OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Ett inlägg om den tredje delen i Ulvö-serien.
Författaren Lina Areklews Ulvö-serie är en serie jag snabbt gillade. Jag betar av böckerna i ganska rask takt. Tur det, för alldeles nyligen, i början av april 2025, kom den femte delen ut. Nu har jag läst del tre, Av skam.
Örnsköldsvikspolisen Sofia Hjortén och Estoniaöverlevaren Fredrik Fröding löser brott i idyllisk skärgårdsmiljö igen. Eller mest Sofia Hjertén. Fredrik Fröding ska utbilda sig till polis och jobbar som väktare i arresten för att få lite inkomst. Den här gången hittar två geocachare kroppsdelar i en nedlagd gruva. Sofia Hjortén måste avbryta sin föräldraledighet. Inte helt enkelt att kombinera mammarollen med den som polis. Om fallet kommer ett tips att det kan vara kvarlevorna från en kvinna som försvann 1959. Men snart inträffar ett nytt mord.
Det hela börjar med spädbarn och relationer och jag suckar. Varför ska detta inslag alltid finnas med i kriminalromaner? Men relationerna i den här boken är minst sagt annorlunda och ganska komplicerade, vilket gör att jag kan acceptera. Själva brottet har dessutom helt klart med relationer att göra. Här finns även inte mindre än tre HBTQ-teman.
Boken är välskriven och jag läser snabbt. När jag har läst ungefär en femtedel är det mest spännande som hänt att en kvarleva i form av en avhuggen hand har hittats. Trots att det i mitt tycke är lite för lite spänning lyckas författaren bygga upp nånting som gör att jag ogärna släpper boken. Jag dras in i berättelserna, som växlar mellan dåtid (1959) och nutid (pandemitider, eller strax efter). Att påminnas om pandemin tycker jag är mindre roligt. Dessa inslag i boken skulle jag gärna ha sluppit.
Karaktärsteckningen är intressant. Även i den här boken är de flesta kvinnor starka eller i vart fall tongivande. Männen är antingen snygga och vältränade eller hantverkskunniga och låter sig servas av kvinnor alternativt barnmänniskor. Hmm… Men det finns undantag. Och det är undantagen och det oväntade slutet som gör att den här boken faktiskt får toppbetyg.
Toffelomdömet blir det högsta.





∼ ♦ ∼
De här böckerna ingår i Ulvö-serien:
Livet är kort.









