OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Det blev vinter väldigt plötsligt och framför allt tidigt i år. Förra året kom årstiden inte förrän till nyår, kanske rentav inte förrän nyårsdagen 2026, det vill säga i år. Igår kväll var jag så frusen att jag fick korka upp en flaska tempranillo och ta ett stort glas. Jag satt i fåtöljen och började titta på brittiska kriminalserien Skulden på SvT Play. Den är riktigt bra, en sån där serie där man inte vet vem man kan lita på av karaktärerna. Jag såg hela fyra avsnitt. Ytterligare två avsnitt läggs upp på onsdag kväll, vilket gör att jag har nåt bra att glo på även nästa helg.

Rekommenderas. Men vem av karaktärerna kan man lita på..?
∼ ♦ ∼
Snö, snö, snö…

Det snöar hela tiden, men det syns inte på fotot.
I morse vaknade jag före klockan sju av att det plogades utanför. Gatan har blivit lite av en autostrada eftersom så många andra gator runt omkring är avstängda för biltrafik. Gissningsvis är det därför den behöver hållas snöfri.
Förutom det var det iskallt i sovrummet. Jag har micklat lite med elementet och tror att jag har fått till lite värme nu. Tyvärr har knäet börjat göra ont igen och jag vet inte varför. Är det för att jag har gått för mycket? Är det för att jag har slutat med de antiinflammatoriska tabletterna? Är det för att jag har börjat göra övningarna igen? Sjukgymnasten lutar åt att det är artros trots allt. Jag vill bara veta vad det är så jag kan förhålla mig till det.
Knäontet plus att det bara snöar och snöar och snöar, med orange vädervarning, visserligen bara för norra länet, gav ingen direkt utflyktslust.
Det blev givetvis sedvanlig start på denna lediga dag. Jag fixade kaffe och medan det puttrade i perkolatorn fördelade jag veckans mediciner, plockade in ren disk och tog redan på ren och torr tvätt. Senare tänkte jag värma mig vid strykbrädan.
Kaffet tog jag med in till sovrummet. Jag var knappt halvvägs i Terapeuten när jag började läsa. När jag klev upp hade jag läst 64 procent, enligt Goodreads. Det är inte precis nån actiondeckare, snarare en rätt seg psykologisk thriller. Tur att jag bara har lånat den, det är ingen bok jag skulle vilja ha i nån bokhylla, ärligt talat. På tal om böcker har Bokus för tredje gången flyttat fram leveransdatum av mitt bokpaket. Jag börjar undra om jag bor i Sibirien. Nej, det här är inte OK.
Efter uppstigning skrev jag det här innan jag intog frukost med Hopptisarna och Terapeuten. Idag åt jag lite mer än igår, två rostade nötbrödsmackor till fil med bär.

Lördagsfrukost med Hopptisarna och Terapeuten, rostat nötbröd och fil med bär.
∼ ♦ ∼
Söndagsgöra
Inte vet jag vad folk gör på söndagar… Säkert äter de söndagsmiddag tillsammans med en yngre eller en äldre generation om de inte jobbar. När jag var barn åt vi alltid söndagsmiddag med morfar hemma hos oss. Sen handlar folk säkert, går på bio, tar söndagspromenader, träffar kompisar. Jag gjorde inget av det idag. Men… jag bokade ett julbord för mig och Anna i december. Det blir repris på stället från förra året, det vill säga Domtrappkällaren.

Spår i snön, men inte från mig. Jag körde bara bil.
Efter frukosten hoppade jag (nåja…) in i duschen och sen… Jaa sen tog jag bilen och körde en sväng, orange varningar till trots. Det snöade, det har det gjort mest hela dan. Temperaturen har varierat mellan -1 och + 1. Detta innebar att det var barmark, slask och halt beroende på var jag åkte. Jag brukar köra en slinga där det är blandat stadstrafik, villakvarter, landsväg och smal landsväg med olika hastigheter till. Slingan är bra för jag får både gasa på och inte köra så fort. Den är också perfekt för att träna körning i vinterväglag. Allt gick bra, jag körde försiktigt och efter väglaget. Knepigast var det faktiskt sista biten hem, i stadstrafik, med urlånga köer.
Naturligtvis kunde jag inte fota under körningen. Jag satte faktiskt inte ner en fot utomhus ens eftersom jag åkte hissen direkt ner och upp i garaget. Men jag tog en bild uppifrån fönstret på mitt våningsplan.

Struket och klart. Gunghästen som morfar gjorde till mig skymtar bakom stolen.
När bilen hade fått sin andra helgpromenad rev jag fram strykbrädan, fyllde strykjärnet med vatten och tog itu med strykhögen. Jag noterade att det hade börjat blåsa rejält utomhus. Det var skönt att vara inne och värma sig med ett järn. Ett strykjärn, alltså. Det var mest tischor, jeans och handdukar samt en tröja där jag fällde fibrerna.
Klockan var inte ens 13.30 när jag var klar. Rastlös… Jag satte mig vid datorn och skrev det här och skrev lite på ett annat utkast eftersom det var för tidigt att fika. Tvättmaskinen var nästan full med svart tvätt, så jag körde igång den innan jag slog mig ner för att läsa en stund.
När tvätten var hängd torkade jag av i badrummet och på gästtoaletten. Inte för att här vimlar av gäster, men det händer att det dyker upp människor. Då vill jag att det ska vara rent och fräscht. Belöningen blev givetvis helgens andra Noisette till eftermiddagsfikat. Och medan jag mumsade på den och drack kaffe funderade jag på vad det skulle bli till söndagsmiddag. Frysen är full av frysrätter, men jag var inte sugen på nåt särskilt.

Eftermiddagsfikat hade jag givetvis planerat, men vad skulle jag äta till söndagsmiddag?
Innan jag grävde ut frysen telefonerade jag med min kompis i söder där det visade sig vara sjukt. Inte sköj att inget orka göra och bara att ha ätit en banan till middag.
Mitt matval föll på en låda med stekt kalkon och klyftor, bara att micra för att både tina och värma. Eller… jag plockade klyftor från en låda och la i en låda med kalkon. Några droppar av tempranillovinet från igår tillät jag mig för att förhöja smaken på maten och bli lite varm. Det blev en finfin söndagsmiddag!

En finfin söndagsmiddag.
Och så blev jag glad för min kompis i söder skickade sms att vårt samtal gett aptit. Det låter bra. Näring behöver man för att bli frisk.
Det är nu söndagskväll och jag tänker mest läsa och slöglo på TV medan det plogas utanför. Det snöar fortfarande och temperaturen har sjunkit.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
Månntro man tar sig till jobbet i morgon..? Vilken jävla vinter det blev…
∼ ♦ ∼
Livet är kort.









