OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Antikkunnig i Karlskrona och två stjärnor för det på diplomet.

Torsdagskvällen gick också den i tystnadens tecken, men jag roade mig med att amatörvärdera folkets på Antikrundans prylar i Karlskrona via Duo-appen. Jag fick höra mänskliga röster via TV:n. Lustigt nog fick jag oftast fullpoängare eller inga poäng alls. Men som alltid, bara två stjärnor på diplomet och omdömet antikkunnig. Största vinsten var att jag kunde glömma bort mitt sjuka och brustna hjärta med mera en timme. Jag hade en sms-dialog med mammakusinen B och vi ska ringas nån kväll framöver – och inte prata skånska. (Hon förstår vad jag menar, själv har jag inga problem med skånska, en av mina finaste vänner har sån dialekt.)

∼ ♦ ∼

Kärleken lämnar mitt trasiga hjärta en bit varje dag.

Fredag och stundande helg. De flesta ser fram emot det. Jag gör det inte för tillfället. Skämtsamt brukar jag säga att det är på jobbet jag lever och vilar. För att kunna leva behöver jag mänsklig interaktion, för att vila behöver jag minimalt med stress… Tja, som du ser, kära dagbok, går ekvationen inte ihop. Men det blir väl bättre. Det gäller att stå ut, att undvika och att försöka samarbeta när det är nödvändigt. Och det kanske det är i helgen.

Nån gång är det dags för nästa steg mot uppbrottet. Det är bara fan att det ska vara så svårt att veta vilket ben en ska stå på. Att jag inte alltid är så glad beror på att jag sörjer såväl uppbrott och misslyckande som att jag är sjuk och inte orkar. Samtidigt är det väldigt skönt att kärleken lämnar mitt trasiga hjärta en bit varje dag, det sker per automatik. Den har kostat mig alldeles för mycket i livet, kärleken, och då menar jag inte huvudsakligen ekonomiskt.

Fredagsfrukost efter vägning.

Jag inledde min dag med vägning. Ett tag till får jag låna vågen. Resultatet var en viktnedgång på ett drygt halvkilo. Fettprocenten i kroppen har minskat med sju tiondelar och muskelmassan har ökat med lika mycket. Bentätheten var samma som förra fredagen, medan BMI hade gått ner en tiondel och mängden vatten i kroppen var tre tiondelar högre. Inga konstigheter direkt den här veckan. Jag har inte ätit middag (lagad mat) sen i söndags, då blir siffrorna därefter. I morse åt jag i alla fall sedvanlig filfrukost med massor av bär, banan, kanel, flytande honung och flingor.

Arbetsdagen gick snabbt. I min närmaste krets var det i princip som förr, det vill säga Stora A och jag. Då jobbar jag bra. Idag stod väldigt många, men inte så omfattande saker på min att göra-lista. Bland annat skulle jag, i min yrkesroll, besvara en enkät om forskning.

Jag åt vanlig lunch fast lite på sniskan idag.

Stora A tog friskvårdstimme för att simma vid lunch. Jag var mycket avundsjuk, för jag får tills vidare fortsätta att nöja mig med promenader. Men på lunchen åt jag lunch och den bestod av det vanlig, det vill säga yoghurt med honung och müsli, ostmacka och kokt ägg. Däremot blev den lite på sniskan med extra hjärtflimmer eftersom jag först fick ett mejl jag hade svårt att begripa/ta in från mäklarfirman och sen ett samtal från kardiologen. Ovanpå det försökte jag informera en vän per sms om hjärtstatus.

Eftersom den enda friskvårdsaktivitet som innebär motion jag får ägna mig åt just nu är promenader försöker jag variera vägarna till och från jobbet. Ibland är det lätt, ibland svårt, för jag mår ju inte alltid så bra. Även att gå är då jobbigt. I morse gick jag i alla fall upp mot Odinslund och passerade domkyrkan och Gustavianum. Gatan var avstängd – och byggställningarna från Gustavianum borta. Häftigt! Museet ska öppna igen till sommaren. Det blir spännande. Som universitetsanställd har jag dessutom fri entré, så ett museibesök kan jag gott och väl unna mig.

Gatan är fortfarande avstängd…

…men nu är byggställningarna borta från Gustavianum.

∼ ♦ ∼

Äntligen middag! Det var fem dar sen sist.

Eftermiddagen förlöpte och plötsligt var arbetsveckan slut. Jag gick och handlade snacks och choklad efter jobbet. Därefter tog jag hand om all ren och torr tvätt från igår. Jag har sopat upp grustaget i hallen och därefter tömt diskmaskinen. Ryggen var trött och jag var trött (jävligt trött), men det är ju som det är – det vill säga vila får man göra i graven.

Anna bjöd på sparrispizza och sallad. Vi delade på en fryspizza och åt grönsallad till. Mitt bidrag var en starköl som vi också delade.

Vi har gjort en plan för hur vi ska börja delningen. För det visar sig att det går undan här. Anna flyttar nog innan jag flyttar, vad det ser ut som. Och det är ju skönt för katterna också att slippa två flyttar på kort tid.

∼ ♦ ∼

Idag ringde som sagt kardiologen för att diskutera fortsatt behandling. Jag var totalt oförberedd eftersom enligt gårdagens samtal skulle bli först nästa vecka. Eftersom mitt liv är kaos just nu kom vi överens om att jag ska få en tid till mottagningen i slutet av maj. Till dess fortsätter jag med mediciner och jag kontaktar sjukhuset om jag blir sämre/mår dåligt. Mitt beslut. Jag orkar inte mer jobbigheter. Varje stund som inte innebär att jag måste besluta nåt eller agera på nåt vis välkomnas av mig och mitt hjärta. Annars… nä, jag är inte alltid så glad.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.