OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Sent igår kväll smög jag ut. Jag skulle älska att ta korta kvällspromenader innan läggdags, men jag är rädd nu efter allt läskigt som har skett. Jag träffade på en kvinna med en hundkille och vi växlade några ord. Annars var det lugnt! Skälet till min sena utevistelse var att jag ville köra in bilen i garaget. Där stod redan två bilar, så jag var inte först. Det kändes skönt att få in bilen under tak, i värmen och bakom lås och bom, typ.

Nätterna är fortfarande kalla och i morse var det bara tre grader. Jag värmde mig med en het dusch innan jag satte mig vid frukostbordet. Nyttjade tiden till en stunds läsning. Jag hade inte många sidor kvar, men jag tog med boken till jobbet i hopp om att kunna läsa ut den på lunchen.

Onsdagsfrukost med Hopptimisten och läsning, förstås.

Skön, men kall promenad upp till jobbet i morse.

Idag var det en vanlig arbetsdag. Jag promenerade upp till jobbet och det gick bra. Det är ju så att jag måste röra på mig också, även om det känns som om hjärtat ska explodera i Carolinabacken och trots att såväl hälsporre som ljumske gör ont.

Jag hade fått en artikel tillbaka efter faktagranskning – och även korrekturläsning. Insåg själv att jag skrivit så dåligt och jag vet inte om jag skickade fel version på koll. Nu är allt korrigerat och jag skickade texten på översättning under förmiddagen, mellan mötena. Bildvalet är också klart.

Så var det dags för veckomöte i min arbetsgrupp. Det var jättelängesen vi hade, så det var en hel del att prata om. På måndag ska vi ha ett längre möte på eftermiddagen där vi bland annat ska stämma av och planera inför sommaren.

Idag blev det inga kakor på förmiddagen, så jag var väldigt hungrig vid lunchtid. Det blev skrivbordslunch igen, jag trivs så bra borta i mitt hörn. Och när ”alla andra” i närheten går iväg och äter på olika ställen blir det väldigt lugnt och tyst och… skönt. Boken hann jag tyvärr inte läsa ut, men det ska jag göra i kväll. Inte många sidor kvar…

Skrivbordslunch igen i min tysta hörna. Men jag hann inte läsa ut boken.

Utöver det ovan nämnda la jag in en artikel i webbverktyget, en artikel som är helt klar att publicera när det är läge för det. Jag har diskuterat en parkerad artikel som jag ska lossa handbromsen på nästa vecka. Vidare har jag fått en transkribering att göra under torsdag eller fredag när jag jobbar på distans. Ett litet brandlarm – övning, tack och lov! – hanns också med på eftermiddagen. Arbetsdagen har varit helt vanlig – och det är så bra. Jag har orkat!

∼ ♦ ∼

När jag kom hem la jag mig på soffan och vilade en stund. Sen läste jag ut de sista spännande sidorna. Bokbytet innebar en återgång till min blåa litterära period. Jag lämnade Österlen och kalla fall-gruppen för att återvända till Uppsala och dess universitet. Nu ska jag recensera dessutom.

Bokbytet innebar återgång till blå litterär period och att jag lämnar Österlen för Uppsala.

Nödd och tvungen att äta var jag som vanligt. I kväll blev det grillad kycklingkorv med bröd. Kockan är så vaaansinnigt fantasifull…

Grillad kycklingkorv med bröd till onsdagsmiddag i Hopptimistens sällskap och Ormens öga(s).

I kväll läser jag och sen ska jag se Veckan med Camilla och Leif GW.

∼ ♦ ∼

När jag loggade in på 1177 såg jag att mina recept är förnyade. Det är bra, men jag har inte fått några svar på mina funderingar. Räknar inte med att få det heller, tyvärr. Eller… det kanske blir… efter vintern. (Kardiologen sa i maj 2024, för ganska precis ett år sen, att jag skulle få en återbesökstid efter sommaren. Jag trodde han menade sommaren 2024, men uppenbarligen inte.)

Tyvärr är det inte bara jag som är sjuk. Min vän hunden Bruno opererades på djursjukhuset igår, men veterinärerna kunde inte plocka ut tumören. Jag har haft kontakt med husse och vad jag förstår ska Bruno äta mediciner. Men precis som för mig gäller att Brunos liv förkortat. Jag är så ledsen, så ledsen för jag vet vad Bruno betyder för husse – och han har kommit att betyda en hel del även för mig. Älskade hund!

Bruno och husse.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.