OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Tisdagskvällen gick enligt plan. Det vill säga mat, disk, dusch och Vera. Men jag hade svårt att koncentrera mig på den sista (Vera). Ändå har det visat sig att TV:n är ett sällskap numera. Märkligt. Förra året tittade jag väldigt lite på TV och när jag flyttade var jag nästan inne på att inte skaffa nån TV. Men säljarna på en viss elektronikaffär övertalade mig och vännen E, som var med mig dit, övertygade mig dessutom om att ta en extra dyr TV. Hon berättade senare att hon hade haft dåligt samvete för det, fast det behöver hon alls inte ha, nu utnyttjar jag ju TV:n väl.

Jag hade lite svårt att koncentrera mig på Vera igår.

∼ ♦ ∼

Även idag var det aviserat regn, men det var bara mulet och torrt när jag vaknade. Jag åt vanlig frukost och funderade inte så mycket mer på vädret. Försökte läsa och komma vidare i boken (nu har det äntligen skett ett mord!) där de reser, äter, dricker och tjafsar. En i övrigt bra man visar sig dessutom snarka nattetid. Huvva! (Vem gör inte det, liksom..?) Huvudkaraktärerna funderar på om de ska inleda mer än en vänskap. För egen del tycker jag att det är sorgligt att varje dag se den tomma stolen mitt emot mig vid köksbordet, men jag har ingen lust att nån sätter sig där mer permanent. Jag har fått nog av att inte duga. Det är lögn och förbannat skitsnack att det finns nån för alla. För mig finns ingen.

Stolen mittemot ska inte besättas permanent.

Det var behagligt att promenera upp till jobbet – utan regnjacka. Tröja och den orange Lajla Skott*-jackan räckte bra. På vägen hittade jag en blå sten. Blåsten. Jorå, jag gillar att leka med ord, men ”folk” fattar inte alltid det och tycker att jag är korkad, dum eller rentav elak. Får stå för dem. Jag fortsätter vara barnslig och leka, även om jag här och nu kan avslöja att ”folk själva” kan vara rätt… blåsta (!) ibland.

I morse hittade jag blåsten.

På jobbet var det inte många människor. På min avdelning var vi några få, men tappra arbetare. Idag hade jag endast ett möte. Det jag ägnade största delen av förmiddagen åt att göra var att lägga in datum för olika möten i höst. Det ser inte ut att bli färre möten under årets andra halva, men de känns bättre utspridda. Ändå är det lite som att fastna i utseendet på denna psykedeliska låda som nån har stående på jobbet. Jag blir nästan hypnotiserad varje morgon när jag ser den.

Det blir inte färre möten i höst…

Igår hörde jag av mig till en före detta arbetskamrat. Svaret dröjde och av olika skäl blev jag lite orolig, för jag har tänkt mycket på personen. Men idag på lunchen kom svar. Bestämt blev att ses när h*n kommer tillbaka till Uppsala.

Till lunch idag var jag lite wild and crazy och valde en macka med vallmofrön, såna som gärna trillar överallt och typ fastnar i tangentbord och sånt.

Skrivbordslunch på jobbet med vallmofralla och den sorgliga boken.

Skyarna var regntunga hela förmiddagen, men på eftermiddagen blev det riktigt soligt och varmt. Jag passade på att fortsätta städa, idag bland lösa papper. Sen blev jag väldigt glad att få skjuts hem i U-bilen för jag var mycket trött och kände av hälsporren.

Hemkommen la jag mig på soffan en stund och försökte bland annat läsa, men det gick trögt. Boken går som tur är mot sitt slut och de cirka 75 sidor som är kvar ska jag nog beta av senast i morrn. Efter kvällsgöromålen i afton blir det dock mer TV. Jag ska försöka se andra avsnittet av Patience på TV4 och hoppas att jag gillar det mer än det första.

I kväll ger jag Patience en ny chans.

Kvällsmaten idag blev gazpacho som jag kylde och smörgås. Snabbt, enkelt och lätt fixat samt gott.

Smörgås och gazpacho med Hopptisarna och När dolda sorger bleknat.

I morrn och på fredag sitter jag hemma och jobbar. Det blir skönt att slippa gå iväg eftersom jag är så jättetrött.

∼ ♦ ∼

Jag gissar att Snokaren ”har semester”. Det är otroligt vilken idoghet personen har. Kunde h*n bara stå för vem h*n är skulle jag nästan tro att h*n har ärliga avsikter och ett genuint intresse av mig som person. Men jag förstår verkligen inte att nån människa tycker att mitt liv är så intressant att den har läst om det i alla år jag har skrivit dagbok fram till oktober 2022… Och eftersom personen inte berättar vem den är och varför den läser allt är jag övertygad om att uppsåtet är ont. 

∼ ♦ ∼

*Lajla Skott = internt skämt mellan mig och en före detta arbetskamrat. Egentligen avses Lyle & Scott.

Livet är kort.