OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Jag har ju mina böcker, men varken de eller väggarna ger nån möjlighet till dialog.

Om torsdagskvällen finns inget mer att säga än att jag ägnade den åt att tänka. Ja, tankarna snurrar och igår kväll kände jag mig mer tveksam. Det är väl ändå rätt bra just nu? Fast… biverkningarna är svåra, och jag är trött ta mig fan jämt och… tja, mer ork skulle som sagt ge mig åtminstone en viktig del av mitt gamla liv tillbaka. Samtidigt… det finns inga garantier. Löften om att slippa vissa mediciner kanske inte infrias. Dö och få stroke kan jag både nu och under Ingreppet. Förresten… dö ska vi ju alla. Jag önskar att jag hade nån att dela de här tankarna med, för allt jag funderar över kan jag inte skriva här. Kan, kan jag ju, men jag vill inte, för då dråsar det in en massa oombedda råd och såna vill jag inte ha. Jag saknar en speaking partner, helt enkelt, en speaking partner som bara är min. Nån partner till annat vill jag inte ha. Det är försent för sånt. Jag skulle aldrig orka anstränga mig eller försöka, ens. Det går faktiskt rätt bra att vara ensam – förutom att jag inte har nån speaking partner, dårå… Väggarna ger ingen möjlighet till dialog. Jag intalar mig att ensam är bäst. Många dar tror jag på det.

∼ ♦ ∼

Ja visst var jag trött i morse också, men jag sov minst sju timmar i natt och det borde vara tillräckligt. Upp kom jag, det gör jag alltid, än så länge. Efter morgonduschen vägde jag mig och det var precis så illa som jag befarade. Därmed kan det bara bli bättre.

Jag satte mig vid köksbordet där jag hade sällskap av Hopptisarna och Maisie Dobbs, en kvinnlig detektiv i 1930-talets London. Jacqueline Winspears serie om Maisie Dobbs kan jag verkligen rekommendera, men den kan vara svår att få tag i. Jag började läsa serien 2009 och hann då med de tre första böckerna i serien, de böcker som Norstedts lät översätta. Sen tog det visst stopp. Idag finns 18 böcker i serien, den senaste kom ut 2024. Den bok jag läser nu är del sju och The mapping of love and death hittade jag second hand på Röda korset. Det får definitivt bli en promenad till English Bookshop, till exempel, nån dag för att se om jag hittar några delar där.

Fredagsfrukost med Hopptisarna och Maisie Dobbs.

En hisskorg skymtar bakom skivan på mitt våningsplan.

Men nu skulle jag ju arbeta också idag. Jag inledde därför med att publicera en artikel om ytterligare en pristagare. Sen var jag med på två Zoommöten. I ett av mötena är vi två som har en del tunga saker att fundera över, vilket naturligtvis påverkar arbetstakten och motivationen. Eftersom jag jobbade hemifrån kunde jag passa på att köra en maskin tvätt redan på förmiddagen. Praktiskt. Hissarbetarna var lite ljudliga även idag, mest på morgonen, men jag har blivit mindre ”störd” än jag trodde att jag skulle bli. Antagligen hade jag turen att de gjorde de riktigt oljudliga jobben i början av veckorna.

I vart fall tog jag en tidig friskvårdspromenad, idag vid 11-tiden, för då borrades det en del. Jag gick bland annat för att kolla järnvägsbron och tunneln vid S:t Olofsgatan. Även detta vill jag ju ska bli snabbt färdigt, men det arbetet blir inte klart om två veckor som hissen utan om typ två år, ungefär… Kul att se vad som hänt sen förra helgen i alla fall och att det har gått betydligt framåt.

Kranar och avskärmat…

…men utanför Butiken på hörnet ser man järnvägsbron och den begynnande tunneln för bilar, fotgängare, cyklistjävlar, elsparkcykelgalningar med flera.

Två snigg-orange Noisette från Triller till lördag respektive söndag.

Och självklart skulle jag in på Butiken på hörnet, för nu har Noisette-bagaren återvänt från semestern. Dagens Noisette var dessutom i snigg-orange, bästa färgen. Två stycken köpte jag och helst hade jag velat trycka i mig båda genast. Så blir det inte. En får jag äta i morrn och en äter jag på söndag – för några gäster räknar jag inte med att få. Det fanns ett tag planer på att äta kräftor med sällskap i helgen, men av olika skäl skjuts kräftskivan på framtiden. Då får jag nöja mig med att smaska Noisette, fast jag ska förstås försöka laga mat också. Tyvärr.

Eftersom jag tog promenaden på förmiddagen var det nästan lunchdags när jag kom hem. Och lunchen bestod av ett kokt ägg, ett par mackor och en mugg kaffe. Medan jag åt körde jag tvättmaskin nummer två.

Lunch med Hopptisarna och Maisie Dobbs idag igen.

Vädret var sisådär idag och när jag var ute och spatserade var jag glad att jag hade tagit tröjan på mig. Det aviserades regn vid lunchtid, så det var därför jag gick ut före lunch. Sen är det också så att jag försöker sluta arbeta tidigare, runt 15-tiden, på fredagar. Flexa ut om det är lugnt, vilket det oftast är. Vid den tiden hade det börjat regna idag. Då la jag mig på soffan, somnade och sov en hel timme!

∼ ♦ ∼

Dagens middag behöver jag nästan inte namnge. Det är så skönt att bara kunna ställa fram en bit smörgåstårta och hälla upp ett glas vitt till middag på fredagar. I kväll fick jag dock tända ljus, för det var både mörkt och lite ruggigt. (Därför står även en flaska rött på luftning att värma mig med senare. Ja inte flaskan, alltså, utan ett glas från den.)

Fredagsmiddag med tända ljus, minsann.

Planer för helgen har jag få som vanligt. Jag ska tvätta lite mer och jag ska åka till City Gross och handla ett par saker som bara finns där. Vidare vill jag ringa mammakusinen M för att vi båda ska få berätta om våra läkarbesök den gångna veckan. Kanske fortsätter jag se nån serie, troligen i såna fall Domare Claire Lewis som är den enda serien jag kollar på just nu.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Fåglarna hade uppenbarligen fredagsmöte i kväll…

Fåglarna hade fredagsmöte.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.