OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Onsdagen var ingen bra dag och det kände jag av på kvällen. Jag kunde inte koncentrera mig på Patience (hon är bara så jobbig, jag klarar inte av att försöka förstå henne), jag kunde inte läsa koncentrerat heller och jag var allmänt rastlös. Understimulerad. Det är inte lätt att försöka komma på saker att göra, för det mesta är roligare att göra i sällskap och det har jag inget. Eftersom det blev en rätt het dag igår fixade jag inte nån städning heller. Annars är städning ett bra botemedel, kanske den bästa medicinen, när jag behöver tänka på nåt annat än ensamhet och sjukdom.
Kunde inte koncentrera mig på Patience. Hon är bara så jobbig.
Jag drack ett och halvt glas rödvin, hyfsade den öppnade flaskan, för att försöka komma till ro. Det hjälpte inte mycket. Asså jag kan sova, men oron jobbar hela tiden i bröstkorgen. Så är det för det mesta. Önskar bara att jag slapp sätta larm för den där jävla morgonmedicinen. Just nu är det omöjligt för mig att somna om och dagarna blir så långa om de börjar före klockan sju och pågår fram till midnatt…
∼ ♦ ∼
Sommarsemesterdagsstart precis som igår. Jag var nästan halvvägs i boken i morse.
Min fjärde sommarsemesterdag började precis som de tre föregående dagarna: upp och ta medicin och nånting till den klockan 6.45, toa, ner i sängen, omöjligt att somna om och komma till ro, upp och fixa kaffe, ner i sängen för att läsa en timme eller två. Jag var knappt halvvägs i Blödande hjärtan när jag började läsa, nu har jag passerat mitten. Givetvis blev det avbrott för att läsa mejl och meddelanden på Instagram. En bekant i Skottland, skulle vilja kalla personen en vän, men vi har aldrig träffats, skrev ett långt direktmeddelande och jag skrev ett långt svar tillbaka. Vännen som skulle höra av sig per sms och kolla läget med mig har dock varit tyst. Nu var jag inte orolig, men det blir så stort med ett uteblivet sms. Jag sjunker i värde i mina egna ögon. Det blir tydligt att jag skulle kunna dö utan att nån märkte det.
Torsdagen bjöd på en solig och varm start samt som vanligt en massa mejl där jag uppmanas att handla. Jag slänger dem olästa numera. Struntar i om jag faktiskt missar att bra erbjudande, jag har råd att betala fullt pris om det är nåt jag behöver. Men det är inga saker jag behöver, jag behöver en mening med mitt liv. Och ett par nya jeans. Två par är så trasiga att jag bara kan ha dem hemma, knappt det, och ett par kommer jag inte i. Magen är enorm och det hjälper inte att jag har hållit igen och bara ätit frukost och middag. Utöver det hittar jag knölar lite varstans. Orkar inte ta tag i det, det känns bara meningslöst. Så jag gör som så många andra, stoppar huvudet i sanden. Gissningsvis drar jag upp det när det är försent. Det är så mycket i mitt liv som plötsligt har blivit… försent.
Det är så mycket som plötsligt har blivit försent.
På förmiddagen telefonerade jag med en vän och jag får besök i morrn som stannar över helgen. Jag tänker inte storstäda för det, men det krävs ändå en del arrangemang. Och så behöver jag boka bord på lokal för fredagsmiddag. Plötsligt händer nåt. Sen blir jag ensam igen med de långa dagarna.
Idag gällde det att fördriva tiden och hitta på nåt vettigt. Jag inledde med en balkongfrukost och lite mer läsning i hettan. Tjugo minuter satt jag där ute innan jag blev tvungen att gå in, stänga balkongdörren och dra för. Det var extra skönt med en dusch efter det, men idag kände jag mig inte helt OK i kroppen heller. Bland annat mådde jag illa och så gjorde sig ryggen påmind.
Jag inväntade ett bud som skulle komma med ett paket. Det visade sig vara ett yttepyttepaket som skickats ända från Kina… I postboxen hittade jag också papperskallelsen till hjärtmottagningen för EKG och kardiologsamtal samt provtagning. Prover lämnar jag alltid på min vårdcentral, de kan fan inte sticka mig på Sjukstugan i Backen.
Men sen tog jag bilen och körde en sväng. Jag hamnade på Erikshjälpen och idag fick jag parkeringsplats. Där köpte jag fem böcker för 119 spänn. Priserna var dock lite märkliga och det var ingen mängdrabatt. Pocketböckerna Det hänger en ängel ensam i skogen, Frida Kahlo och kärlekens färger och Alltid hos dig kostade 19 spänn styck, Kärleksroman kostade 25 spänn och Kvinnan i leran 37 spänn. En av pocketböckerna ska jag ge bort.
Dagens litterära inköp.
Nånstans mellan 16 och 16.30 går solen bakom huset. Det blev behagliga 24 grader på balkongen. Jag kunde avnjuta en eftermiddagsdrink, GT förstås, med torrostade nötter och en stunds läsning innan maten. Middagen kom precis som igår från Korgtassen och bestod av deras varmrökta lax och franska potatissallad. Supergott! Ett glas GW:s riesling blev pricken över i:et.
Jag har bokat ett bord på lokal till i morron kväll eftersom jag får besök. I kväll tänker jag sitta så länge jag kan på balkongen och läsa, med kvällskaffe i muggen.
∼ ♦ ∼
Det blev en bra torsdag, men det irriterar mig att jag måste tvinga mig att göra saker. Annat som irriterar mig är mitt ringa värde hos vissa. Bara för att jag är sjuk och svag är det som att jag ska bara finnas där, acceptera, tacka och ta emot smulor. Jag ska ta upp detta med personerna ifråga vid tillfälle, men som sagt, i morrn och i helgen får jag besök och nästa helg kanske jag prövar mina vingar och… reser bort. Det kanske inte är försent för vissa saker..?
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 