OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Torsdagsmorgonväder i juli.

Det var ett hejdundrande åskväder i natt! Faktum är att det väckte mig. I mörkret besökte jag toa och plötsligt lystes dörrens insida upp av en enorm blixt. Men jag somnade om och sov ändå hyfsat, trots flera uppvaknanden. 

Den här torsdagen i juli var en bra dag att jobba på distans det vill säga hemifrån och slippa gå iväg till jobbet. Regnet fullkomligt öste ner när jag klev ur sängen. Jag var ut på balkongen före frukost och vände på brickborden och ställde olivträdet på golvet. Det får nog alldeles för mycket vatten nu.

Den näst sista arbetsdagen innan semestern var jag trött. Jag har också varit flåsig hela dan. Det är bara så vissa dar. Ändå vänjer jag mig aldrig. Jag blir förbannad, vill vara frisk och orka, men… En härlig sommarfrukost unnade jag mig i alla fall. I morrn ska jag byta ut tygservetten mot en riktig somrig som var min mammas och som hon alltid dukade med under somrarna när jag hälsade på. En dag till får jag ha den gamla ljusgröna drällservetten i knäet när jag äter. I filskålen låg färska bär med jordgubbar på toppen. Framför mig på bordet hade jag den somriga spänningsromanen Vita skuggor som jag fick för recension häromdan. Ett litet levande ljus tände jag. Sen reste jag med litteraturens hjälp ut i skärgården en stund.

Somrig torsdagsfrukost med tänt ljus, Hopptisarna och spännande skärgårdsroman.

Utsikt från dagens arbetsplats.

Men klockan sju prick satt jag vid jobbdatorn. Det tar sin lilla tid att starta den när en jobbar hemifrån, för vissa säkerhetsåtgärder ska följas. I dessa tider är det otroligt många försök att hacka sig in. Jag är alltid noga med att låsa datorn när jag går ifrån den. Det är sånt där som sitter i ryggraden sen gammalt. Annars finns det ju ingen här hemma som rent fysiskt kan snoka, men på jobbet skulle obehöriga kunna ta sig in om jag lämnade datorn öppen. För det handlar ju inte bara om att ta sig in i en enskild dator, det handlar om att man den vägen kan ta sig ända in och skaffa sig tillgång till system och annat. Det är rentav oansvarigt att göra det, tycker jag. Lika oansvarigt som att svära sig fri från att man som anställd har en viss skyldighet att hålla sig uppdaterad med det som sker på arbetsplatsen. Så tycker däremot inte alla.

De här senaste dagarna har jag inte haft alls mycket att göra. Jag har gjort det jag ska inför hösten och återgång till arbetet i augusti, jag har städat, arkiverat och för tillfället sitter jag mest av tiden. Men det är inte så tokigt för jag har därmed möjlighet att surfa runt på våra webbplatser, kolla läget och just… hålla mig uppdaterad.

Saint Paulia nummer två har flera blommor nu.

Att jobba hemifrån ger mig fler möjligheter att resa på mig så att ryggen får sträcka ut sig. Jag tar fler korta mikropauser för att till exempel fixa en del hushållssaker såsom bädda, gå med dammvippan, diska, vattna krukväxterna med mera. I gengäld tar jag inte alltid längre fikaraster – vem ska jag prata med här? Krukväxterna, förstås. Men jag få ju inga svar. Eller… svaren, dialogen, blir med de alldeles fantastiska blommor vissa växter visar upp. Saint Paulia nummer två, som hade några små knoppar bara för ett par dar sen, är nu på väg att slå ut i flera blommor. Jag är så glad för det, för jag har alltid misslyckats med just Saint Paulior tidigare. Och orkidéerna trivs i arbetsrummet – den ena har blommat hur länge som helst nu och den andra har i alla fall fått nya blad. (Se bilden längre upp från dagens arbetsplats!)

Kring lunch blev det uppehåll och jag sprang (nåja…) till Korgtassen för att handla. Givetvis blev det en bit smörgåstårta till i morrn. Den behövde kompletteras med en flaska vitt vin. Det blev GW:s riesling. Kaffe och tomatsoppa var billigt, så det följde också med liksom en liten godsak till i morrn. Det är ju min dag då.

Det blev uppehåll, så jag sprang till Korgtassen för att handla godsaker, kaffe, soppa och lite annat.

Dagens lunch blev ett par äggmackor med sill och kaviar, bubbelvatten och en mugg uppvärmt kaffe. Sen vände jag åter till jobbdatorn.

Äggmackor med kaviar och sill till lunch. Hopptikissen försöker kasta vita skuggor på Vita skuggor, för det blev tillfälligt lite soligt.

Efter lunchen började det blåsa allt mer. Mer regn ska komma i kväll. I morrn ska det vara soligt igen, fast inte så varmt och sen följer en massa regniga dar. Men vädret spelar inte mig så stor roll. Läsa kan jag ju göra vare sig det är sol eller ösregn. Att göra-listan finns förstås för semestern och på den står tänkbara aktiviteter. Inget tvång, inget planerat, inget bestämt dock.

Strax efter klockan 16 loggade jag ut. Tog en liten kombinerad vilo- och lässtund i soffan före middagen. Och torsdagsmiddagen blev kycklingkorv med bröd, räksallad och bostongurka – det var ju så länge sen… (typ förra veckan, eller så)

Torsdagsmiddag med Hopptisarna och Vita skuggor. Dä ä gött mä körv, döh!

I kväll händer inget särskilt. Det blåser och är ruggigt fortfarande, så gissningsvis parkerar jag mig i soffan med boken och tar det lugnt. Detta för att orka jobba den sista dan innan fem veckors ledighet inleds.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… jag pratar inte bara med mina krukväxter. Idag kom jag på mig med att sjunga (!) i hissen… Tog hissmusik till en ny nivå…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.