OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Fy fan vilken mörk novembermorgon! De två små levande ljusen på frukostbordet gjorde knappt nåt för ljuset, än mindre för värmen. Utomhustemperaturen var fem grader och inomhus runt 21. Men sen blev det varmare både ute och inne.

Mörk novembermorgon…

Här funkar ingen lövblåsare…

Jag traskade iväg till jobbet, idag med en ond vänsterfot. Foten är svullen på ovansidan och jag borde nog vila den. Men det går ju inte, hur ska jag då klara vardagen?  Sen gäller det att gå försiktigt eftersom massor av löv har fallit och det är fuktigt. Då blir det snorhalt. Vackert, visst, men snorhalt. Som tur var kom jag fram helskinnad, även om jag trodde att jag skulle tuppa av på vägen. Nej, idag mådde jag inte bra, det snurrade och jag kände mig svag. Det känns nästan som om det blir värre dag för dag. Eller i vart fall har de bra dagarna blivit färre. Det är tur att jag till exempel inte ska ge mig ner på stan i julklappsjakt framöver. Jag orkar inte det. Det är inte många jag ska köpa klappar till och det mesta går att handla på nätet. Fast sen ska ju paket hämtas på utlämningsställe och bara det kan vara nog så jobbigt. Jag tror inte att människor riktigt förstår hur tufft det har blivit för mig. Allra minst jag själv fattar. Eller vill förstå. Inombords är jag fortfarande 25 och frisk som en nötkärna.

Lisbethlunch med avstämning på Feiroz.

Jobbet rullade på, det gör det alltid vare sig jag rullar med eller inte. Två möten på morgonen, bildval och bildhantering, förberedelser av en artikel som ska publiceras på fredag. Och tidig lunch med Lisbeth, hon som egentligen heter nånting heeelt annat. Vi har känt varandra sen typ 2011, vi var ursprungligen arbetskamrater på en fakultet på ett annat universitet här i stan. Sen skildes våra vägar åt några år, men så småningom hamnade vi igen på samma arbetsplats, ett universitet, fast stans och Sveriges äldsta. Livet går sina kringelikrokar och vi har av olika skäl inte kunnat ses så ofta som vi kanske har velat. Men när vi ses känns det alltid lika bra, även om vi var lite missmodiga båda två idag. Så genom att beklaga oss en aning vardera, delvis över samma saker, lättade i alla fall min börda. Dessutom åt jag varm, nylagad, inte micrad, mat och det var länge sen, typ tio dar. Det blev kyckling med ris och currysås samt grönsaker på Feiroz, en perfekt lunchrestaurang i Blåsenhus. Det smakade så bra och jag njöt av den ljuvliga maten!!!

På eftermiddagen påbörjade jag arbetet med webbtexter om enheter. Och då avses inte organisatoriska enheter utan mätenheter. Det kan vara så att universitetet jag jobbar på har världsrekord i såna. Jag gräver vidare!

∼ ♦ ∼

Det var fan kolsvart när jag gick hem. Som tur var har jag reflexer, en på vardera ben, en på vardera arm samt två på ryggsäcken. Fast det hjälper ju inte så mycket om inte de som åker på nåt har lysena påslagna… Men jag kom hem helskinnad också. Fick börja med att ta rätt på gårdagens tvätt. Det var ganska mycket av den varan, både i gästrumet och vardagsrummet. Efter en stunds vila på soffan satte jag mig vid datorn. Särskilt hungrig var jag inte efter den rejäla lunchen, men jag måste ju äta till medicinen. Det fick bli mackor, mjölk och kaffe med Hopptisarna och Jag vill inte tjäna. I sepia…

Kvällsmat i sepia.

Planen för i kväll är att skriva lite mer, förbereda ett par saker. Det är visst det jag gör mest av allt, läser och skriver. Och jag är tacksam för att jag har dessa intressen i livets mörker och kringelikrokar…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Idag har det varit måndag hela dan och då brukar jag följa @my.loved.books på Instagram och lägga ut en hög med böcker. Och trots att veckans hög är turkos, nåt som inte är nån färg, enligt min mening, hängde jag på. Kanske nån av böckerna rentav var blå…

Precis som alltid gäller att jag givetvis har läst alla böcker i högen, men har du??? (Länkarna går till de böcker jag har skrivit om.)

• En sax i hjärtat av Marie Bengts
• Svartstick av Sara Paborn
• Parfymen av Patrick Süskind
• Svanhopp: roman om död far av Sebastian Johans
• När vi möts igen av Emma Straub
• The woman in the library av Sulari Gentill

Turkos måndagshög den här veckan.

Livet är kort.