OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, det finns en man…

Ord från ett kylskåp.

…en äldre man, som promenerar med sin äldre hund i området. Jag såg dem redan när jag bodde på Main Street, men jag vet inte exakt var de bor. Eftersom allén längs järnvägen där de brukade gå till stora delar är avstängd, har de uppenbarligen ändrat promenadstråk till björkallén utanför mig. Jag minns att jag brukade tänka att mannen säkert är jätteensam, men att han i alla fall har sin hund. Det var nästan nåt nedlåtande i mina tankar även om jag menade väl. Idag när jag ser honom, så sent som i morse, faktiskt, tänker jag annorlunda. Den äldre mannen är verkligen inte ensam, de är två i hans familj. Den som är ensam är jag.

∼ ♦ ∼

Promenader

I morse var jag jättetrött och hade kunnat ligga kvar och sova en stund till trots att även den gångna nattens sömn var god. Ingen hosta alls på natten, nu är hostan värre på dagtid, framför allt när jag pratar, vilket jag ju måste göra när jag arbetar. För med min familj – Hopptisarna, min bok på gång och kvitterboxen – pratar jag inte. De är bara mitt sällskap i framför allt hemmet, vid frukosten dock bara de två förra, kvitterboxen bor i badrummet.

Sällskap med familjen till frukost.

Solig morron idag igen. Domkyrkotornen sticker upp även på Stora torget.

Även den här morronen var kall, men solig. Foten gör ont på ovansidan och jag går inte fort alls, till och med barn går förbi mig. Men jag går upp till jobbet och jag har hittills tagit mig hem till fots också undantaget idag. I morrn jobbar jag hemifrån och sen väntar tre lediga dar, så då får foten vila. Håller det onda i sig får jag kontakta sjukgymnasten igen. Eller nåt. Ryggen är också bättre, men den gillar ju inte att jag sitter så mycket som jag gör på jobbet. Hemma är det annorlunda. Då kan jag gå upp och gå en runda i lägenheten bara så där. Mot slutet av min promenad till jobbet i morse fick jag sällskap av min promenadkompis L som hade undrat vart jag tagit vägen. Jag gav en snabb resumé och som alla andra sa hon att det nog inte kunde bli värre, att jag har tagit åt mig allt nu för att bli frisk sen. Hoppas hon har rätt. Jag är lite orolig för jag känner mig stapplig och har dålig balans. Vad betyder det?

∼ ♦ ∼

Inte sysslolös

Man tar sig för sin panna ibland.

Arbetsdagen idag var inte så mycket att orda om. Jag fick bekräftat min uppfattning om att det finns en övertro på att system ska lösa vissa problem som har att göra med struktur och noggrannhett. Två möten, varav ett veckomöte med chefen, lite uppdateringar och sedvanliga uppgifter. Jag skulle ha fått uppdrag av mer långtgående karaktär av samordnaren, men det hanns inte med i måndags. I stället tyckte min chef på veckomötet att jag skulle göra en intervju med en person som fått en utmärkelse. Att sitta sysslolös gör jag inte, men överenskommet var att vänta till nästa vecka med nya uppdrag, bland annat för att jag inte har så mycket röst. För morgondagen har jag ett uppdrag av helt annan art och som mest kräver syn och hörsel. Det lämpar sig bäst att göra hemifrån. Men efter mötet gjorde jag lite research inför intervjun, skrev en ram, formulerade frågor och kontaktade personen – bara för att få veta att h*n 2026 är på fältarbete i djungeln, ungefär, och kollar och besvarar mejl ytterst sporadiskt. Men… efter lunchen svarade h*n att det var helt OK att mejla över frågor och h*n skulle ordna en lämplig bild. Jag tyckte att det var jätteroligt, men jag vet inte om min chef tyckte att det blev en lika kul grej av det (jag gav en snabbversion). Att vara snabb är inte alltid populärt.

Lunchen åt jag i tystnad med Havets kyrkogård vid skrivbordet.

Skrivbordslunch i tystnad.

Fikade på eftermiddagen gjorde jag med bästa E. Passade på att få lite input i nåt som stör mig för att jag inte förstår.

∼ ♦ ∼

Laddad med ätbart och medicin

När arbetsdagen var slut (lite tidigare) fick jag lift i U-bilen hem. Jag hade laddat med en Plopp som vår egen godisgubbe L kom med idag, trots att det bara var onsdag. Sen blev jag avsläppt när Kvarnen. Perfekt, för då orkade jag både handla på Korgtassen och köpa medicin på apoteket. Notera dock att jag bara köpte den livsviktiga och magmedicinen, resten hoppas jag kunna sluta med. Därför tänker jag dröja med att köpa dessa så länge det går.

Laddad med Plopp…

…orkade jag både handla mat och medicin.

Nu har jag mat hemma för torsdag och fredag. Jag köpte också två kycklinglasagne, perfekt att värma i micron nån vardag. Lördags- och söndagsmiddag kan jag köpa i helgen, för nu vet jag inte vad jag är sugen på att äta då.

I kväll fick det bli kycklingkorv med bröd. Jag var ganska hungrig och det smakade bra. Givetvis hade jag bostongurka och räksallad till. Familjen stod på bordet.

Onsdagsmiddag med familjen på bordet, men ingen duk!

Det gjorde däremot inte nån duk, låg på bordet, alltså, för den skulle tvättas. Efter mat och disk körde jag igång en maskin tvätt. Det finns numera en liten strykhög igen. Nåt annat särskilt står inte på kvällens agenda. Jag måste försöka läsa den här lite… tunga boken.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morrn blir det distansarbete. Jag ska bädda rent också och tvätta sjuklakanen, nåt som är enkelt gjort under en distansarbetsdag. Det ska bli underbart skönt att få rent i sängen. Och så ska det visst komma ett paket. Med böcker…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.