OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, drömmar, säger jag bara…

I natt drömde jag igen. Ja eller det var väl mer framåt småtimmarna, för jag hade varit uppe en sväng och sen somnat om. Tyvärr var det ingen bra dröm. Jag fick bekräftat för mig själv att jag fortfarande bär på en förhoppning om att jag ska bli lagad känslomässigt på ett sätt jag inte accepterar i verkligheten. Drömmen gjorde mig bara stressad, besviken och ledsen. Tillvaron blev oskarp och rörig och det tog tid för mig att återhämta mig under dan. Så många besvikelser, så många brutna löften – och allt kan inte lagas. Jag måste förstå det och acceptera det. Tiden läker vissa sår, lindrar vissa skador, men den tar också slut. Och då är det helt enkelt försent.

Drömmen gjorde tillvaron oskarp och rörig.

∼ ♦ ∼

Förgyller min tillvaro med ”gubbar”

Fegisar som inte vågar säga nej har inget i mitt liv att göra.

Den här veckan har passerat supersnabbt. Det känns som om min tid bara springer iväg. Är den på väg att ta slut eller är jag på väg mot nåt bättre? Många tankar rör sig och, som sagt, nån jourhavande vän har jag inte, inte heller nån partner eller mest älskad att prata med. Jag pyser lite här och var och jag kan betala för att få prata. Det känns inte bra, men jag försöker sysselsätta mig så mycket jag kan och orkar för att inte tänka så jävla mycket. Det är ibland som tankarna kommer ikapp. Att fästa en del av tankarna här är inte heller gratis (jag betalar en årsavgift), men du, kära dagbok, har visat sig vara min mest trofasta vän. Så svikarna får svika på egen hand. De som är för fega för att säga ett rakt nej, som ger mig hopp och tro – och som sen lättade flaxar iväg när jag säger att de inte behöver hjälpa – EFTERSOM JAG KÄNNER ATT DE INTE VILL.

Denna sista vardagsmorgon första veckan i december lyxade jag med jordgubbar på frukostfilen. Jag kan förgylla min egen tillvaro. Nyduschad och ren i håret slevade jag i mig medan jag läste. Asså, jag fattar inte att man får ge ut vissa böcker, att det finns en marknad för dem. Böcker, som Den lilla bokhandeln i hamnen, som handlar om hur enkelt det är att göra ett svårt liv lätt att leva. Där sunt förnuft maskerat som omtanke får framför allt otacksamma och lata barn att göra som man vill.

Jag förgyller min egen tillvaro med jordgubbar på frukostfilen.

∼ ♦ ∼

Jobba lite och promenera en del

Jodå, jag jobbade lite idag också, men det var med betoning på lite. Två möten deltog jag i, det ena med mycket bra diskussioner även om alla ämnen inte var av det positiva slaget. I övrigt håller jag på att avsluta saker och ting. Det är inte mycket som återstår att göra nu. Sen tar jag en del korta frågor av enklare sort också.

Förmiddagens bensträckare blev att gå med dammvippan i stället för att fika. Dammsugningen sparade jag till efter arbetsdagen. Men innan dess tog jag lunch här hemma med Hopptisarna och en stunds läsning.

Hemmalunch med Hopptisarna och en stunds läsning.

Efter lunchen tog jag en friskvårdspromenad. Jag rekommenderade en arbetskamrat idag att köpa sig en blomma. Det behövde inte jag, för min amaryllisbukett är fortfarande så fin. I stället gick jag till både Korgtassen för att handla middag till i kväll och till Butiken på hörnet för att handla godsaker till helgen. Min onda fot fick vila en del igår, vilket var bra, men jag får ont i den så snart jag går. Idag var inget undantag. Dessutom kände jag mig totalt slut och trött efter gårdagens fina, men mycket intrycksfulla avdelningsdag med jullunch. Men… middag (smörgåstårta, förstås) inhandlades och annat ”nödtorft” till helgen såsom ostar, fil och Noisetter. Knäcken framför filpaketen ska jag ha till jul.

Lite från Korgtassen, lite från Triller.

Det blev en röd och en grön Noisette till helgen.

Givetvis passade jag på att kika på tunnelbygget när jag var i närheten. Inte heller idag var det nån aktivitet där (jag såg två arbetsklädda män som pratade med varandra), men rapport från första parkett hos Triller avslöjade att det hänt en del under den gångna veckan. Och när jag ändå var där bad jag att få reservera två Noisette till nästa fredag, att hämtas framåt kvällningen om jag får permis från Sjukstugan i Backen.

Tunnelbygget sett från Storgatan.

Nu ser man tydligt två tunnelhål.

Men mycket återstår…

Innan jag loggade ut från arbetsveckan besvarade jag en enkät. Sen fick jag vila en stund innan jag orkade gå med dammsugaren. Jag sov faktiskt en timme…

∼ ♦ ∼

Fredagskväll i december

Den gröna renen håller pappa och mamma sällskap i arbetsrumsfönstret.

Vet du, kära dagbok, jag har faktiskt ställt fram en låda med julsaker och två med juldukar respektive julbonader. Jag kanske ska försöka göra lite julmysigt här trots allt, för om jag överlever Ingreppet lär jag ju vara här hemma rätt mycket. Helgplaner har jag inga, men jag kanske slänger på nån julduk, ställer fram mitt lilla Luciatåg (det är Lucia nästa helg när jag skrivs in på Sjukstugan i Backen) och tar fram nåt juligt. Det ska vara julmarknad i Uppsala, men det skiter jag i. Sånt är inte kul att strosa runt på ensam. Jag tar väl en tur med bilen, kanske. Nästa helg får jag åka och lämna julklappar. Men jag ska inte gå händelserna i förväg. Vem vet om jag ens lever nästa helg? Jag ställde i alla fall fram den gröna renen i arbetsrumsfönstret. Anna och jag köpte var sin ren i Stockholm när vi var där en av de sista gångerna som ett par.

Sen blev det dags att ställa fram middagen, det vill säga en bit smörgåstårta och ett glas vitt. I kväll blev det chardonnay, nån riesling fanns inte. Och vet du, kära dagbok, jag bytte ut de fem klassiska CD-skivorna mot fem julskivor och la fram jultändsticksasken. Jag behöver träna på att tillåta mig själv att tycka lite bättre om julen. Alla jular genom åren har inte varit bedrövliga.

Fredagsmiddag, smörgåstårta, förstås, men i kväll med chardonnay.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I kväll är det fortfarande fredag. Då ser jag på senaste avsnittet av Förrädarna på TV4 Play. Det är mitt fredagsnöje.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.