OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, jo tack, jag har ju Gud…

Klockan fyra vaknade jag i morse. Det är inte OK. Jag har ont överallt, mest i hjärtat och magen. Gissar att det är ångest och nervositet. (Sa jag att jag såg fru Död på Korgtassen i lördags..?) Vid frukosten den här måndagen, som bestod av fil med bär som vanligt, mådde jag så illa att jag höll på att kräkas. Höll på. Jag tryckte ner kväljningarna. Vidare upptäcker jag nya blåmärken varje dag. Idag på vänsterhanden.

Måndagsfrukost med Hopptisarna och ett rökmoln över Stugorna…

Eftersom jag inte har nån jourhavande vän har jag sökt hjälp på vårdcentralen. Det var högst tveksamt om det fanns tider för uppbyggliga samtal, men min fina kontakt där trollade. Jag ska dit på fredag. Vidare försöker jag ordna transport av min person tidigt den där måndagsmorgonen i december. Det skapar oro och olust (det är pinigt!) hos mig när jag med mössan i handen tvingas be om hjälp och ingen kan lämna säkert besked. (Hur svårt kan det vara att säga ja eller nej? Samtidigt litar jag inte på ett ja längre.) Eftersom jag inte får bära tungt efter Ingreppet måste jag göra en del tyngre inköp nu. Det är inte alltid enkelt, för jag är ju lite hjärtsjuk också. Utöver det tänker jag ljuga och säga att jag inte alls är ensam dagarna efter Ingreppet. Problemet är bara att jag inte har nån att skriva som närstående. Jag får väl skriva dit Kalle Anka. Eller nån högre makt.

”Du har ju Gud,

som undersköterskan, som tog mina uppgifter vid senaste elkonverteringen, sa. Det finns folk till allt. Folk som bryter löften, folk som börjar prata om pikar när jag svarar hur jag mår och folk som trycker på andra sin tro. Jag har visserligen en tro, men den är min och jag skulle aldrig trycka den på nån annan.

∼ ♦ ∼

Försöker jobba

På Storgatan, på väg till jobbet. För jag försöker jobba också.

I morse när jag kom till jobbet hade jag sån tur att en arbetskamrat tog bilen till jobbet och utlovade mig skjuts hem. Det är så snällt! Igår var det för jävligt med flåsandet. Jag blev flåsig bara jag reste mig från sittande till stående. En annan arbetskamrat har blivit förkyld och hostig och jobbar hemifrån – för att inte smitta mig. En tredje har sagt att h*n kan ställa upp som transportör om inte senast tillfrågade gör det. En fjärde bor nära och sa att jag får höra av mig om det finns behov av nåt. Det finns omtänksamma människor – och de jobbar uppenbarligen på mitt jobb. Sen finns det andra som bara beter sig… inte så snällt, typ hånfullt. Gå inte på mig. Tjafs orkar jag inte med nu. Håll er bara borta!

Jorå, jag försöker jobba också. Publicerade en artikel om ett arbete med ett internt pris och puffade för den. Innan jag lägger mig i sjuksängen och går på ledighet ska jag också göra klart artikeln om en ny chef. Den är på fakta- och citatkoll just nu. Men fram till mitten av december tar jag mest småjobb och -uppdrag och försöker göra allt färdigt. Eller i vart fall så färdigt det går.

Mitt på dan blev det som vanligt skrivbordslunch. Jag var jättefrusen och de två muggarna varm choklad värmde. Boken, däremot, gör mig ruggig för den är så läskig. Men bra läskig. En arbetskamrat sa att h*n ska önska sig den i julklapp. Passande nog köpte jag en kexchoklad som bonus – det är ju lite synd om mig. Just när jag åt hittade en personerna i boken… en kexchoklad.

Skrivbordslunch med kexchoklad…

…PÅ boken och I boken.

∼ ♦ ∼

Hemma igen

Eftermiddagen sprang på snabbt och det var så skönt att få åka bil hem. Sånt är jag inte särskilt bortskämd med. Dessutom kom jag hem en hel timme tidigare än vanligt. Jag vilade en stund på soffan innan jag grejade med diverse, bland annat fotografering. Vidare letade jag fram en gardinkappa jag ska stryka och sätta upp i köket i helgen när det blir första advent. Det är ju sånt att fixa också.

Middagen blev inget speciell, men soppa är gott när en känner sig lite ruggig och mackor slinker alltid ner. Thaisoppan är lite het och då blir än ännu lite varmare.

Gott med het Thaisoppa när en känner sig lite ruggig.

Det står inte heller nåt speciellt på kvällens agenda. Troligen läser jag och kanske åker TV:n på. Jag hoppas att jag kan sova bättre och mer i natt, att vakna klockan fyra är ingen hit.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Idag är det måndag och då hänger jag på att presentera boktips i en viss färg på Instagram. Initiativet till måndagshögen kommer från @my.loved.books Den här veckan är färgen blå.

Självklart har jag läst alla böcker (länkar till dem jag har skrivit om), men har DU läst nån av böckerna i min måndagshög???

• Berlinerpopplarna av Anne B Ragde
• Snövit ska dö av Nele Neuhaus
• Stormvarning av Maria Adolfsson
• The Bookshop murders av Jennifer Gladwell
• When no one is watching av Alyssa Cole
• Hon som inte vet av Karen Cleveland
• Hembiträdet av Freida McFadden

Måndagshögen är blå den här veckan.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.