OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Antikkunnig i Uppsala den 27 februari 2025.

Igår kväll hade jag en trevlig timme i Barockträdgården här i Uppsala. Ja jag var ju inte där fysiskt. Trädgården ligger bredvid min arbetsplats och torsdagar och fredagar jobbar jag vanligen på distans, det vill säga hemifrån. Nej, jag satt i min fåtölj och amatörvärderade fina gamla grejor från Antikrundan i Uppsala i Duo-appen. Och extra kul var det att se min kollega på Carolina Rediviva när en av antikexperterna besökte ett bokrum där. Experten fick spunk över en bok som Linné hade dedicerat till en person. Synd att kollegan, som är expert på Linné, inte fick berätta mer och att man valt att inte klippa ner – eller rent av bort – experten från Antikrundans svordomar och annat trams över boken. Ibland kan jag irritera mig på att experter – och programledare och andra lustigkurrar också, för den delen – får alldeles för mycket plats. Jag vill inte se en massa personer som försöker vara roliga, jag vill se och höra om fina gamla grejor. Hur som helst, igår var det en svår omgång. Jag knep med nöd och näppe två stjärnor och fick omdömet antikkunnig på diplomet.

∼ ♦ ∼

Ljus fredagsfrukost med familjen.

I morse vaknade jag till… minusgrader! Inte många, men ett par. Jag rev ur lakan ur sängen eftersom det var dags att bädda rent. Det innebar att jag var sen till frukostbordet. När jag väl satte mig ner för att sleva i mig filen med familjen, för tillfället Hopptimisten och Elliott, var det så ljust att jag för första gången på väldigt länge inte behövde tända kökslampan för att kunna läsa. Notera att detta gäller vardagsmorgnar!

Notera även att servetten i servettringen är utbytt och ren. Jag har ett set om totalt sex ljusgröna drällservetter (dräll är en vävtekning som ger ett speciellt rutmönster) som införskaffades nån gång på 1990-talet när jag trodde att jag skulle få en stor familj bestående av människor som uppskattade tygservetter.

Klockan sju satt jag vid jobbdatorn.

Klockan sju satt jag som vanligt vid jobbdatorn. Jag hade lite kontakt med en sjuk arbetskamrat. Inte så att vi pratade jobb, jag vill helst inte göra det med människor som är sjukskrivna, mer att jag ville fråga om måendet och sånt. Det verkar gå åt rätt håll, om än långsamt. Kanske behöver arbetskamraten precis som jag bättre kringutrustning på jobbet. Jag väntar nu på min ståmatta och min nya skrivbordsstol som jag provade ut. Det är en väntetid på en sex, sju veckor och jag kanske kan få grejorna i slutet av mars, ungefär… Skrivbord och skrivbordsstol hemma är inte heller optimala, men när jag jobbar hemifrån kan jag åtminstone resa mig och gå omkring lite då och då utan att folk tittar konstigt på mig. Dagens mikropauser bestod av att hänga tvätt och bädda rent. Jag bäddade faktiskt rent två bäddar i dubbelsängen på åtta minuter – lika lång tid som det tog för lunchägget att koka.

Den här sista arbetsdagen i veckan och i februari månad 2025 hade jag mest en massa småplock att göra jobbmässigt. Såna dar är det skönast att jobba hemifrån, för här är minst ljud och inga människor som distraherar. Samtidigt får jag inte isolera mig och jag behöver ljus och luft. Inplanerat var som vanligt en kort promenad innan jag satte mig vid lunchbordet. Gissa vart jag styrde stegen… Just det. Till Butiken på hörnet.

Sol över Uppsala idag!

Jag styrde stegen till Butiken på hörnet…

…och köpte helgens två Noisette.

Sen åt jag lunch med Hopptimisten och Elliott.

När jag var ute kollade jag förstås postboxen. Jag borde ha fått en bok för recension den här veckan, men med tanke på hur usel postgången är här – en kan tro att en bor i ödemarken och inte fem minuter från Uppsala centrum – blev jag inte förvånad att boxen var tom. I stället fick jag ett sms när jag bredde lunchmackorna om att CityMail hade lämnat ett paket utanför min lägenhetsdörr. Hurra! Äntligen blev det rätt. ‘Leave at door’ betyder ”Lämna vid dörren”. Jag blev extra glad för att det var ett ganska stort och tungt paket. Förutom dålig rygg och hälsporre har jag dåliga händer. Svårt att bära, med andra ord. Dessutom innehöll paketet… böcker. Det var min beställning från bokrean på Bokus.

Hemleverans av paket med tillvalet ‘Leave at door’.

Och det blev lämnat vid dörren, paketet!

Paketets innehåll.

Efter jobbet hade jag en bokad klipptid, så då fick jag en extra promenad. Min frisör Igor håller till vid foten av Carolinabacken. Skönt att jag slapp äntra den backen idag. Det var sex veckor sen jag klippte mig. Jag tappar fortfarande mycket hår på grund av medicinerna, men betydligt mindre nu. Klippning av kalufs behövdes!

Kalufs!

Kalufs bort, men helt slut och ligger och vilar.

Tyvärr naggades mitt förhållandevis goda humör idag av en (1) människa som inte kunde betvinga sin lust att kommentera mina känslor. Dessutom utan att ha alla fakta. Som h*n givetvis inte fick.  Meeen… jag dukade fram fredagsmiddagen fint och hällde upp ett glas vitt, Tenuta Moraia Albus Maremma Riserva 2021. Ur högtalarna forsade/forsar barockmusik.

Fredagsmiddag med familjen.

Jag lever. Men dör jag är det som ett småplock. Vilken tur att ingen lär sakna mig annat än som slagpåse. Människor kan vara både elaka och grymma. Och jävligt okänsliga och missunnsamma. Människor kan också vara goda och varma, omtänksamma och tacksamma.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… en liten konstföreläsning. Jag har en hel del konst efter mina föräldrar och farföräldrar. Ibland roar jag mig med att försöka hitta konstnärerna bakom tavlorna. Det är inte alltid så lätt, men ibland lyckas jag. I sovrummet hänger en tavla som farmor benämnde ”den franska kvarnen”. Jag sneglade på signaturen och kunde uttyda att tavlan är målad i Menton, i december 1920. Nu råkar jag ha en utsänd på plats i Menton som kunde bekräfta att där åtminstone har funnits en kvarn i Fossandalen medelst ett foto ur en bok om staden. Den utsända har fått i uppdrag att göra en utflykt för att se om kvarnen finns kvar.

”Den franska kvarnen” hänger i mitt sovrum., men i dessa trakter befinner sig G just nu.

…och är målad av Ellis Wallin i Menton, i december 1920.

Kvarnen i Fossandalen, nära Menton.

Konstnären heter Ellis (eg. Elias) Wallin, född 1888 i Uppsala, död 1972. Målare, grafiker och tecknare. Under åren 1920-1933 var han bosatt i Paris. Ellis Wallin har målat en del landskap, men även porträtt och tavlor med Uppsalamotiv. Hans verk finns bland annat på Nationalmuseum, Moderna museet, Uppsala universitetsbibliotek och Louvren. Och i Toffel-hemmet.

Läs mer om Ellis Wallin i konstnärslexikonett (stavas så!) Amanda och på Wikipedia.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.