OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, så skönt!
Det är lite varmare. Inte mycket, det är fortfarande vinter och minusgrader, om än inte skitkallt längre. Men det ska komma mer snö i helgen och minusgraderna håller i sig. Jag hoppas att det gäller nån annan plats än Uppsala.
I morse fick jag till det med gröt i alla fall. Det känns snällt mot magen, som inte tycks vänja sig vid medicinerna trots att åren går. Och gröten värmer upp mig inför promenaden till jobbet.

Till frukost blev det rätt i morse: gröt.

Kall, men ljusare februarimorgon.
Det var en lätt, men kall vind i morse. Den gjorde att det kändes betydligt kallare än de sex minusgrader termometern visade hemma. Men det var ändå ljusare i morse! Foten var fortfarande ond att gå på, ljumsken gjorde sig påmind, antagligen för att jag satt hela eftermiddagen igår i en stol som inte passar min kropp. Jämna plågor, med andra ord. Men… jag är väldigt glad att jag kan gå överhuvudtaget och att jag klarar att ta mig till jobbet utan att känna att jag håller på att dö varje gång. Sen tappar även jag humör och lust ibland. Så sent som igår undrade jag vad det är för mening med allting. Jag har fortfarande inte kommit på nåt att leva för, jag har knappt några kortsiktiga mål, men… Förhoppningsvis hittar även jag nåt. I vart fall blev jag glad att höra från Husse att han och Baldur nog kan tänka sig att hälsa på i morrn när jag har slutat arbeta. Jag planerar att sluta morgondagens arbete och arbetsveckan klockan 15.
∼ ♦ ∼
Skriver så fingrarna blöder

När man skriver så fingrarna blöder…
Arbetsmässigt för min del idag var det förstås möten, två stycken på förmiddagen. Jag hade en preliminär avstämningslunch, men den flyttades till måndag. I stället fick jag tag i en direktör som jag intervjuat för ett tag sen och som jag bland annat behövde dryfta en jobbfråga med. Ett möte är nu bokat om ett par veckor. Det känns jättebra, eftersom jag har en artikel som i princip är färdig. Jag kastade mig också över en artikel som jag hade fått åter efter fakta- och citatkoll och efter justeringar och översättningsförfrågan är texten nu i ”min” översättare i Australiens händer.
Framöver blir det en del utbildningar, bland annat i ett ärendehanteringssystem vi ska införa på avdelningen. Jag tror inte att datorsystem kan lösa alla problem, men förhoppningsvis löser det några. Två eftermiddagar, en i februari och en i mars, är inbokade för detta. Ytterligare en utbildning, för ett program, är inbokad i februari. Och så blev det lunch idag igen däremellan. Den var väl ganska lik lunchen igår.

Skrivbordslunch som igår,
Fast jag måste ändå avslöja att jag är utvecklingsbar. Dels läser jag en bok, En guds födelse, som ligger helt utanför mina sedvanliga genrer, dels åt jag en banan till dessert efter lunchen. Ibland överraskar man även sig själv.

Överraskande bokval och lunchdessert.
∼ ♦ ∼
Efter jobbet

Efter-jobbet-handling. Det viktigaste var förstås en bit smörgåstårta till i morrn och det fanns.
Men när eftermiddagen hade sprungit på, finger nummer två börjat blöda och e-postprogrammet slutat fungera… Då stängde jag ner och gick hem. Eller haltade hem. För nu har jag plötsligt fått mer ont i ljumsken än i foten.
Kallt och jävligt var det också att gå och det blåste fortfarande. Jag är helt säker på att mina elefantöron var illröda.
Jag hoppade in på Korgtassen för att handla. Besviken blev jag inte, för det fanns gott om smörgåstårta kvar. En alldeles för stor bit följde med hem. Givetvis handlade jag lite mer som behövdes. Bland annat köpte jag middag till lördag. Det blir kolgrillad kyckling och potatisgratäng då. Men det jag skulle ha till kvällsmat – kycklinggrillkorv – glömde jag, trots ”lapp” i mobilen. Ja, ja, som tur var fanns det hemma i frysen.
I postboxen låg det spännande saker. Ett fönsterkuvert från Uppsala kommun gjorde mig nyfiken. Det visade sig att det var en enkät om Trygghet och gemenskap i Uppsala. En till två minuter skulle det ta att besvara den, så jag fattar att den bara är väldigt ytlig. Förresten känner jag mig inte trygg här alls och gemenskap, det är nåt obefintligt. Jag sparade enkäten till senare dock. Kanske bäst att äta först så att blocksockret åker upp och jag blir snällare.


Ett fönsterkuvert med en enkät om trygghet och gemenskap i Uppsala, rätt obefintliga ting, med andra ord.
Då var den andra grejen i postboxen, ett blått paket, betydligt mer spännande. Inuti låg Stefano Foconis bok Japan: tio betraktelser över det svårbegripliga för recension från Lindskog förlag.


Ett blått paket med en bok om Japan för recension var roligare att få än en enkät från kommunen.
Utöver den boken kom en förfrågan om jag vill recensera en annan, också lite annorlunda bok om en katt. Det lät spännande så jag tackade ja.
Tur att det går snabbt att grilla kycklingkorv i ugnen, för efter allt detta var jag vrålhungrig.

Torsdagskorv med Hopptisarna och En gud föds.
Jag har kört en maskin tvätt i kväll och mer blir det i morrn eftersom jag ska bädda rent. Det fixar jag medan jag jobbar. Nu ska jag kolla in enkäten innan det serveras ett sent kvällskaffe.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
I morrn jobbar jag hemifrån och efter jobbet kommer Husse och Baldur. Det blir mysigt och nåt att se fram emot, om än lite kortsiktigt.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.









