OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Ett stort jävla mörker var det i morse och resten av den här måndagen. Vid frukosten tände jag ljus som vanligt, men det hjälpte inte. Det är som om det eviga mörkret har slagit sina klor i mig. Jag kommer bara tillfälligt upp ur eländet. Sen trillar jag ner igen och varje gång blir fallen längre och jag landar hårdare.

Mörker trots tända ljus.

Kyla inifrån och ut.

Jag trodde att det skulle kännas bättre att gå till jobbet. Samtidigt visste jag att det skulle bli svårt med så mycket folk runt omkring. Alla ljud, allt prat… Och så fryser jag. Hela tiden. Kylan kommer liksom inifrån och går ut. Som att jag har ett köldfält runt hela mig. Jag har blivit… en jävla isbit.

När jag klev in genom dörrarna på jobbet i morse hann rara T ifatt mig. T har bytt arbete från årsskiftet och jag visste ingenting. Så lite tid avsätter vi för att prata med varandra. H*n sa i alla fall att det var roligt att se mig. Jag blev tvungen att fråga om h*n tyckte det. Det tyckte h*n, sa h*n. Det borde ha burit mig genom dagen. Tyvärr inte. Andra arbetskamrater såg mig. En av dem tackade för ett litterärt julklappstips samt hade hittat en vinrecension av mig – jag låg tvåa efter Systemsbolaget när h*n googlade. En kort stund värmde det. Sen slocknade lågan igen.

Förmiddagen ägnade jag åt att gå igenom alla mejl som trillat in. Under den här ledigheten tittade jag in i mejlboxen först i torsdags efter mitt besök i vården. Jag behövde kolla min kalender. Det gjorde jag och såg att mina två nya tider funkar. Det enda jag gjorde därefter var att rensa bort skräpmejl. Så ja. Det var en del att läsa idag. Efter det gjorde jag äntligen systemuppdateringen. Det tog sin lilla tid, men vad jag kunde se innebar det inga problem. Och efter det var det i princip lunch.

Jobblunch med Dashiki efter brandlarmet.

Nä, nån brandman är jag väl inte. Bilden är gammal och från Motormuseet i Motala.

Fast… riktigt så blev det inte – brandlarmet gick. Ingen visste om det var en övning eller inte, men vi fick gå in efter typ 20 minuter. Sämsta tänkbara dan för mig – svårt med andningen i kylan och folkmassor klarar jag inte av just nu. Jag ställde mig lite vid sidan av värsta klungorna vid uppsamlingsplatsen. En granne kom fram och pratade en stund. Det lugnade. Jag passade på att fråga om grannens värme och om det möjligen är h*n som spelar så hög musik ibland. Min granne måtte ha fått all min värme, för h*n har så varmt och det går inte att sänka värmen! Spelar musik gör h*n, men aldrig högt och länge. Den dan jag nämnde var h*n inte hemma, så det måste vara nån annan.

Eftermiddagen segade på. En arbetskamrat erbjöd skjuts hem och jag tackade varmt ja, för jag visste inte hur jag skulle orka ta mig hem. Med tanke på alla vägarbeten i den här stan hade det kanske gått fortare att gå, men jag orkade inte.

Hål i gatan i en korsning nära mig.

Jag var helt slut efter en morgonpromenad till jobbet, ett brandlarm och nästan en hel arbetsdag och väldigt glad att slippa promenera hem. Min lilla låga av kraft hade slocknat igen. Det var helt underbart att få sätta sig i en bil som snart blev varm och åka nästan ända hem till porten (fattades typ tio meter). Under dan hade morgonens sex minusgrader dessutom blivit tre plusgrader så det var både slaskigt och halt. Nu i kväll tycker jag att det blåser som 17 också. Min arbetskamrat jobbar inte heltid så vi åkte en kvart i fyra. Jag tar ut tid på flexen, jag har plus på den och vi får flexa ut redan från klockan 15.

∼ ♦ ∼

Hemma vek jag ren och torr tvätt från igår och plockade fram kycklingkorv ur frysen. Jag hade tänkt äta soppa, men bestämde mig för korv med bröd i stället. Förresten såg jag att det var bra pris på ICA:s kycklingköttbullar. Det ska jag köpa senare i veckan för de var jättegoda och jag kan ju variera det jag äter till – kokt potatis, pasta eller potatismos.

Kycklingkorvar till middag. Sällskapet var Hopptimisten – och Sällskapet!

Det blev bokbyte före middagen. Jag läste ut jazzboken med det mysiga mysteriet i Hoboken som jag fått för recension. Nu ska jag läsa en historisk roman som utspelar sig i både Paris och London.

Bokbyte i kväll från en jazzbok med ett mysigt mysterium i Hoboken till en historisk roman i Paris och London.

∼ ♦ ∼

Min låga slocknade igen, tyvärr. Jag blev dock glad för omtanken från framför allt Anna som hörde av sig per sms och frågade hur det hade gått idag. Hon såg kanske mer än jag trodde i lördags.

När det gäller brandlarmet på jobbet och eventuella lågor kan jag meddela att det var rök från restaurangen som startade larmet. Men det brann inte, tack och lov.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.