OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om fiktiva mord i bokhandlarkretsar.

Under ett par dar påsken 2025 hade jag besök av vännen FEM. På självaste påskafton tog vi en promenad ner på stan. För en gångs skull var det jag som hittade litteratur hos The English Bookshop. Jennifer Gladwells bok The Bookshop Murders fick följa med hem. Jag gillar kriminalromaner i bokhandelsmiljö – och uppenbarligen böcker med blåa omslag. Åter ner i min blåa litterära period, alltså. Författaren, är en ny bekantskap, och en pseudonym för skotska Genevieve Herr.

Platsen är London, tiden 1928. Lucy Darkwether har alltid följt sina egna regler. Efter att ha brutit sin förlovning för att ta en historieexamen är hon stolt ägare till Londons nyaste bokhandel. Därför får hennes stolthet ett rejät nagg i kanten när en rivaliserande bokhandel blir utvald att vara värd för en utställning av egyptiska skatter. Men den stora premiären av utställningen slutar i ett hemskt mord. Handlar det om hämnd? Är det en personlig vendetta? Eller handlar det om en förbannelse på den som har rört upp nåt i det förflutna? Lucy håller sig inte utanför utredningen. Men mord är ingen lek och det hon upptäcker för konsekvenser för dem alla.

Det här är lite charmigt, lite läskigt och ganska mycket mysigt. I centrum står den tuffa Lucy, som av omgivningen betraktas som aningen excentrisk eftersom hon valt bort giftermål till förmån för universitetsstudier och att driva en bokhandel. Lucy beskrivs som smart, förslagen och nyfiken. Eftersom hon får ett brev från mördaren lägger hon sig i utredningen av det första mordet – vem skulle ha låtit bli, liksom? Läskigt och en kul grej av författaren att dra in arkeologi i det hela inklusive mumiers förbannelse. Men det är inte nån jätteotäck historia, mer åt mysdeckarhållet altnerativt pusseldeckarhållet. Det är kul att försöka lista ut vem som är skyldig och motiv, förstås. I det här fallet lyckas jag inte.

Språket – jag läser på originalspråket engelska – är lättbegripligt, boken är skriven i en viss humoristisk stil som ändå inte förtar spänningen och den är föredömligt lång, runt 300 sidor. Ska jag säga nåt negativt om boken handlar det om omslaget. Visserligen är det blått, men… jisses så trist i övrigt!

Toffelomdömet blir högt.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.