OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Tänk att jag kunde svänga om lite igår kväll. Även jag kan vara flexibel trots att somliga inte tror det. Min jätteflexibilitet gick ut på att jag först såg Förrädarnas återträff på TV4 och därefter Första hunddejten på TV4 Play. Jajamens! Flexibilitet var det. Om återträffen kan jag säga att jag är glad att jag slapp se vissa nunor. Om hundprogrammet kan jag säga att jag nästan grinade – skulle så gärna vilja ha nån levande varelse på fyra ben att slösa min kärlek på. Nån som kanske till och med sitter på stolen mitt emot när jag äter. Stolen är som synes väldigt tom.

Tisdagsfrukost med min orange trägubbe, Flickoffret och en tom stol.

Hoppsan!

Men jag har ju min orange trägubbe Hopptimisten. (Nej inte min orangea trägubbe, orange är oböjligt enligt Svenska Akademiens ordlista!). Och mina böcker! Redan igår kom sammanställningen från Goodreads över mina lästa böcker 2024. Nu är året inte slut ännu, så jag avvaktar med att berätta. Men jag kan i alla fall redan nu avslöja att jag finns bland de tio procent läsare på Goodreads som läser mest. Det skryter jag gärna om!

Decembermorgonen var blåsig, men torr och ingen nederbörd. Det fick bli gympadojor även idag, nåt min onda fot uppskattar. På Stora torget kunde jag inte låta bli att stanna och fota granen som är uppställd där. Den skickar en ljusspegling på marken – av löv… Tror jag. I vart fall är det inte barr eller nåt. En gran är väl ett barrträd? Hur kan detta komma sig?

Ett barrträd som visar löv som ljusspegling. Finns endast på Stora torget i Uppsala?

På jobbet är det både lite hetsigt och lite lugnt. Jag hade flyt igår och kunde skicka min artikel på översättning. Översättaren som tar den hade vi avtackning för i eftermiddags. Tyvärr. Han hade gärna fått stanna, tycker jag. Utöver det hade jag ett par möten som vanligt. Jag fick internpost för ovanlighetens skull. Kuvertet innehöll en bok jag ska läsa och sen basera intervjufrågor på när jag träffar två av författarna i januari nästa år.

Jag fick internpost…

…med en bok att läsa inför en intervju.

Så småningom blev dan ganska solig, men det har en ju inte så stor glädje av när en jobbar inomhus. Jag har haft väldigt ont i både fot och ljumske idag, så att ta en lunchpromenad var inte att tänka på. I stället blev det vanlig lunch med litteratur, för tillfället Flickoffret.

Elektriskt ljus OCH solljus.

En vanlig lunch idag.

I morrn däremot blir det annorlunda. Först kommer en ergonom till min arbetsplats på förmiddagen. Det ser jag fram emot. Och till lunch ska vi gå ner i restaurangen och äta jullunch, ett gäng på avdelningen. Solen ska visst också lysa med sin frånvaro då och ersättas av regn.

Eftermiddagens avtackning gav energipåfyllning så jag orkade stappla hemåt. Jag skulle ju även in på Kvarnen och hämta ett paket. Men jag fick dessutom ett paket med mig hem från Tomten på jobbet, så det var tur att jag både åt en tårtbit och en mince pie. Paketet var enormt stort – och samtidigt väldigt lätt, tack och lov. Även paketet som jag hämtade var stort. På den blåa lådan stod max två kilo och så mycket tror jag inte att det vägde. Men ändå. Det var riktigt svårt att bära hem allt idag. Jag undrar vad vännen FEM har stoppat i det… För det var från henne.

En av tårtorna som bjöds på vid avtackningen var en Uppsalatårta från Triller…

…med härlig noisettefyllning.

Julklapp från Tomten på jobbet fick jag med hem.

Ett blått paket från FEM!

∼ ♦ ∼

I kväll orkar jag ingen mat. Det får bli kaffe och ett par mackor till medicinen. Jag måste slänga mig på soffan och vila nu. Foten är ond, ljumsken likaså och eftersom jag hade så mycket att bära var händerna tvungna att protestera också. Båda händerna domnar numera nästan varje natt och jag kan inte böja alla fingrar i den opererade handen. Tror du att jag ångrar operationen, eller???

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… jag ska fortsätta vara snäll även om det är svårt. Tänk, jag som trodde att jag inte skulle få några julklappar i år har fått mer och fler än på många år. Kolla högen, fotad en vecka före julafton…

Mina julklappar en vecka före jul. Och jag som trodde att jag inte skulle få några.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.