OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, det här med fullmånen…

Sen lördagsstart med läsning och kaffe på sängen. Boken är faktiskt inte så tokig!
I natt var det en helvetesnatt. Jag kunde fan inte sova. Kom inte till ro. Tusen tankar snurrade i skallen och jag snurrade runt i sängen. Sen kliade det, typ överallt. Och fötterna värkte. Men till sist, så… När medicinlarmet gick igång i morse sov jag som bäst. Det var dock bara att skutta upp och ta alla fyra tabletter med nån sötsliskig dryck med kolhydrater i. Sen sköljde jag munnen med vatten och tryckte i mig en fluortablett. Gick tillbaka till sängen och… hör och häpna! somnade om.
Klockan var över nio när jag vaknade till den här lördagen på riktigt. Då kände jag mig fortfarande mycket trött, men tacksam att jag inte skulle iväg till jobbet, eller ens jobba hemifrån, idag. Det blev en långsam start med läsning och kaffe på sängen. Kanske håller jag på att ändra uppfattning om Den lilla bokhandeln i hamnen eller också var det helt rätt att läsa feelgood nu. Boken är faktiskt inte så tokig… Och förresten… Jag tittade nyss i kalendern. Jorå. Det var fullmåne i natt.
∼ ♦ ∼
Det här med jul…
Alltså jag hade bestämt mig för att inte fira jul i år, vem firar ensam, liksom? Två år på raken, dessutom. Hej alla kompisar, tack för att ni bryr er! Hur det blir med den saken vet jag inte, för jag vet inte om jag överlever Ingreppet. Men om jag gör det… Ja, jag började träna lite på jul igår. Spelade vacker julmusik på CD-växlaren i köket, inklusive mammas Peter Jöback-CD. Grät en skvätt, ingen såg mig, jag var ju ensam som vanligt, men det gick bättre än jag trodde. Musiken var faktiskt vacker. Många Christmas carols blandade med amerikanska julsånger och en och annan svensk. Men idag på förmiddagen lyssnade jag inte på nån musik, jag satte fram/hängde upp några julsaker. I vardagsrummet hänger nu Uppsalakulan och Union Jack-kulan i gardinstången. Julfigurerna, numera decimerat antal till sex stycken (de är sköra och det händer att nån går i kras), hänger i köksgardinen. Ett par dukar och röda fönsterremsor la jag på och mammas pelargonvepa ovanför kökssoffan byttes till en med domherrar på som hon också har broderat. Köksgrisen har fått ett rött sidenband om halsen.
Till nästa helg ska jag ställa fram mitt lilla Lucia-tåg, för nästa lördag är det faktiskt Lucia. Det jag i övrigt planerar att julmöbla med är att ställa fram mammas änglar på ekbyffén och julkrubban. Det kan jag kanske pyssla med under konvalescensen när jag inte får lyfta och bära tunga saker.
∼ ♦ ∼
Min jul är räddad!
Särskilt hungrig var jag inte efter julmöblingen, men jag åt i alla fall rostat bröd. Därefter bäddade jag och tog jag en dusch. Bilen behövde en åktur och jag var på jakt efter kokt kalkon att griljera i ugnen som skunka. Hittills har jag hittat kalkon endast på ett ställe i stan och det var dit jag ställde kosan: till Tokerian, min gamla mataffär där jag handlade när jag bodde i New Village. Och kan du tänka dig, kära dagbok, även i år fick jag min julkalkon! Lite annat passade jag också på att handla när jag ändå var där. Men bäst av allt var som sagt kalkonen. Nu är min jul räddad. (Om jag lever. Lever jag inte bryr jag mig förstås inte.)
Så skönt att få hem tunga saker. Det som återstår nu är sill, ägg, lax och Jansson, främst. Det tänkte jag handla på Korgtassen, men inte förrän närmare jul eftersom jag vill köpa deras egeninlagda sillar och egengjorda Jansson. Det var faktiskt så att jag hade tänkt lägga in sill och göra Jansson själv, men nu skippar jag det eftersom jag inte vet hur jag mår. Jag hoppas att jag kan gå efter Ingreppet. Det ska göras från ljumsken och upp i hjärtat och det är därför jag inte får bära efteråt. Det hade onekligen varit bra med praktisk hjälp med till exempel handling. Nu har jag inte det, men jag tycker att jag är rätt duktig på att hitta lösningar som inte omfattar alltför många människors välvilja.
∼ ♦ ∼
Lördagsätbart och dryck
Men än är det inte dags att äta julmat. Det är bara en vanlig lördag. Och då ska det ätas Noisette till eftermiddagskaffet. Medan jag fikade passade jag på att köra fotmassagemaskinen, för vänsterfotens hälsporre gör bra ont just nu.

Lördagsfika med Noisette och fotmassage.
Igår kväll öppnade jag julklappsvinet jag fick av Anna förra året. (Separat inlägg om vinet kommer givetvis!) Jag tog bara ett glas utan nåt till. Det var underbart gott. Senare i kväll kan det bli ett glas till några bitar ost. Men först lagade jag (!) och åt lördagsmiddag. Den var av sånt slag att jag nästan trodde att min pappa skulle dyka upp. När vi var ensamma, han och jag, åt vi ofta korv och pommes frites. Idag är min korv gjord på kyckling, dock. Notera även en klick räksallad på tallriken men framför allt… grönsaker. Inför Ingreppet ska jag fylla i miljoner uppgifter på en massa papper, bland annat om hur ofta jag äter grönsaker. Så bäst kanske att ”öka dosen” av dessa nu.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
I kväll läser jag ut feelgoodboken. Jag misstänker att den slutar som jag förutspådde. Jag ska därefter läsa… en thriller som utspelar sig bland annat i bokförlagsmiljö.
Och nej. Rubriken på det här inlägget syftar inte bara på mig utan på Finland. Det är dess självständighetsdag idag, från Ryssland. Hyvää itsenäisyyspäivää!

Foto: Hietaparta, Pixabay
∼ ♦ ∼
Livet är kort.









