OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Att säga att natten var god vore att ljuga. Jag somnade i vettig tid, men vaknade sen hur många gånger som helst. Magen var värst. Jag hade fruktansvärt ont och det satt i även när jag klev upp för att möta den här onsdagen. Idag var det emellertid omöjligt att jobba hemifrån. Jag spolade av mig ångestsvetten. Satte mig vid köksbordet och slurpade i mig filen med bland annat enorma björnbär och läste den senaste boken jag fått för recension, Hämndoffer. Levande ljus. Jag tänkte att nånting skulle vara levande i köket.

Nånting levande i köket…

Det blev bokbyte igår kväll, alltså. Dessa böcker… vad gjorde jag utan dem? Dog knall och fall, helt säkert. Jag lämnade de där trista flickorna i sin park i centrala London för att dela mig i tid (1980-talet och nutid) och rum (Newport, Stockholm och Kallhamn). Jag läste lite grann igår, men var ganska trött. Det blev en stunds läsning i morse, som sagt, och till lunch.

Bokbyte från en bok om trista flickor i en park i London till en bok om delad tid och rum.

∼ ♦ ∼

Som en färgfläck på marken

Som jag kände mig idag.

Utomhus var det mörkt när jag gick, men hela 16 grader. Jag chansade och tog bara tröja på mig. Halvvägs kom regnet. Det var ett lätt, fint regn och skönt. Fast blöt blev jag… Tur att jag alltid har en annan tröja på jobbet.

Mötesdagen inleddes klockan 8.45 och fortsatte med nästa möte klockan nio. Jag hade forfaranade mycket ont i magen. Det kom liksom kramper och stundtals hade jag svårt att räta på mig. Ville bara krypa ihop i fosterställning med en filt över mig. Jag kände mest som en spilld färgfläck på marken. Som om nån hällt ut mitt inre på trottoaren och lämnat mig där. I vart fall försökte jag vara engagerad på mötena, men särskilt lätt är sånt aldrig när man har ont. Foten känns dock rätt OK, alltid något, knäet lite stelt och värkigt, men ändå överkomligt.

Jag hann jobba lite till efter förmiddagens möten innan det blev lunch. Inte lätt att äta när man har ont i magen så att man mår illa, men bara att försöka. Låt oss säga att jag inte fick mindre ont efter mackan och ägget…

Skrivbordslunch som vanligt. Jag fick inte mindre ont av den, tyvärr…

Klockan 13 var det dags för min intervju. Intervjun gick bra. Efter den fick jag åter en stund för konkret arbete innan dagens sista möte. Jag skrev i prinicip färdigt min artikel och nu ska den skickas på citatkoll innan jag presenterar den för beställaren. När beställaren har godkänt texten går den på översättning.

Dagens sista möte var mycket tungt. Mina hörlurar laddade ur precis innan mötet började, så jag joinade några arbetskamrater som bokat ett rum. Ingen blev särskilt pigg efteråt. Jag hasade mig hem, långsamt. Knäet var stelt, magen gjorde ont. Bara skit, med andra ord.

∼ ♦ ∼

Mackmiddag

Allting tär på mina krafter och idag hade jag inte planerat nån middag. Det fick bli mackor som jag tog ut på tining från frysen när jag kom hem. Och så försökte jag hitta lite grönsaker till, mjölk och kaffe. Jag var inte särskilt hungrig. Mackorna dög gott och väl.

Mackor till kvällsmat var OK, men gav mig mer ont i magen, tyvärr.

Och i kväll orkar jag inte skriva mer än så här, men artikeln jag har nästan klar är lika lång som en roman…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Tack E för att du bryr dig trots att du är på semester. ❤

∼ ♦ ∼

Livet är kort.