OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Bokbyte från en bok om en svart fågel till en blå bok om en sökare.

Visst blev det bokbyte igår kväll! Boken om den svarta fågeln läste jag ut för att därefter grabba tag i nästa födelsedagsbok, en blå bok om en sökare. Jag är så tacksam att jag har förmågan att läsa, för utan böckerna skulle jag vara så isolerad.

När man inte har nåt umgänge för att man inte är lika rolig (?) som man en gång var och inte heller har nån familj att känna samhörighet med (väääldigt länge sen) är man tvungen att bli en ensamvarg. Jag kämpar på med det. Vissa dar är det ledsamt och jobbigt, andra dar är det väldigt bra. Det viktiga är att se till att jag inte blir galen – eller alltför udda – medan jag längtar efter slutet. För det kommer och då slipper du mig, kära dagbok.

En stänkare till Sökaren.

Gårdagskvällen blev väldigt bra. Jag kände mig ensam vid min fredagsmiddag – samma visa varje fredag – men jag sjönk inte ihop av sorg (!) utan mina verktyg fungerade. Till maten drack jag ett glas av mitt födelsedagsvin. Det var fruktigt och gott. Lite senare tog jag ett glas rött, den nya årgången av Torre il Cerreto Primitivo, och det var också gott, godare än tidigare årgång.

Jag såg de två sista avsnitten av Jack Wrights testamente på SvT Play (idiotslut!) och jag läste ut en bok. Pricken över i:et blev en liten, liten stänkare ur flaskan jag fick av Finske Pinnen.

Sen blev det god natt jord… 

∼ ♦ ∼

Lördagsstart med kaffe på sängen och The Searcher.

Sent i säng, sent uppvaknande. Tänk att även jag kan ta lite sovmorgon. Visserligen var jag uppe i vanlig tid för att ta medicin, men sen somnade jag om. Vaknade inte förrän klockan var nånstans mellan åtta och halv nio och då av nåt idiotmejl som gick ut på att jag ska köpa nåt. Lite tröttsamt är det. Samtidigt vill jag inte avsluta alla, det kan ju dyka upp nåt användbart erbjudande. 

Men av den här lördagens vakna tid tillbringade jag de första två timmarna med att läsa och dricka kaffe på sängen. Jag hade faktiskt inga planer alls för dagen. Ibland oroar sånt mig, ibland är det OK. Jag tränar på att göra… ingenting. Rätt ofta gör jag det. Det går… sisådär.

En knopp! Den vita pelargonen har en knopp!

När jag sätter mig vid datorn och skriver är det som om jag hamnar i en bubbla. En god bubbla. Jag stänger av omvärlden, nästan, och kan knacka på tangentbordet i flera timmar. Det går bättre att sitta längre stunder nu, ryggen plågar mig inte som i början av veckan. Jag känner knappt av hälsporren heller när jag går hemma. Lite måste jag röra på mig och det är bra att jag har en stor lägenhet. Trots att jag bara går till affären de dagar jag jobbar hemifrån kan jag ändå få ihop nånstans mellan 4 500 och 5 500 steg. Jag måste röra på mig för att motverka propp och stroke. Proppar har jag haft flera stycken i benen, som pappa, men hotet om stroke som hänger över mig är tusen gånger läskigare. Tänk på det, den som häcklar mig för att jag har så stor lägenhet. Förresten dör jag nog snart och då kan nån barnfamilj flytta in efter mig. Barn tycks vara det viktigaste för många, själv har jag nästan alltid varit totalt ointresserad. Eller… jag förstår väl inte grejen med barn eftersom jag inga har. De låter mycket och många är ouppfostrade. Här i stan skjuter tonåringar andra människor till döds. För jävligt. Jag har mina böcker. Och mina blommor. Idag när jag gick med vattenkannan noterade jag att den vita pelargonen i sovrummet har knopp.

Lördagsfika med blåa blommor, blå bok, Hopptisarna och rosa Noisette.

Mitt i lunchtid åt jag frukost. Jag duschade och bäddade och tog sen bilen för att komma hemifrån en stund. Det var några saker jag behövde handla, men det var en sån oinspirerande dag att jag bara köpte det mest nödvändiga – utom det jag inte fick tag i. Det är en dag i morrn också och till dess kan jag fundera över om det är nåt jag verkligen behöver. Bakluckeloppisarna på söndagar ute i Ulva kvarn har kommit igång, men det är inte roligt att åka ensam på sånt. Under Kristi Himmelsfärd är där visst vårmarknad också. Inte heller marknader är roliga att besöka ensam. Men nästa helg ska jag tvinga mig upp till Linnés trädgårdsfest. Där kan jag i alla fall titta på växter, det går hur bra som helst att göra på egen hand.

Fika klarar jag också av ensam. Det smakade bra när jag kom hem från åkturen och handlingen.

Lördagsfrukost vid lunchtid.

Oinspirerad lördagshandling.

Det blev ytterligare en stund vid datorn innan jag slängde ner mig i soffan för att läsa. Det fanns strykning att ta tag i, men eftersom jag inte fått så mycket nyttigt gjort idag kan jag lika gärna spara den till i morrn. Utanför fönstret regnade det… Vilken trist dag… Och tänk, plötsligt slog klockan gin o’clock!

Dong-dong-dong… Ding-dong, ding-dong… Dong! It’s gin o’clock!

Gin o’clock i soffan med chips och litteratur.

Det var första gången på Saint Ollie som jag hedrade budskapet på brickan:

”When life gives you lemons, make a gin and tonic

Eller… jag hedrade det så tillvida att jag gjorde en GT på Old Tom, men några citroner hade jag inte…

∼ ♦ ∼

Kolgrillad kyckling med grönsaker och paprikadipp tillsammans med Hopptisarna och The Searcher.

Middagsmat köpte jag på Korgtassen redan i torsdags. Den kolgrillade kycklingen skulle värmas i micron, resten, grönsaker och paprikadipp, var bara att ställa fram och äta. Ja jag köpte grönsaker, för jag känner att jag är dålig på att få i mig det. Vinet blev det röda från Apulien som jag öppnade igår. Ljusen är kvar från påsken. Det är ju inte så att en har långmiddagar med sig själv. Dessutom är det ljust längre på kvällarna och några levande ljus behövs sällan. I kväll behövdes de.

I afton ska jag kika på Hotet på SvT Play. Tre timslånga avsnitt och miljön är Glasgow. Den omusikaliska tävlingen klarar jag mig utan – jag är vuxen.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… jag är sååå glad att Baldur och Magnus har funnit varandra. Ingen husse ska vara ensam. (Bilderna är publicerade med tillstånd från Magnus, men fotografens namn är okänt för mig.)

Magnus och Baldur.

Baldur.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.