OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg om en bok vars händelser utspelar sig på Kreta.

Under sommarsemestern 2025 hörde författaren Florence Wetzel av sig till mig och undrade om jag ville läsa en tidigt skriven, nu reviderad, bok av henne. Bokens titel är Aspasia: A novel of suspense and secrets och utspelar sig på 1990-talet, när jag tror att boken först gavs ut. Jag tackade givetvis ja, för de böcker jag har läst tidigare av Florence Wetzel har varit spännande, välskrivna, kluriga och annorlunda. Boken anlände i slutet av juli 2025 och jag började nästan genast att läsa den. Stort TACK till författaren!

Handlingen utspelar sig alltså under 1990-talet och i en liten sömnig bergsby på Kreta. Katerina, en amerikansk kvinna, lever ett stillsamt liv med sin man Dimitris och deras dotter Aspasia. Men när Dimitris lämnar familjen för att jobba på ett lastfartyg krossar en hemsk hemlighet Katerinas värld. Plötsligt är tillvaron i byn klaustrofobisk. Aspasias trygghet är hotad liksom Katerinas förnuft. Enligt baksidestexten är boken inspirerad av Sofokles tragedi Antigone. Boken handlar om djupet av en moders kärlek – och hur oerhört långt en mor är villig att gå för att skydda sitt barn.

Först är jag tvungen att påminna mig en aning om Antigone. Det var ju 100 år sen jag läste den tragedin. Men Antigone var alltså dotter till Oidipus och hans hustru och mamma Iokaste. Men Aspasia då? Jag söker information även om henne och hittar att hon var både vacker och intelligent. Hon var bra på både konversation och filosofi och sägs vara den första kvinnliga retorikläraren.

Sen börjar jag läsa det här… dramat… Huvudpersonen, tillika bokens titelkaraktär, är den femåriga flickan Aspasia. Jag är som bekant ingen barnmänniska, men jag läser på därför att jag har fått boken av författaren. Sen händer nåt fruktansvärt Aspasia. Det slår bara sönder den lugna lunken i boken. Författaren beskriver otroligt känsligt mammans dilemman. Det handlar dels om huruvida hon ska tro på sin dotter, dels om hur hon ska agera om hon tror på flickan. Flickans pappa är borta på arbete och väntas inte hem å det snaraste, så hon kan inte diskutera saken med honom.

Den här boken handlar om flera saker. Mamman har ett dilemma för hon vet inte hur hon ska skydda dottern. Händelserna utspelas i en liten by och byhålementalitet är vi många som har fått smaka på. Förhoppningsvis är det bättre idag även på Kreta än det var 1992! Skildringen av byn på Kreta är inte så omfattande och sker mest genom de olika karaktärerna. Det räcker fullt, jag får en god uppfattning (tror jag!) om hur det kan vara.

Boken har ett rikt persongalleri, men det är kvinnorna som är i majoritet. Männen skildras mest som frånvarande, flirtiga och/eller rätt slöa eftersom de hänger på kaféer och spelar spel. Kvinnorna är, trots sin majoritet och att de skildras som ganska starka, ändå de som råkar mest illa ut. De utsätts för olika övergrepp och när de försöker berätta om dem blir de klassade som psykiskt sjuka. Det glädjer mig emellertid mycket att det är kvinnorna som går segrande ur berättelsen.

Författaren själv har kallat den här boken svart. Jag håller inte riktigt med. Den är annorlunda jämfört med hennes andra böcker, ja, men den är en tragedi som ändå har en vinnare. Jag gillar att omfånget inte är så omfattande, strax över 200 sidor. Engelskan är inte tillkrånglad utan jag läser boken lika snabbt som jag skulle ha läst samma bok på svenska. Det här är en berättelse som är – och ska vara – väldigt avskalad, trots alla karaktärer. Det enda jag inte är överförtjust i är omslaget. Men smaken är som baken – delad.

Toffelomdömet blir det högsta.

PS Jag har alltid olivolja hemma. Man vet aldrig när det kan behövas…

∼ ♦ ∼

Några böcker av Florence Wetzel som jag har läst (de hänger inte ihop i någon serie):

1. The Grand Man: A Scandinavian thriller
2. The woman who went overboard: A Scandinavian thriller
3. Annikas förråd: en ondskefull novellsamling
4. Sara my Sara: A Memoir of Friendship and Loss 
5. Dashiki: A Cozy Mystery
6. Aspasia: A novel of suspense and secrets (läs inlägget ovan!)

Livet är kort.