OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Ovanligt pigg var jag på fredagskvällen. Kanske berodde det på att jag hade en semesterdag i veckan i kombo med distansarbete. Jag blir inte lika trött då. Men… Stockholms-resan både gav och tog energi. Det var nödvändigt med en semesterdag efter den och jag vilade mycket.
Igår kväll efter middagen läste jag ut boken om födelsedagsflickan. Jag hade tidigare på dan bestämt vilken bok jag skulle läsa härnäst. Bekymrad blev jag dock av anblicken av den snabbt sinande TBR-högen… Valet föll på den tredje delen i Ulvö-serien, en riktigt bra serie kriminalromaner som jag upptäckte sent, men tack vare vännen FEM och min adoptivdotter V.
Bokbyte igår från en bok om en födelsedagsflicka till tredje delen i Ulvö-serien.
Utöver att läsa åt jag förstås en massa onyttigheter (Dumlekolor, choklad och cheddarbågar) samt öppnade en flaska rött från Toscana och tog ett glas. (I kväll blir det inte fullt lika mycket snaskerier, jag lovar!!!) Jag såg två avsnitt av Tyst vittne säsong 27. I kväll ser jag kanske del sex. Sen får jag vänta en vecka innan del sju läggs ut på SvT Play. Det är också del två av säsong nio av Shetland att se på SvT 1. Det ligger i och för sig på Play, så jag kan titta när jag vill.
∼ ♦ ∼
I natt hade det snöat… Inte mycket, men en del. Jag såg vitt elände på mark och hustak när jag var uppe och tog morgonmedicinen.
Den här bilden tog jag senare på förmiddagen, men man kan se spår av frost och snö på hustak.
Trevlig lördagsmorgonsyssla.
Då hade mobillarmet väckt mig ur en trevlig dröm om en blomsterflicka som gör mig glad i verkliga livet. Sen somnade jag om och drömde en mindre trevlig dröm. I drömmen fanns flera personer jag inte vill träffa igen, personer som har medverkat till att slå sönder min tillvaro. Drömmen slutade med att jag gav mig av för att, utan framgång, leta efter min försvunna mobil. Sen hoppade jag från ett hustak. Gled ner längs med husväggen och… vaknade just innan jag skulle splascha i marken.
Då var det skönt att göra nåt normalt som att fixa kaffe på sängen och läsa en fiktiv kriminalroman… Jag gillar som sagt Ulvö-serien, barn och relationer till trots.
Lördagen var blåsig och ömsom solig, ömsom mulen. Temperaturen på förmiddagen var som högst fem grader. Vid lunchtid hade den sjunkit till tre. Jag behövde ändå ta mig för nåt vettigt den här dan. Därför åt jag frukost (vid lunch), fixade till mig, bäddade och tog bilen för att åka en sväng och handla. Men redan i morse tog jag ut ett paket kycklingfärs ur frysen för i kväll skulle jag inte vara lat utan laga mat.
Lördagsfrukost med familjen.
Här bojkottas inte.
Det blev en åktur bland annat till ICA Gnista. Ibland handlar jag där för utbudet är lite större och priserna lite lägre. Idag köpte jag till exempel kaffe och choklad (väldigt nödvändigt…) till bra pris. Ingen tillstymmelse till bojkott, där var fullt som vanligt. Vissa bojkottade vissa affärer under en vecka. Veckan därpå handlade de dubbelt så mycket eftersom de hade slut i förråden. Jävla löjl, det där med bojkott, tycker jag. Se till att välja bättre politiker i våra val i stället, politiker som kanske vill göra nåt för folk.
Hemkommen insåg jag att det pågick ett barnkalas ovanpå. Jag hade sett lapparna i entrédörrarna att nån skulle fylla fem år. Hade jag vetat det skulle jag nog ha stannat borta längre. Det borde vara förbjudet att ha småbarnspartaj i ett flerfamiljshus. Fy fan, mina öron!.. Och mitt tak fullkomligen skakade.
Jag försökte i alla fall njuta av helgens första Noisette, men nån påtår blev det inte. Mitt tak skakade för mycket och dessutom hade jag druckit tillräckligt med kaffe den här dan.
Så småningom upphörde galopperandet och skrikandet ovanpå – för att ersättas av dammsugning. Jaa, det finns många orsaker till att jag valde bort barn i mitt liv… Jag försökte slappa lite i soffan med min bok. Ladda för matlagning. Sånt som jag tycker är… ansträngande. Och astråkigt. Men allt gick bra. Jag åt en rejäl portion spaghetti och kycklingfärs och det blev tre matlådor att stoppa i frysen. Mycket nöjd.
Efter disken kunde jag med gott samvete återvända till soffan med boken. Och kanske för att se nåt spännande på TV. Jag har haft ont i foten och ljumsken idag.
∼ ♦ ∼
Plan för i morrn? Finns ingen. Jag fortsätter att träna på ensamheten – har inte pratat med nån idag vare sig elektroniskt eller IRL, bara sms. Det går bra. Det är min verklighet.
∼ ♦ ∼
*TBR-hög = hög med olästa böcker, To Be Read
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Imponerad av dina långa inlägg! Ulvöserien har jag bara läst den första i, började sent med den. Eftersom den utspelar sig i närheten så tänker jag fortsätta läsa serien.
GillaGilla
Varför är du imponerad? Jag tycker att det är ganska sorgligt att behöva prata med sig själv via en blogg eftersom jag inte har nån levande varelse att prata med.
Jag fick första delen i serien i maj förra året och gillade den genast. Har köpt när jag har hittat second hand, eller som nu, den senaste, inbunden på bokrean.
GillaGillad av 1 person
De är välformulerade och känns ärliga. Du skriver också i en tid där jag upplever det ska vara snabba bilder och korta texter, och ingen orkar skriva något längre.
Sen ja – det kan vara sorgligt, men som jag har förstått det så har du valt det sättet medvetet för att föra en form av dagbok.
GillaGilla
Jag har ingen att prata med. Det finns en massa ord inuti som jag vill få ut. Att skriva ner dem är ett bättre sätt att minska ensamheten än att stänga dem inne. Billigare än terapi.
Jag skriver inte för andra, men jag får en hel del kommentarer på mina texter, ganska många påhopp, faktiskt, via mejl och andra sociala medierkanaler. Folk verkar lustigt nog inte vilja skylta öppet med sina åsikter om mig.
Ett alternativ är att göra hela bloggen privat, bakom lösen, bara för mig. Men varför ska jag gömma min ensamhet? Även det fula behöver få visas upp. Ensamhet är inget som är förbehållet 30-åringar och studenter, som vår lokalblaska tycks tro i den artikelserie de skrev i vintras.
Det förvånar mig ändå att människor läser
GillaGilla
Svårt att i livet följa regler som ingen egentligen känner till och som officiellt inte existerar. Fult att vara ensam? Nja, inte i England/Skottland men givetvis fult att i Sverige inte ha rättat in sig i de ärvda socialistiska leden och inrättat sig i den grå massan. Men svårt att låtsas vara grå när själen olydigt lyser i varje sprakande nyans. Svårt i en ”demokrati” med det ädla mottot: ”En för alla, ingen för en”.
GillaGilla
Nu var ju detta ett svar till Lotten. Och med det fula menade jag nog – det är ju en vecka sen jag skrev och minnet är kort – att folk är så snabba på att visa upp sina lyckliga liv och toppinredda hem och fina familjer. Jag vill visa en annan sida. För övrigt är ju Sverige inte socialistiskt, vi har ju en ganska högerextrem regering.
GillaGilla
Vad toppinredda hem är surrogat för kan jag ha en aning om men inte veta. Mitt hem är ihopplockat från loppisar, med en mindre mängd finare arvegods i virrvarret. Så när lärare ringer mig och vill komma med hela skolklasser och titta hos mig, eller en grupp sköterskor vill komma till min kollega för att ceremoniellt prova hans avlidna flickväns i livet sista mockajacka med Red Cross-broschen på kragen, hänvisar vi i stället till vår skrivarlya som förr i tiden var en fabriksfastighet. Detta tar oss tid och du kan föreställa dig hur mycket kaffe 15-18 sköterskor förmår att dricka på någon timme (och vi skulle aldrig i livet ta betalt för sådant basalt som kaffe o mackor) och vi ska inte tala om hur många tårar 15-18 sköterskor tillsammans förmår gråta, innan de mycket glatt vinkar ”Hej och tack”. Men ensamhet är något relativt. Det är en kraft och en svaghet att i möjligaste mån behärska.
GillaGilla
OK…
Ensamhet är något elativt? Det låter märkligt. Men ensamhet är helt OK om det är självvalt. Har man tvingats till det är det inte alls OK. Men som allt annat gör det mindre ont med tiden. Eller… vissa dar gör det mer ont, andra dar mindre ont för mig.
GillaGilla
Jag vore tacksam om du inte gör reklam för din kanal på You Tube här. Det blir missbruk av min blogg som jag ser det.
GillaGilla
Tack, just vad jag själv påpekade. Och du kan ju radera även denna korta hälsning, där jag bara vill önska dig bästa möjliga dagar. Jobbigt med helger, som påsk, då man är utestängd från familjer. Ha det som du kan,
Alice
GillaGilla
Jag har ingen familj att bli utestängd från.
GillaGilla