OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Det finns inget mer att säga om söndagen. Jag sov bort det mesta av det onda helt klart. Gick och la mig runt 20.30, somnade och sov ända till 5.45 i morse när mobillarmet gick igång. Men bra mådde jag inte igår. En lampa hade stått tänd i gästrummet hela natten och i köket var det gammalt diskvatten kvar i en ho. Jag som är så… petig!..

Magen är bättre idag, tackar som frågar. Den värker mindre. Men jag har fortfarande svårt att äta, så all god mat som har passerat här på bloggen i helgen är inte säkert att jag har fått behålla. Jag säger inte mer, för det är ändå ingen som bryr sig, men jag behöver skriva ner det hos dig, kära dagbok, för att veta när olika krämpor börjar och slutar. Slutar gör de sällan, men låt oss säga avtar. Idag fick jag kämpa med frukostfilen i trekvart. Jag behöver äta den för att orka ända fram till lunchen klockan tolv.

Måndagsfrukost med Hopptimisten och Tre timmar. I morse behövdes levande ljus!

Just nu är allting en kamp, men jag är envis. Jag gör allt för att kunna åka på konserten i morrn. Det är tur att det är en sitt-konsert. Konserten är en julklapp som jag fick av Anna 2024 och hon åker också med förstås. Det känns tryggt när jag inte är frisk. Dessutom sover vi kvar på hotell, vilket också känns tryggt för mig. Jag vill så gärna orka med detta. Jag vill så gärna göra nåt… roligt… nåt utöver det vanliga… inte i samma jävla spår som varje dag plötsligt har antagit.

Vill följa andra spår än dem jag följer varje dag…

Tog mig till jobbet i morse.

Jag tog mig upp till jobbet idag. Det gjorde jag tack vare att jag har mindre ont. Kallsvettades på förmiddagen i min rentvättade jobbtröja. Inte vet jag om jag fick så mycket vettigt gjort idag. Det kändes mest som om det var förberedelser inför en och en halv dags ledighet plus lite vårdbesök. För jag ska ju besöka vården också i morrn förmiddag också. Det är därför jag jobbar hemifrån. Får mest gjort då från klockan sju till dess att jag tar bilen och åker iväg och sen när jag kommer hem fram till lunch. Eftermiddagen har jag ledigt liksom onsdagen. Och efter det väntar två dars distansarbete igen. Tanken är att jag då ska jobba med en längre artikel jag har på gång.

Ja ja. Sedvanlig lunch inköptes och jag var lite orolig för hur magen skulle ta emot den. Magen svällde upp och gjorde ont, men inte lika ont som de senaste dagarna. Jag tror att eländet har vänt nu.

Jobblunch med solkant och läsning gjorde att magen svällde och gjorde ont igen.

∼ ♦ ∼

Medan jag åt lunch läste jag som vanligt. Jag trodde inte att jag skulle hinna läsa ut Tre timmar innan mars månads utgång, men igår läste jag mycket mellan stunderna när jag sov. Jag hann inte läsa ut boken till lunchen idag utan det blev läsning och bokbyte när jag kom hem från jobbet. Och eftersom jag ska resa ända till Stockholm i morrn (typ 45 minuter med tåg om tåget går som det ska) passade det bra att hugga en pocketbok. Jag valde den enda jag hade på lager, del fyra i Hoffmann- och Grensserien, det vill säga fortsättningen på Tre timmar, Jamåhonleva. Det är en bok jag köpte till mig själv på Alla hjärtans dag.

Bokbyte från del tre till del fyra.

Jag var mycket trött och slut när jag kom hem och magen var orolig. Det var skönt att göra lite annat innan jag satte mig vid köksbordet för att tvinga i mig soppa och mackor till kvällsmedicinen.

Måndagsmiddag med familjen, som just nu inkluderar Hopptimisten och Jamåhonleva.

Den rena lakanstvätten från igår vek jag och la in, jag har packat lite (svårt att veta vad en ska ha på sig när det är soligt men ändå inte jättevarmt) och jag har vattnat krukväxter. Anna ringde och vi har stämt av inför morgondagen. Det ska bli så roligt att göra nånting utöver det vanliga.

∼ ♦ ∼

Jag kämpar, är envis och lever kanske även i april 2025. I morron förmiddag ska jag lämna prov. Kanske det ger nån vägledning.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.