OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Jädra skitväder igår eftermiddag och kväll. Tröjan var genomsur och det tog hela kvällen på handdukstorken att få den hyfsat torr. Nåja, när jag väl hade kommit hem hade jag ingen lust att gå ut igen. Det regnade och var mörkt, som en riktig höstdag. Jag läste mest och gick och la mig tidigt.

∼ ♦ ∼

Tisdagsfrukost med Hopptisarna och städerskan Molly.

I morse var det nästan lite sol. Det kändes märkligt efter allt regnande plus att det enligt prognosen skulle bli mer regn. Men en får njuta av det lilla. Jag drog för säkerhets skull för gardinerna åt gårdssidan där solen är som starkast under dagtid innan jag gick till jobbet.

Eftersom jag hade duschat igår kväll behövde jag inte göra det i morse heller, vilket gav mig mer tid till att läsa vid frukosten. Det är en charmig historia om städerskan Molly jag läser. Ungefär en fjärdedel in har det inte hänt så väldigt mycket och framför allt har det inte skett nåt brott än. Hoppas det blir liiite mer spännande. (Det gjorde det när jag läste på lunchen…)

Igår regnade det som fan på kvällen, i morse var det lite sol.

Morgonpromenaden blev ljuvlig – om det inte hade varit för fotjäveln. Den gör ont som fan, nu ovanpå, inte under. Dessutom är det två vägarbeten som tvingar mig till omvägar, den senaste alldeles i korsningen hemma, så jag tvingas gå runt. Pigg blev jag i alla fall av att träffa en matte och en söt hund i morse. Hunden fyllde fyra år och skulle kanske firas med kalvfärs. Jag skulle så gärna vilja vara hundägare…

Så skönt att jag inte behöver gå till jobbet mer den här veckan. I morrn har vi nämligen avdelningsdag och ska vara på ett hotell inte så långt ifrån där jag bor. På torsdag och fredag jobbar jag hemifrån. Mot slutet av veckan behöver jag visserligen gå och handla, men jag kan ju faktiskt ta andra vägen, den över gården och Botvidsgatan till S:t Persgatan. Kanske handlar jag lite i morrn också efter avdelningsdagen, för då passerar jag ändå Kvarnen på vägen hem och jag har ingen tung jobbryggsäck. Eventuellt får jag då också paket att hämta.

Tyvärr hade min chef glömt att jag tar slut i slutet av en vecka. Chefen hade bokat in ett lönesamtal en torsdag i september. Jag lär inte vara piggare i höst, så jag tackade nej. Kände mig oflexibel när chefen tyckte att jag kunde byta jobba hemifrån-dag och jag sa nej. Men det handlar om just detta att min ork tar slut mot slutet av en arbetsvecka. På måndagar, till exempel, kan jag vara ganska pigg. På eftermiddagen kom en ny inbjudan – till en måndag.

Den här tisdagen inleddes jobbmässigt med skrivande och ett par möten. Jag fick min översättning och granskade den. Nu väntar jag bara på foton till de tre artiklarna. Två är tagna, det tredje ska tas i morgon. När jag får bilderna kan jag lägga in alla tre artiklarna och göra dem klara för publicering efter semestrarna. Vidare blev det korrekturläsning och lite fix med dokumentet om riktlinjer eftersom en person redan inkommit med synpunkter innan lunchen bröt av.

Dagens skrivbordslunch var likadan som igår.

Efter lunch fortsatte jag med förmiddagens jobb. Vid 14-tiden hade jag tur att få skjuts hem av U-bilens ägare. Jag blev så tacksam, för jag var väldigt flåsig idag och det gjorde ont i bröstkorgen under förmiddagen. Gissningsvis var det hjärtat som krånglade lite. Jag vet inte, jag är ingen läkare. Men att åka hem och sitta där och jobba i lugn och ro i ett par timmar var toppen. Efteråt gick jag raka vägen till soffan och slängde mig för att vila en stund. Jag somnade och sov en timme.

Det var som om all kraft och ork bara försvann. Antagligen fick hjärtat jobba för mycket. Jag orkade inte fixa nån middag ens, utan det blev två mackor med makrill och ost och mjölk till kvällsmedicinen. På tallriken slängde jag på några tomater och några oliver. Det räckte bra, jag blev mätt.

Mackor med makrill och ost, några tomater och några oliver räckte bra till tisdagsmiddag.

Om jag kan hålla mig vaken ska jag se Ett farväl för Vera på SvT 1 klockan 20. Om inte finns programmet på SvT Play, som synes.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… En utställning jag gärna skulle vilja se är Elisabeth Ohlson Retrospektiv. Men att åka till Österlen är omöjligt just nu. Expressens skribent Kristin Lundell levandegör utställningen, utan att avslöja för mycket, för mig i sin recension. Tack! Och tack Minna Strömberg Wallin för utställningen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.