellan halv nio och nio först när jag fixade kaffe på sängen och läste nån timme. Anna var också trött idag. Det var skönt att inte behöva stressa det första en gör. Jag läser en bra spänningsroman och jag är glad för att jag klarar av att läsa när ljud och ljus ofta begränsar mig på andra sätt.

Frukosten intog jag i matrummet, för i Salen frukosterade de andra framför TV:n. Jag hade sällskap av min bok – och Tisslingarna, förstås. Citrus försökte gömma sig bakom en ljusstake på bordet och Lucifer höll sig på golvet. Men de fick var sin liten smakbit – Mammisen är svag för sina Tisslingar.

Lucifer nedanför matbordet och ett bokuppslag

Lucifer höll sig på golvet…

…men Citrus gömde sig bakom en ljusstake när jag frukosterade.

Strindberg glor på mig på skrivbordet.

Jag sopade hallen minst hundra gånger och tömde kattpottorna, men Anna tog kattskiten när hon med sällskap lämnade hemmet för att handla lite smått. Innan dess hade jag ringt Annas snälla mamma för att komma överens om när vi kunde titta in med julmat och -dryck och -klappar idag. Vi blev bjudna på kaffe, som jag tyvärr fick ta mycket lite av eftersom hjärtat klapprade.

Det var snorhalt att köra bil, men vi kom hem helskinnade. Jag satte mig vid datorn, för jag kände mig lite överflödig. I Salen påbörjades granklädning och jag hade inte så mycket ork för sånt. Lucifer låg i Zebrafåtöljen och mitt emot mig på skrivbordet glodde Strindberg på mig. Min dröm att kunna leva på mitt skrivande blir aldrig sann, men jag håller den lite levande – och min hjärna – genom dig, kära dagbok. Men sen hur det nu än var tänkte jag om lite. Jag gick ut och hjälpte till med granklädningen. En vet ju inte, det kan ju vara sista gången jag gör det. Och jag hade nog ångrat mig om jag inte försökte.

Anna har, med hjälp, försökt frigöra Citrus från några tovor. Men det gick inte alls vägen, så vi får boka tid nånstans för detta. I afton blir det pastamiddag, vilket jag noterar är på gång nu. Laxen är kvar att tillagas i ugnen. Därefter det kan friden sänka sig över Main Street.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… även i år har vi världens finaste julgran på Main Street.

Världens finaste julgran 2023 står på Main Street.

∼ ♦ ∼

En god och fridefull jul önskar jag dig, kära dagbok, och dig som läser.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Krämpor, Personligt, TV | Märkt August Strindberg, överflödig, bara en käft, begränsa, bil, boka tid, citrus, dator, En förlorad sommar, frid, frigöra, frukost, gömma sig bakom en ljusstake, glo, golvet, granklädning, gråta utanför sovrumsdörren, hall, handla, hjärna, hjärta, ingen, juldryck, julgran, julklappar, julmat, kaffe, kaffe på sängen, katter, kattmat, kattskit, klappra, lax, läsa, less, levande, ljud och ljus, Lucifer, lyssna, Main Street, Mammisen, Matrummet, ork, oro, pastamiddag, prata, prata om sig själv, salen, sällskap, skrivande, skrivbord, smakbit, snorhalt, sopa, spänningsroman, stressa, tömma kattpottor, tillagas i ugnen, Tisslingarna, tovor, trött, två öron, uppenbara skäl, utestängd och övergiven, Zebrafåtölj | 8 kommentarer

Torsdag kväll den 21 december och fredagen den 22 december 2023: Alla ska vara glada (på livets nöjesfält)

Publicerat den 22 december, 2023 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Kära dagbok…

Jag vill ha ett hjärta som samarbetar.

Hur jag mådde och kände det inuti igår kväll försökte jag gömma och tränga bort. Det går mot jul och då ska alla vara glada och allt ska var som det alltid har varit – även om det inte alltid har varit som det alltid har varit eftersom problemet jag finns. Bara vissa ting är som alltid.

Jag känner att jag tigger mig till omtanke, men från en del kommer den spontant. Det är jag tacksam för, annars hade jag inte klarat mig så här långt. Jag försöker hålla humöret uppe, skämtar rått till och med, framför allt om döden. Men jag är ju inte rädd för att dö, det är det andra jag är rädd för. Det andra i betydelsen att inte kunna klara mig själv. Jag kan inte begära att nån ska ta hand om mig och vad händer då om jag inte kan ta hand om mig själv? Resultatet av EKG-tagningen igår var inte precis den julklapp jag önskade mig. Jag vill inte ha saker, jag vill ha ett hjärta som samarbetar.

Så… igår kväll… Här kommer några söta och roliga foton, det brukar lätta upp. Citrus låg på köksbordet och sneglade på en domherre på löparen som låg där. Lite senare såg Anna och jag på TV. Citrus hoppade upp i soffan, men uttrycket i hennes söta lilla fejs var missnöjt. När jag borstade tänderna före läggdags ropade Anna på mig att jag skulle komma ut och titta. Hon hade hittat filmer för katter på You tube. (Länken går till en sajt som jag hittade, en sajt som i sin tur länkar till olika filmer för katter). Den med fåglar väckte båda katternas nyfikenhet. Underbara Tisslingar!

Citrus på köksbordet vid en domherre på duken

Fåglar…

Finns det inget bättre på TV?

Lucifer och Citrus ser på tv fåglar för katter

Jo titta! FÅGLAR!!!

∼ ♦ ∼

Som ett jävla nöjesfält på stan dessa dar.

Oväder på väg in, varnades det för igår. Hittills har Uppsala varit ganska skonat. Det har säkerligen kommit snö i natt, men det är sån där blöt snö. Temperaturen låg runt nollan och det blåste lite och regnade som isspikar när jag gick till jobbet i morse. Snart började dock vanliga snöflingor falla. På jobbet såg jag den första timmen endast två människor och jag hade mejlkontakt med en tredje som också var i huset. Lite senare noterade jag en till, vilket innebar att vi var två på plats på jobbet på avdelningen. Ytterligare två anslöt under dan. Ganska tomt, med andra ord. Skönt för mig med tystnaden som jag nu söker allt mer.

Att gå genom stan är som att vara på nåt jävla nöjesfält dessa dar. Visst är det fint med julbelysning, men hur vore det om det fanns allmän belysning på skumma, men centrala ställen under den mörka årstiden? Känner mig som den Häxan Surtant jag med all säkerhet kallas – med betoning på häxa av somliga, surtant av andra.

Kantarellsoppa bröd och boken En förlorad sommar på Uppsala slott

Kantarellsoppa på Uppsala slott idag igen.

Ett par möten via Zoom blev det under arbetsdan, liksom en del bokningar för 2024 och arkiveringar och rensningar av arbetet från 2023. Jag höll på att få gå till husläkarmottagningen igen och ta EKG, men det blev fel på grund av brister i internkommunikationen.

Mitt på dan hade snöandet tilltagit rejält, men jag tog min bok (med den passande titeln En förlorad sommar) och kämpade mig upp till Uppsala slott och dess Museum Bar & Café. Jag kanske är tråkig, men jag åt samma goda kantarellsoppa som igår. Färskosten var av samma sort som gårdagens, men brödet lite annat. Och jag satte mig på en annan plats. Helt så där att allt ska vara som det alltid har varit är jag inte. Jag blickade ut över ett konstverk som fängslade mig. Det här slottskaféet är nämligen inhyst i bottenvåningen av södra tornet på slottet. Längre upp finns konstmuseet – än så länge. Tavlan som höll min blick i ett skruvstäd tolkade jag som en hand med plåster på. Passande för en sjukling som jag. Jag fick faktiskt be kvinnan som arbetar i kaféet att dämpa musiken också. Det gjorde hon kvickt och hon höll med mig om det var alldeles för högt. Kanske är jag ljudkänslig för att jag ibland är så osäker på om jag själv syns och hörs, ens finns. Understundom kommer känslan av att vara död bland levande över mig, typ ”I see dead people” ur Sjätte sinnet. Men så rycker nån – en människa – eller nåt – musik – tillbaka mig till den levande världen.

Hand med plåster konstverk på Uppsala slott

Fängslande konstverk.

∼ ♦ ∼

Efter jobbet (slutade klockan 15 idag) hade jag ett par ärenden. Jag passerade Main Street för att kolla om katterna hade mat (det hade de), tända och vila två sekunder. Bland annat köpte jag flytande tvål till köket, sånt som går åt när en ska hantera livsmedel – och kattmat. Och så försökte jag få tag i kokt kalkon i skivor till mig. Jag kom hem med rökt. Det får duga.

Anna har tagit in gröngölingen och ställt den på fot i Salen. Det är en ganska vid gran, men den är inte så hög. Gissningsvis kläs den i morrn av Anna med sällskap. Det var sånt i alla fall jag gjorde med min mamma, så jag utgår från att andra ombesörjer det. Jag har inte fått någon information eller instruktion. Men jag vet att granen alltid blir årets finaste – varje år.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Det var ju vägning i morse. Igår kväll uppdaterade jag vågappen, vilket fick till följd att uppgifter kom in i appen vid dagens vägning. Men jisses vilka siffror! Jag har svårt att tro dem, ärligt talat. Appen säger en viktuppgång på 1,5 kilo. Det har jag svårt att tro, men OK. Med detta stiger även BMI fem tiondelar. Det riktigt märkliga är dock siffrorna för muskelmassa och fettprocent. Enligt appen består jag av över 78 procent muskler och strax över 18 procent fett, en ökning respektive en minskning på 19,6 procent vardera. Det kan inte stämma. Bentätheten har ökat en tiondel, vilket låter rimligt eftersom jag har orkat att gå mer. Mängden vatten i kroppen var över sju procent högre än förra veckan. Nja, de här siffrorna får jag nog ta med en nypa salt.

Tjockisjag?

∼ ♦ ∼

Nu har min ledighet börjat. Jag hoppas att den blir lugn, fridfull och vilsam samt att jag får må hyfsat. Inga konflikter, inga skjutningar, inget tjafs, inga elakheter, inget illamående och framför allt inget jävla förmaksflimmer. Om jag bara kunde få vara… lite, lite glad på livets nöjesfält.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Film, Jobb, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, Sociala medier, TV | Märkt 2023, 2024, alla ska vara glada, allmän belysning, allt ska vara som det alltid har varit, annan plats, app, arkiv, ärenden, årets finaste gran, ökning, önska, bara få vara, bentäthet, betoning, blötsnö, blick, BMI, bokningar, borsta tänderna, bröd, brister i internkommunikationen, citrus, dämpa, död bland levande, döden, den levande världen, den mörka årstiden, domherre, EKG, En förlorad sommar, en hand med plåster på, en nypa salt, fängsla mig, färskost, fåglar, fel, fett, fettprocent, filmer för katter, flytande tvål, fridfull, gömma, gröngöling, handtvål, hantera livsmedel, Häxan Surtant, hålla humöret uppe, hjärta, husläkarmottagning, I see dead people, inga elakheter, inga konflikter, inga skjutningar, ingen information eller instruktion, inget illamående, inget jävla förmaksflimmer, inget tjafs, inte kunna klara mig själv, inte rädd för att dö, inte så hög, isspik, jul, julbelysning, julklapp, kallas, kan inte begära, kan inte stämma, kantarellsoppa, katter, kattmat, känna inuti, känsla, köksbord, klara mig, klä granen, kokt kalkon, konstmuseum, konstverk, kvinna, läggdags, löpare, ledighet, lite glad på livets nöjesfält, litet sött fejs, ljudkänslig, Lucifer, lugn, Main Street, mamma, människor, må, må hyfsat, möte, mejlkontakt, minskning, missnöjd, Museum Bar & Café, muskelmassa, muskler, natt, nöjesfält, nyfikenhet, ombesörja, orka gå, osäker, oväder, passande titel, problem, rökt, regna, rensa, rimligt, Rituals, ropa, rycka tillbaka, salen, samarbeta, samma, sätta på fot, södra tornet, söta och roliga foton, Segerstedthuset, siffror, Sjätte sinnet, sjukling, skämta rått, skönt, skivor, skonat, skruvstäd, skumma centrala ställen, slottskafé, snöa, snöflingor, soffa, spontant, syns och hörs, ta hand om mig, ta hand om mig själv, tacksam, tavla, temperatur, tigga mig till omtanke, Tisslingarna, titta, tomt, tränga bort, tråkig, tystnad, uppdatera, uppgifter, Uppsala, Uppsala slott, uttryck, varje år, vatten i kroppen, väder, vägning, våg, vid, viktuppgång, vila, vill inte ha saker, vilsam, You Tube, Zoom | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 20 december och torsdagen den 21 december 2023: Fladder och sladder

Publicerat den 21 december, 2023 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Kära dagbok…

Kvalitetssäkrad chokladkola. Anna har gjort en perfekt kola!

Igår var en dag av full fart. Stress är inte det bästa för mitt hjärta, men nu är det som det är. Det finns alltid människor som drabbas av mer stress än jag, så jag ska väl inte klaga. Medan Anna höll igång i köket senare på kvällen, till exempel, kunde jag sitta i fåtöljen och ta det lugnt. Jag erbjöd mig att hjälpa till med kvalitetssäkringen av det tillagade. Chokladkolan fick högsta omdöme. Den smakade precis som kolan mamma och jag brukade koka till jul, men Annas var också perfekt i konsistensen. Mammas och min kola brukade alltid bli antingen för hård eller för mjuk. Kycklingköttbullarna, däremot, kvalitetssäkrades inte utan förpackades i burkar och frystes in för att inte nån ska äta upp dem i förväg. Nån skulle i såna fall troligen vara jag. Ingen av katterna har lärt sig att öppna frysar.

∼ ♦ ∼

Vinter och snö igen i Barockträdgården.

Vintern och snön kom tillbaka igår, men tack och lov var det inte så kallt idag. När jag gick hemifrån i morse var det runt nollan. Lite senare sjönk temperaturen en eller ett par grader. Det är fullt med snö nu igen i Barockträdgården. Märkligt, jag fotade ju igår och då var där nästan snötomt. Idag blev det en vinterträdgård igen.

Jag gick min sedvanliga vinterväg till jobbet, uppför Carolinabacken. Blev inte särskilt andfådd, men det klapprade i bröstkorgen. Jag stannade för att fota domkyrkotornen i ett hål mellan två hus. Vila spelar ingen roll, det klapprar i bröstet när som. Gärna när jag ligger ner, faktiskt. Det gjorde jag förstås inte i Carolinabacken.

Paus i Carolinabacken för att fota domkyrkotornen.

I väntrummet idag igen…

På jobbet jobbade Stora A och jag tillsammans med att lägga ut några notiser till chefer. Vi kollade först vad som skulle läggas ut och var överens om nio stycken. Jag tog fyra, han fem eftersom han är snäppet vanare än jag. Det hela gick bra, inga problem, och vi var båda klara före morgonens avstämningsmöten via Zoom. Sen ringde sjuksköterskan från min husläkarmottagning…

Sköterskan erbjöd mig en tid för EKG klockan tio. Klockan var då halv tio, men jag sa att jag tar tiden, slänger på mig ytterkläderna för att gå typ genast, det är ju halt och att gå tar längre tid än vanligt. Promenaden gick bra och jag reggade mig, slapp betala eftersom jag har frikort och parkerade mig i väntrummet. EKG:et visade att hjärtat flimrar igen. Min snälla husläkare tog sig tid och kom och tolkade EKG-kurvan samt pratade en stund. Det är inte flimmer utan fladder. Han förklarade skillnaden. Jag minns inte riktigt, men fladder innebär att hjärtat slår snabbare än det ska, om än inte hela tiden. Tror jag. Jag googlade också fram att förmaksfladder oftast förekommer hos den som redan är hjärtsjuk… Vi diskuterade höjning av medicindosen. Nån sån blir det dock inte eftersom jag kan få för låg puls av det. Han skickar en ny remiss till Sjukstugan i Backen för hjärtat måste få behandling. Det är fortfarande hög risk för framför allt stroke.

Det blev en tung promenad tillbaka i vinterlandskapet. Samtidigt är jag tacksam för att jag fick komma till vården idag – och även de andra dagarna. Egentligen. Men jag har fortfarande inte accepterat att jag är sjuk. Hjärtsjuk. Lite småplock och ett par spontanmöten blev det under resten av förmiddagen och eftermiddagen.

Tung promenad…

…genom ett vinterlandskap.

På lunchen tog jag min bok på gång med upp till museibaren på Uppsala slott. Där åt jag kantarellsoppa och mackor med färskost. Försökte göra nåt normalt, men ibland är det extra svårt att vara ensam. Stolen mitt emot gapade tom trots sällskap av litteratur och blommor. Jag ringde Anna kort och jag hade kontakt med ett par vänner per sms. Men det finns stunder när jag saknar… till exempel min mamma, lite mer.

Kantarellsoppa o mackor med färskost boken En förlorad sommar på Uppsala slott

Kantarellsoppa och mackor med färskost på Uppsala slott till lunch.

∼ ♦ ∼

Skogssvampsoppa och ostmackor tre adventsljus

Skogssvampsoppa och ostmackor till kvällsmat.

I kväll när jag kom hem åkte jag ner med tidningar som skulle slängas i soprummet i garaget. Sen dammsög jag matrummet och Bokrummet och några ytor intill. Anna har gjort en massa annat idag, bland annat jagat gräddost och kokt kalkon till mig. Gräddosten blev inte Boxholms utan Arlas och det blir bra det också. Kalkon blev det ingen – den var slut liksom den prinskorv hon också skulle köpa sig.

Vidare har Anna vaxat bänkarna i köket (den andra nu i kväll) och dammsugit hon också. När jag dammsög var hon uppe på vinden och hämtade lådor med stora tomtar och julgransgrejor, tror jag. Sen åt vi äntligen kvällsmat. Jag åt… skogssvampsoppa och ostmackor. Det var mumsigt. Soppa är gott när det är ruggigt. Och jag varierade ju svampen – kantarell till lunch, skogssvamp till kvällen. Fast kantareller växer väl i skogen..?

∼ ♦ ∼

I morrn jobbar jag sista dan innan två veckors ledighet väntar. Det ser jag fram emot, under förutsättning att jag får må bra och att jag inte känner så mycket stress och press från olika håll.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner | Märkt Arla, avstämningsmöte, äta upp i förväg, överens, Barockträdgården, behandling, blommor, bokrummet, bröstkorg, burkar, Carolinabacken, chefer, chokladkola, dammsuga, domkyrkotornen, EKG-kurva, En förlorad sommar, ensam, extra svårt, fåtölj, för hård, för mjuk, förpackas, fota, frikort, frysa in, gapa tom, garage, googla, halt, hög risk, hjärta, hjärtfladder, hjärtflimmer, hjärtsjuk, husläkare, husläkarmottagning, inte särskilt andfådd, inte så kallt, jaga gräddost och kokt kalkon, julgransgrejor, kantareller, kantarellsoppa, kök, klappra, kvalitetssäkra, kycklingköttbullar, låda, låg puls, ligga ner, lunch, mackor med färskost, mamma, Matrummet, medicindos, museibaren, normalt, notiser, omdöme, ostmackor, parkera, perfekt konsistens, prinskorv, regga mig, ruggigt, sakna, sjuksköterska, Sjukstugan i Backen, skog, skogssvampsoppa, slå snabbare, slippa betala, smak, småplock, snäppet vanare, snöa, snötomt, soprum, spontanmöten, stol, stress, stress och press, stroke, tacksam, temperatur, tidningar, tomtar, två veckors ledighet, Uppsala slott, vaxa bänkar, väntrum, vård, vila, vind, vinter, vinterträdgård, vinterväg, Zoom | Lämna en kommentar

Tisdag kväll den 19 december och onsdagen den 20 december 2023: En alldeles för lång dagbokstext…

Publicerat den 20 december, 2023 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Kära dagbok…

Jodå, jag gjorde det jag lovat att göra igår kväll i julmöblingsväg. Anna har stenkoll på var grejorna ligger i våra kartonger, vilket förenklade oerhört. Det är fortfarande ett par saker på vinden som ska bäras ner, men jag uttryckligen sagt att vi får hjälpas åt med dem – ingen av oss mår ju 100 procent bra. Nån förstärkning i form av andra händer kan vi inte direkt räkna med, så Anna har varit smart och gjort lite i taget. Annas snälla mamma gör en stor del av julmaten. Och jag… jag gör det lilla, det lilla. Igår plockade jag i alla fall fram julkrubban, den som var mina föräldrars. Notera att där finns sex (6) vise män – så kom inte och påstå att jag är manshatare!

Julkrubban med sex (6) vise män.

Efter detta vilade jag en stund och hängde över Antiktidningen. Det kommande årets första nummer anlände igår. Jag tror emellertid att jag inte ska fortsätta min prenumeration. Magasinet har blivit så tunt, reportagen är mest bilder och abonnemangsavgiften är rätt hög. Sen känns det slösigt rent allmänt ifall jag dör snart. Min sambo läser inte tidningen och då är pengarna kastade i sjön.

Senaste numret av Antiktidningen…

Så fortsatte jag julmöbla och tog fram några av mina julfigurer och ställde mellan krukorna i Salen. Vi är ense om att inte ställa fram för mycket i år, så det blev några favoriter, mest såna som har hängt med sen barndomen. Ja du vet, kära dagbok, när fan blir gammal blir han religiös.

Några gamla – och nya – julfigursfavoriter mellan krukorna i Salen.

Efter det var det dags att vila lite till. Jag passade på att läsa ut boken om den skadade musikern. Bokbytet gick till en kriminalroman om en försvunnen ung kvinna, en bok jag nätshoppade i början av november i år. Den passar bra att njuta av just nu.

Böckerna Den sårade pianisten och En förlorad sommar

Bokbyte igår kväll från en skadad musiker till en försvunnen ung kvinna.

∼ ♦ ∼

Lyktan på Stora torget lyste upp den mörka morgonen.

Även i morse sprang klockan för fort. Ingen kattspya upptäckte jag i alla fall, knappt ens katterna. Gissningsvis hade de fest i natt, för de låg utslagna på två olika håll. Citrus kom till köket och åt lite anka i sås som jag serverade till frukost. Sen gick hon och la sig igen. Det skulle bli kallare och det var det – ett par minusgrader. Morgonen var ganska fuktig och blev disig under förmiddagen. Lyktan på Stora torget lyste upp min väg till jobbet.

Redan i S:t Per-gallerian mötte jag Den pigga brunögda bärandes en tom matlåda! Jag är så nyfiken på vad hon jobbar med, min gissning är att hon jobbar natt på Sjukstugan i Backen. Tänk om jag skulle våga fråga!

All I want for Christmas…

Hjärtat samarbetade hyfsat idag, men jag orkar inte som tidigare. Det är svårt att inse. På förmiddagen hade vi enhetsmöte med pyssel och rim – och det klarar inte mina dåliga händer och hjärnan av. Den opererade handen blev inte så bra, till exempel går ett finger inte att böja och jag har ont i handflatan; den oopererade handen domnar av och till och kan inte användas finmotoriskt. Dessutom har jag blivit väldigt darrig, nåt jag skyller på hjärtat och/eller medicinen. När det gäller rim har jag blivit så råddig i skallen av den senaste tidens händelser att detta i kombo med julmusik uteslöt även skrivande. Jag behöver tystnad ännu mer än tidigare. Ja livet är inte som det var. Med samtalshjälpen (nästa tillfälle den 16 januari, det vill säga om cirka en månad) ska jag försöka få ordning på känslorna i alla fall. Jag väntar också fortfarande på att få en tid för EKG på min husläkarmottagning, för till sjukhuset vill jag inte. Jag blir bara sämre där, känns det som, för sjukhusdoktorerna ser bara till behandlingar som ska få ordning på en specifik kroppsdel – på bekostnad av andra kroppsdelar, psyket och det allmänna måendet.

Aptiten tycks ha försvunnit igen. Nu skiter jag i vad jag stoppar i mig, jag försöker få i mig nåt jag gillar, bara. Till lunch blev det en klämma med Skagenröra, ett kokt ägg och en pepparkaka.

Jobblunch med macka pepparkaka ägg och boken En förlorad sommar

Dagens jobblunch.

Arbetsdagen segade sig fram – ungefär som Fyrisån i morse.

Arbetsdagen segade sig fram. Men det bästa var ändå att jag fick tillfälle att säga några ärliga och positiva ord till en chef. Jag tror att chefer mest får höra klagomål och negativa saker. Det kändes bra och rätt att säga nåt snällt. Jag fick själv också fina mejl och komplimanger från arbetskamrater och enhetschefer på andra avdelningar. Ord läker inga kroppsliga åkommor, men varma ord och omtankar sparas i hjärtat – även om det är trasigt.

På förmiddagen övergick så småningom diset och dimman i snö. Nej, jag vill inte ha mer snö, men jag blev inte överraskad. Hela Uppsala är nu inbäddat i snö igen.

Överraskad blev jag inte heller av årets julklapp från universitetsdirektören, ett presentkort på en webbshop. Mycket opersonligt, men enkelt förstås, för kanske finns det nåt som passar alla. Och jag vill inte låta otacksam eftersom många inte får nån julklapp alls av sina arbetsgivare. För egen del är jag aldrig säker på om jag löser in presentkorten – de har ju varit ganska återkommande genom åren. Jag behöver inga saker, jag behöver mest ett hjärta som funkar som det ska.

Årets julklapp från arbetsgivaren…

Presentkort från universitetsdirektören 2023

…var ett presentkort. Opersonligt, men säkert bra.

∼ ♦ ∼

Det finns ett efter jobbet också, även om det idag hände mest saker på jobbet. Anna hade haft ledig dag och varit ute på sina egna äventyr, men vi strålade samman på Main Street runt 17.30. Då tog vi sopor och slängde och våra ryggor för att kunna bära hem en del väsentligheter på handlingslappen. Om farbror Bosse var sur över att Ockelbo Blå inte fanns i hans affär börjar jag bli orolig för att det blir en jul utan Boxholms gräddost. Nåja, en gran fick vi med oss från Vaksala torg. Anna har sågat till stammen och nu har gröngölingen mellanlandat i en ~~spy~~hink på balkongen. Vi har ätit mackor och soppa, skogssvampsoppa för min del, till kvällsmat i skenet av adventsljus och andra ljus. Jag hade inte ätit varm mat sen i lördags när jag åt fredagens rester.

Här har en gröngöling mellanlandat.

Soppa och mackor till kvällsmat tre tända adventsljus

Kvällsmat i skenet av tre adventsljus och andra ljus.

I skrivande stund lägger Anna en hand på nykokt julkola samt kycklingköttbullar. Jag har tömt diskmaskinen på ren disk och Anna har fyllt på med skitig. Vissa andra vilar i Zebrafåtölj och på sofflock.

Citrus vilar i Zebrafåtöljen…

…och Lucifer på sofflocket.

Snön som var borta i morse har som sagt återvänt och lagt sig som ett vitt täcke över Uppsala.

Staket och träd vid Barockträdgården i morgondis

Utanför Barockträdgården i morse var det mörkt och spöklikt.

Snön har lagt sig som ett vitt täcke över Uppsala. Här allén utanför vårt hus.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… sånt jag har svårt för:

för korta brallor, allra helst jeans och allra helst vida, såna som typ flaggar
halka
alldeles för långa dagbokstexter

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, Vänner | Märkt adventsljus, allmänt mående, anka i sås, Annas snälla mamma, Antik & Auktion, aptit, arbetsdag, arbetsgivare, arbetskamrat, ärliga och positiva ord, återkommande genom åren, balkong, bära ner, behandling, behöver inga saker, bilder, bli sämre, bokbyte, Boxholms gräddost, bra och rätt, chef, citrus, dagbokstext, dåliga händer, dö, Den pigga brunögda, Den sårade pianisten, dis och dimma, disig, disk, domna, EKG, En förlorad sommar, en försvunnen ung kvinna, enhetschef, enhetsmöte, enkelt, ense, farbror Bosse, favoriter, för korta brallor, föräldrar, förenkla, förstärkning, försvinna, fest, fina mejl, finger, finmotorik, flagga, fredag, fuktig, fylla diskmaskinen, Fyrisån, göra lite i taget, gissa, gran, gröngöling, halka, handlingslapp, hänga med sen barndomen, hög abonnemangsavgift, hink, hjälpas åt, hjärna, hjärta, husläkarmottagning, ingen kattspya, ingen manshatare, inte överraskad, inte räkna med, jeans, jobba natt, julfigurer, julklapp, julkrubba, julmat, julmöbla, julmusik, kan inte böja, kartonger, kasta pengarna i sjön, katt, katter, källare, känslor, klagomål, klämma med Skagenröra, kokt ägg, komplimang, kriminalroman, kvällsmat, kycklingköttbullar, läkare, läker inte kroppsliga åkommor, läsa, lördag, lösa in, livet, Lucifer, lykta, macka, magasin, Main Street, mår inte 100 procent bra, medicin, mellanlanda, minusgrader, när fan blir gammal blir han religiös, nätshopping, nåt som passar alla, negativa saker, njuta av, november 2023, nyfiken, nykokt julkola, Ockelbo blå, omtanke, ont i handflatan, oopererad hand, opererad hand, opersonligt, otacksam, pepparkaka, prenumeration, presentkort, psyke, pyssel och rim, råddig i skallen, reportage, ryggsäck, S:t Per-gallerian, saga, samarbeta, samtalshjälp, seg, servera till frukost, sex vise män, sjukhus, sjukhusdoktorer, Sjukstugan i Backen, skadad musiker, skogssvampsoppa, skrivande, slänga sopor, slösigt, snöa, sofflock, specifik kroppsdel, stam, stenkoll, stoppa i mig, Stora torget, svart, tömma diskmaskinen, tom matlåda, trasigt, tunt, tystnad, universitetsdirektören, Uppsala, Vaksala torg, varm mat, varma ord, väder, våga fråga, vida, vila, vind, vitt täcke, webbshop, Zebrafåtölj | 2 kommentarer

Den sårade pianisten

Publicerat den 19 december, 2023 av Tofflan

Ett inlägg om ett pocketloppisfynd.

Sommaren 2023 blev det inte så många loppisturer. När jag väl gör såna försöker jag hitta bra och prisvärda böcker. Det gjorde jag i mitten av juli när jag på Röda Korset fyndade Maria Ernestams bok Den sårade pianisten. Boken kom ut i maj 2016 första gången och nåt år senare kom den i pocket. Det var pocketboken jag köpte, enkel och lätt att ha med sig när en är rörlig. Boken har stått alltför länge i TBR*-hyllan, vilket jag inte förstår varför. För författaren är som sagt en av de bästa nutida svenska författarna, enligt min mening. Nu är boken emellertid läst och instoppad på rätt plats i en hylla i Bokrummet.

Den här boken handlar om relationer och hemligheter, men även om drömmar, barndom, musik och att kunna leva ett fritt liv. Bokens huvudpersoner är barndomsvännerna Veronica och Marieke, den förra mer populär än den senare. Under åren tappar de kontakten. Marieke blir författare. Men när Veronicas moster Klara i Uppsala dör kontaktar hon Marieke eftersom hon behöver hennes stöd igen. Mycket förändrar deras vänskap. De lämnar det kalla Stockholm för att resa i moster Klaras fotspår och hamnar i Langkawi och San Francisco, ett par platser som verkar ha betytt mycket för moster Klara. Under resan upptäcker de helt nya sidor hos såväl mostern som hos sig själva. När de träffar den gåtfulle hotellpianisten James inleds ett triangeldrama. Leder det till undergång eller början till något nytt?

Det här är en ganska tung historia som handlar om flera olika relationer. Vänskapen mellan Marieke och Veronica har från början varit ojämlik i mitt tycke. Ganska snart under läsningen känner jag att Veronica gillar jag inte! Deras relation skildras oerhört trovärdigt. Båda kvinnorna har komplicerade förhållanden till sina föräldrar och till sina partners. Som läsare undrar jag om nån relation i boken är lycklig. Nej, det här är ingen enkel berättelse alls. Men den är mycket läsvärd och jag påverkas av den. Då är det en bra bok, i mitt tycke. Moster Klara är en person som är död. Ändå är det henne jag blir mest nyfiken på. Vem var hon egentligen, förutom den trygga punkten i Veronicas och även Mariekes liv när de var barn?

Den sårade pianisten är en bok som får mig på fall. Pianisten i sig har en verklig förebild, men vad som är fiktion och vad som är verklighet i resten av berättelsen det vet endast författaren. Jag vet att det här är en riktigt bra bok som fick mig att… tänka och känna. Mycket.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla mini

∼ ♦ ∼

TBR*hyllan = hylla med olästa böcker, books To Be Read

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Musik, Personligt, Vänner | Märkt barn, barndom, barndomsvänner, början till något nytt, bokrummet, bokylla, dö, Den sårade pianisten, den trygga punkten, drömmar, en av de bästa nutida svenska författarna, enkel och lätt att ha med sig, få mig på fall, förändra vänskapen, författare, fiktion, fynd, gåtfull hotellpianist, hemligheter, ingen enkel berättelse, James, juli 2023, komplicerade förhållanden till sina föräldrar, Langkawi, läsa, läsare, leva ett fritt liv, litteratur, loppisrunda, lycklig, maj 2016, Maria Ernestam, Marieke, mest nyfiken på, moster Klara, mycket läsvärd, ojämlik, omdöme, partner, påverkas, pianist, pocketbok, prisvärd, Röda Korset, rörlig, relationer, resa, San Fransisco, sommaren 2023, stöd, Stockholm, tappa kontakten, tänka och känna, TBR-hylla, triangeldrama, trovärdigt, tung historia, undergång, Uppsala, upptäcka nya sidor, vänskap, verklig förebild, Veronica | Lämna en kommentar

Tisdagen den 19 december 2023: Uppför, uppför, uppför…

Publicerat den 19 december, 2023 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Kära dagbok…

Uppför, uyppför, uppför…

Det var det jävligaste vilken början på tisdagen. Igår kväll kändes hjärtat lugnare. Flera vänner hörde av sig och jag kunde berätta att jag haft kontakt med min husläkare, att EKG är på gång och att jag kände mig lite bättre. Sen kom den här morgonen. Jag vaknade yr, illamående och kallsvettig och det gick liksom inte över. Efter duschen skulle jag fixa en skål med fil när jag hörde det bekanta ljudet av en katt på väg att kräkas. Lucifer la en riktig ”pizza” under bordet i Salen. Och i stället för att äta min frukostfil eller spy själv torkade jag kattspya. Så småningom fick jag i mig min fil, men när jag kom ut från badrummet efter tandborstningen såg jag spykatten tugga på en krukväxt i köket. Maten i de tre skålar som stod där dög inte. Bara att schasa bort honom, men sen blev jag tvungen att gå till jobbet. Dit och där var det uppför, uppför och uppför. Illamåendet, yrseln och kallsvettningarna ville inte upphöra. Jag unnade mig att strunta i trapporna första svängen på jobbet och ta en hiss.

Cykla till vänster om strecket, gå till höger. Den här skylten är väl inte obegriplig???

Ute var det mörkt och dystert. Nästan all snö har smält bort och termometern på Main Street visade knappt sju plusgrader. Tänk att det kan svänga så, vädret. Och svänga ska det göra igen. Redan i morrn ska temperaturen sjunka och det ska snöa. Jag gillar ju att det är snö- och isfritt på marken eftersom det underlättar när en ska promenera till och från jobbet. Men det klart att många vill ha snö till jul. Det blir dessutom ljusare. Jag insåg utanför huset på Main Street att jag hade glömt reflexerna. Nån tid att vända tillbaka fanns inte. Eftersom jag går genom stan och på gågatan funkar det ändå hyfsat. Det är när jag ska gå över gator och gå på den gemensamma gång- och cykelbanan som det vore bra med reflexer. Samtidigt råder rätt mycket anarki i trafiken just nu. Bilar stannar inte vid övergångsställen och på gång- och cykelbanan går och cyklar folk lite som de vill, utan att följa nån skyltning om vilken sida av det vita strecket var och en ska hålla till på. Nu syns ju strecket, så en kan inte skylla på att det är osynligt. Vägskylten har för övrigt synts hela tiden, snön till trots…

Det märktes ännu mer idag att folk håller på att trappa ner inför vinterns storhelger och ledigheter. Som jag upptäckte igår är många lediga torsdag och fredag, men några, bland andra Stora A och jag, ska jobba. Min ambition är att jobba på jobbet, inte distans. Det är för mycket annat som tar fokus från jobbet just nu på Main Street. Jag vill också låtsas att jag är frisk och att allt är som vanligt, det vill säga, då går en sån som jag till jobbet.

Före lunchen uppvaktades jag av en liten kommitté jultomtar. Under jullunchen, när jag låg på sjukhus, delades det ut julklappar. Nu fick Stora A, som också var frånvarande då, och jag våra röda fina klappar.

Rött paket julklapp från avdelningstomtarna 2023

Ett rött paket från avdelningstomtarna…

Linnékökshandduk julklapp från avdelningstomtarna 2023

…med en fin kökshandduk.

Torsdag och fredag är restaurangen på jobbet stängd, så jag måste försöka ta med lunch. Enklast blir qwarj och mackor. Idag blev det ytterligare en torftig jobblunch med bara en ostmacka och ett kokt ägg samt en kexchoklad. Skumt att jag går ner i vikt ändå…

Jobblunch med macka kexchoklad ägg o Den sårade pianisten

Ytterligare en chokladig jobblunch. Ändå går jag ner i vikt…

På eftermiddagen inhämtade jag några kunskaper i det nya webbverktyget och redigerade sidor samt reviderade de instruktioner jag har skrivit till mig själv. Det var mickligt, men jag fixade det. Som tur var hade vi en avtackning med rikligt med förning. Jag åt saffransbrödet, sen mådde jag illa. Nu har jag en stash på skrivbordet på jobbet till morgondagen.

Ögat ville ha myciket…

..men åt bara en av tre.

∼ ♦ ∼

Det är kväll, mörkt, blåsigt, kallt och halt. Att det ska snöa i morrn känns i luften. På Main Street kommer det fram saker varje dag som har med den kommande högtiden att göra. Till exempel låg det två julkort på dörrmattan, till mig. Jag, som inte har skickat ett enda. Men stort TACK till avsändarna som ändå kanske tittar in här ibland!

Julkort 2023 från Carole o Tom samt Ewa o Béchir

Tack Tom och Carole, Ewa och Béchir! ❤

Dessutom hade en läsande uggla kompletterat min julmöbling i Bokrummet, genom Annas hand. Och när jag såg den såg jag också att den där renen jag skrev om igår… den är fan inte mörkblå utan grön… Det är visst inte bara mitt hjärta det är fel på. Jag ska i alla fall försöka göra en liten julinsats senare i kväll och plocka fram julkrubban,

Den GRÖNA renen o en läsande uggla blå hyacint i Bokrummet

Den GRÖNA renen och den blåa hycintgen har kompletterats med en läsande uggla.

Jag har tagit reda på gårdagens rena och torra tvätt, men nån strykning blir det inte nu. Mitt taskiga hjärta och jag ska vila. Det flimrar inte för tillfället, jag har mest som en känsla av träningsvärk i bröstkorgen. Katterna har fått mat och det verkar som om den har stannat kvar i bådas magar, tack och lov. För egen del hoppar jag kvällsmat, saffransbullen ligger som en degklump i magen.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… sånt jag har svårt för:

solokonserter av visslare i trapphuset
julpartaj när en korrekturläser

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Personligt, Vänner | Märkt allt är som vanligt, ambition, anarki i trafiken, avtackning, badrum, bil, blåsigt, bokrummet, bord, bröstkorgen, cykla, den kommande högtiden, det jävligaste, EKG, en känsla av träningsvärk, en läsande uggla, en liten kommitté jultomtar, förning, fel på hjärtat, flimrar inte, frånvarande, frukostfil, gå, gå över gator, gå ner i vikt, gågatan, göra en insats, gemensam gång- och cykelbana, glömma, grön, ha svårt för, halt, hiss, hoppar kvällsmat, husläkare, illamående, ingen strykning, inte mörkblå, jobba på jobbet, julklappar, julkort, julkrubba, jullunch, julmöbling, julpartaj, julsaker, kallsvettig, kallt, katt, kattspya, köket, kexchoklad, kokt ägg, komplettera, korrekturläsa, kräkas, kvarg, låtsas att jag är frisk, ledigheter, ljusare, Lucifer, lugnare hjärta, lunch, mackor, Main Street, mark, må illa, mörkt, mörkt och dystert, mickligt, nytt webbverktyg, ostmacka, promenera, röd och fin, redigera sidor, reflexer, ren, ren och torr tvätt, restaurang, revidera instruktioner, saffransbröd, salen, schasa bort, sju plusgrader, sjukhus, skrivbord, skumt, smälta bort, snö till jul, snö- och isfritt, snöa, solokonsert, som en degklump i magen, spy, stannar inte vid övergångsställen, stash, stängd, Stora A, strunta i trappor, ta fokus från, ta med, tack, tandborstning, taskigt hjärta, termometer, tisdag, torftig, trappa ner, trapphus, tugga på en krukväxt, uppför, uppvaktas, vakna, väder, vägskylt, vila, vinterns storhelger, visslare, vitt streck, yr | Lämna en kommentar

Tredje advent kväll och måndagen den 18 december 2023: Skum känsla var nytt flimmer

Publicerat den 18 december, 2023 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras fortfarande inte – se Reglerna!

Kära dagbok…

Paus för adventsfika övervakad av Lucifer.

Kvällen den tredje advent blev lugn – för min del. Anna gjorde en del julmat och julgodis, men vi tog också en rejäl adventsfika under övervakning av Lucifer. Han fick dock inte smaka, för varken choklad eller saffran är bra för katter, vet vi.

Jag mådde bättre, men fortfarande inte bra. Det är svårt att förklara hur det kändes och känns. Liksom svag och yr, darrig, svettas och fryser om vartannat. Inte andfådd dock. Tycker att näsan rinner lite okontrollerat, men känner mig inte förkyld. Svängningarna i hjärtfrekvensen igår gjorde mig väldigt rädd. Samtidigt… vem fan vill åka till akuten en helg? Jag ville inte ens åka dit idag, en måndag.

Anna har fixat en massa på Main Street, själv känner jag mig ganska värdelös och orkeslös och har inte lust med nåt. Men när hon kom in till mig i Salen på söndagskvällen med två apelsiner i rött snöre och en skål med nejlikor kunde jag ju inte avstå från att pyssla lite. Jag hade då hört ett antal högljudda svordomar bakom den stängda köksdörren och tänkte först att det hade med revbensspjällen att göra. Nej då, det var snörhelvetet till apelsinjävlarna som inte gjorde som Anna ville.

Apelsinjävlarna. Med snörhelvete på.

∼ ♦ ∼

Skum känsla, ungefär så här.

I morse sa väderappen att det var två grader varmt på min plats. Termometern utanför köksfönstret sa fem plusgrader. Jag var lite orolig ifall det var is kvar på vägen till jobbet, men det var det lilla. Nästan isfritt, alltså. Det gick bra att gå till jobbet, jag orkade. Samtidigt satt den skumma känslan i. Jag var yr, svag och svettades, sen frös jag, är en ungefärlig beskrivning. Den oskarpa bilden från Klostergatan illustrerar känslan bra.

Varken Anna eller jag sov bra i natt. Hur jag än låg kände jag hjärtat dunka. Anna kunde inte heller sova utan hade ägnat natten och delar av småtimmarna åt att lägga på juldukar. Sen försökte hon sova i sin fåtölj, där jag hittade henne i morse, till katternas glädje.

En arbetskamrat lånade mig sin apple watch på förmiddagen och jag tog mitt EKG. Klockan indikerade förmaksflimmer igen. På min arbetskamrats inrådan kontaktade jag min husläkare via 1177. Och han är så bra på alla sätt och vis och ringde mig när precis svalt sista tuggan av min ganska chokladiga lunch. (Ja jag åt macka och ägg också, bananen sparade jag. Chokladen åt jag upp och i muggen var det varm choklad för att jag frös.) Han frågade och jag svarade och beskrev alla symtom. Det som gäller nu är att han ska försöka fixa en tid för ett riktigt EKG på mottagningen i veckan. Om inte det lyckas måste jag kontakta hjärtmottagningen för att eventuellt få snabbare hjälp där. Utöver det skulle jag fundera över när jag känner att hjärtat flimrar, i vilka situationer och vad jag gör.

Lunch med choklad bok macka ägg o vatten

Chokladig lunch – i alla fall choklad i muggen och på bordet förutom macka och ägg. Bananen sparade jag.

Vi går nu in i julveckan. Det är mycket som ska fixas de här sista dagarna och en får verkligen hoppas att en klarar av att stå på benen. Idag hade jag ett par avstämningsmöten och efter lunch skulle jag publicera en artikel för första gången i det nya webbverktyget. Stora A stod bakom min axel och jag passade på att skriva en passande instruktion till mig själv. Allt gick bra – utan utbildning – men med Stora A:s genomgång med mig i förra veckan i ryggen. I morrn har vi ställt in ett möte, men en avtackningsfika har tillkommit i stället. Jag ska jobba på plats hela veckan. Idag insåg jag att många ska vara lediga torsdag och fredag. Jag tar mig nog till jobbet.

∼ ♦ ∼

I kväll är Tisslingarna och jag ensamma på Main Street. De har fått lamm respektive biff i sina matskålar och det gillade de väl sisådär, typ inte mycket. Själv åt jag andra halvan av räkmackan som var gårdagens middag och passade på att tända tredje adventsljuset i mormors och morfars kopparljusstake.

En halv räkmacka tre tända ljus i adventsljusstaken o boken Den sårade pianisten

En halv räkmacka till kvällsmat och tre adventsljus tända.

Jag kör två maskiner tvätt på raken och hänger på torkställning. Det är inte särskilt betungande. Hjärtat har dessutom lugnat ner sig. Men jag är ledsen och besviken att flimret kom tillbaka så snabbt. Jag hoppas jag får göra EKG och se hur det ligger till.

I kväll tänker jag läsa till kvällskaffet, men jag byter nog Bokrummet mot Salen. Anna har förresten kompletterat min julmöbling i Bokrummet. Vi köpte var sin kitschig ren i Stockholm när vi var där en helg 2022. Min är mörkblå, Annas åt purpurhållet.

Den mörkblå renen en blå hyacint i julkruka och en apelsin med nejlikor

Julmöblat i Bokrummet.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Sånt jag har svårt för:

gälla röster
att vara sjuk
is på gångvägen
människor som bara sätter sig ner och får allt serverat

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt 1177, adventsfika, akuten, apelsiner, apelsinjävlar, apple watch, arbetskamrat, artikel, avstämningsmöte, avtackningsfika, ägg, övervakning, banan, biff, bokrummet, choklad, chokladig lunch, darrig, december 2022, dunka, EKG, en halv räkmacka, få allt serverat, fåtölj, förmaksflimmer, fixa, fixa en tid, fryser, fundera över, gälla röster, genomgång, ha svårt för, hänga på torkställning, högljudda svordomar, helg, hjärta, hjärtmottagningen, husläkare, illustrera känsla, instruktion, inte andfådd, inte förkyld, inte lust med nåt, inte särskilt betungande, is, is på gångvägen, isfritt, jobba på plats, juldukar, julgodis, julmat, julmöbling, julveckan, katt, köksfönster, kexchoklad, kitschig, Klostergatan, kopparljusstake, kvällskaffe, lamm, läsa, ledsen och besviken, Lucifer, lugn, lunch, macka, Main Street, matskål, måndag, mörkblå, mobiltelefoni, mormor och morfar, natt, näsan rinner, nejlikor, nytt webbverktyg, orka, orkeslös, orolig, oskarp bild, plusgrader, publicera, purpur, pyssla, rädd, rött snöre, ren, revbensspjäll, saffran, salen, sätta sig ner, situationer, skål, skriva, skum känsla, småtimmar, snabbare hjälp, snörhelvete, sov inte bra, ställa in ett möte, stängd köksdörr, stå på benen, Stockholm, Stora A, svag, svälja sista tuggan, svängningar i hjärtfrekvensen, svettas, symtom, termometer, Tisslingarna, tredje advent, tvätta, utan utbildning, vad jag gör, vara ledig, vara sjuk, varm choklad, väder, väderapp, värdelös, yr | 4 kommentarer

Vem fan är Tofflan?

En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med.

Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig.

Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till
mejlaulrika(snabel-a)gmail.com
Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte!

Om du ser annonser här i högerspalten och mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry! Skaffar du ett WordPress-konto slipper du se dem.
På den här bloggen…
- är det Toffelredaktionen som ger dig möjlighet att kommentera. Att kommentera är ingen automatisk rättighet du har. Din kommentar ska beröra inlägget den handlar om.
- får du vara anonym utåt sett, men redaktionen måste kunna verifiera att du är den du utger dig för att vara. Påhittade e-postadresser och URL:er innebär att din kommentar inte publiceras.
- din e-postadress syns inte utåt, men sparas backend för att du ska slippa fylla i ett formulär varje gång du kommenterar.
- genom att lämna en kommentar här godkänner du alltså att din e-postadress sparas i systemet.
Läs mer om vad som gäller på sidan Reglerna!
Sök efter:
Sociala medier
- Visa Tofflisens profil på Twitter
- Visa Tofflisens profil på Instagram
- Visa Tofflans profil på Pinterest
- Visa ulrika-hurtig-99063376s profil på LinkedIn
- Visa TofflansOscarss profil på YouTube
Följ Tofflans blogg via E-post

Ange din e-postadress för att följa Tofflans blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

E-postadress:

Gör som 29 andra, prenumerera du med.
Follow Tofflan – the neverending story on WordPress.com
Translate/översätt
Tofflan läser just nu
Tofflan på LinkedIn

Gå till Toffelprofilen
Tofflan på Goodreads
Ämnen
Antikt-retro-secondhand-loppis Böcker Dagbok Diskutabelt Epikuréiskt Familj Film HBTQ Ironi Jobb Krämpor Mat Media Musik Okategoriserade Personligt Radio Sociala medier Trams TV Vin Vänner
Mest lästa inlägg
- Läslista
- Ett vitt vin: Terre di Mario Bianco
- Amarone della Valpolicella Luigi Righetti 2017
- Malin Westlings bok Tiga är guld för recension
- Ett vitt vin: Ruppertsberger Imperial Riesling 2023

	En bur av guld – Kvi… om En bur av guld
	Rädslans labyrint av… om Rädslans labyrint
	Tofflan om Recension: Vad män gör
	Lottens Bokblogg om Recension: Vad män gör
	Tofflan om Fredagen den 13 mars 2026: Fre…
	Lottens Bokblogg om Fredagen den 13 mars 2026: Fre…
	Tofflan om Tisdagen den 10 mars 2026: Lju…
	ELIZA om Tisdagen den 10 mars 2026: Lju…
	Höstdåd av Anders de… om Höstdåd
	Tofflan om A queer case
	Lottens Bokblogg om A queer case
	Tofflan om Satans sommar
	Lottens Bokblogg om Satans sommar
	Tofflan om Söndag kväll den 1 mars och må…
	Mösstanten om Söndag kväll den 1 mars och må…

Läsvärt hos andra!
- Den mörka ön på BOKHYLLAN I PEPPARKAKSHUSET
- Tisdagstrion - Ondska på Mösstanten
- Tisdagstrion v. 12: Ondska på Lottens Bokblogg
- Marina av Carlos Ruiz Zafón på Lottens Bokblogg
- En smakebit på søndag - Nattva… på Lottens Bokblogg
Dagarna
mars 2026

M T O T F L S

1

2 3 4 5 6 7 8

9 10 11 12 13 14 15

16 17 18 19 20 21 22

23 24 25 26 27 28 29

30 31

« Feb
Arkiv
- mars 2026
- februari 2026
- januari 2026
- december 2025
- november 2025
- oktober 2025
- september 2025
- augusti 2025
- juli 2025
- juni 2025
- maj 2025
- april 2025
- mars 2025
- februari 2025
- januari 2025
- december 2024
- november 2024
- oktober 2024
- september 2024
- augusti 2024
- juli 2024
- juni 2024
- maj 2024
- april 2024
- mars 2024
- februari 2024
- januari 2024
- december 2023
- november 2023
- oktober 2023
- september 2023
- augusti 2023
- juli 2023
- juni 2023
- maj 2023
- april 2023
- mars 2023
- februari 2023
- januari 2023
- december 2022
- november 2022
- oktober 2022
- september 2022
- augusti 2022
- juli 2022
- juni 2022
- maj 2022
- april 2022
- mars 2022
- februari 2022
- januari 2022
- december 2021
- november 2021
- oktober 2021
- september 2021
- augusti 2021
- juli 2021
- juni 2021
- maj 2021
- april 2021
- mars 2021
- februari 2021
- januari 2021
- december 2020
- november 2020
- oktober 2020
- september 2020
- augusti 2020
- juli 2020
- juni 2020
- maj 2020
- april 2020
- mars 2020
- februari 2020
- januari 2020
- december 2019
- november 2019
- oktober 2019
- september 2019
- augusti 2019
- juli 2019
- juni 2019
- maj 2019
- april 2019
- mars 2019
- februari 2019
- januari 2019
- december 2018
- november 2018
- oktober 2018
- september 2018
- augusti 2018
- juli 2018
- juni 2018
- maj 2018
- april 2018
- mars 2018
- februari 2018
- januari 2018
- december 2017
- november 2017
- oktober 2017
- september 2017
- augusti 2017
- juli 2017
- juni 2017
- maj 2017
- april 2017
- mars 2017
- februari 2017
- januari 2017
- december 2016
- november 2016
- oktober 2016
- september 2016
- augusti 2016
- juli 2016
- juni 2016
- maj 2016
- april 2016
Besökare
- 960 073 besök
RSS inlägg
RSS kommentarer
Twinglylänkare
- Ett fel har uppstått, webbflödet är förmodligen nere. Försök igen senare.
Tjolahopp

Tjolahej
Follow Tofflan – the neverending story on WordPress.com
Följ Tofflans blogg via E-post

Ange din e-postadress för att följa Tofflans blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

E-postadress:

Gör som 29 andra, prenumerera du med.
Tofflan på LinkedIn

Gå till Toffelprofilen
Sök efter:
Mest lästa inlägg
- Läslista
- Ett vitt vin: Terre di Mario Bianco
- Amarone della Valpolicella Luigi Righetti 2017
- Malin Westlings bok Tiga är guld för recension
- Ett vitt vin: Ruppertsberger Imperial Riesling 2023
Dagarna
mars 2026

M T O T F L S

1

2 3 4 5 6 7 8

9 10 11 12 13 14 15

16 17 18 19 20 21 22

23 24 25 26 27 28 29

30 31

« Feb

mars 2026
M	T	O	T	F	L	S
	1
2	3	4	5	6	7	8
9	10	11	12	13	14	15
16	17	18	19	20	21	22
23	24	25	26	27	28	29
30	31

mars 2026
M	T	O	T	F	L	S
	1
2	3	4	5	6	7	8
9	10	11	12	13	14	15
16	17	18	19	20	21	22
23	24	25	26	27	28	29
30	31

	En bur av guld – Kvi… om En bur av guld
	Rädslans labyrint av… om Rädslans labyrint
	Tofflan om Recension: Vad män gör
	Lottens Bokblogg om Recension: Vad män gör
	Tofflan om Fredagen den 13 mars 2026: Fre…
	Lottens Bokblogg om Fredagen den 13 mars 2026: Fre…
	Tofflan om Tisdagen den 10 mars 2026: Lju…
	ELIZA om Tisdagen den 10 mars 2026: Lju…
	Höstdåd av Anders de… om Höstdåd
	Tofflan om A queer case
	Lottens Bokblogg om A queer case
	Tofflan om Satans sommar
	Lottens Bokblogg om Satans sommar
	Tofflan om Söndag kväll den 1 mars och må…
	Mösstanten om Söndag kväll den 1 mars och må…

Besökare
- 960 073 besök
Arkiv
- mars 2026
- februari 2026
- januari 2026
- december 2025
- november 2025
- oktober 2025
- september 2025
- augusti 2025
- juli 2025
- juni 2025
- maj 2025
- april 2025
- mars 2025
- februari 2025
- januari 2025
- december 2024
- november 2024
- oktober 2024
- september 2024
- augusti 2024
- juli 2024
- juni 2024
- maj 2024
- april 2024
- mars 2024
- februari 2024
- januari 2024
- december 2023
- november 2023
- oktober 2023
- september 2023
- augusti 2023
- juli 2023
- juni 2023
- maj 2023
- april 2023
- mars 2023
- februari 2023
- januari 2023
- december 2022
- november 2022
- oktober 2022
- september 2022
- augusti 2022
- juli 2022
- juni 2022
- maj 2022
- april 2022
- mars 2022
- februari 2022
- januari 2022
- december 2021
- november 2021
- oktober 2021
- september 2021
- augusti 2021
- juli 2021
- juni 2021
- maj 2021
- april 2021
- mars 2021
- februari 2021
- januari 2021
- december 2020
- november 2020
- oktober 2020
- september 2020
- augusti 2020
- juli 2020
- juni 2020
- maj 2020
- april 2020
- mars 2020
- februari 2020
- januari 2020
- december 2019
- november 2019
- oktober 2019
- september 2019
- augusti 2019
- juli 2019
- juni 2019
- maj 2019
- april 2019
- mars 2019
- februari 2019
- januari 2019
- december 2018
- november 2018
- oktober 2018
- september 2018
- augusti 2018
- juli 2018
- juni 2018
- maj 2018
- april 2018
- mars 2018
- februari 2018
- januari 2018
- december 2017
- november 2017
- oktober 2017
- september 2017
- augusti 2017
- juli 2017
- juni 2017
- maj 2017
- april 2017
- mars 2017
- februari 2017
- januari 2017
- december 2016
- november 2016
- oktober 2016
- september 2016
- augusti 2016
- juli 2016
- juni 2016
- maj 2016
- april 2016

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

En god och fridefull jul önskar jag dig, kära dagbok, och dig som läser.

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

Vem fan är Tofflan?

På den här bloggen…

Sociala medier

Följ Tofflans blogg via E-post

Translate/översätt

Tofflan läser just nu

Tofflan på LinkedIn

Tofflan på Goodreads

Ämnen

Mest lästa inlägg

Senaste kommentarer

Läsvärt hos andra!

Dagarna

Arkiv

Besökare

RSS inlägg

RSS kommentarer

Tjolahopp

Följ Tofflans blogg via E-post

Tofflan på LinkedIn

Mest lästa inlägg

Dagarna

Senaste kommentarer

Besökare

Arkiv