OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Det var väl en typisk måndag idag! Grått, vått och trist. Det ösregnade faktiskt när jag vaknade, men sen när jag skulle gå till jobbet hade regnet avtagit. En del tid gick åt till att bestämma ytterkläder och paraply eller inte. Det blev luvatröja och ovanpå den min orange Lajla Skott*-jacka. Inget paraply. Valet visade sig vara helt rätt.

Den här morgonen var i övrigt sig lik. Jag åt frukost i köket med Hopptisarna och passade på att läsa en stund. Det är ingen Nobelprislitteratur jag läser, mer en mysdeckare, snudd på feelgood, faktiskt. Fast jag behöver väl sånt också. Jag tror att jag har sparat en riktig feelgoodroman till sommaren i min TBR-hylla**. Det blir en prövning att läsa den. Feelgoodtestet har jag visst gjort till sommartradition.

Måndagsfrukost med fil och flingor, banan och tre sorters bär samt med Hopptisarna och läsning.

Gatorna hemmavid är fortfarande avstängda, vilket gör att jag tar lite olika vägar när jag går till jobbet. I morse hasade jag ner till Salagatan och vek in på den fram till S:t Persgatan. Passade på att fota ett hus, en gammal fabriksbyggnad, som har hört till cykelfabriken – tror jag. I vart fall är det är fina gamla byggnader och jag är glad att de används idag. Här fanns bland annat ett museum, men nu är det nog bara kontor och företag av olika slag.

Ett gammalt fabrikshus på Salagatan som idag används som kontor och av olika företag. Här finns även ett museum.

Semester och ledighet är skönt och välbehövligt, men för mig innebär det isolering.

På jobbet var det nästan helt tomt när jag anlände. Jag gissar att en del har gått på tidig semester, medan andra jobbar hemifrån. Det är visst mer generöst med distansarbete under sommaren, men lite outtalat hur generöst. Jag fortsätter mitt distansarbete torsdagar och fredagar dessa två veckor jag har kvar att jobba fram till semestern.

Semestern har jag funderat över. Jag är trött och behöver vara ledig. Några planer har jag inte, men jag har insett att det går hur bra som helst att vara hemma och ensam. Hellre det än att beblanda sig med människor, känns det som just nu. Och jag vet att det inte är normalt att känna så, men nu är det mitt liv. Min tillvaro är för det mesta människotom när jag inte jobbar. Isolering är inte bra för mig, fast vad ska jag göra åt det? Fredag, lördag och söndag den gångna helgen pratade jag inte med nån. Sms fick jag tre totalt under dessa dar och jag skickade ungefär lika många. Sms är inte att prata. Jag överlevde. Men idag var det jobb och vi var i alla fall en handfull på plats. Jag deltog i fikastunder. Det räcker bra med socialisering.

Ibland kan jag sakna att slänga ur mig kommentarer till nån som fattar precis. Det är sånt jag jobbar på att vänja mig av med. Eller också säger jag kommentarerna för mig själv, om jag är ensam. Understundom avstår jag. Så det finns alternativ.

Arbetsdan var lika trist som vädret – och lunchen. Eller lunchen var den vanliga och jag åt den med i sällskap med de litterära kompisarna Anki och Tryggve och med mig själv. Det sociala får inte gå till överdrift. Inget ont om mina arbetskamrater alls, det är jag som är ”den dåliga”, som inget orkar och som inte har nåt roligt att berätta.

Trist lunch, bara.

Vem vet, det kanske är den rökande tomteflickan av Carl-Erik Törner som har tänt på.

Eftermiddagen masade på och den snälla U-bilens ägare gav mig och ytterligare en halt arbetskamrat skjuts hem strax före klockan 16. Guld värt! Men jag vet att jag skulle göra likadant om jag tog bilen till jobbet. Idag fick jag både välbehövlig motion på morgonpromenaden och lift när jag är som tröttast. Hälsporrefoten är inte jätteond, men det känns inte som om hjärtat är i bästa skick, faktiskt… Jag la mig på soffan för att vila en stund. En mycket kort stund för strax hörde jag tutande larmfordon utanför och såg på nätet att det brinner i ett flerfamiljshus på Main Street. Stackars folket som bor där, men tur för mig att jag inte längre bor på den gatan… Nån rök såg jag inte när jag glodde ut från mina fönster, fast jag tror att jag vet vilket hus det är.

Magen har inte varit särskilt rolig idag. Jag var dock lite hungrig framåt kvällningen och grillade tre kycklingkorvar som jag serverade med bröd, bostongurka och räksallad, det vanliga, alltså. Men jag var lite frusen så jag tände ljusen från i påskas. Jag släckte även ljusen efter maten. Brandkåren vill jag inte ha hit.

Måndagskycklingkorv med Hopptisarna, läsning och tända ljus.

Det händer inte mycket här i kväll. Jag hänger med mig själv, läser och tar en dusch innan läggdags. Om det är ösregn i morron bitti jobbar jag hemifrån, annars går jag till jobbet som vanligt en tisdag.

∼ ♦ ∼

Och ha ha ha, idag kunde det ha varit min bröllopsdag. Vilken tur att det inte är det, även den separationen, föregången av svek, blev för det bästa. Jag kanske ska öppna en flaska bubbel och skåla. Med mig själv. 

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… ja jisses vad det snokas, från androidmobil. Har du inget att dölja ge dig till känna. Annars tycker jag att det är ganska absurt att du som igår läste/klickade på över 200 inlägg. Det finns inget intressant med mitt liv, du är sjukligt fixerad.

∼ ♦ ∼

*Lajla Skott är ett internt skämt och används av mig och en före detta arbetskamarat för kläder av märket Lyle and Scott
**TBR-hylla = hyllan med olästa böcker, To Be Read

Livet är kort.