OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Det finns vissa saker jag inte förstår. Det finns vissa ”saker” jag kan ändra på. Men det finns också saker jag fattar och sånt jag kan förändra. Jag hade en grundplan för mina tre lediga veckor. Kände mig så lugn när jag väl hade bestämt mig.

Den höll inte, planen. Livet är en gåva och min plan var långt gången för att ge tillbaka den gåvan till ???. Jag slutade ta mediciner. Men så fegade jag ur. Jag fegade ur för att jag mådde så dåligt fysiskt. Det var… förnedrande. Jag vill fan inte skämmas när jag slutar andas. Så jag är kvar här och försöker göra det bra för mig. Sånt jag mår bra av. Eller… jag äter och dricker helt vansinnigt just nu, men det skiter jag i. Det är gott med ost, fina viner och choklad. Hellre äter jag gott när jag mår illa av biverkningar från medicinerna än nyttigt.

En bra bok, goda ostar och ett fint vin en vanlig torsdagskväll.

Det andra mår jag bra av. Jag läser bra böcker, ser på väl valda TV-serier, städar för att jag gillar att ha rent. Svarar på tilltal, men hör verkligen inte av mig om jag inte har nån fråga eller nåt viktigt att säga. Minimal interaktion med människor funkar bäst nu för mig. Den bortglömda, den bortvalda, den som pratar för mycket…

Läser gör jag. Det är min andra och sista julklappsbok jag läser nu. Igår blev det nämligen bokbyte igen, som folk säger i en negativ ton, från en bok om mörker till en bok om att följa en stjärna. Den som inte har fattat varför jag läser så mycket har inte fattat mig. Då behöver man heller inte kommentera eller gilla mina göranden och låtanden eller snoka på nätet. Låt mig vara. Nu behöver verkligen ingen bry sig eller höra av sig. #behöveringennu

Bokbyte igår kväll från en bok om mörker till en bok om en stjärna.

Men jag går faktiskt hemifrån och ut när solen skiner. Min förhoppning är att den ska smitta mig. Dessvärre är mörkret inombords kompakt. Hur kan det vara så? Hur kan det vara så totalt svart inuti mig när solen är ett stort ljusklot?

Ett stort ljusklot i morse, men inuti mig är det svart.

∼ ♦ ∼

Fredagsstart när musiken tystnat.

Den här fredagen, min andra semesterdag, blev jag väckt av att en granne spelade hårdrock. Högt. Klockan var kanske 9.30, så det var inte jättetidigt. Hårdrock gillar jag. Men… ja du fattar, kära dagbok. Det tycks inte människor göra. Fatta, vill säga, att det finns andra människor som kanske föredrar tystnad en ledig morgon.

Om jag visste vem det var hade jag gått dit och frågat om personen möjligen hade lurar eller öronpluggar, men det var omöjligt att säga varifrån musiken kom. Till sist tystnade den och jag kunde läsa och avnjuta kaffe på sängen utan att sängen hoppade och trumhinnorna vibrerade.

Behöver pirran till döstädningslådor.

Anna skickade sms om en sak som återlämnats. Inget som var mitt, men jag passade på att fråga om häftpistolen och pirran som jag behöver låna framöver. Pirran kan vänta tills det är barmark, för jag kan inte köra den med döstädningslådor i djup snö ändå. Häftpistolen ska jag ha till strykbordsöverdraget innan jag får ett totalt utbrott på det och slänger ut strykbrädan genom ett fönster eller så.

Jag duschade länge idag. Lustigt det där. Jag vill inte leva, men jag vill ändå hålla mig fräsch och duschar eller badar varje dag och ser till att jag har rena kläder. Idag fixade jag fötter och naglar också och tvättade håret.

Fredagsfrukost i sol med Hopptimisten och nyårsrosor.

Frukosten avnjöt jag i sol vid köksbordet tillsammans med Hopptimisten, stjärnboken och nyårsbuketten. Rosorna är fortfarande helt raka och så vackra! Typisk grej som jag köpte till mig själv för att må bra.

Efter frukosten gick jag och handlade på Korgtassen. Jag behövde ett och annat och köpte gotländsk fisksoppa och vitlöksbaguette till middag. Det var tolv grader kallt ute. Tur att jag har en bra jacka och varma vantar och halsduk!

Hemkommen städade jag av i badrummet för att det behövdes. Sen skrev jag det här och efter det värmde jag mig vid strykbrädan. Arbetsrummet där jag sitter och skriver är nämligen skitkallt, för elementet fungerar inte som det ska. När jag har suttit vid skrivbordet en stund fryser jag som fan. Jag borde höra av mig om det, men har ingen lust att ta emot hantverkare. Eller… de kanske har ledigt de också. Vad vet jag..?

Så blev det middagsdags och jag värmde fisksoppan och baguetten, tog fram ost, hällde upp ett glas vitt, tände ljus, satte på klassisk musik… Dukade fint som vanligt (?) och gjorde det mysigt. Köket kändes riktigt varmt. Där fungerar elementet. Det var så gott med soppa att jag åt upp hela portionen. Jag kom ju på att jag inte behöver spara till i morrn. Dessutom rafsade jag ihop en snabb och enkel dessert bestående av vaniljglass med hallon och ett digestivekex samt kaffe.

Gotländsk fisksoppa med Hopptimisten och tända ljus.

Rafsade ihop en snabb och enkel glassdessert till kaffet.

Jag är trött, yr och lätt illamående i kväll. Kanske inte så konstigt med tanke på att jag har smockat i mig så mycket. Yrslig har jag varit ett par dar. Det kan vara de där jävla betablockerarna som jag helst av allt inte vill ta. Soffan ropar på mig.

∼ ♦ ∼

I morrn måste jag vara pigg och alert för då ska jag utföra sista punkten på min ledighets att göra-lista. Och den punkten är astråkig. Som belöning har jag bokat bord på lokal för middag. Ensam givetvis. #behöveringennu

∼ ♦ ∼

Livet är kort.