OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, små framsteg, visserligen, men…

Bokbyte igår kväll från en ett vårlik i söder till en kvinnlig liga i Stockholm.
Det går framåt. Inte bakåt. Fast väldigt långsamt. Och det passar inte mig helt. Men ändå. Jag är mycket nöjd med att jag klarar mig på egen hand. Den enda hjälp jag har bett om och fått är skjuts till och hämtning från sjukhuset. Den är jag så tacksam för. Resten fixar jag själv. Det är bra för självkänslan, att känna att jag kan. Fast det klart… Jag gör en del saker som jag kanske inte borde. En del.
Jag tar det väldigt lugnt. Lyssnar på kroppen. Igår kväll läste jag och struntade helt i TV:n. Det var rofyllt och jag känner hur hjärtat tackar mig. Bokbyte blev det också. Jag har nu lämnat det vårliga offret i söder för en kvinnlig journalistliga i det tidiga 1900-talets Stockholm. Du vet, Ligan, boken jag mutade mig med för att jag avskyr att handla.
∼ ♦ ∼
Trappa ner och trappa upp

Läsning och kaffe på sängen i morse.
I natt sov jag bättre, hela sex timmar med bara två korta avbrott. Jag kan andas bättre och jag har inte blött mer från ljumsken. Illamåendet har varit mindre hela dan. 3-0 till mig, med andra ord.
Vaknade runt klockan sex, men kände mig ganska utsövd. Medan jag väntade på perkolatorn satt jag och vek gårdagens rena tvätt. Därefter blev läsning och kaffe på sängen. De kvinnliga journalisterna i Ligan börjar ta form för mig. Boken är en biografi, men samtidigt var ju författaren inte med i verkligheten, så dialogerna är få. Intressant läsning är det i alla fall, än så länge.
Jag tog en dusch och försökte försiktigt med svampen skrapa bort klisterrester från kroppen. Framgången var liten, eländet sitter som berg, främst i ljumsken. För hårt vill jag inte gnussa så att det börjar blöda. 3 -1, dårå, men jag leder över kroppen.
Igår gjorde jag en beställning av en ny linssort hos Apotea, en sort som hade ett betydligt bättre pris än de linser jag vanligen köper. Men jisses, i morse fick jag sms om att paketet med linserna hade levererats i min postbox. Jag beslutade mig för att testa orken och gick ner för de tre trapporna. Och upp för dem. Jag blev knappt andfådd. 4 – 1 till mig, med andra ord!
Sen åt jag filfrukost och läste, i sällskap av Hopptisarna och levande ljus. En fridfull frukost.

Fridfull filfrukost med Hopptisarna, Ligan, levande ljus och hyacintdoft.
∼ ♦ ∼
Dagens utflykter
Så blev det dags att ge sig av. Jag passerade soprummet innan jag gick ner till garaget. Nej, jag får inte köra bil än (tror att det är på grund av ljumsken), men det struntar jag i. Hur skulle jag annars ta mig till vårdcentralen? I stället tog jag en extra sväng när jag var klar för jag behövde tanka. Men innan dess fick jag både goda samtal och god vård. Jag känner mig alltid trygg på min vårdcentral (minus doktor Noll och en viss sköterska, fast dem träffar jag nästan aldrig).

Trygg i väntrummet på vårdcentralen.

Lite handling idag och en exklusiv chokladask.
Bilen åkte jag hem till garaget med. Annas snälla mamma hade ringt, så jag ringde tillbaka eftersom jag avvisade samtalet under vårdbesöket. Jag satt ner och vilade en liten stund innan jag tog ryggsäcken och gick till Korgtassen. Så mycket skulle jag inte ha, men givetvis en bit smörgåstårta till i morrn, ost, bär och bröd (julvört och knäcke). Vidare hämtade jag min julklapp, en gratis exklusiv chokladask som egentligen kostade över 200 spänn… Försökte komma på nåt som jag var sugen på att äta. Det stod rätt still i hjärnkontoret. Men i vart fall beställde jag fyra sorters sill och Janssons frestelse som jag ska hämta på måndag eftermiddag och festa på i jul.
∼ ♦ ∼
Mycket!
Eftermiddagen tillbringade jag i princip i soffan. Det hade varit en för mig händelserik dag och jag var mycket trött. Ändå har jag orkat lyssna på lite musik på Spotify, mest psalmer som jag kan tänka mig till min begravning.
Jag fick hälsningar från både Anna och jobbet per sms. I morrn får jag dessutom besök. Anna tittar in på förmiddagen och min chef kommer förbi på eftermiddagen med en julklapp. Tänk att en sån elaking som jag visst har varit lite snäll, trots allt. Här ser ut som ett bombnedslag, fast dammsugning finns inte på min världskarta för tillfället. Bra att det blir ett glapp mellan besöken så att jag hinner vila en stund. Men å så roligt det ska bli att träffa folk!
Illamåendet klingar av allt mer och jag bestämde mig för att grilla kycklingkorv i ugnen. Korvarna stoppade jag ner i bröd och till det, förutom senap och ketchup, förstås, räksallad och bostongurka. Det är nog inte mycket näring i de här korvarna, men jag blev mätt. Inte mådde jag illa heller även om magen blev aningen… förvånad.

Torsdagskorvar med Hopptisarna, Ligan och levande ljus.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
Jag vilar mycket. Inte så att jag sover om dagarna, men jag vilar. Sänker hastigheten, har inte några stora planer, ändå några stycken. Att ha ramar för en dag hjälper mig att känna mig mindre ensam. Och jag tycker att det går framåt. I vart fall vill jag att det går framåt. Gärna lite fortare…
∼ ♦ ∼
Livet är kort.









