OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Det var lite svårt att sova i natt. Jag var trött när jag gick och la mig och la mig gjorde jag i vettig tid. Men det är väl så efter en längre ledighet. Man har lite pirr i magen etc. Klockan två slog jag upp ögona och sen var det svårt att komma till ro. Jag kom i vart fall upp när jag skulle och jag åt min frukost. Badat hade jag gjort igår kväll, vilket gjorde att jag kunde skippa duschen. Det minskade morgonstressen och jag bestämde mig för att duscha i kväll i stället för i morgon bitti så slipper jag ett moment. Detta ger mig också en del extra lästid vid frukosten.

Måndagsfrukost med Hopptimisten och extra lästid av Dödens klackar.

Skälet till att jag gör så även i morrn är att det blir en konstig dag. Jag har utbildning hela dan, men påbörjar den hemma på Zoom. På lunchen kommer en snäll arbetskamrat och hämtar upp mig i sin bil för gemensam avfärd till kurslokal. Utöver det ska jag också upp och ut med min egen bil tidigt på morgonen för att leta parkeringsplats – det ska ju städas och målas i garaget. Sen börjar inte kursen förrän klockan nio, vilket gör att jag ändå kan ta det ganska så lugnt.

Det var skitkallt, bara en grad hemma, men soligt i morse. Jag tog tröja och jacka och handskar. Blåsten har bedarrat en hel del. Jag bävade för promenaden upp till jobbet. Hur skulle jag orka? Och hälsporrefoten och ljumsken… skulle de hålla? Jag flåsade som en blåsbälg men kom fram levande till jobbet.

Det var soligt, men skitkallt i morse.

Ny jobbutsikt.

Under förra veckan skedde en flyttrockad på jobbet på mitt våningsplan. Jag tycker att jag har fått en bättre plats rent arbetsmiljömässigt – varmare och tystare – men utsikten, Blåsenhus, kunde ju vara roligare. Ja ja, man kan inte få allt. Jag var nöjd med att äntligen få sitta med ryggen mot en vägg. Bredvid mig har jag Stora A och vi kan konsten att vara tysta. När vi behöver prata går vi iväg.

Det första jag fick göra idag när jag anlände till jobbet var att sätta upp min jobbstation vid ett helt nytt skrivbord. Stora A och J hjälpte mig med en del kablar och att koppla in elen till skrivbordet så att det gick att höja och sänka. Sen tömde jag mitt skåp, för nu delar Stora A och jag ett skåp mellan våra skrivbord. Men när jag höjer och sänker det måste jag varna – det låter… för jävligt illa. Stora A:s bord också. Därefter läste jag ett korrektur och sen hade jag först ett Zoommöte och så ett IRL-möte min enhetschef om min hälsa. Jag blir lite stressad av att jag ska behöva prestera mer under tidspress, för friskare lär jag ju inte bli. Stress är det sämsta för mitt hjärta. Jag skrev lite till hjärtmottagningen i samband med receptförnyelsen igår, men responsen…

Därpå följde tre spontanmöten med arbetskamrater om diverse olika jobbrelaterade saker. Jag fick ett tråkigt besked som inte rör min person, men min arbetsgrupp. Livet… Och sen var det plötsligt lunch redan. Det är så lugnt och tyst där jag nu jobbar att jag kunde äta lunch där.

Skrivbordslunch på jobbet vid nya skrivbordet med Dödens klackar.

På eftermiddagen fick jag faktiskt lite skrivro och skrev bland annat ihop en artikel – den tredje i en serie som ska publiceras inför sommaren. Serien är tänkt att gå både internt och externt och ge tips på museer att besöka inom Uppsala universitet. Jag skickade iväg artikeln för faktakoll och gjorde bildval innan jag loggade ut. För sen var det dags att gå hem.

∼ ♦ ∼

Jag var trött och hungrig när jag kom hem, men först vilade jag en halvtimme på soffan. Så skrev jag det här samt kollade svar på 1177 angående mina recept (”inom en vecka”, men ingen kommentar på övrigt jag skrev). Vården 2025 i ett nötskal. Det vill säga de är jävligt bra på att säga att de ska göra saker, men det tar tid. Och det de inte vill göra lämnar de utan kommentar.

Måndagsmiddag blev gazpacho och smörgås. Det var perfekt att bara göra mackor och sen hälla upp soppa i en skål. Gazpacho ska ju serveras kall. Även om det var kyligt idag blev jag varm av promenaden hem. Det blir bra med en dusch senare som planerat.

Måndagsmiddag – smörgåsar och gazpacho – med Hopptimisten och Dödens klackar.

Utöver dusch blir det som vanligt läsning och en mugg kvällskaffe. Jag är ganska trött efter arbetsdagen, men generellt sett nöjd med hela dagen.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… jag har fått en signal om att ett av recensionsexemplaren beräknas levereras torsdag eller fredag. Det blir perfekt att ha nåt att göra den kommande helgen!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.