OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Igår kväll föll jag för frestelsen. Jag tog ett glas födelsedagsvin från 2024 och en liten ostassiett till det. Sen åt jag kakor också. Lite trött blir jag på mig själv att jag inte kan låta bli. Samtidigt… jag har ”hållit igen” i veckorna i en månad, inte heller svullat okontrollerat i helgerna men inte ett gram har jag gått ner. Varför försöka? Jag skyller på nån medicin. Det kan vara den som ger mig eksem också eller som gör att jag blöder där och när jag inte ska blöda. Kanske är det den medicinen som får mitt hjärta att slå i lugnare takt och framför allt inte i sån otakt. Eller den medicinen som gör att mitt blod inte tjocknar och bildar proppar i ben, lungor eller hjärna. Vad vet jag, vad vet jag. Kardiologen sa i maj 2024 att han skulle kalla mig till återbesök efter sommaren. Jag tolkade det som om det var sommaren 2024, men han sa ju inte vilken sommar han menade. Oavsett. Jag unnar mig att falla för frestelser då och då. Igår var ett sånt tillfälle. Ost, vin och en bok och tre kakor – alla goda ting är ju tre. Punkt.

Ost, vin och en bok – alla goda ting är tre.

∼ ♦ ∼

Bokbyte från en bok om försvunnet kokain till en bok om försvunna förskolebarn.

I morse var jag trött och seg trots att jag kom i säng tidigt. Jag hade bara ett fåtal sidor kvar i boken jag lånade av Anna förra helgen, så den läste jag ut till frukostfilen. Nu ska jag göra en ny författarbekantskap. Lustigt nog gick bokbytet från försvunnet kokain till försvunna förskolebarn. Och nej. Jag gillar varken droger eller barn, men det är inte därför jag läser kriminalromaner. Jag försöker förstå vad som orsakar olika sorters kriminalitet. 

Morgonen var mörk, men inte så kall. Jag tror att det har kommit lite mer snö. Oavsett, jag slapp att hasta och halka iväg i morse. Idag och i morrn var/är det ju distansarbete hemifrån som gäller.

Frukost i mörker med Hopptimisten och de sista sidorna i Kokainboken.

Att skriva och läsa är det som intresserar och roar mig mest.

På jobbagendan idag stod som vanligt ett antal möten, samtliga på förmiddagen, samt transkribering av en podd. Det senare är på sätt och vis givande och alltid lär jag mig nåt. Samtidigt är det inte världsaroligt. Jag lyssnar aldrig på poddar, är inte ett dugg intresserad. För mig är att skriva och läsa det som intresserar och roar mest. Jag skulle aldrig i livet lyssna på en bok – om jag inte var synskadad. Och gissa om jag hatar AI… Eller hatar… jag tycker att det är rentav läskigt och idiotiskt. Skälen är flera. Ett är att en ju inte vet vad som är sant och vad som är AI-genererat och kanske till största delen påhittat. Ett annat skäl är att folks övertro till AI lär leda till arbetslöshet, att en massa människor blir av med sina jobb. Ett tredje skäl är att det påhittade aldrig kan ersätta det mänskliga och mänskliga kontakter. Så tycker jag.

Förmiddagen försvann i ett nafs, så också ett möte där man trodde att jag var frånvarande, vilket jag inte var. Nåja, jag älskar inte möten. Jag fokuserade på transkriberingen, men tog också mikropauser genom att bädda, köra en maskin tvätt och hänga tvätt, gå ut med sopor, damma och diska. På lunchen gick jag iväg för att handla och gå till apoteket innan jag åt. Medicinen fanns och det var sista uttaget även för den här hjärtmedicinen (jag har några stycken mediciner som ska få hjärtat att slå som det ska).

Hemmalunch med Hopptimisten och Bortförda. På tallriken mackor, i muggen varma koppen kantarell och i äggkoppen ett kokt ägg.

Efter lunchen fortsatte jag med transkriberingen. Det var nåt vajsing med ljudet, så det tog lite längre tid än vanligt.

När arbetsdan var avklarad vilade jag en stund på soffan. Middagen blev sen lätt att fixa. På torsdagar ska en ju äta soppa och/eller pannkaka. Jag hade tur och fick tag i en burk av Korgtassens egengjorda fisksoppa när jag var och handlade. Den värmde jag i micron och åt en ostfralla till samt drack ett glas vitt. Hela burken satte jag i mig (ja inte plastburken i sig utan innehållet), för den här soppan är så god. Snacka om att falla för frestelsen…

Torsdagsfisksoppa från Korgtassen och ett glas vitt i sällskap av Hopptimisten och ett gäng bortförda barn.

Torsdag innebär inte bara soppa utan så här års även Antikrundan. Klockan 20 i kväll amatörvärderar jag grejor i Kiruna, dock via Duo-appen från TV-fåtöljen.

∼ ♦ ∼

Och i morrn är det fredag igen. Jag ska skämma bort mig på Alla hjärtans förmiddag med vård av kroppsdel.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.