OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Man kan inte precis säga att den där timmen vi fick tillbaka när det blev normaltid gjorde nån större skillnad ljusmässigt på morgonen. Måndagsmorgonen var kolsvart och jag hade ont i knäet som fan. Riktig höjdarstart på veckan. Men jag drog på Linnex efter duschen och kompletterade morgonmedicinen med dubbel dos Alvedon. Nåt lindrar det trots allt. Morfinmedicinen har jag låtit bli den här svängen. Jag tycker att det är obehagligt att bli så påverkad. Och dessutom kan jag inte jobba om jag är påverkad. Knäet kändes av lite mindre efter nattens vila, fast efter dusch och en del promenader i lägenheten var smärtan tillbaka som de senaste dagarna. Jag bet ihop, nästan, vid frukostbordet, även om jag var tvungen att öppna käften för att sleva in fil. Hade jag inte haft så ont igår skulle jag ha läst ut Sarek. Jag befann mig helt i slutet, men hann inte läsa ut boken till frukost.

Måndagsfrukost i mörker…

∼ ♦ ∼

Idioter och jag

Vackra rönnlöv, men hala.

Envisa, dumdristiga, våghalsiga jag – välj själv – bet sen ihop lite till och gav mig iväg på promenaden upp till jobbet. Utan krycka. Men faktum är att jag tycker att kryckan inte direkt underlättar för mig att gå. Jag har svårt att hålla i den i vänsterhanden, min oopererade hand. Det blir att jag kramar handtaget krampaktigt och så får jag mer ont i handen också. Så jag stapplade, haltade och stånkade mig fram. Idioter på cyklar och elscootrar vägrar att stiga av och leda dem när det råkar bli trottoar. Inte kan de trafikregler heller. I morse höll en äldre man på att bli påkörd av en elscooter – på ett övergångsställe. Man har fullt sjå att freda sig, ärligt talat. Dessutom får man så här års se upp för hala löv på marken också. Men jag måste medge att rönnlöven ändå är lite vackra där de har fallit på trottoaren. Sista biten upp till jobbet fick jag sällskap av rara T, en cyklist som leder sin cykel där den ska ledas. Alla cyklister och elscooterförare är nämligen inte idioter, bara vissa.

∼ ♦ ∼

Halt och lytt, men kraftig tanke

Sjukpenning kommer i veckan.

Först som vanligt på jobbet i morse var jag, halt och lytt till trots. Det visade sig att vi har lite manfall med sjukdomar, men också ledigheter. Själv försöker jag jobba, jag måste dra in pengar eftersom det blev magert med den varan i oktober. Nu kommer tack och lov sjukpenningen från Försäkringskassan i veckan. Suveränt! Jag har verkligen inget att klaga på när det gäller dem, möjligen långa telefonköer. Men sist jag ringde var vid lunchtid i förra veckan och jag gissar att även handläggare på Försäkringskassan behöver äta lunch. Dessutom kunde jag jobba under tiden jag köade när min egen lunch var slut.

Måndagen bjöd på sedvanligt arbete på förmiddagen. Därpå tog jag skrivbordslunch med medicin, Kexchoklad och de sista sidorna i Sarek. När jag var och köpte lunchen tänkte jag extra starkt på en person som har det lite stökigt just nu. Lustigt nog kom ett sms från just den personen när jag kom upp till skrivbordet med min lunchpåse. Tankens kraft..? Jag har varit ganska orolig.

Skrivbordslunch med macka och ägg, kompletterad med Kexchoklad och medicin samt de sista sidorna i Sarek.

Jag gjorde skäl för den gigantiska kanelbullen och bet inte ihop till eftermiddagskaffet.

Under eftermiddagen deltog jag i vårt kommunikatörsnätverk med såväl extern föreläsare som intern. Ämnet var sociala medier, ständigt högaktuellt. Jag rodnade överraskad när externa föreläsaren använde min litteraturartikel som exempel på lyckat Facebookinlägg, ett inlägg som borde följas upp med flera från samma artikel, tyckte han. Jag som inte ens har nåt konto på Facebook fick be en arbetskamrat om att leta fram det för att titta… Själv puffade jag, helt privat, inte via jobbkontot, för artikeln på LinkedIn, här på bloggen och på Instagram där jag vet att det delades vidare. Och det är delningar som numera värderas högre än likes och antal följare, fick vi veta. För artikeln har jag fått mycket fin och god återkoppling, ännu mer idag, fast inte ett pip från nån av cheferna. Jag gjorde med andra ord skäl för den gigantiska kanelbullen till kaffet. Där bet jag inte ihop, bara när jag tuggade.

En av bilderna från min litteraturartikel.

Och efter det fick jag skjuts hem i U-bilen, tack och lov, tyckte jag och mitt onda knä.

∼ ♦ ∼

Gårdagens tvätt, gårdagens bokpaket, vatten och bröd

Jag hade mycket ont i knäet när jag kom hem, men jag tog tag i att vika lakanen från gårdagens tvätt eftersom de upptog för mycket plats i hemmet. Sen satte jag mig vid datorn och började skriva det här inlägget samt skrev färdigt inlägget om Sarek. Bokbytet gick till en av böckerna som kom i gårdagens bokpaket, Mördarens melodi. Lustigt nog utspelar sig båda böckerna delvis i Uppsala (Sarek) respektive helt (Mördarens melodi). Men Sarek är en psykologisk thriller och Mördarens melodi mer en mysdeckare.

Bokbyte från en bok som delvis utspelar sig i Uppsala till en bok som helt utspelar sig i Uppsala.

Efter detta fanns det plats att göra mina övningar i mitt provisoriska gym i gästrummet. Igår gjorde jag dem bara två gånger för jag hade så ont, idag blir det bara en gång. Just nu tycker jag inte att de hjälper alls. Efter gympasset (<== ironi, ha ha haaa…) gick jag en promenad med vattenkannan också.

Nån mat hade jag inte tänkt ut och jag orkade fan inte fixa nåt. Det fick bli rostat bröd, mjölk och kaffe.

Kvällsmat med Hopptisarna, Mördarens melodi, levande ljus och rostat bröd.

Jag har fått ytterligare en förfrågan om en recension av en spänningsroman som kommer ut nästa vecka. Den har jag tackat ja till. Men i kväll läser jag Mördarens melodi, tänder levande ljus och försöker hålla mig vaken i fåtöljen tills det är dags att ta smärtlindrande piller och gå och lägga sig igen.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Idag har jag ätit en skål fil med bär, en grov macka med kalkon och ost, ett kokt ägg, en Kexchoklad, en kanelbulle och två rostade mackor med ost respektive kalkon. I morgon ska jag inte äta mackor, då biter jag ihop igen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.