OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Ett inlägg om den andra delen i serien om kriminalteknikern Enzo Macleod.
En serie jag har börjat köpa på mig är Peter Mays böcker om kriminalteknikern Enzo Macleod, skotten som flyttat till Frankrike och har gett sig den på att lösa sju kalla fall. Jag har verkligen inte läst böckerna i ordning, vilket ställer till det eftersom de också handlar om Enzos familj och hans relationer. Eftersom sånt är sekundärt för mig har jag inte brytt mig. I september nätshoppade jag två böcker i serien och nu har jag läst Döden i Gaillac, den andra delen.
Den här gången har Enzo Macleod rest till Gaillac i sydvästra Frankrike. Här hittades Gil Petty, USA:s mest uppburne vinskribent, upphängd på en vingård, iklädd en ceremoniell dräkt och med kroppen marinerad i rött vin. Enzo letar efter motivet till mordet i Gil Pettys vinrecensioner, texter som antingen kunde lyfta en vingårds rykte till skyarna eller krossa det. Men redan i början upptäcker Enzo att vinodling inte är nåt fridfullt. Här finns mycket rivalitet. Dessutom vill nån stoppa honom, kanske till och med mörda honom.
Snacka om en bok som passar mig perfekt – den handlar ju om vin! Samtidigt är den spännande och huvudkaraktären Enzo blir nästan av med livet redan i början. I övrigt gillar jag det totala – det handlar om brott, men lika ofta om god mat och vin i den här serien. En hel del relationsbitar förekommer som tidigare nämnt också. Enzo är lite av en kvinnokarl, kjoltygen tycks falla för honom. Kanske är han intressant för kvinnor, jag vet inte, jag är immun. Han har dock synpunkter på vilka män kvinnorna runt honom dejtar – medan de har motsvarande synpunkter på honom. Jag såg också ett par omdömen om boken hos Bokus där läsarna kallar Enzo gubbsjuk. Det tycker jag är jävla löjl! Det finns rätt många gummsjuka kvinnor i litteraturen också, men begreppet gummsjuk tycks inte existera. Jag tycker om karaktären Enzo för att han skildras som kompetent, envis och modig.
I slutet blir det riktigt spännande, men tyvärr slutar det inte som jag hade hoppats. Det slutar… konstigt.
Toffelomdömet blir högt.




∼ ♦ ∼
De här böckerna ingår i Enzo Macleod-serien:
- Ett kallt fall
- Döden i Gaillac (läs inlägget ovan!)
- En kamp mot klockan
- Dödsboet
- Stjärnkocken
- Kvinnan i leran
- Den mörka porten
Livet är kort.









