OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Bilen får stå ute idag.

Idag vaknade jag före väckningslarmet. Alltså larmet på mobilen som är påslaget när jag ska upp och jobba. Det tillrar igång 5.45. Larmet för morgonmedicinen har jag bara påslaget när jag är ledig. Jag kände lite stress inför den här dan, men eftersom jag också är lösningsfokuserad ordnade jag det hela efter bästa förmåga. Klockan var typ tjugo i sex när jag hade kört ut bilen ur garaget och parkerat den på stora parkeringen. Det var kört att få boendeparkering förstås. Inte bästa dan för min fina bil att stå ute. Det tog väl nån timme, sen började det regna. Givetvis blåser det fortfarande. Jag hoppas att ingen gren blåser ner på bilen som det gjorde min sista arbetsdag 2017 på Polacksbacken före semestern och flytten till Segis… När jag kan köra ner i garaget igen är oklart. Fram till midnatt får man inte parkera där eftersom det först ska städas, sen målas och färgen måste torka. Ja ja, jag har parkerat ett dygn. I värsta fall får jag väl springa ut och köra in bilen i morron bitti. 

Idag hade jag en hel utbildningsdag. Eller… jag jobbade lite först. Förmiddagen bestod av en föreläsning och grupparbeten via Zoom. Då satt jag hemma. På eftermiddagen skulle vi ha utbildning IRL i en lokal bortom mitt jobb. Jag frågade en snäll arbetskamrat om hon skulle ta sin bil och om jag fick åka med. Så blev det bestämt att hon skulle plocka upp mig runt 12.30. Skönt, för då fick jag också vila min onda hälsporrefot. Innan dess måste jag hinna slänga i mig nåt ätbart också, så jag förberedde genom att göra att par mackor. Vågade inte äta mer för magens skull. Men frukosten blev annars som vanligt, med fil, Hopptimisten och läsning. Jag har nu läst 70 procent av min första födelsedagsbok. Egentligen ville jag varken jobba eller gå utbildning utan läsa.

Tisdagsfrukost med Hopptimisten och läsning.

Jag skriver. Och AI avskyr jag – åtminstone före dagens utbildning.

Dagens utbildning handlade om nåt jag avskyr, AI. Jag såg delar av ett TV-program om AI också igår kväll. Det gjorde mig inte mer välvilligt inställd. Vad gäller dagens kurs hade jag ändå nån förhoppning om att den kunde göra mig mer… positiv. Att kanske hitta nåt sätt som jag kan ha nytta av AI i jobbet. Syftet med kursen var att ge en introduktion till AI med fokus på praktisk tillämpning just för jobbet. Vidare skulle föreläsningen inspirera och engagera oss deltagare så att vi vill ta reda på hur våra administrativa arbetsprocesser kan bli mer effektiva – givetvis med syfte att spara tid och pengar. Dessutom ska det hela bidra till ett hållbart arbetsliv. Eh… hur då??? (Jädra floskler och jidder. Undras om inte syftestexten var AI-skriven… Starkt misstänkt!) Jag jobbar inte med några administrativa arbetsprocesser, jag skriver. Och det AI skriver kan man inte släppa igenom bara så där. Först måste man mata in underlag och ”regler”. Sen måste man granska det som kommer ut. Skriver jag själv allt går det mycket fortare. Så… nej, före kursen visste jag inte vad jag ska ha för nytta av AI i jobbet och jag blev inte klokare efteråt.

För att överleva förmiddagen.

Hur var utbildningen då? Gav den mig nånting? För det första hade förmiddagens föreläsare en hemsk röst, så jag var tvungen att sänka ljudet till väldigt låg volym. Mina trumhinnor vibrerade. För det andra var föreläsningen blandad så att den innehöll både teori och praktik. Bara det att många hade angett att de var helt obekanta med verktyget. Såna som jag struntade därför i att göra vissa övningar, helt enkelt. En annan orsak till det var att jag inte hade nån lust att leka, jag visste inte vad jag skulle leka med. Så jag lyssnade, deltog i gruppdiskussioner, drack bubbelvatten och åt Ballerinakex. Bäst var gruppövningen där jag hamnade i samma grupp som Lisbeth, hon som egentligen heter nånting heeelt annat!

Jag slängde i mig mackor och ett kokt ägg till lunch och gick sen ut för att vänta på Taxi U. Det var nästan så jag gick in igen, för utanför porten, på andra sidan planket där min bil står just nu, blev en person visiterad av två poliser. Uppsala tycks ha blivit Vilda Västern…

Mackor och ägg med Hopptimisten och Dödens klackar före Vilda Västern och eftermiddagsdelen av kursen.

Workshop om AI på eftermiddagen krävde kaffe och brillor, papper och penna.

Min arbetskamrat kom så småningom och vi bilade ut för eftermidagsdelen av kursen. Den var bättre än förmiddagen. Jag försökte delta, men kände mig kusligt oengagerad. Bra diskussioner i gruppen blev det dock, liksom ett bra samtal med min samordnare.

I övrigt tror jag att det som vanligt blir en tummetott. Kanske var det därför jag hade svårt att engagera mig, kanske berodde det på polisnärvaron. Jag tycker att det är så obehagligt och är ledsen för det, för jag trivs bra i min lägenhet. En ny flytt orkar jag inte med.

Därför blev jag väldigt glad när jag kom hem till Saint Ollie igen och hittade inte fler poliser eller misstänkta brottslingar utan ett spännande paket med fiktivt innehåll i postboxen. Det var Bokförlaget Polaris som hade skickat Johan Tralaus nya Uppsala Arcana-deckare, Ormens öga, för recension. Omslaget går i blått, så jag tänker gå tillbaka till min blåa litterära period.

Ett spännande paket låg i postboxen…

…och det Johan Tralaus bok Ormens öga för recension.

∼ ♦ ∼

Jag hade inte bestämt middagsmat idag. Gazpacho var riktigt gott, men sån soppa åt jag igår och smörgåsar åt jag till lunch. Jag tog fram en matlåda kycklingkorv och makaroner ur frysen och ställde på tining när jag kom hem från utbildningen på eftermiddagen. Den micrade jag på kvällen. Ingen jätteportion var det, men med rejält med ketchup och tomater till blev maten i alla fall rätt nyttig (greensakes).

Matlåda på tining…

Kycklingkorv och makaroner med greensakes (tomater och ketchup).

I kväll ska jag läsa, för nu går kalla fall-boken mot upplösningen. Jag hinner/orkar nog inte läsa ut boken, men… kanske i morrn. Det börjar bli dags för nästa litterära spänning.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… varför kan vissa människor inte ta att en inte vill ha nån kontakt med dem? Det är jobbigt att behöva hitta alla ställen där en måste blocka.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.