OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Alla borde ha en FEM! Hon är mer min syster än en blodssyster nånsin kan bli. Det lugnade mig att prata med henne igår kväll. Det lugnade mig att veta att hon kommer upp när ”det är dags”. För som vanligt när det gäller hjärtat är det hela mycket ångestskapande. Och nån mänsklig familj att dela detta med har jag inte. FEM tar på sig ett tungt ansvar.

Och efter samtalet grillade jag mig tre kycklingkorvar och åt.

Tisdagskorvar med Hopptisarna och Öster om avgrunden.

Sen la jag mig på soffan igen och låg där i princip resten av kvällen och tänkte. Tänkte på livet, det som varit, det som är och det som kan bli eller inte bli. Som det är nu kan det inte fortsätta. Det fick jag klart för mig igår. Så nej. Jag har inget val. Jag måste försöka. Inte fan trodde jag att min livskraft var så här stor… Förra hösten planerade jag min död. Den skulle ske under vinterns storhelger. Nu vill jag plötsligt leva – om jag får det bästa av mitt gamla liv tillbaka: orken!

Jag vill få tillbaka orken, men behöver inte lysa som UKK.

∼ ♦ ∼

Det är säkert många som tycker att jag lägger ut samma bilder, skriver samma saker här. Det skiter jag totalt i, jag skriver inte för dig, dig eller dig, jag skriver för mig. Det finns en trygghet i rutiner, tycker somliga, gärna personer med bokstavskombinationer. Det finns också en magi med rutiner, att få vara med om livet varje dag. Tycker jag. Idag. Lite kan en förändra, dock, så att varje tillfälle – i bild och text – blir just magiskt. Eller i vart fall unikt. Det kanske du inte har upptäckt än, kära dagbok, men jag har gjort det. Jag gör det varje dag. Och det är lite kul, utmanande och stimulerande. Ser du nåt annorlunda med dagens frukostbild jämfört med gårdagens, till exempel?

Ser du nåt annorlunda?

∼ ♦ ∼

Onsdagar är mötesdagar på jobbet. Då får en drömma om solen och den blå himlen utanför bara.

Jag hade glömt bort det, men onsdagar är mötesdagar på jobbet. Tre möten på förmiddagen och ett extrainsatt efter lunch.

När jag kom till jobbet funkade inte det trådlösa nätverket, vilket ställer till det när en ska springa runt i huset och ha möten. Nåja, jag felanmälde och pluggade sen in en kabel. Trist att folk skiter i att ju fler vi är som felanmäler, desto snabbare åtgärdas felet. Det är en jävla inställning, att bara fokusera på sig själv, tycker jag. När jag fick nätkontakt med lina publicerade jag i alla fall min senaste artikel som jag skrev klart så sent som i måndags.

Sen blev det möten fram till lunch och möte direkt efter. Men det var möten som behövdes. Jag hade till exempel en kort, men bra avstämning med min chef om hälsoläget. Att vara ärlig är bäst. Men här, i dagboken, vill jag just nu inte skriva mer än jag hittills har gjort eftersom Kreti & Pleti kan läsa. Jag måste bearbeta det hela först. Och alla behöver inte veta allt.

Dagens lunch. Ser du skillnaden jämfört med igår?

∼ ♦ ∼

Det kändes som om jag hade lite mer fart när jag gick hem idag. Det kanske är så att jag faktiskt har insett vad som behövs göras för att inte tappa hastighet. Faktiskt orkade jag prata med en trevlig granne en stund när jag kom hem. Vi möttes i entrén och vi tyckte båda två att vi har blivit så smala och snygga nu när vi inte har nån fungerande hiss sen nästan två veckor. Enkelt socialprat, men trevligt, som sagt. Och så är vi kollegor även om vi jobbar inte jobbar i samma hus. Alltså vi har samma arbetsgivare.

En stunds vila i soffan blev det innan jag bredde mackor och micrade skogssvampsoppa. Jag blev alldeles lagom mätt.

Mackor och skogssvampsoppa med familjen.

Inget spännande händer i afton. Den enda spänning som uppstår blir den när jag läser. Och så tänker jag på två personer som ska på besök i vården i morrn och hoppas att det går bra för dem båda två. Själv ska jag ägna mig åt två dars distansarbete. Bland annat har jag en artikelpublicering på gång igen och så ska jag läsa igenom ett dokument och komma med input innan det skickas vidare. På lunchen går jag och handlar och tar en halvtimme friskvård.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… vill du bli ordentligt avslappnad och rensa skallen? Sätt på Den stora älgvandringen på SvT Play. Igår fick det min hjärna att vila sig och få ordning på tankarna. Som den där känslan att jag plötsligt vill leva.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.