OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Måndagsmorgonen var inget undantag från helgen vädermässigt. Den var kall och solig. Eftersom jag hade badat igår kväll duschade jag faktiskt inte i morse. Jag ”blaskade av mig”. Noga, märk väl utan att gå in på detaljer. Då vann jag lite tid som jag kunde ägna åt att ta det lugnt. Alltid bra att börja arbetsveckan – och en arbetsdag – med att inte stressa. Jag läste ett kapitel i boken jag har fått för recension och äntligen befinner jag mig i Rom. Tänk om det vore IRL… Nu får jag nöja mig med att resa litterärt. Italienfrälst, som jag är, har jag i många år drömt om att få göra min bröllopsresa till Venedig. Nu blir det varken bröllop eller nån resa till Venedig eller nån annanstans. Min sista resa går förhoppningsvis till griftegården i Motala. Där finner jag kanske ro till slut.

Frukost i Rom – litterärt…

Njutningsfull promenad upp till jobbet.

Sen var jag förstås tvungen att slå ihop pärmarna och ge mig iväg. I morse kändes promenaden upp till jobbet mer njutningsfull än vanligt. Jag hade inte jätteont i foten och jag höll inte heller på att dö på grund av att hjärtat hamrade i bröstkorgen.

Förmiddagen denna måndagsmorgon bestod som vanligt av avstämningsmöten. Jag har en stor artikel på fakta- och citatkontroll och föreslog att jag skulle ta tag i nåt kring arbetsmiljö.

Men medan jag väntar kan jag givetvis arbeta med annat. Överenskommet blev att jag skulle skriva en text om arbetsmiljö och vilken typ av ”hjälp” man som anställd kan få. Det blev en rätt-upp-och-ner-text utan citat som jag kläckte ur på mig på förmiddagen. Texten blev åtminstone klar till största delen. Sen blev det lunch.

Jobblunch medan somliga, typ Döden, tar semester.

Under eftermiddagen filade jag en del på texten. Jag letade bild och bildvalet tog nästan längre tid än att skriva artikeln. Stora A fick slänga ett öga på det första utkastet som jag tyckte blev lite löjligt. Synpunkterna gjorde att texten blev rätt OK. Jag avslutade arbetsdan med att skicka en förfrågan om översättning. När jag stängde ner butiken för dan kändes det rätt OK, som att jag ändå lyckats arbeta hyfsat. Även på arbetet kanske jag finner ro så småningom.

∼ ♦ ∼

När jag vittjade postboxen vid hemkomsten fann jag återigen ett intryckt paket från Bokus. Hur svårt kan det vara för budet att ta hissen upp till tredje våningen och lämna paketet vid dörren, såsom det står på paketet att det ska levereras??? Nåja, ingen skadad bok den här gången heller och jag får glädjas åt innehållet, Anna Jansssons senaste Maria Wern-deckare Rädslans labyrint och Lina Areklews bok Av skam. Lite mindre glädje, mer oro fick jag av annan post. I boxen låg också min inkomstdeklaration. Mäklaren mejlade i kväll och efterfrågade ytterligare uppgifter som jag inte har. Jag besvarade genast mejlet och skickade samtidigt över en fråga om hur vi går vidare. Svar kom, men jag fattar fortfarande inte hur jag ska klara av det här och skickade följdfråga. Nu var det Anna som tog kontakt med mäklaren för att kolla läget när det började dra ihop sig, men vi är två personer som har varit mäklarens kunder. Jag får allt annat än ro av sånt här, jag får bara ångest. Aldrig mer ska jag ge mig in i lägenhetsaffärer, fy fan!

Paket från Bokus intryckt i postboxen.

Oskadat innehåll!

Ångest!!!

∼ ♦ ∼

Jag tänkte att jag nog behövde äta. I ugnen grillade jag tre kycklingkorvar som jag serverade med bröd, bostongurka och räksallad. Medan korvarna grillades vattnade jag krukväxterna och medan jag skrev det här inlägget drack jag kaffe på maten.

Måndagsmiddag med Hopptimisten och Florrie. Ljusen tände jag mest för att dämpa oron.

Nåt spännande händer inte i kväll mer än att jag ska fortsätta läsa om Florrie i Rom, det är inte många sidor som återstår nu…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.