OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…

Early Bird levererade ett paket från Apotea till min dörr. Innehållet var helt och torrt och ursnabbt framme.
Fredag och helg igen! Jag fattar inte hur snabbt veckorna går. Kanske beror det på att jag har mycket att göra, mycket på gång. Mycket för att vara jag, notera! Samtidigt var jag väldigt rastlös igår kväll. Orolig och nervös. Kanske påverkad av boken jag läser, men mer troligt inför dagens aktiviteter. Två nätter har jag sovit dåligt också. Nu väntar emellertid två lediga dar och då kan jag vila eller sova hur och när jag vill utan att bli stressad av kravet att prestera nåt arbete.
Det här inlägget vill jag inleda med en applåd för ett bud. Igår var jag jävligt sur på CityMail igen för att jag fick riva sönder ett paket för att få ut innehållet ur min postbox. I morse hyllar jag Early Bird som inte bara levererade ett paket från Apotea till mig utanför min lägenhetsdörr utan också gjorde det ursnabbt efter beställningen. Jag är jätteglad att jag slapp släpa hem ett paket med otympligt förpackad medicin. Varför kan Early Birds bud göra rätt och inte CityMails??? Hurra för Early Bird, fy fan för CityMail.
∼ ♦ ∼
Jag klev upp innan mobillarmet hade gått igång. Du förstår, kära dagbok, jag gör allt för att minska på stressen. Då hade jag några extra minuter att duscha, tvätta håret och klä mig samt fixa frukost.

Fredagsfrukost med Hopptisarna och Sonja. Under frukosten skedde Olyckan i boken…
Redan före klockan sju satt jag vid jobbdatorn och jobbade. Bland annat publicerade jag min sista artikel för i år om en pedagogisk pristagare. Sen blev det tandborstning och så iväg.
Idag var det bilen som skulle på sin årliga kontroll, det vill säga besiktning. Jag förblev sittande i väntrummet hos Carspect. Nervöst fipplade jag med mobilen medan besiktningsmannen först körde iväg med min bil, sen höjde upp den, kontrollerade, grejade, felsökte. Varenda gång är det samma sak för mig: jag blir skitnervös. Tur att jag har mediciner numera som saktar ner hjärtrytmen… Och tur att bilen blev godkänd!
När detta dagens värsta var avklarat blev resten av dan en transportsträcka till kvällen när det skulle hållas kräftskiva. Mer om den kommer i ett inlägg i morrn, kanske.
Jag jobbade på denna mulna, kvalmiga dag. Åt lite lunch, gick iväg till Butiken på hörnet där man numera knappt kommer in utan man får gå en omväg. Stackars Trillers och fy för Trafikverket som sabbar för denna lokala företagare genom att stänga av gångvägen helt från ett av två håll in till butiken! Tur att det går att gå runt… Och jag tog ju friskvårdshalvtimme, så det var helt rätt för mig att ta några extra steg. Enligt insatt källa ska det vara avstängt en två, tre veckor innan trottoaren öppnas för fotgängare. Cyklister ska inte cykla på trottoarer. På vägen tillbaka fick jag sällskap fram till Salagatan av en trevlig dam som kom ut från frissan. Vi genade över gården på Main Street där jag bodde förut. Lite får man fuska.
Även idag har jag gått nerför och uppför trapporna ett antal gånger. På lunchen var hissen ännu inte igångsatt, irriterande nog. Kvällens gäst lär få gå. Efter kräftskivan kanske det går lättare att slinka nerför i alla fall. Det ska bli så gott!

Månen är uppe!
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis… Det är nationella chiantidagen idag. Men jag ska ha kräftskiva och dricka Östgöta sädes och öl. Kanske får jag fira chiantidagen i morrn..?
∼ ♦ ∼
Livet är kort.









