OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Först sovmorgon, sen läsning och kaffe på sängen.

Det blev lite sovmorgon i morse i alla fall. Efter morgonmedicinen somnade jag om och sov ända till klockan åtta. Jag hade ont i knäet. What’s new? Nåja, jag gick upp, satte på kaffe och under tiden gjorde jag mina jävla övningar (gör de ens nån nytta?) för första gången idag innan jag fördelade veckans medicin. 

Därefter återvände jag till sängen för att avnjuta det heta, svarta kaffet och en stunds läsning i Min salig bror Jean Hendrich. Ute var det bara en grad plus, så sovrumsfönstret fick vara stängt tills jag klev upp. För givetvis skulle jag ut och promenera.

∼ ♦ ∼

Trappa upp, stig ner

Frostigt…

Jag har haft tur, för det har varit fina höstdagar den här veckan och skönt att komma ut och röra på sig och få sol på nosen. Idag var det bra att jag väntade tills temperaturen stigit. Jag ville inte riskera att halka också så att jag verkligen måste till en akutmottagning.

Idag gick jag S:t Olofsgatan upp till Torkelsgatan och vek av vänster. Därefter gick jag in i Höganäsparken. Tog en trappa upp och en stig ner. Fortsatte sen mot Österplan. Där träffade jag två före detta grannar som också skulle ut på promenad och fick flera goda råd av dem båda. Till exempel att jag ska ta en krycka när jag går till jobbet i morgon bitti, bara för att känna mig tryggare. Jag kan ju alltid sticka kryckan i ett cykelhjul eller dutta till en elscooterförare om de kommer för nära mig.

Vilken blå himmel det var!

Soligt i Höganäsparken också…

…och vid Österplan.

Hemkommen trappade jag ner igen och vilade på dagbädden med kyld vetekudde. Morgonpromenaden blev 1,7 kilometer lång. Jag ringde för att kolla om jag kunde få sällskap på eftermiddagspromenaden, men fick inget svar. Satte mig därför vid datorn och skrev ett inlägg om gårdagens vin. Sen ringde den jag hade sökt. Tyvärr väntades det gäster för en av gästerna födelsedag skulle firas. Själv intog jag frukost innan jag lekte rörmokare (stopp i handfatet i badrummet igen) och dagens dusch.

Söndagsfrukost med mina trägubbar och Jean Hendrich.

∼ ♦ ∼

Kuperad promenad

Ja det är lite kuperat i Gamlis, men självklart gick jag inte på högarna.

På eftermiddagen tog jag bilen och körde en sväng. Jag stannade i Gamla Uppsala, för det var mitt andra promenadmål för dagen. Där är så vackert och jag tänkte hela våren och sommaren att jag skulle dit. Inte blev det av…

Nu till hösten hittade bilen och jag dit. Bilen lämnade jag emellertid på parkeringen och så gick jag långsamt, långsamt den kortaste rundan runt kungshögarna. Nej, jag gick inte på högarna, för det får man inte nu, men jag gick nästan på folk. Jag var liksom inte ensam i Gamla Uppsala den här soliga, härliga höstdagen. Men jag hade ingen i mitt sällskap, så nån fika stannade jag inte för att ta. Det fanns ju en Noisette hemma som väntade på mig. Det blev bara 1,2 kilometer gånget.

Kungshögarna är vackra…

…men får inte gå på dem.

Det är knöligt en lång väg bort…

…men jag gick bara den kortaste rundan.

Men när jag kom hem var kodapparaten till garagedörren helt död på utsidan. Fick backa upp igen, stänga av motorn och använda nyckel. När jag väl hade parkerat noterade jag att min granne i garaget hade glömt att dra upp ett fönster i sin bil. Som tur är har jag hans mobilnummer och skickade ett sms när jag kom upp i lägenheten. Han blev tacksam, för han har en ny bil.

Efter en stunds vila på dagbädden med kyld vetekudde var jag värd en söndagsfika med Noisette och en stunds läsning i vardagsrummet där jag också kunde njuta av min fina höstbukett.

Söndagsfika hemma med Jean Hendrich och min fina höstbukett som sällskap.

∼ ♦ ∼

Planer och kalkon

Seneftermiddagen ägnade jag äntligen åt att skissa på olika planer. Inte för att jag fattar så mycket, men jag gjorde nånting i alla fall. Nästa helg har jag fått löfte om konsulthjälp av min kompis i söder.

Så blev det middagsdags. I kväll var det bara att ställa fram två sorters kalkon, den ena med örter och den andra alspånsrökt, samt krämig potatissallad. Maten kom som vanligt från delidisken på Korgtassen, förutom den alspånsrökta kallen som jag köpte från en kyldisk på samma ställe. I glaset en skvätt franskt vin.

Söndagsmiddag med kalkon och krämig potatissallad ihop med Hopptisarna och Jean Hendrich.

Söndagskvällen har inte så mycket att bjuda på annat än nyheter och läsning. Igår såg jag de återstående avsnitten av Vigil säsong två på SvT Play. Säsong tre sparar jag till kommande helger. I veckan ska också nästa säsong av Förrädarna börja på TV4. Det blir perfekt fredagsunderhållning för mig.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Det är inte bara Kungshögarna man kan tycka är vackra i Gamla Uppsala. Jag stannade vid ett fält med utblommade solrosor och blickade mot stan. Långt där borta kunde jag skymta slottet och domkyrkotornen. I morron ska jag ta mig till andra sidan slottet. Till fots… Trappa upp.

Utblommade solrosor närmast. Lång borta, lite till vänster i bild, skymtar slottet och domkyrkotornen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.